Vi som skriver

[Mumfie]

Ja, men det är ju så. Men det var ju en rätt bra idé faktiskt, men det hade ju underlättat lite om någon läst också för att få lite feedback Men måste det vara så långt då?

Haha ja, jag ska väl komma till själva någon läser-delen en vacker dag. Inte riktigt än bara Det är klart att det inte måste bli långt, oftast är jag ju nöjd ändå. Det skulle dock vara skönt att känna att jag skulle kunna fortsätta och skriva längre om jag ville. Men det är ingen brådska, jag får prova mig fram och se vad som händer

 

[heartstring]

Haha ja, jag ska väl komma till själva någon läser-delen en vacker dag. Inte riktigt än bara Det är klart att det inte måste bli långt, oftast är jag ju nöjd ändå. Det skulle dock vara skönt att känna att jag skulle kunna fortsätta och skriva längre om jag ville. Men det är ingen brådska, jag får prova mig fram och se vad som händer

Finns det inte olika delar i dina kortare skriverier som du kan utveckla vidare det till något längre?

 

[Mumfie]

Finns det inte olika delar i dina kortare skriverier som du kan utveckla vidare det till något längre?

Det finns det säkert egentligen, men just nu går det inte riktigt. Det blir lite dumt när jag inte skriver dialoger och dessutom mest inkluderar en person i det jag skriver, det blir lite väl mycket tankar där efter ett tag Men det går lite i perioder det där, hur jag skriver. Just nu skriver jag med mycket upprepningar, vissa saker går nog nästan i vers. Viktigast för mig är att det fortsätter vara roligt och inte för svårt, sen när den här perioden över kan jag prova något annat igen

 

[Miran]

Jag är tillexempel helt värdelös på att skriva dialoger, det kommer inte naturligt och jag tycker bara det stör. Där skulle jag mest behöva få lite hjälp om hur jag ska tänka, tror jag. Sen tänker jag det mest som i skolan tror jag, där man kanske får en uppgift och sedan feedback på det.

Det är helt omöjligt att skriva dialog så som folk pratar. (spela in ett samtal och skriv ner det sen så förstår man det) Det man ska tänka på är att folk inte ska prata för pratandes skull, det de säger ska antingen föra handlingen framåt eller gestalta personerna som pratar.

Så i stället för att t.ex skriva att någon är sur så kan det framgå genom det de säger eller hur de uppför sig. En hetsig person pratar på ett annat sätt än en sävlig. En blyg på ett helt annat sätt än en översittare.

 

[Jerseyite]

Får jag slänga in en fråga här eftersom flera av er skriver om skrivarkurser? Ni får gärna fråga mig saker ni undrar över i gengäld ... (jag är författare och har ju lite koll på en del i bokbranschen)
Jag har hållit i massor med skrivarkurser för barn-och ungdomar men har funderingar på att anordna en själv för vuxna. Och det jag är nyfiken på är vad man som skrivarkursdeltagare längtar efter att få? Vad är det ni vill ha hjälp med? Vad vill ni uppnå? Spelar platsen någon roll - boende, fin miljö, god mat ... ?

Jag har gått ett flertal skrivarkurser mest på skoj, men får väl kalla mig hobbyförfattare nu när antalet utgivna alster (short stories) börjar närma sig tiotalet. Det jag tycker är absolut viktigast med kurser är att de är aktiva: inga passiva lyssna-på-föreläsningar-om-jagform-vs-tredje-person utan tid för att skriva aktivt och sedan ge och få feedback. Skrivaktiviteterna får gärna vara styrda, t.ex "skriv en scen om hur person X, som är blind, upplever ett första möte med person Y, som är fåordig". De sämsta kurserna har antingen varit för passiva eller givit deltagarna alltför "fri" tid. "Gå och skriv något nu så är det kaffe sedan" är sällan en bra modell.

Miljön spelar kanske inte jättestor roll men visst vore det kul att gå en skrivkurs som fokuserar på rysare och thrillers och få bo på ett småläskigt gammalt slott.

 

[Elo]

Jag skriver en del, men det blir lite säsongsbetonat. Skriver när jag har tid över. Jag skriver helst på engelska, då jag får ett annat flyt, samt att jag gillar att jag har ett större ordförråd.

Ett alster har blivit färdigt, en fantasyhistoria på ca 70 000 ord.

Sen har ca 17st novelller/short stories som handlar om samma huvudperson. Skriven i jagform som en utmaning till mig själv. (jag hatar att läsa jagform).

Ett gäng påbörjade historier som de flesta börjat som drömmar eller fragment av drömmar. Ibland har jag skrivit ner drömmen/del av drömmen för att jag gillade hur den fick mig att känna. Eller för att jag gillade konceptet. Eller för att jag drömde en full historia (början-mitten-slut) och ville få ner det på papper.

Jag har svårt för beskrivningar, då jag gärna när jag själv läser bygger upp en egen idé om hur saker/personer ser ut. Finns det för detaljrika beskrivningar blir jag liksom sur när de inte matchar min idé. Försöker hitta balansen mellan 'tillräckligt' och 'inte för mycket'. Landar ofta långt från tillräckligt.

 

[Luff]

Jag skrev mycket noveller som ung och det lilla jag skrivit som vuxen, även det kortare texter, har alltid fått ok kritik. Faktum är att jag fått frågan -I vilken tidning har du hittat den novellen? mer än en gång. Humpf!
I mitt huvud har jag skrivit hundratals berättelser under sömnlösa nätter. Fantasin är det inget fel på.

Förra sommaren började jag skriva på en bok. Och jag får inget flyt. Jag har storyn och stilen men det blir så stolpigt.
Handlingen i mina noveller bara flöt på och sen jobbade jag lite med texten så det inte blev upprepningar och dylikt.
Funderar på om jag ska försöka skriva den som en novell - med små korta historier som går ihop.
Finns det ens ett sådant sätt att skriva?

 

[Mumfie]

Det är helt omöjligt att skriva dialog så som folk pratar. (spela in ett samtal och skriv ner det sen så förstår man det) Det man ska tänka på är att folk inte ska prata för pratandes skull, det de säger ska antingen föra handlingen framåt eller gestalta personerna som pratar.

Så i stället för att t.ex skriva att någon är sur så kan det framgå genom det de säger eller hur de uppför sig. En hetsig person pratar på ett annat sätt än en sävlig. En blyg på ett helt annat sätt än en översittare.

Tack, det ska jag tänka på! Jag insåg nu att jag är dålig på att föra konversationer i verkligheten också, får inte något flyt i dem heller och det kommer inte direkt naturligt för mig, så det kan säkert spela in. Jag ska prova att skriva på lite olika sätt och se om jag kan få fram lite olika personligheter. Det är nog mycket så att jag tycker att prat är onödigt överlag, eftersom det är så för mig

 

[Miran]

Tack, det ska jag tänka på! Jag insåg nu att jag är dålig på att föra konversationer i verkligheten också, får inte något flyt i dem heller och det kommer inte direkt naturligt för mig, så det kan säkert spela in. Jag ska prova att skriva på lite olika sätt och se om jag kan få fram lite olika personligheter. Det är nog mycket så att jag tycker att prat är onödigt överlag, eftersom det är så för mig

Det där är en jättebra övning!
Försök t.ex beskriva en situation där en ordknapp person som tycker att ord är onödiga möter en översvallande person av den typen som gärna vill kramas. Gärna i en situation där det för den översvallande känns helt naturligt att tränga sig på. Kanske ett bröllop.

 

[heartstring]

Jag skrev mycket noveller som ung och det lilla jag skrivit som vuxen, även det kortare texter, har alltid fått ok kritik. Faktum är att jag fått frågan -I vilken tidning har du hittat den novellen? mer än en gång. Humpf!
I mitt huvud har jag skrivit hundratals berättelser under sömnlösa nätter. Fantasin är det inget fel på.

Förra sommaren började jag skriva på en bok. Och jag får inget flyt. Jag har storyn och stilen men det blir så stolpigt.
Handlingen i mina noveller bara flöt på och sen jobbade jag lite med texten så det inte blev upprepningar och dylikt.
Funderar på om jag ska försöka skriva den som en novell - med små korta historier som går ihop.
Finns det ens ett sådant sätt att skriva?

Att man får frågan i vilken tidning man hittat sin egen novell tycker jag är mer än "okej kritik" - det är väl ändå BRA kritik?
Hm, vem bestämmer vilka sätt som "finns" att skriva på? Om det är lättare för dig att skriva det i etapper och som små noveller så kanske det är helt rätt stil för dig, just nu? Om inte annat så - prova! Jag tänker att det inte finns några rätt eller fel, så länge det funkar för en själv!

 

[Andromedae]

@heartstring PM

 

[Miran]

Jag skrev mycket noveller som ung och det lilla jag skrivit som vuxen, även det kortare texter, har alltid fått ok kritik. Faktum är att jag fått frågan -I vilken tidning har du hittat den novellen? mer än en gång. Humpf!
I mitt huvud har jag skrivit hundratals berättelser under sömnlösa nätter. Fantasin är det inget fel på.

Förra sommaren började jag skriva på en bok. Och jag får inget flyt. Jag har storyn och stilen men det blir så stolpigt.
Handlingen i mina noveller bara flöt på och sen jobbade jag lite med texten så det inte blev upprepningar och dylikt.
Funderar på om jag ska försöka skriva den som en novell - med små korta historier som går ihop.
Finns det ens ett sådant sätt att skriva?

Du menar ungefär som filmen Short cuts? Man följer flera olika historier med olika människor vars vägar till slut korsas på ett smart sätt. Finns även en svensk film upplagd på samma sätt, men den minns jag inte namnet på.

Jag vet inte om det finns någon novellsamling som är uppbyggd så,men det verkar ju vara ett rät roligt grepp, faktiskt.

Dock finns det ju egentligen ingen anledning varför det skulle bli sämre bara för att man skriver längre. De brister som finns kanske bara syns mer då? Och det är ju ingen bra anledning. Men vissa gillar ju att breda ut sig och andra är mer karga i sitt sätt att skriva. Det ena är inte bättre än det andra per automatik.

 

[Singoalla]

Dammar av den här tråden en vända till

Jag började skriva en bok för två år sedan. De som fått läsa utdrag ur den har varit väldigt imponerade, vilket har förvånat mig eftersom jag inte alls har någon utbildning eller riktig träning i att skriva. Men jag litar på deras omdöme och tänker att jag kanske faktiskt är duktig? En utav de som gett lovord är en person som jag själv ser upp till som författare. Boken fastnar jag dock med, om och om igen. Jag tror att jag har valt en alldeles för komplex story och jag får inte ihop händelseförloppet på ett bra sätt. Så jag tänker att jag måste lägga den på hyllan nu och skriva på någonting annat. Kanske kan jag plocka upp den om jag blir en skickligare författare med åren.

Jag skriver helst thriller/skräck/spökhistorier. Är det någon som har tips på vad jag kan ta mig an? Jag tänkte ta mig tid att skriva en del över jul och nyår nu när jag är ledig. Finns det några skrivartävlingar man kan anmäla sig till?

 

[nickan1]

Får jag slänga in en fråga här eftersom flera av er skriver om skrivarkurser? Ni får gärna fråga mig saker ni undrar över i gengäld ... (jag är författare och har ju lite koll på en del i bokbranschen)
Jag har hållit i massor med skrivarkurser för barn-och ungdomar men har funderingar på att anordna en själv för vuxna. Och det jag är nyfiken på är vad man som skrivarkursdeltagare längtar efter att få? Vad är det ni vill ha hjälp med? Vad vill ni uppnå? Spelar platsen någon roll - boende, fin miljö, god mat ... ?

Har missat den här tråden men skrivit en hel del i mitt liv och gått en del skrivarkurser och även ett år på folkhögskola en skrivarkurs. Jag tycker ofta det är problem att hitta bra fortsättningskurser. Att hitta något bra för oss som redan har lite kunskaper i skrivandets hantverk. Det blir ofta lite för mycket fritt skrivande på de kurser jag gått och för lite fokus på att ge kunskaper från kursledaren.

Jag tycker det är viktigt att kursen har en tydlig inriktning t.ex. poesi, noveller eller romanskrivande. Att det blir ett tydligt avgränsat fokus på varje kurstillfälle t.ex. personbeskrivningar, miljöbeskrivningar o.s.v Att se till att kommunicera tydligt i kursbeskrivningen om det krävs arbete mellan kursgångerna eller inte så att inte deltagarna har helt olika syn på det.

Sen har jag ibland saknat konstruktiv kritik där jag känner att jag inte fått den kritik jag behöver för att kunna ta mitt skrivande framåt. Så jag hade önskat att man redan första kurstillfället tog upp detta med konstruktiv kritik med deltagarna så att alla faktiskt vågar ge detta till andra kursdeltagare. Att man helt enkelt får öva sig på det redan från första gången och att det finns tid avsatt vid varje kurstillfälle för det.

 

[Mumfie]

Jag har kommit igång att skriva igen efter en paus. Hoppade på utmaningen "skriv en bok (50 000 ord) på 30 dagar", vilket jag har upptäckt är extremt bra övning för mig, jag har så svårt för att skriva längre texten än ett par sidor och jag har upptäckt varför nu. Jag skriver som att jag återberättar något som hänt i en kortfattad, kompakt version. Nu har jag fått träna på att skriva ut berättelsen som den händer istället, jättekul! Det här är dag 3 och jag ligger än så länge på 15 000 ord, så jag har redan kommit betydligt längre än någonsin förut

 

[Jeffery]

Ur en flyttkartong har ett svunnet alster bubblat upp till ytan.

Verket består av ett femtiotal kortberättelser av väldigt skiftande kvaliteer, som fick gå under samlingsnamnet "[mitt namn]'s Spontana Hjärnblödningar. Den skrevs som nattarbetare på 80-talet, då jag på mina matraster i vargtimmen kopplade bort hjärnan för att få textmassor till ordbehandlingsutbildning.

Innan varje skrivsession föreställde jag mig ensam, naken och neddrogad av psykofarmaka, inlåst i ett vadderat rum på ett mentalsjukhus. Sedan förflöt 40 minuter och jag blev ibland rätt förvånad över vad som jag printade ut innan jag återgick till produktionslinan på Ericsson i Kista.

Jag kommer bjuda på
xxvii - 4:40 - bänk

 

[TeamLundVer]

Jag hade som mål att skriva en barnbok i somras. Här väl 4 sidor kvar men får inte tull någon bra start på nästa mening. Jag är helt enkelt fast det hade ju varit roligt med en bok till våra barn innan de är för gamla för att ha behållning av den

 

[Jeffery]

xxvii - 4:40 - bänk

Jag hade bestämt mig för en helt vanlig process. Jag ville se ut. Och eftersom jag är centrum i min värld styrde min vilja allt. Fönstret framför mig skulle röra sig mot mitt huvud. Hjärnan sände ut en tanketentakel, fönstret tog emot, löd - och påbörjade sin färd genom rummet. Allt gick som planerat, rummets perspektiv förändrades precis enligt mina ritningar och förutsägelser; fönstret växte i rätt och riktig takt.

Och så, som en blixt ur intet kolliderade bänken mig i sidan. Den dök upp från ingenstans. Bänken var fylld av hörn, elaka hörn, vassa hörn. Hörn som var aggressiva, hörn som attackerade, hörn som kunde skada. Det var hörn som målmedvetet markerade sin närvaro.
Smärta vällde upp mot mitt huvud, och jag försökte värja mig med alla armar och ben jag hade tillgängliga. Men smärtan vällde på insidan, och armar och ben är på utsidan.

Det var för sent. Skadan var redan skedd. Min sida var förlamad i pulserande kramper. Jag stapplade några steg tillbaka. Begrundade, analyserade situationen.

Vänta nu..! Det var JAG som tog steg bakåt..! Sakta, sakta började jag förstå. Fönstet hade slutat växa. Rummets perspektiv förändrade sig inte längre. Och bänken stod stilla. Myste efter sitt anfall, sin attack.
Sakta, sakta gick Sanningen upp för mig:
Bänken hade inte sett mig.

Jag tittade på mina händer, mina armar, min kropp. Jag var liten. Jag var färglös. Jag var obetydlig. Jag kände förtvivlans tårar samlas i mina ögonvrår. Min blick höjde sig. Jag såg bänken i centrum. Kan ni förstå; BÄNKEN VAR MITT I CENTRUM AV HELA VÄRLDSALLTET!

Jag tittade mig omkring i rummet. Faktum stod helt klart. BÄNKEN DOMINERADE HELA MITT RUM! Nej, rummet kan bara inte vara mitt. Jag hade bara på tillfällig nåder blivit tilldelad en plats i Bänks rum.

* * *

Jag sitter ned. Tyst befinner jag mig på Bänks golv. Jag visar vördnad, jag visar respekt, jag visar trohet. Jag visar tacksamhet, ty jag har tillåtelse att vara i Bänks närvaro. Och över mig tornar Bänk sig upp. Stor, hög och mäktig.
Bänk är allt.
Bänk är Gud.

O Bänk! Jag flyttar mig inte utan Din tillåtelse. Jag rör mig inte utan Din välsignelse. Jag rör mig inte, o Bänk, om inte Din vilja är så.

Och stilla befinner Bänk mig på Bänks golv.

 

[Mumfie]

Nu ligger jag på 20 000 ord och det går det lite trögt, men jag uppfyller mitt mål med att skriva 2000 ord om dagen. Jag är mitt emellan två stora händelser och jag vet att det kommer gå lättare så fort nästa tar fart, så det gäller "bara" att föra handlingen dit utan att göra det varesig långtråkigt eller stressat. Spännande

 

[Mumfie]

Dag sju och jag är.. halvvägs! 25 000 ord och 55 sidor med det typsnitt och storlekar jag valt Det går förvånansvärt bra med tanke på att jag tidigare inte lyckats skriva mer än några sidor, och även om det inte blir bra så flyter det iallafall på och blir till ord på ett papper