Vi som nätdejtar del 3

[TygerTyger]

Jag är ju en av de som aktivt söker yngre

Varför då, med tanke på att du i samma inlägg skriver

Åldern är bara en siffra... Personligheten kommer ju oftast fram oavsett ... Men de e klart man går på en del nitar ... Men det har nog inte enbart med åldern att göra... En del är bara skickligare på att inte göra bort sej

?

 

[corzette]

Varför då, med tanke på att du i samma inlägg skriver


?

Jag söker aktivt yngre för att de har det utseendet jag "faller" för... Medelålders män med rakade/skalliga huvuden är enligt mej ruskigt oattraktivt.... MEN det innebär inte att jag "ratar" en snygg 45 åring för att han är 45... (och därmed äldre än mej)

 

[Raderad medlem 94602]

Äsch. En vacker dag blir de skalliga ändå. Lika bra att ta en sån från början så han inte förfular sig sen

Råkade iofs få tag på en med hår denna gången

 

[gul_zebra]

Pratar med en trevlig typ som det väl blir aktuellt att träffa så småningom... Men det diffar typ 32 mil. Finns inte en chans att jag kan ta mig dit, han kan däremot ta sig hit. Jag är väl mest skeptisk till hur man öht kan lära känna någon på så stort avstånd egentligen iom det begränsade antalet tillfällen man kan ses så att säga. Vad är era erfarenheter av stora avstånd?

 

[OutOfService]

Pratar med en trevlig typ som det väl blir aktuellt att träffa så småningom... Men det diffar typ 32 mil. Finns inte en chans att jag kan ta mig dit, han kan däremot ta sig hit. Jag är väl mest skeptisk till hur man öht kan lära känna någon på så stort avstånd egentligen iom det begränsade antalet tillfällen man kan ses så att säga. Vad är era erfarenheter av stora avstånd?

Allt går om man bara vill! Jag hade ett distansförhållande i 2 år, skiljde 25 mil och nej det är inte kul, men det går!

 

[cirkus]

Jag har träffat en sexdate man nu igen och nej, det är hopplöst ju. Han var rädd för min lilla hund och han tog inte av sig skorna inne trots att jag sa till honom?! Och sexet blev inte heller särskilt bra...Jag är besvärlig som bara har träffmöjlighet sällan men när man äntligen träffas vill jag ju att det ska fungera. Vilket det inte gjorde med den här mannen.

Men, men, men tog han inte ens av sig skorna när ni hade sex? (du behöver verkligen inte svara)

 

[gul_zebra]

Allt går om man bara vill! Jag hade ett distansförhållande i 2 år, skiljde 25 mil och nej det är inte kul, men det går!

Jo det är klart. Enda erfarenheten jag haft var en kk jag kärade ner mig i, inte mycket till avstånd egentligen men under de 3 år vi sågs kände jag aldrig att min blyghet fick en chans att släppa riktigt just för att vi sågs så sällan... Och det är väl det som spökar lite nu antar jag.

 

[TygerTyger]

Jag söker aktivt yngre för att de har det utseendet jag "faller" för... Medelålders män med rakade/skalliga huvuden är enligt mej ruskigt oattraktivt.... MEN det innebär inte att jag "ratar" en snygg 45 åring för att han är 45... (och därmed äldre än mej)

Jag hänger nog ändå inte riktigt med. Borde inte utseendet, precis om övriga egenskaper, vara individuellt? Precis som det finns 45-åringar som är snygga måste det väl finnas många yngre vars utseenden inte tilltalar dig? Särskilt med tanke på att du skriver att åldern bara är en siffra, tänker jag.

 

[starcraft]

Pratar med en trevlig typ som det väl blir aktuellt att träffa så småningom... Men det diffar typ 32 mil. Finns inte en chans att jag kan ta mig dit, han kan däremot ta sig hit. Jag är väl mest skeptisk till hur man öht kan lära känna någon på så stort avstånd egentligen iom det begränsade antalet tillfällen man kan ses så att säga. Vad är era erfarenheter av stora avstånd?

Jag hade ju 260 mil till min semesterflört och nu föll ju inte riktigt det ut väl, men hade inte egentligen så mycket med avståndet att göra. Vill båda och jobbar för att det ska fungera, så tror jag absolut att det kan funka. Fördelen är ju när man väl ses, så ses man ofta ganska intensivt jämfört med om man dejtar på nära håll och kanske bara ses en kväll i veckan den första tiden.

 

[tott]

Jo det är klart. Enda erfarenheten jag haft var en kk jag kärade ner mig i, inte mycket till avstånd egentligen men under de 3 år vi sågs kände jag aldrig att min blyghet fick en chans att släppa riktigt just för att vi sågs så sällan... Och det är väl det som spökar lite nu antar jag.

52:an och jag har ca 4 timmars färd till varandra. Vi ses i princip varje helg, och hittills funkar det jättebra (efter ½ år). Det händer också att han jobbar från mitt hem ibland eller att jag tar en dag ledigt kring en helg jag är hos honom. Under jul- och nyårshelgen var vi tillsammans i en vecka.

Det där med att blygheten ska släppa... Om mannen är bra och "rätt" för dig så tror jag att blygheten släpper lättare. 52:an och jag har båda förundrats över hur lätt allting har gått från första början - ingen av oss har varit speciellt blyg eller försiktig. Det har liksom bara funkat på ett avslappnat sätt - han som sig själv och jag som mig själv.

 

[toughcookie]

Jag hänger nog ändå inte riktigt med. Borde inte utseendet, precis om övriga egenskaper, vara individuellt? Precis som det finns 45-åringar som är snygga måste det väl finnas många yngre vars utseenden inte tilltalar dig? Särskilt med tanke på att du skriver att åldern bara är en siffra, tänker jag.

Jag attraheras också i princip bara av yngre när jag nätdejtar, har inte stött på många i min egen ålder som jag funnit tilltalade utseendemässigt.
Däremot IRL så är det en annan sak för då får man hela paketet så att säga och då kan det inträffa att jag möter personer i samma ålder eller äldre som jag finner väldigt attraktiva.

 

[alazzi]

Men, men, men tog han inte ens av sig skorna när ni hade sex? (du behöver verkligen inte svara)

han tog av skorna, men behöll sockorna på...:-(

 

[Mona]

Jaha, då var det dags för en liten uppdatering.

Jag har ju träffat gulliga fikakillen och det är avspänt, bekvämt, bra sex och så har han väldigt skön humor. Men vi har inga gemensamma intressen, han saknar driv och verkar inte ha några drömmar i livet. Dessutom är han ganska svårpratad, dvs allt hålls på en rätt ytlig nivå så jag vet egentligen inte vad han tycker och tänker.

I somras så träffade jag ju det som jag trodde var mannen i mitt liv, men efter några månader gjorde han en total kovändning och i bröt kontakten helt. Döm om min förvåning när han hörde av sig igår...!
Och har saknat mig massor!! Men han vet inte vad han vill. Det enda han vet är att han aldrig känt sig så avslappnad i någons sällskap förut, som han gjorde med mig. Och att han saknar mig.

Jahapp. Vad fan gör jag nu??

 

[ekra]

Jaha, då var det dags för en liten uppdatering.

Jag har ju träffat gulliga fikakillen och det är avspänt, bekvämt, bra sex och så har han väldigt skön humor. Men vi har inga gemensamma intressen, han saknar driv och verkar inte ha några drömmar i livet. Dessutom är han ganska svårpratad, dvs allt hålls på en rätt ytlig nivå så jag vet egentligen inte vad han tycker och tänker.

I somras så träffade jag ju det som jag trodde var mannen i mitt liv, men efter några månader gjorde han en total kovändning och i bröt kontakten helt. Döm om min förvåning när han hörde av sig igår...!
Och har saknat mig massor!! Men han vet inte vad han vill. Det enda han vet är att han aldrig känt sig så avslappnad i någons sällskap förut, som han gjorde med mig. Och att han saknar mig.

Jahapp. Vad fan gör jag nu??

Jag hade stämt träff, känt hur det känns och pratat igenom läget. Hade varit jäääävligt avvaktande. För egen del har jag lätt att bli skeptisk när någon bryter kontakten och senare kommer tillbaka och har ångrat sig. Red ut "inte veta vad han vill..."

Känn efter hur det känns när ni ses och hör vad han har att säga angående att han stack sist. OM du känner att han är någon du ev. vill satsa på.

 

[Mona]

Jag hade stämt träff, känt hur det känns och pratat igenom läget. Hade varit jäääävligt avvaktande. För egen del har jag lätt att bli skeptisk när någon bryter kontakten och senare kommer tillbaka och har ångrat sig. Red ut "inte veta vad han vill..."

Känn efter hur det känns när ni ses och hör vad han har att säga angående att han stack sist. OM du känner att han är någon du ev. vill satsa på.

Tack @ekra
Huvudet på spiken. Jag är skeptisk och jag har liksom tappat känslan för honom. Eller hur jag nu ska säga.
Jag släppte honom då och kan inte riktigt bara plocka upp från där vi sist sågs.

Men en träff och prata igenom saker känns som en nödvändighet.

 

[Modest]

@Mona

Jag var med om samma kovändning för ca ett år sedan. En lång tid efteråt skulle jag nog träffat honom och hört hans historia, men idag så skulle jag inte göra det.
Det är väl egentligen inget oförlåtligt men jag känner (idag) att jag skulle vara alldeles för rädd för att lita på den personen för att det ens skulle vara värt att höra förklaringen (om du förstår vad jag menar?).

 

[Mirre]

@Mona skulle vara väldigt skeptisk, skulle vara svårt och lita på att han var helt ärlig med det han säger.

Jag snackar vidare med killen jag skrev om tidigare, han är trevlig och vi verkar ha väldigt mycket gemensamt, samma humor också Han bor hyfsat nära så tänkte försöka få till en träff snart.

 

[Mona]

@Mirre @Mulberry

Som min syrra lite syrligt uttryckte det: "Man saknar inte kon förrän den inte står där i båset".

Men samtidigt vill jag ju tro att folk kan ändra sig. Det kan ju jag också göra helt enkelt för att man kommer till insikt om saker å ting.

Fast jag ÄR skeptisk. Känner mig väldigt avvaktande. Och tänker tillbringa helgen med gulliga fikakillen!

 

[starcraft]

@Mona

Jag hade stämt träff och känt av läget, men varit skeptisk och lite på min vakt innan jag investerar nya känslor. Kan ju finnas en fullt rimlig förklaring till att han gjorde som han gjorde.

 

[Raderad medlem 94602]

Jaha, då var det dags för en liten uppdatering.

Jag har ju träffat gulliga fikakillen och det är avspänt, bekvämt, bra sex och så har han väldigt skön humor. Men vi har inga gemensamma intressen, han saknar driv och verkar inte ha några drömmar i livet. Dessutom är han ganska svårpratad, dvs allt hålls på en rätt ytlig nivå så jag vet egentligen inte vad han tycker och tänker.

I somras så träffade jag ju det som jag trodde var mannen i mitt liv, men efter några månader gjorde han en total kovändning och i bröt kontakten helt. Döm om min förvåning när han hörde av sig igår...!
Och har saknat mig massor!! Men han vet inte vad han vill. Det enda han vet är att han aldrig känt sig så avslappnad i någons sällskap förut, som han gjorde med mig. Och att han saknar mig.

Jahapp. Vad fan gör jag nu??

Ta honom!!!!!!