Vi med Depression,Ångest,Panikångest,OCD,Fobier etc.

[LeFleur]

Det är helt sjukt hur uselt psykiatrivården i sverige fungerar i bland. Jag blir så FÖRBANNAD över att man i de fallen som man är som mest skör och svag så är det då man behöver kämpa som mest för att få vård eller prata med någon. Och att när man går till vårdcentralen för att få en remiss till en psykolog pga depression så har dom numera som standard att man måste ha testat antidepressiv medicin INNAN man kan få chans att prata med en psykolog pga att det är så stor efterfrågan? Alltså?!

Jag har själv tampats med till- och från- depression, ångestproblem och ätstörningar i olika former i 7 års tid nu så jag har hunnit träffa en hel del nötter men även en del änglar som jobbar med psykisk ohälsa. Jag vill så himla gärna hjälpa till och förbättra vården, få fler att engagera sig och utveckla kunskapen inom detta område, men hur?! Känns som att man är helt hjälplös och att antalet som mår dåligt idag bara ökar och ökar...

 

[Maoam]

Det är helt sjukt hur uselt psykiatrivården i sverige fungerar i bland. Jag blir så FÖRBANNAD över att man i de fallen som man är som mest skör och svag så är det då man behöver kämpa som mest för att få vård eller prata med någon. Och att när man går till vårdcentralen för att få en remiss till en psykolog pga depression så har dom numera som standard att man måste ha testat antidepressiv medicin INNAN man kan få chans att prata med en psykolog pga att det är så stor efterfrågan? Alltså?!

Jag har själv tampats med till- och från- depression, ångestproblem och ätstörningar i olika former i 7 års tid nu så jag har hunnit träffa en hel del nötter men även en del änglar som jobbar med psykisk ohälsa. Jag vill så himla gärna hjälpa till och förbättra vården, få fler att engagera sig och utveckla kunskapen inom detta område, men hur?! Känns som att man är helt hjälplös och att antalet som mår dåligt idag bara ökar och ökar...

Mycket klokt skrivet, vi är inte ens i närheten av att ha samma kvalite på den psykiska vården som den somatiska. Jag har inte varit så dålig att jag behövt komma i kontakt med den "riktiga" psykiatrin men har mått väldigt dåligt under väldigt lång tid. Jag sökte hjälp några gånger och fick höra att jag var uttråkad, att jag behövde äta mer grönsaker, att det var stress och att jag kanske behövde åka på en solsemester. Är det konstigt att man drar sig för för att söka vård? Bytte till privat vårdcentral och hade turen att komma till en helt underbar läkare som direkt kunde sätta fingret på mitt problem och som tog det på allvar samt uteslöt eventuella fysiska orsaker först. Fick tid hos psykolog på vårdcentralen inom 1 vecka och fick bra hjälp där. Nu hade jag en rätt enkel, vanlig depression (jobbigt nog och hade tampats med det i över 15 år) hade jag haft något mer avancerat hade det kanske inte varit lika "lätt". Vet inte hur man ska kunna hjälpa till att förbättra om man inte läser till läkare eller psykolog. Det är nog ett väldigt långt arbete kvar på den fronten.

 

[Maoam]

Usch just nu känns det jobbigt. Har fasat ut mina Sertralin (på inrådan av läkare så klart) och har tagit en halv tablett i 2 veckor och sedan en halv varannan dag i 2 veckor. När jag började ta varannan dag så började det kännas lite sämre och nu har jag inte tagit alls på 3 dagar och mår inte alls bra. Känner att allt är jobbigt igen, gråter för småsaker eller utan anledning och är mer instabil. Känner mig inte deprimerad men är så klart orolig att det barkar dithän. Vill ju ge det en rimlig chans och försöka vara utan tabletterna men usch vad det känns jobbigt just nu. Min läkare har noggrant poängterat att jag bara ska höra av mig om jag känner mig deprimerad igen och att det är bara att börja på medicinen igen om det behövs. Men jag vill ju ändå som sagt ge det en chans och har ju än så länge bara varit utan i 3 dagar. Någon som fasat ut Sertralin? Hur upplevde ni det? Blev det värre ett tag innan det blev bättre? Tänker att jag i alla fall ska ge det 1 månad innan jag ger upp, så vida jag inte mår drastiskt sämre....

 

[Kilauea]

Varför ska du sluta med medicinen? Jag har accepterat att jag nog behöver det livslångt.
Har tyvärr ingen erfarenhet av att sätta ut sertralin.

 

[Maoam]

Varför ska du sluta med medicinen? Jag har accepterat att jag nog behöver det livslångt.
Har tyvärr ingen erfarenhet av att sätta ut sertralin.

Började med den i mars förra året, första gången jag åt den. Har gått i terapi och har mått bra ett bra tag nu och därför ville läkaren (och jag) testa att fasa ut den. Vet att det bara är att lyfta luren och börja igen om jag mår dåligt igen men känner att det kanske är bra att ge det en chans först. Vill ju egentligen veta om jag fungerar utan men skulle det inte funka så har jag inga problem att äta dem hela livet. Just nu så är jag rätt sugen på att börja igen, känner redan att det är jobbigt utan då jag mådde väldigt bra när jag åt dem. Var så stabil och slapp alla känslostormar. När jag är deprimerad så blir jag väldigt påverkad, ledsen och nedstämd av minsta lilla motgång (typ spilla mjölk kan få mig att vilja skita i allt) och gråter helt utan orsak, jag liksom bara spontangråter utan anledning. Dessa problem börjar långsamt komma tillbaka igen trots att jag egentligen inte upplever mig som deprimerad.

Jag har en jätteskräck för att hamna i en depression igen och det vet både läkare och psykolog om och jag vet att det bara är att ringa så får jag en tid, jag känner mig trygg i att jag får hjälp om jag behöver. Frågan är mest hur länge jag ska ge det innan jag ger upp. Kan jag klara mig utan medicin så är det ju bättre även jag som sagt inte är främmande för att äta dem hela livet. Vet inte om jag sätter för mkt tilltro till tabletterna och det är min skräck för att bli deprimerad igen som gör att jag känner så här eller om jag verkligen har ett behov av att äta Sertralin.

 

[Rosett]

Usch just nu känns det jobbigt. Har fasat ut mina Sertralin (på inrådan av läkare så klart) och har tagit en halv tablett i 2 veckor och sedan en halv varannan dag i 2 veckor. När jag började ta varannan dag så började det kännas lite sämre och nu har jag inte tagit alls på 3 dagar och mår inte alls bra. Känner att allt är jobbigt igen, gråter för småsaker eller utan anledning och är mer instabil. Känner mig inte deprimerad men är så klart orolig att det barkar dithän. Vill ju ge det en rimlig chans och försöka vara utan tabletterna men usch vad det känns jobbigt just nu. Min läkare har noggrant poängterat att jag bara ska höra av mig om jag känner mig deprimerad igen och att det är bara att börja på medicinen igen om det behövs. Men jag vill ju ändå som sagt ge det en chans och har ju än så länge bara varit utan i 3 dagar. Någon som fasat ut Sertralin? Hur upplevde ni det? Blev det värre ett tag innan det blev bättre? Tänker att jag i alla fall ska ge det 1 månad innan jag ger upp, så vida jag inte mår drastiskt sämre....

Kan du inte prova minska till en halv tabl./dag i någon månad och sen till en fjärdedel/dag och trappa ner långsammare? När jag trappade ner venlafaxin så tog det flera månader innan jag slutade helt.

 

[Maoam]

Jag har ätit en halv per dag i 2 veckor redan och nu en halv varannan dag i 2 veckor men skulle kanske dra ut på det lite till. Men har liksom ätit så låg dos så vet inte hur stor skillnad det skulle göra. Har ätit en om dagen innan.

 

[minisss]

vill bara skriva av mig lite
jag lider av depression, social fobi och ångest
nu har jag varit ledsen i några dagar och det är så jobbigt + att jag är ledsen över en kille så när jag blir ledsen över de kickar ångesten in och alla andra negativa tankar kommer också..
det blir som en ond cirkel och det är hur jobbigt som helt just nu

 

[Rosett]

vill bara skriva av mig lite
jag lider av depression, social fobi och ångest
nu har jag varit ledsen i några dagar och det är så jobbigt + att jag är ledsen över en kille så när jag blir ledsen över de kickar ångesten in och alla andra negativa tankar kommer också..
det blir som en ond cirkel och det är hur jobbigt som helt just nu

Kan du göra något för att bryta cirkeln? Nåt litet bara.

 

[minisss]

Kan du göra något för att bryta cirkeln? Nåt litet bara.

vet inte vad försöker hålla på med mina hundar men kan helt plötsligt börja gråta..
har inga kompisar och vara med den enda jag har bor inte i samma stad som mig

 

[Rosett]

vet inte vad försöker hålla på med mina hundar men kan helt plötsligt börja gråta..
har inga kompisar och vara med den enda jag har bor inte i samma stad som mig

Det låter jobbigt fast ibland kan det vara bra att gråta, det lättar på trycket.

 

[minisss]

Det låter jobbigt fast ibland kan det vara bra att gråta, det lättar på trycket.

Ja säger till mig själv att de kommer gå över Så man får något slags hopp att de tar slut för de brukar hålla i sig några dagar

 

[minisss]

idag är ångesten på topp...gråter iaf inte längre men vill inte göra nånting inte gå ut med hundarna ingenting

 

[Kilauea]

idag är ångesten på topp...gråter iaf inte längre men vill inte göra nånting inte gå ut med hundarna ingenting

Usch, har också haft såna dagar. Hoppas imorgon blir bättre!

 

[Kilauea]

Här har jag väntat och väntar på en tid på psyk. Min läkare på vc har frågat om de hört av sig och eftersom de inte gjort det har han fortsatt boka in mig till sig själv så jag vet att jag har nån att vända mig till.
Igår kväll läste jag i min journal på nätet att psyk avskrivit mig pga detta!!!!
Och ändå står det i journalen i december, när jag pratade med dem, att jag vill ha samtalskontakt och även läkartid om 4-5 veckor, nåt de skulle ta upp på nån rond för läkaren jag pratade med kunde inte boka själv sa hon.
Nej, jag har inte orkat ringa dom och påminna om tid. Jag har väntat för jag, och läkaren på vc, trodde de bara var sega....

Fick världens ångestattack igår när jag läste det. Idag bultar huvudet av värk och jag ska köra mot jobbet om några timmar bara.

Tur jag ska till läkaren på vc på fredag.

 

[minisss]

Usch, har också haft såna dagar. Hoppas imorgon blir bättre!

ja nu är det mycket bättre som tur är
när jag väl mår dåligt är det i flera dagar och de blir bara värre o värre varje dag innan de släpper o de istället blir bättre efter de men det är så jobbigt varje gång ändå

 

[minisss]

Här har jag väntat och väntar på en tid på psyk. Min läkare på vc har frågat om de hört av sig och eftersom de inte gjort det har han fortsatt boka in mig till sig själv så jag vet att jag har nån att vända mig till.
Igår kväll läste jag i min journal på nätet att psyk avskrivit mig pga detta!!!!
Och ändå står det i journalen i december, när jag pratade med dem, att jag vill ha samtalskontakt och även läkartid om 4-5 veckor, nåt de skulle ta upp på nån rond för läkaren jag pratade med kunde inte boka själv sa hon.
Nej, jag har inte orkat ringa dom och påminna om tid. Jag har väntat för jag, och läkaren på vc, trodde de bara var sega....

Fick världens ångestattack igår när jag läste det. Idag bultar huvudet av värk och jag ska köra mot jobbet om några timmar bara.

Tur jag ska till läkaren på vc på fredag.

 

[Aquakatt]

Vilken bra tråd! Även jag känner att jag passar in här.

Lider av rejäl emetofobi, sedan jag blev skrämd vid ett tillfälle vid ett års ålder (21 år idag). Besvären till följd har varierat i storlek genom åren och stundtals har jag tyckt att jag klarat det ganska bra. Dock utlöste en USA resa i feb två rejäla panikångestattacker, och en månad senare fick jag en såpass kraftig ångestattack att jag var golvad i en vecka efteråt (samtliga utlösta pga min fobi). Så då tvingade en nära vän med mig till läkaren (tyckte själv inte att jag behövde, mådde ju bättre än dagen innan). Fick en fantastisk läkare, och efter samtal insåg jag att jag har haft ångestproblematik till och från i alla år. Han var mån om att hjälpa mig, och fick lugnande tabletter om jag skulle gå i spinn (dessa har jag inte behövt ta) samt setralin som jag tar dagligen och upplevt hjälpt! Har inte haft ytterligare attacker efter början med sertralin, och ska tillbaka till läkaren i början av maj.

Min fobi gör att jag är livrädd för allt som har med spya att göra, om jag spyr, om risk finns att jag skulle kunna spy, om någon annan spyr eller har risk för det, om jag hör att någon (icke närvarande person) är sjuk, mm mm. Undviker situationer som jag bedömer innehar höger risk (båt, flyg, karuseller, supa ) mm. Och skulle aldrig någonsin få för mig att skaffa barn! Dels kan man spy under graviditeten, dels kommer barnet spy.

Kan dessutom säga att jag är helt övertygad om att sist jag spydde skedde det enbart på placebo (13 år sedan). Fick höra att en klasskompis var magsjuk på morgonen i skolan och gick därefter hela dagen och var helt övertygad om att jag skulle bli sjuk. Och gissa vad som hände på natten?! Några dagar senare när både jag o kompisen var tillbaka i skolan visade det sig att hon inte alls varit magsjuk, utan haft feber.... Ingen annan runt var eller hade varit sjuk heller...

Långt inlägg, men det är skönt att prata om det

 

[Maoam]

Vilken bra tråd! Även jag känner att jag passar in här.

Lider av rejäl emetofobi, sedan jag blev skrämd vid ett tillfälle vid ett års ålder (21 år idag). Besvären till följd har varierat i storlek genom åren och stundtals har jag tyckt att jag klarat det ganska bra. Dock utlöste en USA resa i feb två rejäla panikångestattacker, och en månad senare fick jag en såpass kraftig ångestattack att jag var golvad i en vecka efteråt (samtliga utlösta pga min fobi). Så då tvingade en nära vän med mig till läkaren (tyckte själv inte att jag behövde, mådde ju bättre än dagen innan). Fick en fantastisk läkare, och efter samtal insåg jag att jag har haft ångestproblematik till och från i alla år. Han var mån om att hjälpa mig, och fick lugnande tabletter om jag skulle gå i spinn (dessa har jag inte behövt ta) samt setralin som jag tar dagligen och upplevt hjälpt! Har inte haft ytterligare attacker efter början med sertralin, och ska tillbaka till läkaren i början av maj.

Min fobi gör att jag är livrädd för allt som har med spya att göra, om jag spyr, om risk finns att jag skulle kunna spy, om någon annan spyr eller har risk för det, om jag hör att någon (icke närvarande person) är sjuk, mm mm. Undviker situationer som jag bedömer innehar höger risk (båt, flyg, karuseller, supa ) mm. Och skulle aldrig någonsin få för mig att skaffa barn! Dels kan man spy under graviditeten, dels kommer barnet spy.

Kan dessutom säga att jag är helt övertygad om att sist jag spydde skedde det enbart på placebo (13 år sedan). Fick höra att en klasskompis var magsjuk på morgonen i skolan och gick därefter hela dagen och var helt övertygad om att jag skulle bli sjuk. Och gissa vad som hände på natten?! Några dagar senare när både jag o kompisen var tillbaka i skolan visade det sig att hon inte alls varit magsjuk, utan haft feber.... Ingen annan runt var eller hade varit sjuk heller...

Långt inlägg, men det är skönt att prata om det

Har du fått någon annan hjälp än läkemedel? Låter som att någon form av terapi för att lära dig hantera detta skulle vara lämpligt, KBT kanske? Men skönt att du kommit iväg och fått hjälp, det är det viktigaste....

 

[Aquakatt]

Läkaren bedömde när jag var där sist att jag var såpass påverkad att vi skulle börja med tabletter för att sedan, när det värsta är dämpat, jobba med kbt och terapi. Så jag gissar att det blir utgången på nästa besök, eftersom det känns såpass bra med tabletterna ändå. Är inget större fan av att ta tabletter om det inte är absolut nödvändigt, men valde att följa läkarens rekommendation . Över huvud taget känns det tryggt att veta att jag om jag skulle gå i total spinn igen har även den lugnande att kunna ta.