Vi som nätdejtar del 3

Status
Stängd för vidare inlägg.
Själv tycker jag mest det är jobbigt att läsa om hur bra det går för alla :yuck:


:D
Egentligen lite samma här. Samtidigt ger det hopp för mänskligheten att det finns människor som hittar någon att tycka om.
Jag har lagt ner den delen och är inställd på att leva mitt liv såhär tills jag dör.
En mycket men långväga god vän kom på besök och vi pratade hela natten. Han dejtar för fullt och hittar ständigt nya män att dejta. Jag är oändligt glad för hans skull men blir ledsen över att mitt liv inte ser ut så.

Varför är det så olika?
 
Egentligen lite samma här. Samtidigt ger det hopp för mänskligheten att det finns människor som hittar någon att tycka om.
Jag har lagt ner den delen och är inställd på att leva mitt liv såhär tills jag dör.
En mycket men långväga god vän kom på besök och vi pratade hela natten. Han dejtar för fullt och hittar ständigt nya män att dejta. Jag är oändligt glad för hans skull men blir ledsen över att mitt liv inte ser ut så.

Varför är det så olika?


Men om du lagt ner det och är inställd på att leva själv resten av livet är det ju inte konstigt att ditt liv inte ser ut så som det gör, vilket du säkert är på det klara med också. Om det gör dig ledsen så går det att ändra på, men du verkar behöva börja med att jobba med dig själv först och främst för du verkar så fast i att du tycker att du är oattraktiv och allt vad det är.
Att slippa känna så är ju dessutom en stor vinst varesig man har ett förhållande med någon eller inte.
Jag känner inte dig men av det jag läst så verkar du smart och vettig. Typiskt attraktiva egenskaper, tycker jag. Tror definitivt inte att ett förhållande skulle vara omöjligt för dig, om du vill ha ett, men så länge man fortsätter som man alltid gjort blir det ju ingen skillnad.
 
Men om du lagt ner det och är inställd på att leva själv resten av livet är det ju inte konstigt att ditt liv inte ser ut så som det gör, vilket du säkert är på det klara med också. Om det gör dig ledsen så går det att ändra på, men du verkar behöva börja med att jobba med dig själv först och främst för du verkar så fast i att du tycker att du är oattraktiv och allt vad det är.
Att slippa känna så är ju dessutom en stor vinst varesig man har ett förhållande med någon eller inte.
Jag känner inte dig men av det jag läst så verkar du smart och vettig. Typiskt attraktiva egenskaper, tycker jag. Tror definitivt inte att ett förhållande skulle vara omöjligt för dig, om du vill ha ett, men så länge man fortsätter som man alltid gjort blir det ju ingen skillnad.
Möjligen finns det något att ändra på. Vet inte. Har försökt hela livet men inte lyckats. En relation har jag haft. Den varade i 20 år. Hann bli 27 innan jag hittade den.
Det här är tröskat förr. Vi behöver inte ta upp plats i den här tråden också.
 
Möjligen finns det något att ändra på. Vet inte. Har försökt hela livet men inte lyckats. En relation har jag haft. Den varade i 20 år. Hann bli 27 innan jag hittade den.
Det här är tröskat förr. Vi behöver inte ta upp plats i den här tråden också.

Oftast (i princip alltid) behöver man hjälp utifrån för att ändra sina beteenden. Men ja vi behöver inte prata mer om det. :)
 
Det känns så sorgligt att du ger upp. Det är bara du själv som kan bestämma hur du vill att ditt liv skall se ut. Ett livslångt sörjande av allt som inte blev, eller en acceptans av hur livet är, vare sig det blir en ny relation eller inte.

Om du verkligen vill ha en förändring och hitta någon igen är det väl en bra start att försöka bli till freds med dig själv och känna att du själv tycker om dig och att du duger som du är. Det känns som om du ideligen säger att det är din personlighet det är fel på, och att det är den som skall ändras. Men är det det som är problemet? Se bara hur många olika typer av människor som träffar någon att dela sitt liv med. Feta, smala, deprimerade, glada, otrevliga och vänliga.

Jag tror att framgång föder framgång, och tvärt om. Personer som genom åren haft flera förhållanden har antagligen en större tro på att det skall kunna hända igen än de som inte haft det. Trots att oddsen egentligen borde vara lika stora för båda två. Skillnaden sitter mycket i huvudet.

Om du tycker att jag är tjatig och det inte ger dig någonting så kan jag låta bli att lägga mig i ämnet @tantens livssituation. :)
 
Egentligen lite samma här. Samtidigt ger det hopp för mänskligheten att det finns människor som hittar någon att tycka om.
Jag har lagt ner den delen och är inställd på att leva mitt liv såhär tills jag dör.
En mycket men långväga god vän kom på besök och vi pratade hela natten. Han dejtar för fullt och hittar ständigt nya män att dejta. Jag är oändligt glad för hans skull men blir ledsen över att mitt liv inte ser ut så.

Varför är det så olika?

Undrar själv detsamma, över just att det är så olika. Främst så gissar jag förstås att det handlar om inställning och engagemang. Personligen så vet jag att jag är lite lat och bekväm när det kommer till just nätdejtingen, vilket gör att en handfull faktiskt inte får chansen.

Att jag sen är lite skeptisk mot folk i största allmänhet gör det ju inte enklare, jag har svårt att vrålälska människor sådär på en gång, jag tror att de som dejtar för fulla muggar och alltid verkar hitta någon, har en annan öppenhet och glädje av människor på ett annat vis. Folk som gillar folk har ju enklare att hitta folk, tänker jag :D

Jag tröstar mig tillsvidare med nedan:
92064aabaef08095d02981f8364ab708.jpg
 
Förkyld som få, så roar jag mig med dessa dejtingsidor!
Efter att ha mailat rätt intensivt med en trevlig herre, så visar det sig att han inte alls ser ut som jag trott.
Gisslet när dom inte har bild utlagd.
En annan som verkar lovande, ringde kl 3 ïgår natt och jag svarade på morgonen att jag inte hört telefonen och sov säkert jättegott när han ringde... han har inte hört av sig igen :D synd! för han verkade helt okej.
Den tredje har jag pratat lääänge med, men vi verkar aldrig få till ngn dejt. Men kors i taket, till veckan verkar det finnas utrymme.
Den fjärde bor nära, men jag är lite skeptisk. Har inte pratat så myckt än, så vi får se hur det här slutar :)
 
Varning till er som inte vill läsa om rosa moln, hoppa till nästa inlägg ;)


Kom nyss hem från weekendsemestern med den helt underbara killen och det känns bara så rätt. Fick lite ensamtid med hans bästa vän också vilket verkligen var skönt, för han delade med sig av lite saker som fick mig att knuffa undan några små orostankar. Försöker verkligen att vara positiv och här och nu, men en liten del av mig undrar fortfarande varför han skulle vilja ha mig. Även om han tydligt sagt att han är seriöst intresserad så var det skönt att höra från hans bästa kompis också. För kompisen verkade uppriktigt orolig för att han skulle bli sårad om jag skulle dumpa honom. En himla fin vän.
 
Datakillen var här nu ikväll, åkte för en stund sedan bara. Kan nog sammanfatta kvällen med :love::up:
Han är verkligen en toppenkille på alla sätt. :banana: :love: (Ja jag överdoserar smileys nu men vad tusan, nu får det bli så haha)
Behöver inte fundera över vad han känner för mig, han sade det rent ut bara. Sådant gillas.
Behöver verkligen inte fundera över hur han är i sängen heller nu. :angel:
 
Alltså, karlar som gillar tjockisar och använder thin shaming som raggningsknep... Kan vi inte införa jakt på såna? Snälla?

Jag börjar tappa hoppet lite här hemma... Så fort någon visar intresse så visar det sig förr eller senare att han är sverigedemokrat (nåja, en var förvisso SVPare...) och det går så jävla fetbort. Ska en snubbe med bra värderingar vara så jävla mycket begärt?! :arghh:
 
Surt med SVPare, men man kan få gå igenom några rötägg innan man hittar rätt. :up:
Det finns de som har bra värderingar också, man måste bara hitta dem.

Blir bio med datakillen snart, vi vet inte vilken dag än bara. Han kommer hit någon kväll i veckan också :)
Allting känns toppenbra med honom verkligen.
 
Alltså, karlar som gillar tjockisar och använder thin shaming som raggningsknep... Kan vi inte införa jakt på såna? Snälla?

Jag börjar tappa hoppet lite här hemma... Så fort någon visar intresse så visar det sig förr eller senare att han är sverigedemokrat (nåja, en var förvisso SVPare...) och det går så jävla fetbort. Ska en snubbe med bra värderingar vara så jävla mycket begärt?! :arghh:

Trist att du har stött på så många puckon! :( När jag var aktiv hade jag texten "Rasister och antifeminister undanbedes, så spår vi allas tid" med i min presentation. Jag slapp dem helt. Något liknande kanske vore värt för dig att ha?
 
Till SVParens försvar var han iaf rolig med sina störda teorier kring rasbiologi och andra dumheter. Visste ni tex att om en svensk och en kenyan får barn så får ungen 80% sämre spermiekvalitét och 2 generationer senare diverse missbildningar, och att om en tjej får leka med bilar kommer hennes framtida barn bli vanskötta :angel:

Trist att du har stött på så många puckon! :( När jag var aktiv hade jag texten "Rasister och antifeminister undanbedes, så spår vi allas tid" med i min presentation. Jag slapp dem helt. Något liknande kanske vore värt för dig att ha?
Jag har varit nära att skriva sånt i profilen måååånga gånger kan jag säga... Men jag vet inte, känns som att det skulle kunna ge helt fel intryck istället. Har däremot skrivit i profilen att värderingar är viktigt och klickat i vänster under politik så vad jag söker så sett borde ju inte vara någon raketforskning tycker jag... Å andra sidan ska jag nog inte ha så höga förväntningar kring idioters begåvning... :cautious:
 
Å andra sidan ska jag nog inte ha så höga förväntningar kring idioters begåvning... :cautious:

:rofl: Nej, tydligen inte. De verkar ha tolkat det som att det viktiga är att de har värderingar, vilka som helst.

Edit: Nu ser jag att mobilen ändrade "spar" till "spår" i förra inlägget. Hoppas det gick att förstå ändå.
 
Apropå svårigheter att glädjas över andras lycka så flyttar den uttjatade kompisen/kollegans tjej hit och ihop med honom om knappt två veckor. Och det känns jobbigt som fan om jag skall vara ärlig mot mig själv. Vi umgås fortfarande väldigt mycket, (oftast ett par dagar i veckan+på jobbet) men nu lär det bli annorlunda. Annat vore osunt. Jag sa det till honom också, att jag är väldigt glad att han är så lycklig, men att jag är lite rädd för att jag kommer att bli väldigt ensam. Och jag ÄR glad för hans skull. Jag vill inte vara hans sambo, men jag vill vara med honom för det gör mig starkare, vi kan prata om nästan allt och han ger mig känslan av att vara behövd och att fylla en funktion. (Det sista behöll jag för mig själv...)

Det är en märklig liksom sorg jag känner över att han hellre är med henne än mig samtidigt som vi bara är vänner och det är ok.

Men ändå gör det ont. Vi är väldigt nära varandra och nu blir allt annorlunda.

Han säger att han vill fortsätta hänga med mig, bara att det inte lär bli lika mycket framöver.

Och kanske trivs jag med tjejen också och vi kan hänga alla tre, men det känns underligt. Den som lever får se. Men just nu känns det lockande att tacka för tiden som varit och flytta från den här lilla platsen och börja på nytt.

Trivs inte jättebra på jobbet just nu heller, stressigt och osäker situation. Och jag ser inte riktigt hur jag skall orka bo här som singel år ut och år in om jag inte träffar någon att dela livet med. Och ju fler människor jag lär känna desto mer övertygad blir jag dessvärre om att det faktiskt inte finns mer än en knapp handfull singelmän i lagom ålder och en rejäl överrepresentation av singelkvinnor.

Gud så deppigt DET lät. Men på plussidan är att jag har en kul och meningsfull fritid och trivs bra på det stora hela. Längtar kanske mer än någonsin efter att ha någon att dela livet med. Men jag känner mig stark, sund, frisk och fräsch!

Jag tar tiden här som rehab just nu, jag håller på att läka efter många jobbiga år och hittar tillbaka till den som är jag. Om kanske ett halvår kanske det är helt rätt med en ny nystart. Då har jag bott här i två år. :)
 
Jag känner ett behov av att bo någonstans där det inte är lika "par-betonat", vilket jag inbillar mig stämmer bättre på en större stad. Det här känns som en plats för familjer, förälskade par och pensionärer. Inte singlar.

Jo jag har ett bra liv ensam också, alla måste inte bilda par. Det är inte lösningen på allt. Men det kan vara en lösning på att slippa komma hem till en tom bostad, ansvara för alla kostnader, krypa ned ensam i en kall säng och vakna lika ensam. Dag efter dag. Eller snarare år efter år. Över ett decennium har passerat utan kärleksförhållanden.
 
Senast ändrad:
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Relationer Visste inte vad jag skulle döpa tråden till... Men normen är väl i stora drag att man har en relation oftast med en person. Kanske...
2 3
Svar
57
· Visningar
4 186
Senast: gullviva
·
Tjatter Vi fortsätter väl här? 😁 Stör mig på munsår i mungipan och inflammerat tandkött...
22 23 24
Svar
461
· Visningar
23 338
Senast: Tuvstarr
·
Kultur Jag låste förra tråden eftersom den var uppe i 2000 inlägg men tänkte att vi kan fortsätta dela med oss av fina bilder här :) Jag börjar...
2 3
Svar
40
· Visningar
883
Senast: Lilla
·
Kultur Nu frågar jag allvetande Buke igen. Har fått en låt på hjärnan, har hört den några gånger senaste tiden men kan inte hitta den i...
Svar
5
· Visningar
362
Senast: Tarnin
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stil på bostad för uthyrning.
Tillbaka
Upp