Jag vill inte ha fler barn!

[Mabuse]

Sv: Jag vill inte ha fler barn!

Fast det är ju inte bara att ts inte vill vara gravid, hon vill ju inte ha barn sen heller. Då verkar det ju helt vansinnigt att adoptera. Att adoptera en femåring i syfte att slippa småbarnsåren tror jag är en usel idé.

 

[mino]

Sv: Jag vill inte ha fler barn!

Varför är det en usel ide?

 

[Mabuse]

Sv: Jag vill inte ha fler barn!

För att ett barn som adopteras som femåring förmodligen behöver väldigt mycket stöd, och har rätt mycket i bagaget som gör att det kräver mycket mer än ett barn som bott hos sina föräldrar sedan det var litet. Att adoptera ett sånt barn i första hand för att slippa vaknätter och blöjbyten tror jag är blåögt och inte rätt vare sig mot barn eller föräldrar.

Jag blir ibland lite förvånad hur lättvindigt folk tar på adoption, som att det alltid går att hämta sig ett barn ifall man inte får egna av den ena eller andra anledningen. Jag tror det krävs rätt mycket både för att orka igenom en adoptionsprocess, och för att få det att funka bra med det adopterade barnet, särskilt om det är ett barn som adopterats som lite äldre från ett annat land.

 

[Kattennizze]

Sv: Jag vill inte ha fler barn!

Jag vill inte övertala dig att skaffa fler barn, men vill bara säga att alla graviditeter, förlossning och barn är olika. Det som hände förra gången behöver inte upprepas. Men jag förstår din oro. Jag tycker som någon innan att pratat med din man och gå till en familjerådgivare och ni inte är överens. Lägg fram allt som är bra med er son och alla argument till varför du inte vill igen. Men jag tror även att det är bra om du kanske är lite öppen åt andra hållet och försöker se hans sida även om du inte går med på att skaffa barn. Jag tror det är vikigt i ett förhållande att man försöker se sin partners sida av det hela och inte stirrar sig blind på det man själv vill, om du förstår vad jag menar.

Lycka till med allt och kom ihåg att allt löser sig :-).

Men är inte det du ändå försöker göra med ditt inlägg, att övertala TS att skaffa flera barn? Normen är ändå att ha syskon så man är nog rätt övertygad i sitt beslut om man verkligen inte vill ha flera barn som TS inte vill ha. Jag tycker att i sådana här viktiga beslut går det egentligen inte att kompromissa, hur ska man göra då liksom, skaffa ett halvt barn? Det handlar om TS kropp, och där har ju hon den yttersta beslutsrätten, alltid. Däremot kan ju alltid hennes parner lämna henne och skaffa flera barn med någon annan - om han känner att han absolut vill ha flera barn, och det är ju helt i sin ordning, även om det såklart blir jobbigt för alla.

 

[Kattennizze]

Sv: Jag vill inte ha fler barn!

Jag blir ibland lite förvånad hur lättvindigt folk tar på adoption, som att det alltid går att hämta sig ett barn ifall man inte får egna av den ena eller andra anledningen. Jag tror det krävs rätt mycket både för att orka igenom en adoptionsprocess, och för att få det att funka bra med det adopterade barnet, särskilt om det är ett barn som adopterats som lite äldre från ett annat land.

Jamen eller hur! Det där har jag tänkt på så många gånger, hur folk bara säger, det är väl bara att adoptera om man inte kan få barn! Vet folk för det första hur synnerligen svårt det är att ens få adoptera? Adoptionsländerna har ju mycket stränga regler vad gäller allt möjligt, och köerna är väl i dagsläget på 4- 5 år. Sen kostar det väldigt mycket pengar också. Men det värsta är väl pressen och väntan och kastas mellan hopp och förtvivlan hela tiden eftersom det är så mycket olika bud. Men detta var OT.

 

[mino]

Sv: Jag vill inte ha fler barn!

Jag håller absolut med dig om att det kan bli mycket att göra, särskilt om man skulle adoptera ett så gammalt barn som en femåring. Men för egen del så är det just den fysiska omsorgsbiten (ffa graviditet, förlossning och amningsperioden) som jag inte mäktar med en gång till, inte föräldraskapet som sådant. Jag tror inte att detta stämmer in på hur TS resonerar men jag kan inte hålla med om rent generellt att bara för att man ratar graviditet och bebistiden så är man olämplig som adoptivförälder.

 

[Scharlotte]

Sv: Jag vill inte ha fler barn!

Oj vad många inlägg och tack för era tankar! Försöker svara alla:

För mig så är det främst två saker som gör att jag inte vill ha fler barn:

1. Jag har inte tid och plats i mitt liv för en till. Jag känner att jag inte skulle ha tid och ork att ta hand om två, en räcker. Både barnens och mitt liv skulle bli lidande.
2. Jag har ingen önskan att uppleva småbarnstiden igen. Graviditeten var rätt ok trots illamåendet men småbarnstiden var bara jobbig.

Familjerådgivare är inte fel, men så här i första läget tror jag vi måste prata själva. Helst när sonen inte är hemma, han hör och förstår mer än vad man tror.

Adoption är inget alternativ för mig. Är faktiskt osäker på om jag ens skulle vilja adoptera om jag vore barnlös.

Funderar och tänker mycket nu på vad jag ska säga och lägga upp det.... nervöst, men jag vet ju egentligen vad jag vill.

/Lotta

 

[Mabuse]

Sv: Jag vill inte ha fler barn!

Jag håller absolut med dig om att det kan bli mycket att göra, särskilt om man skulle adoptera ett så gammalt barn som en femåring. Men för egen del så är det just den fysiska omsorgsbiten (ffa graviditet, förlossning och amningsperioden) som jag inte mäktar med en gång till, inte föräldraskapet som sådant. Jag tror inte att detta stämmer in på hur TS resonerar men jag kan inte hålla med om rent generellt att bara för att man ratar graviditet och bebistiden så är man olämplig som adoptivförälder.

Men om den främsta anledningen till att man vill adoptera är att man vill slippa småbarnstiden och därigenom få en lättare resa som förälder än om man fick ett biologiskt barn, då tror jag faktiskt förutsättningarna är rätt dåliga. Det känns som väldigt fel anledning att adoptera. Adoption är ju liksom ingen shortcut, även om en del verkar tro det. Även en treåring är ju inte särskilt okomplicerad att huxflux flytta till ett nytt land med nya männskor och nytt språk, särskilt inte en treåring som kanske inte precis kommer från ett bra hem och goda föräldrar innan heller. Det är inte alls sagt att det blir enklare än att få ett biologiskt barn.

För egen del så tror jag att jag är en rätt ok förälder till mina barn, men aldrig att jag skulle få för mig ett ögonblick att det innebär att jag säkert skulle kunna erbjuda ett tillräckligt bra hem för ett treårigt barnhemsbarn vars språk jag inte behärskar, och som har en hoper trauman i bagaget. Jag tycker man ska ha viss respekt för vilka krav det faktiskt ställer på en att kunna ge en bra uppväxt till ett barn med den bakgrunden.

Men att tänka sig att jamen en femåring är ju rätt trevligt att vara förälder till, jag adopterar en färdig femåring så är problemet löst och jag slipper det jobbiga, det tror jag är väldigt fel tänkt

 

[SaraXX]

Sv: Jag vill inte ha fler barn!

Men att tänka sig att jamen en femåring är ju rätt trevligt att vara förälder till, jag adopterar en färdig femåring så är problemet löst och jag slipper det jobbiga, det tror jag är väldigt fel tänkt

Ja det håller jag med om. Jag har väldigt svårt att tänka mig att adoptera själv just för att det känns som om det blir ännu svårare att ta emot en liten som man inte varit med från början. Jag vet ju inte vad som redan hänt.

Jag tycker att föräldraskapet, från en cell och framåt , är en fascinerande berg-och-dalbana. Vad ska det då inte vara att adoptera!

Nu verkade det ju inte vara aktuellt för ts i vilket fall.
Just barn är väl ett av de områden där det som sagt inte går att kompromissa.

 

[Inglorion]

Sv: Jag vill inte ha fler barn!

jag och maken har bestamt oss for att inte skaffa barn alls. Tjatet fran omgivningen ar faktist oerhort jobbigt!!!! och far mig att vilja ha barn annu mindre Det markliga ar att i England var det inget tjat fran nagon, men i Sverige ar det tjat fran valdigt manga. Familje medlemmar, vanner osv. Ar sa urless pa kommentaren "det andrar sig nar du ar aldre" (normalt serverat med ett menande leende). Jag ar snart 30 sa tvivlar ju pa det, och att hormoner kanske redan existerar men att jag anda kan fatta ett rationellt beslut att inte skaffa barn verkar vara valdigt svart for en del att forsta

jag har varken tid for ett barn, ekonomi for ett barn, lust att forstora min kropp med en graviditet, ork till att ta hand om ett barn nar jag vet att stodet fran maken kommer vara oerhort liten, det far inte plats nagra barn i mitt val av yrke (ur min synpunkt) och framfor allt sa har jag ingen som helst lust att skaffa barn for att andra ska bli nojda.

Jag har ju sadan tur att maken ar pa min sida i det hela.

Till TS. Tycker som andra att texten du skrev i forsta inlagget var oerhort bra! Tyvarr, sa haller jag med andra om att det enda valet ar att prata med honom.

 

[ako]

Sv: Jag vill inte ha fler barn!

I TS fall är det ju absolut inte något alternativ med adoption, och jag håller fullkomligt med dig om utmaningen det föreligger i att bli adoptivförälder, MEN om någon vore i situationen att det verkligen var på graviditet och förlossning det hängde på om man vill ha fler barn eller ej ( t ex att man haft en första förlossning där man hållit på att stryka med)så kan jag inte tycka att det vore fe att ha adoption som ett alternativ att överväga?

Själv har jag haft den stora turen att inte behöva fundera på saken eftersom vi har fått två barn, som vi båda var fullkomligt överens om att vi önskade oss, på naturlig väg, så mina tankar är enbart hypotetiska.

 

[Mabuse]

Sv: Jag vill inte ha fler barn!

Nej, men som lösning på ts situation tycker jag det verkar helt fel. Att inte vilja vara med om graviditet och förlossning är en sak, det är ju sånt som egentligen inte rör barnet utan bara en själv, men att adoptera i syfte att skaffa barn men slippa småbarnsåren tror jag är helt galet.

 

[Gullan86]

Sv: Jag vill inte ha fler barn!

Förstår Ts, hur hinner man egentligen med fler än ett barn(ofta två då) (måste ju varit jobbigast om man skaffar dem tätt?) och hästar(eget liv), jobb, sambo, hemmet?

eller är det meningen att man ska trycka på paus i sitt eget liv just den tiden när barnen är små?

sen säger ju folk att "njut medans barnen är små den tiden kommer aldrig tillbaka osv" då får man ju med dåligt samvete om man ens tänker tanken att vilja ha ett eget liv och rida osv.
och en stress över att tiden går så snabbt och att man ska ångra sig när barnen blir äldre att man inte tog tillvara på tiden mer och sålde hästarna eller något.

 

[cirkus]

Sv: Jag vill inte ha fler barn!

Jag tror att huruvida man hinner eller inte beror på hur delaktig den andra föräldern är och det beror på hur lättmanövrerade barnen är.

Jag personligen hade aldrig något val på ett eller flera eftersom de två första kom samtidigt. Mina barn var extremt lätta så jag behövde inte trycka på pause (även om jag var ensam). Men så är det inte för alla.

TS, Jag har full förståelse om man bara vill ha ett barn, men det blir ju extremt jobbigt om det är näst intill en dealbreaker ifall att partnern har en annan inställning. Och det går ju inte riktigt att kompromissa. Om det är så extremt superviktigt för partnern så hade jag nog kunnat tänka mig att skaffa ett barn under premissern att partnern tar det absolut stora (hela) lasset under småbarnsåren, barnledighet osv. Kanske skulle det kunna vara nära en kompromiss. Mycket svår situation utan någon bra lösning. Det enda att göra är att kommunicera, prata, vrida och vända. Ni kanske till och med behöver hjälp utifrån.

 

[cirkus]

Sv: Jag vill inte ha fler barn!

Hmm, nu glömde jag av hur dåligt TS mått under tillblivandet av sin pojke och under graviditet. Nej, jag hade nog kanske inte kunnat kompromissa ens så att jag i praktiken bara var en livmoder.

Jag hoppas verkligen att TS och mannen kan komma överens om något som båda kan leva med.

 

[Mabuse]

Sv: Jag vill inte ha fler barn!

Förstår Ts, hur hinner man egentligen med fler än ett barn(ofta två då) (måste ju varit jobbigast om man skaffar dem tätt?) och hästar(eget liv), jobb, sambo, hemmet?

eller är det meningen att man ska trycka på paus i sitt eget liv just den tiden när barnen är små?

sen säger ju folk att "njut medans barnen är små den tiden kommer aldrig tillbaka osv" då får man ju med dåligt samvete om man ens tänker tanken att vilja ha ett eget liv och rida osv.
och en stress över att tiden går så snabbt och att man ska ångra sig när barnen blir äldre att man inte tog tillvara på tiden mer och sålde hästarna eller något.

Ja, barn tar väldigt mycket tid, så jag skulle säga att det oftast blir så att annat får stå tillbaka och ta en paus. Vet inte om det är meningen att det ska vara så, men det blir ofta så. Barn tar mycket tid, och den tiden måste tas nånstans ifrån.

Men varför man tvunget ska njuta av just småbarnsåren är en gåta, och det verkar ärligt talat mest vara folk med vuxna barn som säger så. Jag har aldrig träffat nån som har småbarn som talar i termer av att passa på att njuta av vaknätter, vabbande och blöjbyten. Sen är det ju väldigt roligt att ha barn om man vill ha dem, men att småbarnsåren är rätt slitsamma håller nog de flesta med om. Slitsamma snarare än njutbara. Men roliga också.

 

[cirkus]

Sv: Jag vill inte ha fler barn!

Apropå detta med att njuta under småbarnsåren.

Häromdagen såg jag en liten flicka, så otroligt lik mina som de såg ut när de var små. Då bara kom det över mig hur mycket jag längtade efter mina flickor, som de var när de var små. Jag hade velat ha dem små en liten stund igen. Väldigt märklig känsla. Och jag fick hejda mig för att inte vrålglo på den lilla flickan.

 

[No1]

Sv: Jag vill inte ha fler barn!

Om det är så extremt superviktigt för partnern så hade jag nog kunnat tänka mig att skaffa ett barn under premissern att partnern tar det absolut stora (hela) lasset under småbarnsåren, barnledighet osv. Kanske skulle det kunna vara nära en kompromiss..

Om man redan var den typen av förälder till tidigare barn så hade det kanske fungerat men om inte? Blir det då inte väldigt svårt att helt plötsligt anamma helt andra ideal och värderingar - bli en annan typ av förälder?

Lite som att be bullmamman (som tar all fp/vab, sitter ihoplimmad med sitt barn och aldrig missar en mammafika/barnaktiviteter) att bli en karriärista med 150% arbetstid.
Högriskprojekt?

 

[TinyWiny]

Sv: Jag vill inte ha fler barn!

Apropå detta med att njuta under småbarnsåren.

Häromdagen såg jag en liten flicka, så otroligt lik mina som de såg ut när de var små. Då bara kom det över mig hur mycket jag längtade efter mina flickor, som de var när de var små. Jag hade velat ha dem små en liten stund igen. Väldigt märklig känsla. Och jag fick hejda mig för att inte vrålglo på den lilla flickan.

Åh precis det där har hänt mig flera gånger! En liten önskan om att få uppleva de där små armarna runt halsen igen eller att få den där goa pussen Jag kan ärligt säga att jag njöt av mina barn när de var små och jag har fortsatt njuta av dem genom åren och även nu njuter jag av att få vara en del av deras liv. Var ålder har sin tjusning.

 

[vindvissla]

Sv: Jag vill inte ha fler barn!

kl

Jag tycker ocksa det ar jattemysigt att ha barn i smabarnsaldern, aven om det ocksa ar skitjobbigt. Mina barn kan fa mig lika rasande som de kan fa mig glad och full av omhet pa en sekund. Jag njuter for fullt av smabarnsaren aven om jag kan langta tills de blir storre ocksa.

Ts, jag tycker ocksa du ska visa din sambo ditt inlagg har, och sen ha en diskussion utifran det. Det ar nastintill omojligt att forestalla sig hur livet med barn blir innan man far dem. Sa att ni har kommit overens om tva barn behover inte betyda att du vill det nu. Det ar mer jobb med tva barn an med ett.