Vi som bär i sjal och sele

[Apollo 13]

Sv: Vi som bär i sjal och sele

Oj, så mycket tycker jag inte om min sjal för att gå runt i den i väntan på att bebis vill bli buren

kl

Jag måste fråga lite. Alla pratar ju jämt om hur bra det är att bära i sjal och sele, att barnen blir mycket tryggare och hitan och ditan.. För oss har det resulterat i en bäbis som vägrar att somna om hon inte är i famnen och helst ska man gå eller vagga henne. Det är ju helt hopplöst! Min tar dessutom inte napp (har dock inte gett upp helt än, men hållt på i två månader och trugat med olika nappar) så hon får ingen ro och tröst av den heller.
På kvällarna somnar hon på min arm, nu mer kan jag iaf låta henne glida ner i armhålan och sen kan jag flytta på mig, men hon måste känna mig hela tiden annars sover hon jätte oroligt och ålar sig närmare mig tills hon ligger nära. Hon ligger mellan mig och maken och ibland ligger hon som super man mellan oss, med handen på mig och foten på honom, väldigt sött men inte så jätte praktiskt att ha en bäbis som vill vara nära HELA tiden.
Somnar hon om dagarna så försöker vi lägga ner men det tar inte lång tid innan hon vaknar ändå.

Finns det någon som känner igen sig i det? Hur har ni löst det? Någon som har några tips?

 

[uva]

Sv: Vi som bär i sjal och sele

Finns det någon som känner igen sig i det? Hur har ni löst det? Någon som har några tips?

Inget av mina barn har varit ett dugg intresserade av att sova själva, men jag är övertygad om att det inte orsakats av bärande, utan att det är bärandet som orsakats av deras ovilja att ha det på annat sätt! Visst har det, enstaka gånger, hänt att de sovit någon timme eller till och med två i babyskyddet eller på sängen, men det har varit just undantag. Som bebisar har det annars gällt att de sover 25-35 minuter i stöten, och vaknar om man gör någon ansats att lägga ner dem. Enda skillnaden är att lilla sonen faktiskt oftast sover ett långt pass per dag i sjalen... Några tips om hur man förändrar det hela har jag inte, det går ju liksom inte att tvinga en bebis att sova (med metoder som jag tycker är okej, i alla fall). Något som jag däremot tycker gör stor skillnad, och som jag tänkte på när du skrev om ditt behov att kunna böja dig/liknande, är att bära på ryggen istället på magen. Om magbärandet ibland känns som att vara fortsatt höggravid, så är ryggbärandet mer som att ha en ryggsäck. Stor skillnad i smidighet!

 

[Apollo 13]

Sv: Vi som bär i sjal och sele

För oss har det nog varit båda delarna, hon suktade efter närhet i början (inte aldra första början) men jag bar för att jag blev galen av att sitta still i huset utan bar henne och gick ut och mockde om dagarna.. Efter att jag började bära mycket om dagarna känns det som att det blivit "värre" och ffa detta med att hon vill bli vaggad.

Nu när hon blivit äldre så kan hon ju sitta nöjt i sittern och titta på om man pysslar med något och baby gymmet funkar bra, men så fort hon är trött eller missnöjd så vill hon absolut vara nära och bli vaggad. Vagnen somnar hon visserligen i, men så fort den stannar så vaknar hon.

 

[Freyja_bus]

Sv: Vi som bär i sjal och sele

Det är helt normalt att det är så. Båda mina barn har oxå velat ha mycket närhet, och fått det oxå. Första dottern sov på mig eller pappan hela första månaden och sedan tätt, tätt bredvid. Vi bar henne för att hon skulle somna på dagarna och kvällarna under lång tid. Andra dottern hängde ju med på allt som hände och fick vara mycket i sjal (hade ej sjal med första barnet, bara manducan) men somnade lätt även i vagn och sov gott där så länge den var i rörelse. Jag vet att jag stundtals tyckte det var jobbigt, ffa med första när allt var nytt, att känna sig så "låst" och alltid behöva finnas tillhands på det sättet. Men med sele och sjal tycker jag att man liksom löser det "problemet" lite och det är dessutom mysigt. När man sen kan börja bära på ryggen känner man sig inte heller så begränsad i rörelsefärmåga längre.

För mig känns det självklart att ett så litet barn vill vara nära, och ingenting kan ge större trygghet än att ge det lilla barnet precis det som barnet behöver. Så småningom kommer hon klara att sova på egen hand.

 

[uva]

Sv: Vi som bär i sjal och sele

Jag håller med Freya, det låter normalt och som vad man i de allra flesta fall kan förvänta sig. Mina barn har inte varit så tydliga med sitt närhetsbehov när de varit alldeles nyfödda (eller "nyfödda" i korrigerad ålder, min ena var ju prematur) - då har de inte varit så medvetna om världen och dessutom lätt blivit utmattade och bara slocknat rakt av. Storebror hade vi ständigt liggande på oss som en del av hans vård, lillebror försökte vi lägga undan så fort som möjligt både för att ha tid med storebror och för att storebror inte skulle väcka honom - men trots de fullständigt olika tillvägagångssätten så blev resultatet tämligen likartat när de väl kom ut ur "nyföddhetsbubblan".

 

[Apollo 13]

Sv: Vi som bär i sjal och sele

Jag har inte sagt något om att det skulle vara onormalt, jag tror bara att bärandet har förstärkt behovet av närhet men ffa vaggandet. Vår sköterska på BVC sa att det var bra om man vid tre månaders ålder börjar jobba på att lägga ifrån sig barnet, men för oss blir det drygt 4 månader. Men detta kanske är fel forum för att få tips om hur man lägger bort sitt barn..

 

[Freyja_bus]

Sv: Vi som bär i sjal och sele

Ibland tycker jag att BVC kommer med väldigt konstiga råd måste jag säga...

 

[uva]

Sv: Vi som bär i sjal och sele

Jag förstår nog inte riktigt vad det rådet innebär, måste jag säga, såvida det inte handlar om att uppmuntra bebisen att ligga på mage och träna nacken. Att lägga ifrån sig en nöjd bebis är ju knappast något man behöver "jobba på", utan tämligen enkelt, och att lägga ifrån sig en missnöjd bebis utan att försöka hjälpa den att lösa missnöjet verkar tämligen kontraproduktivt, och taskigt?

 

[Apollo 13]

Sv: Vi som bär i sjal och sele

Jag uttröck mig fel, hon sa nog, jag minns inte ordagrant, men att de var bra om man började försöka få barnen somna själva.. Och själva betyder då att de inte ska ligga PÅ en.

 

[tessiem]

Sv: Vi som bär i sjal och sele

Fast jag har upplevt att "träna dem att somna själva" är i stort sett omöjligt om man inte tänker köra 5minuters metoden eller något annat som jag inte skulle vara bekväm med.

Jag är ingen hippiemorsa utan tycker att man ska göra det som funkar för en men eftersom jag nu har min trea så tycker jag mig ha lite erfarenhet och alla mina tre har haft ett väldigt stort närhetsbehov och nu med sjal så tycker jag att mitt liv underlättats samtidigt som närhetsbehovet blir tillfredställt.
Båda mina tidigare har kunnat somna själva när de varit redo för det..

Kan man verkligen vänja av dem med att tycka att de har ett behov av att vara nära?

Jag uttröck mig fel, hon sa nog, jag minns inte ordagrant, men att de var bra om man började försöka få barnen somna själva.. Och själva betyder då att de inte ska ligga PÅ en.

 

[uva]

Sv: Vi som bär i sjal och sele

En tremånaders är fortfarande väldigt väldigt liten... Jag skulle ha blivit arg på min BVC-sköterska om hon haft sådana synpunkter!

Som tessiem är inne på verkar de flesta metoder som går ut på att träna bebisen att sova själv vara sådana som jag inte skulle vilja utsätta min bebis för. Jag vet dock att det finns andra varianter också, typ tassmetoden, men åtminstone när det gäller den tror jag att det inte rekommenderas att man börjar före 6 månader. För att upprepa mig, en tremånaders är fortfarande väldigt pytte... För att inte tala om att varken barns sömn eller utveckling går i bara en riktning - snarare tenderar det att gå "bättre" i perioder och sedan "sämre" i andra.

 

[uva]

Sv: Vi som bär i sjal och sele

Kan man verkligen vänja av dem med att tycka att de har ett behov av att vara nära?

Värt att upprepas!

 

[Apollo 13]

Sv: Vi som bär i sjal och sele

Jag har svårt att tro att det ska vara omöjligt, hur gör de som inte bär?
Det här med bära-bära-bära är ju (väll) ett hyfsat nytt fenomen i Sverige?
Själva bärandet i sig har jag inga problem med, men att ha ett barn som vill vara på en 24 timmar om dygnet är inte skit kul.
Om barnen inte börjar tycka det är ok att sova själva när de kommer ur bäbisbubblan, när är de då ok att börja öva/träna? Min kusin sov mellan sina föräldrar tills hon var elva..

Sägas ska väll också, innan jag får bär-maffian på mig, att jag inte ser det som ett jätte problem och jag har inte bråttom att få detta löst. Första steget är helt klart att låta henne utvecklas i sin egen takt utan att pressa henne åt endera håll. Allt ändras ju ändå från dag till dag och utvecklingen sker ju i en rasande fart!

 

[Apollo 13]

Sv: Vi som bär i sjal och sele

Ett behov att vara nära går ju inte att bli av med, däremot kan ju barnen föredra och gilla saker utan att det är ett livsnödvändigt behov sas.
Ett barn som aldrig vaggats till sömns vet ju inte vad de saknar, om samma barn alltid vaggats till sömns kan man ju skapa ett behov som egentligen inte hade behövt finnas där. -detta bekräftade även min psykologilärare tillslut efter en jäkla intressant diskussion.

 

[Freyja_bus]

Sv: Vi som bär i sjal och sele

Jag tänker tvärtom, att bärandet/vaggandet kommer av att bebisens behov av närhet behöver tillfredsställas. De barn som inte blir burna på det sättet eller som kan sova själva från tidig ålder har kanske helt enkelt inte samma närhetsbehov.

Barn är väldigt anpassningsbara så det är klart att man kan lära dem vad som helst (somna själva, sova hela nätterna utan att äta etc). Även det närhetstörstande barnet kan man "lära" att somna själva, men inte genom någon "metod" som jag tycker är ok.

När det gäller BVC:s rekommendationer så vet jag att de rekommenderar kust 5 min metoden... Vilket jag tycker är helt galet.

 

[Apollo 13]

Sv: Vi som bär i sjal och sele

Ja men nu måste vi göra något... Hon kan inte sova på mig längre.. Inatt när maken vaknade hade hon hamnat helt under täcket och låg "fastkilad" mellan mig och sin kudde som hon glidit ner från. Det har inte känts som en säkerhetsrisk tidigare för det hat inte hänt förut men nu får hon inte sova på mig längre..

Kl

Det blev en ergobaby för mig. Provade den, pognaen och manducan. Manducan kändes plottrig och ivägen, pognaen hade så tjocka axelband och sen föll allt på plats i ergobabyn! Enkel att få på, smidig och tunna tyger och axelbanden märkte jag knappt av. Till en början får jag nog vakta hennes huvud men det är det helt klart värt det för den kändes super smidig och "märktes knappt av" när jag bar med den!!

 

[Solvind]

Sv: Vi som bär i sjal och sele

Hu vad läskigt att hon hamnade under täcket. Det är största anledningen att jag totalvägrat ha Tor löst sovande i sängen. Är livrädd för att han ska hamna under täcket och kvävas. Det kan inte fungera med ett babynest? Eller en insats till vagn så som mjuk eller hårdlift? Då kan hon vara nära i sängen utan att ta sig någonstans och ni kan ha en hand vid henne så hon får kontakt

 

[Apollo 13]

Sv: Vi som bär i sjal och sele

Vi har försökt ha nestet tidigare men hon har inte vart nöjd om hon inte sovit dikt mot mig eller sin far. Hon ligger oroligt och flaxar i sömnen så hon väcker sig själv tillslut. Nu har hon dock inget val längre, hon får helt enkelt sova lite oroligare än om hon ligger an mot oss. Tack och lov har hon börjat visa små tendenser till att börja tycka det är ok att inte bara sova på oss, men hon gillar inte att vi bestämmer det åt henne utan tycker bara det är ok på hennes villkor och initiativ.. Men vad gör man, det får ju inte bli farligt.

 

[Apollo 13]

Sv: Vi som bär i sjal och sele

Kan förresten tillägga lite kort att bärandet/vaggandet inte kommit av bäbisens behov av närhet hos oss utan bärandet kom för att jag ville ha två armar fria och kunna göra stallsysslor osv. Det vaggas hyfsat mycket när man mockar ^^

Sen har bäse absolut velat vara nära också, jag menar bara att våra rutiner kring sovandet byggts upp kring närhet eftersom hon alltid somnat så fort hon hamnat i sjalen eller selen... Och nu vill jag lite få bort måsten kring den rutinen helt enkelt. Där med inte sagt att jag ska sluts ha henne nära eller sluta bära.. För stallsysslorna ska fortfarande göras.

 

[Solvind]

Sv: Vi som bär i sjal och sele

Får hoppas hon vänjer sig snabbt. De är ju små envisa typer de där små