Läser vad ni skriver men är i min egen bubbla.
Sjukhuset hörde av sig och ville få kontakt med mig, mamma hade frågat efter mig. De bad mig komma, men nu är jag en bra bit därifrån... dödsångest i kombination med massor med smärtstillande = min mamma tror att personalen skulle ta död på henne. Hon var helt borta i huvudet pga av all smärtlindring, mindes inte ens var jag bodde.
Har förnyad respekt för alla anhöriga till dementa. Fy fan för att höra saker som är tuffa, men man vet inte är sanna - och sedan lämna över ansvaret över sin närstående på någon annan.
Nu ska jag strax ringa till avdelningen och höra om det lugnat ner sig.
Min mamma fick också tarmvred, två gånger tom. Båda gångerna så akut att det blev ambulans direkt till Huddinge och akutoperation. Andra gången var jag direkt skyldig eftersom vi just fått vinterfoder hem och alla släpade inklusive mamma trots att hon inte fick anstränga sig. Det var lite kaos eftersom lastbilen kostade ju längre vi höll på. Men hon bättrade sig relativt snabbt, iofs antar jag att hon var yngre då än din mamma är, även om det blev en tid på sjukhus. Så jag lovar att det finns goda möjligheter för att det här går fint och din mamma blir bättre snart, även om just första dygnen inte är så roliga. Kram