Viktoperationer för eller emot?

[ainasoja]

Det här är lite galet, men bara en tanke, det kanske är så att folk är individer? Får jag fråga hur många kg du haft att gå ner?

Jag är mycket väl medveten om att folk är individer och då borde det innebära att alla som går ner i vikt inte svälter heller!?1 Bara en tanke som slog mig....

Jag har gått ner 14 kg.

 

[Speciella_tina]

Jag är mycket väl medveten om att folk är individer och då borde det innebära att alla som går ner i vikt inte svälter heller!?1 Bara en tanke som slog mig....

Jag har gått ner 14 kg.

Absolut, det finns säkert de som inte är hungriga under en viktnedgång, särskilt om en inte har så många kg att gå ner. Nu trodde jag dock det var fetma som diskuterades i den här tråden. Och det Är stor skillnad på att ha 10-15 kg att gå ner och 40-50 kg att gå ner. Jag kan inte tala för alla med fetma, men de jag har pratat med har liknande upplevelser de jag har. För övrigt har jag aldrig skrivit att jag svälter, men att jag är hungrig. Viss skillnad.

 

[ainasoja]

Absolut, det finns säkert de som inte är hungriga under en viktnedgång, särskilt om en inte har så många kg att gå ner. Nu trodde jag dock det var fetma som diskuterades i den här tråden. Och det Är stor skillnad på att ha 10-15 kg att gå ner och 40-50 kg att gå ner. Jag kan inte tala för alla med fetma, men de jag har pratat med har liknande upplevelser de jag har. För övrigt har jag aldrig skrivit att jag svälter, men att jag är hungrig. Viss skillnad.

Jag har ett tiotal människor i min bekantskapskrets som lider/lidit av fetma så jag vet att det är skillnad MEN man behöver inte gå hungrig när man går ner i vikt oavsett om man har 15 kg eller 40 kg att gå ner!

 

[Alexandra_W]

@gulan

Jag förstår inte var ni får det ifrån att alla feta människor missbrukar mat? Du behöver inte trycka i dig absurda mängder pizza, godis och chips för att bli överviktig. Det räcker att du äter lite mer än du förbrukar för att lägga på några kilo på ett år.

Jag kan ta mig själv som exempel. Jag har inte missbrukat mig upp i vikt, jag har bantat mig upp i vikt. När jag var runt 15 vägde jag runt 60 kg (160 lång). Då sa skolsjuksköterskan till mig att jag låg i riskzonen. Så började jag banta. Eftersom jag gick hungrig när jag bantade föll det snart. Dels överkompenserade jag efteråt och dels överkompenserade kroppen för att kompensera kommande eventuella kriser. Vips så vägde jag 65, och tänkte "fan, jaja det för inte bli över 70". Två år senare hade 70 smugit sig på. För att gå upp 5 kg på 2 år behöver du inte missbruka mat, 50 kcal mer än du förbrukar per dag räcker. Vid 70 började jag banta igen, blev hungrig, överkompenserade, kroppen såg åt sig och 75 var ett faktum. 80 smög sig på två år senare och så har det fortsatt. Och den här sortens viktuppgång är faktiskt vanligare än att folk morfar i sig onyttigheter.

Tro mig, är fullt införstådd i hur svårt det är att bryta ett beroende, och jag skulle aldrig få för mig att klanka ner på den som misslyckas med det. Samtidigt kan du inte jämföra exempelvis rökning med bantning. För du MÅSTE äta. Du kan sluta röka helt, men du kan inte sluta äta. Det handlar inte om att vara sugen, det handlar om att vara hungrig. Att misslyckas med bantningen behöver inte bero på att en stoppar fel saker i munnen det kan lika gärna vara för mycket av rätt saker, helt enkelt för att en inte orkar vara hungrig mer. Sug går över, sug går att "avgifta" sig ifrån. Det är inte lika kul att gå genom livet hungrig.

Utan att i sak invända mot ditt inlägg, så kan man nog ändå diskutera vad man ska kategorisera kompensationsätande som. Alltså överkompenserandet i ätande. Man kan hävda det är en misslyckad bantning med fel metod, och det är därför. Lite så jag tolkar dig, att man blir så hungrig att... Samtidigt så finns det en hel del människor som även om de är utsvultna kan äta tills de blir mätt och inte mer. Jag personligen brukar fundera en hel del på vilken inverkan äthastighet osv har. Jag själv är bäst på att äta för fort, särskilt om jag är hungrig. Så hjärnan inte hänger med och sen när signalerna når fram är jag övermätt, har ont i magen osv pga att jag åt för mycket. Men jag gjorde det för att jag åt för fort. Osv.

Sen, det är så himla lätt som inte överviktig att sitta och kritisera, tro och tycka. Jag brukar försöka låta bli, eftersom jag äter helt åt helvete dåligt, fel osv. Men numera ligger vikten där den ligger alldeles oavsett om jag knappt äter alls, äter för mycket, lever på chips eller en kombination. En annan normalviktig människa som bytte liv med mig skulle kunna gå upp 15 kg på ett år, en annan skulle gå ner. Det är så otroligt individuellt, och har man inte levt en annan människas liv kan man egentligen inte säga mer än det klassiska att viktuppgång beror på att man tillför mer än man förbrukar. Men om det beror på överdriven tillförsel eller onormalt låg förbrukning t ex vet man ju inte. For a starter...

Jag var först bulimiker och sen anorektiker i många år. Vägde kring 55 när jag blev sjuk, och bulimin ökade på vikten så den var närmare 60. Större delen av anorexin låg jag på ungefär 43 kg även om jag var nere under 40 en sväng. Jag minns tydligt hur SVÅRT det var att gå under 50, vilket tills jag nådde under den var en drömgräns. Idag har jag hart när omöjligt att ta mig ÖVER 50 ens om jag vill (försökt ett par ggr för att få bli blodgivare, gick inte). Jag vet inte riktigt vad skillnaden beror på/ligger i, men det ger ännu mer inblick i det där med individuellt hur lätt/svårt det är, jag har ju lite "känt på skillnaden". Det som idag är automatiskt hur jag än äter slet och svalt jag för förut.. (Jag är 158 cm)

 

[Lobelia]

Absolut INTE! Svag vilja och dålig karaktär får då rakt inte blandas ihop med missbruk!! Matmissbruk är svårare att hantera eftersom det finns ett starkt försvar att kunna utöva missbruket. Exempelvis -man måste faktiskt äta för att överleva!! Vilket ju stämmer....men ja...det finns ju mängder av livsmedel att missbruka i sånt fall som man INTE blir överviktig av.
gulan

Jag vill snarare uttrycka det som att det finns ett antal livsmedel man bör undvika (allt med tillsatt socker till exempel). Det går att fet på att överäta bra och sund mat. Det är liksom ingen lösning att överviktiga lever på isbergssallad och morötter, det fungerar inte riktigt som fullvärdig kost.

 

[Lobelia]

Varför ska man vara hungrig när man går ner i vikt? Förstår inte var du fått det i från? Man behöver inte svälta för att man minskar intaget av kalorier!

Tja allt är relativt, rent krasst är jag i stort sett alltid hungrig.

 

[Centaur]

Jag är smal och har alltid varit det, men HUNGRIG är jag minsann i princip hela tiden. Det är endast när jag inte mår bra psykiskt att jag slutar intressera mig för mat. Är jag ledsen får jag tvinga i mig chips och godis för att öht få i mig något. Men i övrigt skulle jag lätt äta hela dagen för jag känner mig hungrig igen en timme efter att jag ätit. Men det gör jag ju inte för jag vill inte riskera att gå upp. Det är väldigt mycket enklare att hålla den vikt man har än att gå ner i vikt...

Jag tror problemet är att man inte tar tag i sina vikt/ätproblem innan det är för sent, inte att man nödvändigtvis vräker i sig 5000 kcal om dagen. Du går upp 5 kg på ett år och istället för att agera så tänker du att 5 kg hit eller dit inte spelar någon roll och fortsätter äta på samma sätt som innan. Efter några år har du gått upp 20 kg och det känns så deprimerande och hopplöst att gå ner att du bara ger upp. Vet inte hur man ska lösa det och få folk att bli mer medvetna men det är ju där nyckeln ligger; förhindra att någon öht blir överviktig.

 

[gulan]

Jag vill snarare uttrycka det som att det finns ett antal livsmedel man bör undvika (allt med tillsatt socker till exempel).

Du har naturligtvis rätt!

Det är liksom ingen lösning att överviktiga lever på isbergssallad och morötter, det fungerar inte riktigt som fullvärdig kost.

Ehhum...Har jag sagt det? Just isbergssalladens näringsinnehav är inget att hetsa upp sig över. Morötter däremot och för att inte tala om alla fina kålsorter som finns. (svenskodlade dessutom). Men visst, för att gå ner i vikt behövs annan mat också.

 

[mandalaki]

Ny variant: ät som vanligt och slanga sedan ut maten

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/tom-magen-pa-mat-nu-ska-fler-fa-nya-fetmaoperationen

 

[ainasoja]

Ny variant: ät som vanligt och slanga sedan ut maten

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/tom-magen-pa-mat-nu-ska-fler-fa-nya-fetmaoperationen

Oj, det lät som idioti! Hur kommer man ens på en sådan idè som läkare?

 

[gulan]

Ny variant: ät som vanligt och slanga sedan ut maten

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/tom-magen-pa-mat-nu-ska-fler-fa-nya-fetmaoperationen

Alltså ja varför inte? Vad jag förstår så kan man släppa förbi bra mat och trycka på knappen när man äter ohälsosamt?
gulan

 

[mandalaki]

Alltså ja varför inte? Vad jag förstår så kan man släppa förbi bra mat och trycka på knappen när man äter ohälsosamt?
gulan

Jag tycker det låter helt barockt. Som en bisarr framtidsskildring från en bok.

Jag önskar att människor med fetma kunde få långsiktig medicinsk/psykologisk hjälp att lägga om livsstil istället.

 

[mandalaki]

Oj, det lät som idioti! Hur kommer man ens på en sådan idè som läkare?

Ja, det känns lite som att då har man gett upp hoppet om människan helt. Ät chips och grädde hela dagarna, det är bara att tömma ut skiten sedan.

 

[ainasoja]

Ja, det känns lite som att då har man gett upp hoppet om människan helt. Ät chips och grädde hela dagarna, det är bara att tömma ut skiten sedan.

Ja bara du tuggar ordentligt så kan du äta vad du vill

Fasen, tänk om det är en person med både vikt och alkoholproblem som får en sån operation

 

[gulan]

Jag tycker det låter helt barockt. Som en bisarr framtidsskildring från en bok.

Jo i och för sig, men å andra sidan så skulle ju fetmarelaterade sjukdomar bli ett minne blott -lite som med vaccinet och antibiotikan. Kan tänka mig att många ryggade inför tanken på provrörsbarn när det låg i sin linda...vem tänker att det är så konstigt idag?

Jag önskar att människor med fetma kunde få långsiktig medicinsk/psykologisk hjälp att lägga om livsstil istället.

Jo det förstås, men vilket landsting vill bekosta en sådan dyr och "osäker" behandling?
gulan

 

[Kattennizze]

Jag tycker det låter helt barockt. Som en bisarr framtidsskildring från en bok.

Jag önskar att människor med fetma kunde få långsiktig medicinsk/psykologisk hjälp att lägga om livsstil istället.

Och det finns ju redan åtminstone i mitt landsting där man team inom kognitiv beteendemedicin just för livstilsförändringar. Tror det kommer fler och fler sådana mottagningar eftersom vi har en pågående fetmaepidemi. Det handlar ju inte bara om mat utan också fysisk aktivitet.

 

[mandalaki]

Jo i och för sig, men å andra sidan så skulle ju fetmarelaterade sjukdomar bli ett minne blott -lite som med vaccinet och antibiotikan. Kan tänka mig att många ryggade inför tanken på provrörsbarn när det låg i sin linda...vem tänker att det är så konstigt idag?
Jo det förstås, men vilket landsting vill bekosta en sådan dyr och "osäker" behandling?
gulan

Kanske de som idag bekostar andra överviktsoperationer, dess komplikationer och alla fetmarelaterade sjukdomar ...

 

[Fibusen]

Min teori är att "sköt dig själv,och skit i andra". Dom som vill operera sig gör det,dom som inte vill låter bli, det är verkligen inte upp till mig att vara för eller emot det, deras kroppar,deras val. Dom är ingen sämmre eller bättre människa för det, och jag tycker inte mer eller mindre om någon beroende vad dom har för storlek, det viktigaste för mig är att den människan är nöjd och glad med sig själv. Om det innebär OP, kanon, om inte, kanon det med.

 

[Lena Furberg]

Ja, det känns lite som att då har man gett upp hoppet om människan helt. Ät chips och grädde hela dagarna, det är bara att tömma ut skiten sedan.

Här kan man verkligen tala om ett västerländsk lyxproblem..... Det är liksom så motbjudande och sorgligt att jag inte vet vad jag ska ta mig till.

 

[mandalaki]

Här kan man verkligen tala om ett västerländsk lyxproblem..... Det är liksom så motbjudande och sorgligt att jag inte vet vad jag ska ta mig till.

Exakt!