Vi med Depression,Ångest,Panikångest,OCD,Fobier etc.

[minisss]

Blir så trött på mig själv
Är deprimerad men äter medicin för andra gången sen i början på sommaren.
Har mått väldigt bra och äntligen fick jag min efterlängtade valp, så nu har jag tre hundar.
Fick sån ångest över att min ena hund skulle känna sig utanför eller utbytt men kommit fram till att de är mer än det som ligger bakom, varför ska man aldrig få må helt bra?

 

[Kilauea]

Letade på nätet och hittade en sida där man kunde kolla väntetider i vården.
Väntetid i allmän psykiatrin där jag bor är 9-13 förbannade jävla veckor. Gissar (framförallt hoppas) att medicinerna hjälpt innan dess. Men vad ska jag i så fall dit att göra??

 

[starcraft]

Letade på nätet och hittade en sida där man kunde kolla väntetider i vården.
Väntetid i allmän psykiatrin där jag bor är 9-13 förbannade jävla veckor. Gissar (framförallt hoppas) att medicinerna hjälpt innan dess. Men vad ska jag i så fall dit att göra??

Alltså mediciner är ju inte någon mirakelmedicin och så mår du bra, så även om man får hjälp att bli bättre och det blir mer drägligt behövs oftast något mer för att man ska bli helt bra. Så nog kan jag tycka det är värt att ge det en chans.

Inser att jag har haft enorm tur att få hjälp så fort, 2-3 v till läkartid, 1 1/2 v ytterligare till samtalstid, världens bästa samtalskontakt som pushat så jag fick en tid hos arbetsterapeuten på typ 2v... Hoppas du inte behöver vänta 13 veckor!

 

[EmmaBovary]

Letade på nätet och hittade en sida där man kunde kolla väntetider i vården.
Väntetid i allmän psykiatrin där jag bor är 9-13 förbannade jävla veckor. Gissar (framförallt hoppas) att medicinerna hjälpt innan dess. Men vad ska jag i så fall dit att göra??

Det är väl ganska sällan som enbart mediciner är svaret på frågan, det brukar behövas terapi som en del av behandlingen också. Förhoppningsvis kan de kanske erbjuda dig någon mer specialiserad än den samtalskontakten du haft innan? Hänger du helt lös dessa veckor, eller kan du tala med din gamla kontakt vid behov? Och 9-13 veckor får nog lov att ses som okej, det är ju förhoppningsvis inom de 90 dagarna som är inom ramen för vårdgarantin.

 

[Kilauea]

Alltså mediciner är ju inte någon mirakelmedicin och så mår du bra, så även om man får hjälp att bli bättre och det blir mer drägligt behövs oftast något mer för att man ska bli helt bra. Så nog kan jag tycka det är värt att ge det en chans.

Inser att jag har haft enorm tur att få hjälp så fort, 2-3 v till läkartid, 1 1/2 v ytterligare till samtalstid, världens bästa samtalskontakt som pushat så jag fick en tid hos arbetsterapeuten på typ 2v... Hoppas du inte behöver vänta 13 veckor!

Har en jättebra läkare på min vc (där jag fick första tiden inom ett par dagar) och har även samtalskontakten där. Dock kände väl samtalskontakten att jag behöver mer hjälp då det var han som föreslog remissen.

 

[EmmaBovary]

Blir så trött på mig själv
Är deprimerad men äter medicin för andra gången sen i början på sommaren.
Har mått väldigt bra och äntligen fick jag min efterlängtade valp, så nu har jag tre hundar.
Fick sån ångest över att min ena hund skulle känna sig utanför eller utbytt men kommit fram till att de är mer än det som ligger bakom, varför ska man aldrig få må helt bra?

Varför äter du medicin för andra gången sedan sommaren, slutade du för att testa någon ny, eller slutade du av annan anledning?

Men ja, det låter som att det är mer som ligger bakom. Vore lite konstigt annars.

 

[Kilauea]

Det är väl ganska sällan som enbart mediciner är svaret på frågan, det brukar behövas terapi som en del av behandlingen också. Förhoppningsvis kan de kanske erbjuda dig någon mer specialiserad än den samtalskontakten du haft innan? Hänger du helt lös dessa veckor, eller kan du tala med din gamla kontakt vid behov? Och 9-13 veckor får nog lov att ses som okej, det är ju förhoppningsvis inom de 90 dagarna som är inom ramen för vårdgarantin.

Har fortfarande kvar samtalskontakten på vc i min väntan.

 

[EmmaBovary]

Har fortfarande kvar samtalskontakten på vc i min väntan.

Vad bra. Hoppas på att medicinen fungerar bra, att samtalskontakten hjälper dig att hålla dig ovanför ytan och att du sedan får adekvat vård som du svarar väl på

 

[minisss]

Varför äter du medicin för andra gången sedan sommaren, slutade du för att testa någon ny, eller slutade du av annan anledning?

Men ja, det låter som att det är mer som ligger bakom. Vore lite konstigt annars.

slutade förut för trodde jag blev bra

 

[EmmaBovary]

slutade förut för trodde jag blev bra

Rådgjorde du med läkare innan?

 

[minisss]

Rådgjorde du med läkare innan?

gick på bup då o då sa dom att de va bra att jag könde att jag ville sluta själv men de va ju ett stor misstag, mådde bra ca ett halvår innan de blev sämre igen o mådde dåligt i flera år tills nu i somras där jag sa till min mamma att jag verkligen behöver hjälp

 

[chaosgirl]

Update**

Jag är orolig och förbannad/besviken på samma gång på mott..

Jag har länge haft bekymer att äta normalt..
Men jag har väl aldrig tyckt det är ett STORT problem men NU känner jag inte igen mig själv alls..

Hela dagarna går ut på ångest och mat??
Va händer med mig, hade läkarna rätt i att det sitter i huvudet på att jag haft magproblem och viktnedgång..

Visst jag väger mellan 44-46 kg men jag har alltid varit smal och jag har ju haft problem länge plus att jag åt knappt nåt när jag växte upp heller, men har alltid legat runt 50-54 kg men med det psykiska men då med ångest/depressioner/adhd/asperer/dissociativ m.m och nyss fått en till diagnos..

Dock gillar jag inte att psyk skrivit att jag lider av en allvarlig psykisk störning och att jag är sjuk plus att de vill att jag ska flytta till lss gruppboende? De påstår att mitt hem & familj är inte bra för mig trots att det är tack vare familjen jag lever flera gånger om

Psyk har inte brytt sig speciellt mkt tidigare om mina matproblem men nu från ingenstans skulle psykologen promt veta vilket bmi jag hade..

Till saken hör att under de senaste månaderna har hela livet varit kaos mer än vanligt med kaos med oseriösa chefer m.m och problem ekonomiskt pga fel lön m.m

Plus att jag fick en insats av lss beviljad som sedan ställt till det och inte alls blivit som det skulle vilket också fått livet mer i kaos..

Mitt i allt så har jag haft läkare som hotat mig med inläggning/sjukskrivning så fort jag varit lite instabil..

Och inläggning vägrar jag, det går bara inte..
Sjuskrivning är ingen ide, jag mår sämre när jag inte jobbar och då har jag ett deltidsjobb dessutom.

Priblemet är att jag skiftar och vet aldrig när jag mår bra vs skit..

Jag har borderline,adhd,asperger,dissociativ syndrom,panikångest,ångest,sömnstörning,enligt läkare är mina mildare intoxer självskadebeteenden??

När jag mår dåligt:

Då är jag destruktiv,impulsiv,på botten m.m jag ser inget ljust och jag är egentligen vid stark ångest en fara för mitt liv pga intoxbeteende m.m men oftast är jag mer sängliggandes då..

När jag mår bra:

DÅ ÄLSKAR JAG LIVET
JAG SER INTE PROBLEM BARA LÖSNINGAR
JAG ÄR NÄSTINTILL VAKEN HELA DYGNET M.M

Det finns inga mellanlägen vilket att jag påverkas i allt jag gör alltså även i jobb då jag jobbar inom provisionsjobb..

Däremot har jag haft korta perioder med en mix av självmordstankar/planer/försök stidigt som kroppen känns full av krafft och jag är ett vrak. Jag tänker i 360 men jag tänker inget bra..

 

[minisss]

Mår mycket sämre när jag är ensam bor hos mamma just nu för jag inte klarade va hemma nu är hon på jobbet igen efter helgen så helgen kändes bäst förutom igår vet inte vad jag ska göra eller hur jag ska tänka

 

[Mirre]

Joinar denna tråd jag också.
Har ingen diagnos även om läkaren konstaterade att en depression inte var långt borta.
Är antingen trött så jag knappt orkar stå eller helt hyper och kan lätt vara vaken ett dygn eller två i sträck.
Har noll aptit och har gått ner 4 kg (det är iof ingen nackdel ) Allt rasar runt mig känns det som och jag kunde inte bry mig mindre samtidigt som jag får smått panik bara av att tänka på det.
Allt som varit sista tiden har liksom kommit ikapp nu, allt som jag bara har tryckt undan och försökt ignorerat

 

[saddi]

Åh en tråd för mig! Har läst en del men inte alla inlägg än..

Jag har väl typ halva alfabetet på papper. Bipolär typ 2, Borderline, ADD, GAD, Social Fobi, Tvångstankar och Ätstörningar. Har varit sjukskriven sedan hösten 2010, de första åren var det mest experimenterade av olika mediciner och kurator möten. Nu har jag gått färdigt 2år i DBT-terapi vilket hjälpte mig en hel del och fick mig vidare till Fas 2 där jag skulle jobba med KBT för min Social Fobi.

Men mitt i detta började jag må såpass okej att jag tyckte att "medicinering är väl onödigt? Det ska jag väl klara mig utan? Ska f*n inte smälla i mig massa kemikalier" och började trappa ut min medicin (väldigt smart ), läkaren hade inte så mycket att säga till om utan lät mig prova men med daglig telefonkontakt och psykiatri möten 1-2ggr/vecka. Trots detta hamnade jag i en av de djupaste depressionerna någonsin, har nu äntligen börjat få tillbaka lite energi efter att (helt seriöst) sovit bort hela september & oktober. Var vaken i genomsnitt 2-3h/dag. Har fortfarande stark ångest dygnet runt, social fobin är värre än någonsin och det känns som det är en jäkla lång väg upp ur den här sörjan även om jag nu efter drygt 2½ månader iallafall kan se en liten ljusglimt långt långt borta. Vad jag har lärt mig? Farbror doktorn har rätt, jag behöver de där förbannade kemikalierna...

Blev ett rörigt inlägg, börjar bli trött.. Men bra initiativ att starta en sådan tråd, ska gå in och läsa fler inlägg imorgon

 

[Kilauea]

Farbror doktorn har rätt, jag behöver de där förbannade kemikalierna...

Känner du likadant inför en diabetiker som behöver insulin?
Din hjärna behöver hjälp med olika substanser som den inte kan producera tillräcklig mängd av på egen hand. Det är inte värre än så. Däremot är det mer "tillåtet" med diabetes än psykiska sjukdomar.

 

[saddi]

Känner du likadant inför en diabetiker som behöver insulin?
Din hjärna behöver hjälp med olika substanser som den inte kan producera tillräcklig mängd av på egen hand. Det är inte värre än så. Däremot är det mer "tillåtet" med diabetes än psykiska sjukdomar.

Hehe exakt så sa min läkare på vårt senaste möte Förstår poängen men har svårt att acceptera det.

 

[Kilauea]

Hehe exakt så sa min läkare på vårt senaste möte Förstår poängen men har svårt att acceptera det.

Förstår vad du menar, för fastän jag vet det så har jag själv svårt att acceptera det

 

[Kilauea]

Här går det undan, fått tid hos läkare på psykiatrin i slutet på nästa vecka. Genast börjar mina tankar, "tänk om hen inte tycker jag är dålig nog och tar bort sjukskrivning/vägrar mig sjukskrivning/tar bort mina mediciner" etc. Bara för att jag just idag haft en bättre dag, alla dagar är inte i botten just nu.
Sambon säger att bara jag inte säger att "allt är bra" så är det inget jag behöver oroa mig över. Och att jag ska komma ihåg att berätta hur de flesta dagar är och hur jag mått senaste tiden.

 

[starcraft]

Här går det undan, fått tid hos läkare på psykiatrin i slutet på nästa vecka. Genast börjar mina tankar, "tänk om hen inte tycker jag är dålig nog och tar bort sjukskrivning/vägrar mig sjukskrivning/tar bort mina mediciner" etc. Bara för att jag just idag haft en bättre dag, alla dagar är inte i botten just nu.
Sambon säger att bara jag inte säger att "allt är bra" så är det inget jag behöver oroa mig över. Och att jag ska komma ihåg att berätta hur de flesta dagar är och hur jag mått senaste tiden.

Jag fick frågan om hur de senaste veckorna varit och hur länge jag känt mig på vissa sätt, så även om just den dagen är bättre, tror jag inte att de avfärdar dig endast på det. Jag håller med din sambo! Skönt att du fick tid så snabbt.