En del hästar kan ju vara lite av och på med stress. Min häst tex kan bli väldigt försiktig i spända och oroliga situationer, men sen när hon väl kopplar av lite så kan det komma en jätteexplosion utifrån all tidigare stress.Ja, när det gäller hur snabbt man ska börja rida och hur mycket man ska rida får man ju råd som spretar åt alla håll och kanter. I mitt fall stod han först ensam i ett karantänstall i en vecka, vilket han inte tyckte om, och jag lyckades inte göra så mycket mer än att kolla till honom och ge honom mat. Sedan fick han flytta in i det egentliga karantänstallet där han fick sällskap av en annan karantänhäst i två veckor till. Då blev det bättre och jag kunde pyssla om honom och fixa till det med skor och broddar (det var så isigt att man inte kunde ta ett steg utan i princip). Men ville inte sitta upp och börja rida på det extremt isiga underlaget, så jag väntade med det tills jag fick tillträde till ridhuset när karantänen var slut. Började med longering för att se hur han betedde sig och det gick bra (i båda varven, faktiskt). Sedan började jag långsamt med ridningen. Skritt och lite trav rakt fram första gången bara. Sedan lite mer efterhand. Och så lite försiktigt på ridlektion med, men vi tog det mycket lugnt i början. Det tog några gånger innan han helt vaknade till liv och blev den superpigga häst som han är nu.
I din hästs fall fick han ju en jättejobbig start. Vilken häst som helst hade ju blivit koko av att stå helt ensam i en vecka. Massor separationsångest på nytt ställe. Sen nya förändringar igen plus all stress och energi den samlat på sig under tiden.
Menar inte att du gjort något fel, men hans beteende nu behöver ju inte alls motsvara hur han egentligen är.
Hoppas ni kan hitta en lösning som känns trygg och bra för båda!