Ni som har hoppat av utbildningar, hur har era tankegångar gått innan?
Jag funderar mycket fram och tillbaks just nu. Allt känns bara jobbigt. Alla uppgifter vi får är bara jobbiga, inget känns intressant längre. Vi ska idag ha en föreläsning som jag för ett år sedan hade sett fram emot jättemycket, men just nu känner jag bara... Måste jag gå på den? (vilket jag såklart inte måste, den är inte obligatorisk).
Vi har massor uppgifter som ska in och jag som har svårt att fokusera och allt, känner att jag hamnar efter. Jag sitter på helgerna och pluggar och jag vet ju att det inte är bra. Det känns som att de som väljer att inte gå på föreläsningarna har fördel framför oss som går på föreläsningarna. Detta eftersom de har mer tid att lägga på uppgifterna istället för att sitta och bli totalt slut i hjärnan framför zoom. Och jag vill inte vara en sån som gör kursen på lättast möjliga sätt (Bara göra det obligatoriska).
Jag vill liksom bara gå o gömma mig i ett svart hål nånstans.
Samtidigt, om jag hoppar av, vad ska jag göra då? Min tidigare karriär känns ännu jobbigare än att plugga vidare. Jag har möjligheten att hoppa nästa kurs eftersom jag har pluggat så många extrakurser vid sidan om. Jag funderar allvarligt på att göra det för att ge mig själv lite andrum. Det är en 7,5 poängskurs så isf blir jag 4-5 veckor typ ledig (går ju en annan samtidigt, såklart).
Jag tror att mycket av det jag känner beror på rådande situation, och att jag kommer ångra mig om jag hoppar av, det är väl det som gör att jag ändå hänger kvar.