Vi med Depression,Ångest,Panikångest,OCD,Fobier etc.

[pajaztar]

Alltså vad gulliga ni är som kommer med input!

 

[Trollunge]

Hej i tråden. Jag hoppar in här. Enligt läkare deprimerad, dock är jag mer FRUSTRERAD känner jag. Psykologen remitterade mig till vuxenpsykiatrin för adhd-utredning. Har så svårt att acceptera "livet" dvs samhällsnormerna. Är utåt sett högfungerande, har utbildat mig och har hyfsat välbetalt jobb, men vantrivs med det här ekorrhjulet. Äter nu Fluoxetin som dämpar mig, känner mig distanserad och trött, men gråter kanske bara en gång i veckan av frustration istället för varje dag som jag gör när jag inte tar medicin... Fungerar bättre på sommarhalvåret och när jag slipper gå till jobbet. Mycket av mina besvär beror på att jag AVSKYR att jobba kontorstider, känns så förbannat meningslöst, plus att arbetsplatsens ledning suger. Har ingen motivation att vara på ett ställe där det enda som räknas är att jag är här 40 timmar i veckan, ingen verkar bry sig om vad jag gör, så flummar mest runt känns det som. Önskar att jag kunde skapa en tillvaro där jag inte behöver bli så frustrerad, där jag kan ta det lugnt de dagar som jag behöver ta det lugnt, där jag inte _måste_ vara på en viss plats en viss tid hela veckorna, där jag får utrymme att vara mig själv utan att behöva medicinera för att stå ut med tillvaron. Fy fan jag fattar inte hur folk orkar jobba såhär i 40+ år.

TL;DR: är jävligt frustrerad på livet och särskilt jobbet vilket ger mig depressiva symptom.

Jag vill bara säga att jag förstår hur du känner och du är inte ensam!!
Jag och min sambo åkte från Sverige nov -14 och har varit ute o rest sen dess, är på gång hem i april så totalt 1,5 år nånting. En sak jag insett är att man måste inte leva på det sättet som 90% av alla gör hemma med heltidsjobb, kontorstider o mörker o kyla ett halvår (minst). Alla passar inte för det och det finns många som valt att leva sitt liv på ett annat sätt. Mindre jobb, oftast mindre pengar, men mer frihet.

Jag tycker bara det låter så hemskt att du ska behöva ta mediciner för att stå ut med tillvaron, när det finns rimliga och mycket roligare alternativ!

Kram!

 

[Kilauea]

Gå ner lite i tid på jobbet då, @pajaztar , om du har möjlighet pengamässigt. Jobba 80% kanske. Så slipper du känna att det bara är jobb varje dag.

 

[pajaztar]

Gå ner lite i tid på jobbet då, @pajaztar , om du har möjlighet pengamässigt. Jobba 80% kanske. Så slipper du känna att det bara är jobb varje dag.

Jag försökte, men HR sa nej pga "inget giltigt skäl". MEN det finns tydligen fler än jag som har bett om deltidstjänstledigt, så de skulle ta upp frågan - finns eventuellt hopp om tillvaron!

 

[Kilauea]

Jag försökte, men HR sa nej pga "inget giltigt skäl". MEN det finns tydligen fler än jag som har bett om deltidstjänstledigt, så de skulle ta upp frågan - finns eventuellt hopp om tillvaron!

Jag tänkte mer gå ner på tid bara, inte begära tjänstledigt på deltid. Jag är anställd på 70% tex.

 

[Rosett]

Jag känner mig deprimerad, eller snarare nere, tror det orsakas av en medicin som jag tar för att kunna sova (fått självmordstankar av samma medicin förut). Vill byta ut den medicinen men samtidigt är jag rädd för att det ska göra sömnen sämre och i så fall får jag ångest så jag inte kan äta.

Dessutom har jag flyttats till en ny mottagning och vet inte vilka som kommer bli mina kontakter där. Fick dåligt med info inför överflyttningen och nu ingen info om vem jag ska ha som kontakt. Känns ensamt.

 

[Kilauea]

Jag känner mig deprimerad, eller snarare nere, tror det orsakas av en medicin som jag tar för att kunna sova (fått självmordstankar av samma medicin förut). Vill byta ut den medicinen men samtidigt är jag rädd för att det ska göra sömnen sämre och i så fall får jag ångest så jag inte kan äta.

Dessutom har jag flyttats till en ny mottagning och vet inte vilka som kommer bli mina kontakter där. Fick dåligt med info inför överflyttningen och nu ingen info om vem jag ska ha som kontakt. Känns ensamt.

Kontakta mottagningen och be om en tid. Då lär du ju få veta vem du ska vända dig till.

 

[Kilauea]

Jag har fortfarande inte hört nåt från psykiatrin, vilket känns sådär eftersom det på mitt sjuktintyg till FK står "remitterad till öppenpsykiatrin och behandlas även där"
Samtidigt orkar jag inte ta tag i att kontakta dom, fastän jag nog borde. Fast jag är nog rädd att de ska neka mig att komma. Har inte haft nån att prata med sen kuratorn på vc "gav upp" på mig och jag fick ju tid hos psyk då och skulle få samtalskontakt där men sen har det inte hänt nåt.

 

[Rosett]

Kontakta mottagningen och be om en tid. Då lär du ju få veta vem du ska vända dig till.

Grejen är att jag inte känner mig redo att boka en tid ännu. Dessutom är det massor av patienter som flyttats över dig så de bokar bara in akuta.
Känns just nu viktigast att jag får de recept jag behöver.

 

[Otter]

Har sedan 13 - års åldern lidit av depression och ångest, blev förra våren diagnostiserad med asperger, vilket var lite av en uppenbarelse då det förklarade mycket av mina "udda" beteenden. Äter dagligen Fluoxetine och Atarax som fungerar bra.

Men nu i slutet av januari slutade jag fungera helt, tappade minnet, svåra ångestattacker och noll koncentrationsförmåga. Sov dagarna i ända men tycktes aldrig bli av med min trötthet, något jag blev av med var dock aptiten, det enda som lockade var Marabou. Läkaren misstänkte akut stressreaktion efter en omvälvande incident på jobbet, så jag blev sjukskriven en vecka för att vila ut. Eftersom jag arbetar skift inföll sjukskrivningen så pass lägligt att jag var hemma i 16 dagar, men trots det fortsatte jag att må skit. Läkaren ringde förra veckan efter att ha granskat mitt blodprov lite extra och kom fram till att jag har nästintill inga B9 - vitaminer i kroppen.

Äter nu dagligen B9 - vitaminer och ska göra det i 2 månader för att sedan utvärdera resultatet. Har blivit piggare och positivare, men en ständig ångest gnager inom mig. Trivs inte alls med mitt arbete längre, är trött på ständiga omorganiseringar, skitsnackande och bittra arbetskollegor. Håller på att söka till min drömutbildning och ta tjänstledigt, men samtidigt är jag så himla rädd. Ska prata med min chef imorgon om tjänstledigt och är stressad över att hon ev. nekar och skjuter upp min tjänstledighet ett halvår, vilket hon dessutom har rätt till. Byta jobb är ingen idé för det är hela yrket i sig jag är less på.

Känner mig allmänt negativ, trött och sönderstressad. Hur fan ska man orka med allt när kroppen och hjärnan bara bestämmer sig för att sluta samarbeta?

 

[pajaztar]

Hur fan ska man orka med allt när kroppen och hjärnan bara bestämmer sig för att sluta samarbeta?

Tiger och lider tills en orkar göra nåt annat? Nej, jag vet inte riktigt. Jag försöker stå ut tills jag har tröttnat på att vara deppig.

 

[Kilauea]

Läser i journalen att psykiatrin ringt upp mig utan att jag svarat för att de vill höra hur det går. Missade ett samtal för dryga veckan sen, det måste varit dom.
Hur jag mår? Ja det är ju tur jag har en husläkare som hjälpt mig när psyk svikit. Jag mår ju bättre, men långt ifrån bra. Känns dock som om psyk kommer säga att jag är för frisk för att de ska vilja hjälpa mig nu. Har ju bara väntat på samtalskontakt från dom sen jul typ.

 

[Maoam]

Läser i journalen att psykiatrin ringt upp mig utan att jag svarat för att de vill höra hur det går. Missade ett samtal för dryga veckan sen, det måste varit dom.
Hur jag mår? Ja det är ju tur jag har en husläkare som hjälpt mig när psyk svikit. Jag mår ju bättre, men långt ifrån bra. Känns dock som om psyk kommer säga att jag är för frisk för att de ska vilja hjälpa mig nu. Har ju bara väntat på samtalskontakt från dom sen jul typ.

Finns det ingen psykolog eller kurator på vårdcentralen som du kan få hjälp av så länge? Jag fick samtalsterapi på min vårdcentral av psykolog och det var väldigt bra hjälp. Men det kanske du redan kollat upp? Hoppas du får hjälp snart i alla fall!

 

[Kilauea]

Finns det ingen psykolog eller kurator på vårdcentralen som du kan få hjälp av så länge? Jag fick samtalsterapi på min vårdcentral av psykolog och det var väldigt bra hjälp. Men det kanske du redan kollat upp? Hoppas du får hjälp snart i alla fall!

Hade samtalskontakt på vc förut hos en kurator (de har bara en där). Gav ingenting och det var han själv som ville remittera mig till psykiatrin för han kände att han inte kunde hjälpa mig. Han sa en hel del som gör att jag inte vill gå hos honom igen, fick liksom ingen hjälp.

 

[Maoam]

Hade samtalskontakt på vc förut hos en kurator (de har bara en där). Gav ingenting och det var han själv som ville remittera mig till psykiatrin för han kände att han inte kunde hjälpa mig. Han sa en hel del som gör att jag inte vill gå hos honom igen, fick liksom ingen hjälp.

Har du möjlighet att byta vårdcentral? Jag fick tid hos psykolog inom 1 vecka och gick sedan 1 gång i veckan i ett par månader. Han var jätteduktig. Men har du bra kontakt med din läkare vill du kanske inte byta men kanske värt att kolla upp? Eller om din läkare kan remittera dig till psykolog på annan vårdcentral?

 

[cirkus]

Helst skulle jag vilja leva pensionärsliv. Kan man inte bara få pengar för att man existerar och överlever?

Låter som en svår ekvation att få ihop om du har hästar som kostar en massa och pengar.

 

[Kilauea]

Har du möjlighet att byta vårdcentral? Jag fick tid hos psykolog inom 1 vecka och gick sedan 1 gång i veckan i ett par månader. Han var jätteduktig. Men har du bra kontakt med din läkare vill du kanske inte byta men kanske värt att kolla upp? Eller om din läkare kan remittera dig till psykolog på annan vårdcentral?

Vill definitivt inte byta läkare. Har träffat några olika på den vc och alla har varit guld värda. Ska höra om remiss till annan vc nästa gång jag ska till läkaren.

 

[Twihard]

Nu har mitt liv krackelerat och jag känner att jag lika gärna kan dö. (Nu är jag inte suicidal, vill inte ta mitt eget liv utan känner bara att jag inte bryr mig om ifall jag dör). De senaste åren sedan 2006 har mycket tagits ifrån mig hela tiden. Jag tror jag får vara lycklig, för att jag efter några år när jag äntligen slappnat av ska bli ifråntagen min lycka. Jag är inte religiös men tror på ödet och övernaturliga saker. Jag känner bara att jag HOPPAS det finns en gud, så jag kan få möta denna jävel och gladeligen hugga en kniv i hens hjärta och med nöje släpa aset med mig ner till helvetet. Jag hyser sådant starkt hat åt någon som inte ens finns så att det är äckligt åt det.
Jag börjar förstå varför filmskurkar blir som de blir (nu ska jag dock inte bli skurk ) när det gäller hämnd och sorg, Exempelvis Loke i Thors-filmerna. Jag hade äntligen efter så många år av plågor funnit något som håller min glöd vid liv, en dröm och ett hopp. Och nu slås det sönder inför mitt inre som om någon gläds åt mitt förfall.

Jag vet inte vad jag ska göra mer än stå ut tills jag dör. För att ta självmord är inget jag vill, jag ska stå ut för mina närståendes skull. Men har någon tips på hur man står ut med ett skitliv tills man blir gammal? För nej, jag har slutat tro på ett lyckligt slut för min del. Men ska göra allt jag kan för att folk ska tro att jag är lycklig så jag gör dem glada. Jag vet inte vad jag gjort för att förtjäna allt jag gått igenom, men jag är ingen idiot och tycker inte jag förtjänar allt detta.

Ja, det finns folk som har det värre - jag försöker tänka på dem varje dag. Men tyvärr kan jag inte hjälpa det, att jag tycker synd om mig själv. Jag går i terapi, är inte suicidal och har jobb så jag har råd med mat.

Förlåt för negativt inlägg men behöver skriva av mig skiten. Få ur mig in vrede samt förvarna alla troende att existerar eran gud är mitt mål att ha ihjäl jäveln. Tyvärr.

 

[pajaztar]

Nu har mitt liv krackelerat och jag känner att jag lika gärna kan dö. (Nu är jag inte suicidal, vill inte ta mitt eget liv utan känner bara att jag inte bryr mig om ifall jag dör). De senaste åren sedan 2006 har mycket tagits ifrån mig hela tiden. Jag tror jag får vara lycklig, för att jag efter några år när jag äntligen slappnat av ska bli ifråntagen min lycka. Jag är inte religiös men tror på ödet och övernaturliga saker. Jag känner bara att jag HOPPAS det finns en gud, så jag kan få möta denna jävel och gladeligen hugga en kniv i hens hjärta och med nöje släpa aset med mig ner till helvetet. Jag hyser sådant starkt hat åt någon som inte ens finns så att det är äckligt åt det.
Jag börjar förstå varför filmskurkar blir som de blir (nu ska jag dock inte bli skurk ) när det gäller hämnd och sorg, Exempelvis Loke i Thors-filmerna. Jag hade äntligen efter så många år av plågor funnit något som håller min glöd vid liv, en dröm och ett hopp. Och nu slås det sönder inför mitt inre som om någon gläds åt mitt förfall.

Jag vet inte vad jag ska göra mer än stå ut tills jag dör. För att ta självmord är inget jag vill, jag ska stå ut för mina närståendes skull. Men har någon tips på hur man står ut med ett skitliv tills man blir gammal? För nej, jag har slutat tro på ett lyckligt slut för min del. Men ska göra allt jag kan för att folk ska tro att jag är lycklig så jag gör dem glada. Jag vet inte vad jag gjort för att förtjäna allt jag gått igenom, men jag är ingen idiot och tycker inte jag förtjänar allt detta.

Ja, det finns folk som har det värre - jag försöker tänka på dem varje dag. Men tyvärr kan jag inte hjälpa det, att jag tycker synd om mig själv. Jag går i terapi, är inte suicidal och har jobb så jag har råd med mat.

Förlåt för negativt inlägg men behöver skriva av mig skiten. Få ur mig in vrede samt förvarna alla troende att existerar eran gud är mitt mål att ha ihjäl jäveln. Tyvärr.

Det är okej att vara arg. Särskilt när man hittar något bra som tas ifrån en!

 

[Twihard]

Det är okej att vara arg. Särskilt när man hittar något bra som tas ifrån en!

Ja jag har varit någorlunda glad i fyra års nu och så tas det ifrån mig med Och med det min framtid