Sv: Vi som ska ha snart...
HJÄRTLIGT TACK FÖR ALLA GRATULATIONER!!!
Tänk att han var beräknad till 11/11 men kom istället ut 4/11 men klockan 11.11, ganska kul!
Vad är oddsen för det liksom?
Vi åkte in i måndags vid 22-tiden för värkarna började bli lite jobbiga och kom tätare, men ändå inte "åka-in-tätt". Jag tänkte att de kunde ge mig nåt att sova på för jag kände att jag höll på att tappa greppet av trötthet och värkar som aldrig blir på riktigt.
Väl inne låg jag länge i inskrivningsrummet med CTG, de märkte ju att det inte var nån brådska direkt. BM tog nog en timma på sig att komma till oss, det var tydligen ganska hejigt på förlossningen denna kväll. Iaf så konstaterade hon att jag var öppen 4 cm, livmodertappen helt utplånad och huvudet fixerat. Så vi skulle stanna iaf! Det var samma barnmorska, Ylva, som tog emot oss på fredagen.
Jag fick inget som stoppade upp eller att sova på, för när vi kommit in till vårt förlossningsrum stoppade värkarna upp. Kom kanske 10-25 min mellanrum och jag uppmanades sova mellan. Det kändes jättekonstigt, bli inlags på sjukhus fullt frisk och en skrikande kvinna i förlossningssmärtor i rummet bredvid. Och här var vi två friska o krya och bara var.
Hur som helst, vi körde på med TENS och strykningar längs höfter och lår under värkarna. Samt hula-hula höftdans lutandes mot handfatet, den var jättebra! Och hjälper ju samtidigt bebisen nedåt genom bäckenet. Kl. 5 började blev det ondare och tätare och vi ringde på knappen. Jag sa att jag ville att hon skulle kolla hur öppen jag var samt ville börja med lustgas eller nåt, värkarna kom dock inte så tätt. Bm trodde INTE lustgas var aktuellt "för när man har var 5:e minut som du brukar man inte ens vara inne hos oss". Men det fick hon ta tillbaka för jag var öppen 6 cm och nu kom värkarna tätt, tätt, bara minuter efter att hon kommit in i rummet. Tur vi ringde!
In med lustgas och det var i rättan tid, precis när det började göra ont som fan. Oj så full jag blev de första 3 omgångarna!
Sambon tog kort på mig mellan dessa värkar och jag ler, hahaha. Kändes som en tonårsfylla då man druckit sprit för snabbt, vaken och pigg men dyngad.
Jäklar vad tekniken är viktig med lustgasen, man måste ha full fokus på att börja i exakt rätt sekund och andas in på rätt sätt. De gångerna jag var 5 sekunder för sen fick jag sedan bittert ångra, aj aj aj! Jag sa att jag dör om det går hål på slangen
men de har back-up sa de, även en manuellt pumpad. Slangen var kort och jag tror den lossnade 4 ggr under förlossningen, jag satt ju inte still precis...
Jobbade mig upp till 10 cm på pilatesbollen med lustgas på näst högsta dosen 60/40. Sa att jag ville vänta in i det sista med högsta, till krystvärkarna, annars skulle jag bli arg på mig själv. Det är en konstig känsla med lustgasen och de jobbigaste sista värkarna. Man känner att detta gör förbannat jävla ont, men eftersom man är full går det. Man känner liksom exakt hur det skulle vara utan gasen och dit vill man INTE hamna! Inte jag i alla fall, som mina sista öppningsvärkar var. Det var faktiskt riktigt häftigt och jag hade krafter till dem alla, fick aldrig panik eller uppgivenhetskänsla utan gick in i värkarna. Antingen blundade jag och rullade på min boll så hela världen snurrade som en karusell, eller stirrade på ballongen som rör sig och tickar när man drar in lustgasen rätt. Låååånga jättedjupa andetag, tror gravidyogan hjälpte mig jättemkt när det gäller lustgashanteringen. Den funkade helt perfekt för mig! Vi pratade lite om epidural men jag sa att vi kör vidare med bara gas så länge, det behövdes sedan aldrig nåt mer heller. Skönt att slippa allt jox! Vet inte hur det skulle hinnas med heller när värkarna kommer så tätt. Om jag hade tur hade jag 60 sekunder emellan, men ofta var det bara typ 10 sek sen kände jag att det molande till igen och det vara bara att greppa masken igen.
Min sambo slet som ett djur, så otrolig han var! Pressade emot med hela sin kroppstyngd och tydligen lyfte jag ifrån honom med min hand. Vid varje värk ville jag ta hans hand och pressa hårt hårt hårt. Sedan lyfte han också upp mig under armarna när jag satt på bollen, då kunde jag slappna av i hela kroppen och synnerligen bäckenet. Mkt bra men min sambos rygg pajade av det, jag sa han kunde ju operera den sen...
hihi...
Sen ville de ha upp mig på sängen för undersökning, öppen 10 cm så nu skulle det retraheras. Det var den jobbigaste passagen, smärtsamma värkar och det är en sån oerhörd kraft som drar igenom hela kroppen och man måste få utlopp för den på nått sätt annat än att krysta, för man känner inte helt för det än. Jag gjorde denna passage sittandes i sängen och minns att jag flera gånger spjärnade emot med fötterna och helt sonika ställde mig upp raklång längs med den uppfällda ryggen. Helt omedvetet, det är bara en sån jävla kraft som måste ut. Bm och sambon höll båda två emot min hand när jag ville pressa på också, jag var tydligen stark som en oxe. Min sambo väger närmare 100 kg och lutade sig med hela tyngde mot min hand och jag pressade gång på gång bort honom!
Sen var det dags att krysta och det var fysiskt väldigt jobbigt men gjorde inte alls speciellt ont. Körde 3 tag med lustgasen och släppte den och krystade sedan 3 ggr på varje värk. Det tog en knapp timma innan han var ute. Började sittande, sen på sidan, sen stående på knä mot ryggstödet sen slutligen ut sittande så upprätt jag kunde i sängen. Bm gav önskemål om när jag skulle byta ställning, hon hade nog koll på vilka rotationer som görs bäst i vilka positioner. Hon var heeeelt suverän! CTG hade jag på magen men tyckte det var obekvämt så lillen fick skalpelektrod. Vid ett tillfälle gick Merlene för att konsultera hjärtljuden med en läkare, men hon trodde inte det skulle vara några problem men något något dåliga var de. Läkaren sa vi skulle köra på. Skönt, blev nästan lite rädd för sugklocka, jag som krystade på för kung o fosterland skulle bli jävligt frustrerad och besviken då. Men jag slapp!
Jag fick känna på hans huvud flera gånger och iom att jag satt så upprätt såg jag också en hårkalufs. Det var inte hela huvudet utan bara hjässan som hade pressats ut, som en murkla.
Så fint hår hade bebis som jag strök på i pausen. BM Marlene höll varma handdukar emot och även med händerna runt huvudet för att hindra att jag sprack när bebis skulle ut, på slutet skulle jag knappt krysta alls utan det fick kroppen sköta själv så det inte blev för hård press. När hela kroppen kom gjorde jag knappt nåt, han slank liksom bara ut. Helt ofattbart makalöst var det när han gjorde det, oj oj oj!
Jag fick upp honom på bröstet och bm försäkrade mig om att hon väntar en liten stund med att klampa, frågade henne om detta ett par krystvärkar innan. Han skrek på en gång så det var en pigg krabat ändå. Pappa fick tårar i ögonen direkt och grät visst en skvätt men jag märkte inte det. Efter en stund kikade vi under handduken för att se vad det var, under pungen såg vi dessutom att han redan hade bajsat på sin lilla mammas mage. Skitunge!
Jag kände en lätt lätt mensvärk så jag förstod att moderkakan var på g. Blev lite nervös för det här har man ju läst så mkt om. Att det kan göra svinont, bli jättejobbigt med att bm måste lirka o dra i navelsträngen osv. Jag behövde inte ens krysta för rätt var det var hörde jag ett slörp och moderkakan låg i Marlenes händer. Min kropp tryckte visst ut den av sig själv med lite hjälp förmodligen. Den var stor o tung sa det och hade börjat lossna på två ställen. Det var alltså det som blödde redan i fredags men det hade aldrig varit någon fara sa hon, det var inte så mkt.
Efter 50 min snuttade han på bröstet, vad man då trodde var amning.
Fortsättning följer imorgon om tiden på BB med allt vad det innebar. Det är mkt fokus på förlossningen men BB-tiden är omtumlande och viktig att prata om också tycker jag.
Hälsningar från en helt sanslöst lycklig mamma, mjölken har dessutom runnit till idag och jag gråter en gång i timman av att titta på min prins.
Han heter Valle.
Åhh så underbart! Å här sitter jag och storbölar!!!
