Vi som nätdejtar del 3

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag vet ju många som har hittat partner uppe i åldern. MEN då är det inte första partner! När man har varit singel så länge som jag och aldrig har upplevt att en man har visat intresse i att bli ihop med en. Börjar det kännas som att man inte är partnermaterial. När jag ser mig omkring, ser jag ju att alla möjliga sorters människor lyckas hitta partner. Jag har ingen aning om varför jag inte lyckas, jag har verkligen provat.
 
Problemet är ju att jag blir så deprimerat av ensamhet eller man blir så ensam av att vara deprimerat!
Man fastnar lätt i denna onda cirkel. Det är inte så enkelt att ta sig ur.
Jag förstår ju mycket väl att man vill ha en som är glad och livfull.
Det har varit storm och regn hela natten, jag har nästan inte fått sovit! Det har snöat lite så det är vitt och halt.
 
Hjälp! Kommer ni ihåg mig? Den eviga singel som ibland har försökt med nätdejting.
Jag är 54 år och fortfarande singel! :(
Jag har ibland fått till en dejt, men alltid blivit dumpad efter första dejt. Jag hade lovat mig själv att inte gå in på dejting igen, då kärlek enbart är för de unge, vackra feminina eller vad det nu kan vara som gör skillnaden. Efter att ha varit ensam hemma i två, år utan att känna någon här omkring loggade jag ändå in på pannkakan. Nu är jag bjuden på dejt imorgon!!:crazy: Jag hoppas inte han frågar hur länge jag har varit singel!:eek:
Jag vet att man ska bara vara sig själv, gilla sig själv och bla. bla, bla.... men det har jag ju inte haft någon vidare tur med, så det är kanske dags att ändra sig. Jag vet bara inte till vad. Hur gör man?

Hej!

Vet du vad, det första jag vill säga är försök bryta din tankebana - du blir faktiskt inte "dumpad" efter en dejt, för det är svårt att bli dumpad om ni inte haft något tillsammans. Det har bara inte klickat från båda håll.

Hur har DU känt det, har du alltid velat träffa de du har träffat, igen? Det är klart att det är jobbigt om man själv "alltid" känner att man vill träffa den andra personen igen och det inte är besvarat men då kanske man ska tänka igenom också varför man ville ses igen. För att man verkligen vill han någon att träffa igen, eller för att man ville träffa just den igen.

Jag hoppas att du, trots ruskväder och dålig sömn, tar dig iväg och tar den där väldigt kravlösa fikan (eller vad ni nu ska göra) och ser det mer som en träff med en vän. Eller går in i nätverkstänket. Eller bara helt enkelt ser det som ett avbrott i vardagen. Inga förväntningar på att träffa kärleken, utan bara få ett socialt utbyte. Och om det nu skulle vara så att det inte blir ett ömsesidigt klick på en ny träff så är det inte mer med det. Det betyder egentligen ingenting mer än att ni inte var på samma nivå.

Och om du ändå skulle vilja få feedback på varför, så kan du ju fråga om det var något särskilt som gjorde det?
Har själv fått frågan och ser inget konstigt i det.

Önskar dig en trevlig stund idag :)
 
Dumpad är kanske fel ord. För min del är det väldigt sällan det klickar på första dejt. Jag behöver lite tid att lära känna folk. Jag tycker inte man ger det en chans om man inte vill träffas igen. Själv klart har funnits dom som man inte vill se igen, men det har varit undantag.
 
Dumpad är kanske fel ord. För min del är det väldigt sällan det klickar på första dejt. Jag behöver lite tid att lära känna folk. Jag tycker inte man ger det en chans om man inte vill träffas igen. Själv klart har funnits dom som man inte vill se igen, men det har varit undantag.

Kunde icke sagt det bättre själv ,, Om man nu är lite försiktigt ,så "straffas man direkt" iom att det inte blir nått andra möte,,

brukar tänka att ,"Det är inte jag som missar ett guldkorn"
 
Kunde icke sagt det bättre själv ,, Om man nu är lite försiktigt ,så "straffas man direkt" iom att det inte blir nått andra möte,,

brukar tänka att ,"Det är inte jag som missar ett guldkorn"

Det är lite nätdejting i ett nötskal.

Många har ju skrivit så i dejtingtrådarna här på Buke också. Finns inget "pirr" på första dejten går de flesta vidare till nästa dejt på listan.
 
Det är lite nätdejting i ett nötskal.

Många har ju skrivit så i dejtingtrådarna här på Buke också. Finns inget "pirr" på första dejten går de flesta vidare till nästa dejt på listan.
Detta är anledningen till att man tröttnar på nätdejting. Man hinner ju inte ens lära känna varandra.
Min dejt gick inte så bra. Så vi kommer inte att ses igen.
 
Vad tråkigt att dejten inte gick bra. Vad hände? Hade ni inget att prata om?

Jag tycker att det behöver finnas en ömsesidig nyfikenhet på den andra personen för att det skall vara intressant att ses igen. Någonsorts grundläggande kemi kan man nog kalla det. Jag vill inte behöva jobba fram just det. Det handlar inte om att inte ge någon en chans för min del.

Jag kände tidigare att jag generellt "inte fick en chans" tills jag insåg att chanser får man inte nödvändigtvis, utan man tar.

Nu när jag vågar bjuda mer på mig själv utan att vara allt för skeptisk även gentemot främlingar får jag ett helt annat bemötande generellt. För mig har det hjälpt mycket att jobba med att acceptera mig själv och försöka vara trygg med den jag är.

Jag hoppas hinna utveckla den tanken lite ikväll. Är på jobbet.
 
Detta är anledningen till att man tröttnar på nätdejting. Man hinner ju inte ens lära känna varandra.
Min dejt gick inte så bra. Så vi kommer inte att ses igen.

Skit också!

Angående kemi på första dejten så har det bara hänt mig en enda gång i hela mitt liv. Med den jag nu är tillsammans med. Här anade jag kemi redan över telefon, vilket jag egentligen avfärdade som trams för sånt finns inte....i min gamla värld.
Jag har heller aldrig känt klick på första dejten utan innan behövt träffa personen flera gånger. Kemi för mig har innan alltid tagit tid. Dejtande har tagit energi och jag har gett upp flera gånger just eftersom jag behövt den där tiden, som inte alla kunnat/velat ge. Ibland har det varit jag som inte känt ett skit. Vet inte hur många gånger jag pausat, bytt dejtsida osv när energin och hoppet tagit slut. Och sen hoppat på det "en sista gång" när bakslagen sjunkit in.
Det är en jäkla berg och dalbana mellan hopp och besvikelser, drömmar och kall verklighet.

Nu känner ju jag dig och vet att du inte är ett helt omöjligt fruntimmer. Du har bara inte hittat din "match" ännu. Du är en väldigt stark och tydlig människa. Du vet vad du vill. Du skulle inte nöja dig med någon du känner halvdant för, som många gör. Tror man ibland blir lite lurad när man ser hur lätt vissa har för att hitta någon. Jag tror att många av dessa har prutat rätt mycket på sig eller sina önskningar/behov för att "ha" någon. Jag har själv varit sådan. Det blev ju fasiken så mycket svårare att hitta någon när jag ställde lite krav för att personen skulle matcha mig också!
 
Jag är ju väldigt lättpratat så jag kan prata med alla. :) Sen har Voff helt rätt i att jag har lite krav. Tillexempel så tycker jag att profilen ska stämma överens med verkligheten! Jag vill inte ha en man med beroendeproblematik. Sen är det en väldigt stor fördel om han har körkort.
Det med kemi är lite svårt, då det kan växa fram när man lär känna varandra. Men det ska ju vara en man har lust att ge en kram, även på första dejt.
 
Klart att man ska ha krav. Hur ska man annars hitta någon som faktiskt matchar en på riktigt och som inte bara formar sig efter en? :)
 
åh jag kan inte bestämma mig, ska man höra av sig eller inte till dejten och tacka för den eller något:confused: men har ju iof gått 4 dagar nu och tycker mest det känns pinsamt att skriva, o andra sidan har inte han hört av sig heller. Men vi sa ändå att "vi hörs" :angel: lite känner man sig otrevligt om man inte hör av sig alls.
 
Jag har kastat mig in i detta igen. Vet inte om jag ska skratta eller gråta... Var på en dejt i måndags och han var trevlig. Dock är jag tveksam till om det blir något mer för jag tyckte han sa några saker som talade emot det, men samtidigt är jag bra på att haka upp mig på detaljer som egentligen inte betyder något. Har skickat lite SMS med artigheter sen dess... Får se vad som händer.
 
åh jag kan inte bestämma mig, ska man höra av sig eller inte till dejten och tacka för den eller något:confused: men har ju iof gått 4 dagar nu och tycker mest det känns pinsamt att skriva, o andra sidan har inte han hört av sig heller. Men vi sa ändå att "vi hörs" :angel: lite känner man sig otrevligt om man inte hör av sig alls.
Du ska såklart höra av dig!! Skicka sms genast!!
 
åh jag kan inte bestämma mig, ska man höra av sig eller inte till dejten och tacka för den eller något:confused: men har ju iof gått 4 dagar nu och tycker mest det känns pinsamt att skriva, o andra sidan har inte han hört av sig heller. Men vi sa ändå att "vi hörs" :angel: lite känner man sig otrevligt om man inte hör av sig alls.

Ett "vi hörs" där och då behöver inte betyda att man faktiskt gör det sen, det krävs ju att en eller båda är intresserad av att ses igen för att det ska kännas värt för många, men det finns såklart en del som hör av sig bara för att de vill vara artiga också.
Så vill du säga tack för dejten ska du absolut göra det, det är ju totalt onödigt att gå runt och känna sig otrevlig. :)
 
Har snackat med en snubbe till och från i flera månader, en jag pratat med även innan jag ens "blev" singel. Väldigt till och från då han haft en tendens att radera sina konton på de sidor vi mötts på ibland.

Hur som helst så verkar det finnas intresse från båda håll, ibland iaf. Han säger själv att utifrån det vi pratat så kan han se det bli seriöst mellan oss. Och när vi väl pratar kan jag bara hålla med, jag är väldigt nyfiken på karln och vill gärna ses.

Kruxet här är att jag blir så jäkla osäker. Dels på att man ser när ett meddelande blivit läst och ibland läser han och svarar först dagar senare, även om han är online (yeah I know, jag borde inte reagera på det va? :p). Men främst just för hans försvinnanden, helt plötsligt är han bara borta, han har förklarat det med att han ibland blir osocial. Även om man blir osocial för ett tag så borde man väl vilja bibehålla kontakten sen igen om det finns ett intresse och det blir ju tämligen klurigt när man raderat kontot för vad är det som säger att jag stannar kvar och har samma nick? Jag sitter ju liksom inte och väntar på någon som bara försvunnit så att säga, och jag kan inte låta bli att konstatera vid varje försvinnande att nähä, han var visst inte intresserad ändå. Samtidigt har det gjort att det blir så svårt att ses, för hans försvinnanden har gjort att kontakten trots att vi haft den väldigt länge nu ändå är väldigt färsk. Jag får liksom aldrig chansen att lära känna karln när han plötsligt försvinner utan varje återkomst har blivit näst intill en nystart liksom.

Alltså jag vet inte, är karln så ointresserad som det känns ibland eller överanalyserar jag? Vad gör man i ett sånt här läge? O_o
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Relationer Visste inte vad jag skulle döpa tråden till... Men normen är väl i stora drag att man har en relation oftast med en person. Kanske...
2 3
Svar
57
· Visningar
4 195
Senast: gullviva
·
Tjatter Vi fortsätter väl här? 😁 Stör mig på munsår i mungipan och inflammerat tandkött...
23 24 25
Svar
487
· Visningar
24 552
Kultur Jag låste förra tråden eftersom den var uppe i 2000 inlägg men tänkte att vi kan fortsätta dela med oss av fina bilder här :) Jag börjar...
2 3
Svar
41
· Visningar
915
Senast: Mineur
·
Kultur Nu frågar jag allvetande Buke igen. Har fått en låt på hjärnan, har hört den några gånger senaste tiden men kan inte hitta den i...
Svar
5
· Visningar
364
Senast: Tarnin
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp