Vi med Depression,Ångest,Panikångest,OCD,Fobier etc.

[Twihard]

Så om det hade varit du som kom på idén om att gå i terapi..så hade det känts mer motiverande att jobba med dig själv?

Utifrån det, finns det något idag som skulle göra att du släppte fasaden hos terapeuten?

Nja et vet jag inte då jag alltid varit usel på hemuppgifter (I skolan och så med, då gjorde jag allt dagen innan eller samma morgon). jag vet faktiskt inte Vet ite alls vad jag ska göra för att vilja ge mig själv egentid ;(

 

[cherie]

Jag läste nånstans att SSRI/SNRI hjälper mot depression i drygt 50% av fallen, det är inte så mycket. Andra påstår att SSRI har samma effekt som placebo.
Här är en bedömning av några studier gjorts på barn som fick fluoxetin:
http://www.svenskabupforeningen.se/bibliotek/kunskapsoversikter_PM/Kommentarer/Remissvar fran Goran Hogberg SFBUPs depression riktlinjer.pdf

(Se del 5): Resultat: Ingen skillnad i slutresultat mellan placebo och medicin, vare sig efter behandlingen eller vid uppföljningen. Vare sig vad gäller depression eller ångest.

Om SSRI vore mediciner för fysiska sjukdomar skulle de nog inte ha godkänts pga deras ojämna verkan...

Ja, jag ber om ursäkt för min vaga formulering om att "medicinen fungerar". SSRIs effekt beror bland annat på grad och typ av depression. Generellt är effekten av SSRI långt ifrån optimal. Vid mild depression har det i meta-analyser visats ha samma effekt som placebo, och användning i dessa fall kan ju därför ifrågasättas ganska starkt. Jag har inte exakta siffror tillgängliga just nu, men även vid måttlig och svår depression är resultaten långt ifrån (!) 100%-iga, men vid svår depression så är det ändå den bästa behandlingen som finns att erbjuda i dagsläget även om detta inte betyder att den är bra.

Vid mild till måttlig depression är SSRI-preparat lika effektivt som psykoterapi, forskningen visar dock på en trend att återfalla mer vid läkemedelsbehandling.

Detta är dock siffror för vuxna patienter, för barn ser det nästan alltid annorlunda ut oavsett medicin eller behandling. Jag känner igen det du skriver och rapporten du länkar till om antidepressiva som behandling för barn och ungdomar, så det kan säkert stämma.

 

[Squie]

Nja et vet jag inte då jag alltid varit usel på hemuppgifter (I skolan och så med, då gjorde jag allt dagen innan eller samma morgon). jag vet faktiskt inte Vet ite alls vad jag ska göra för att vilja ge mig själv egentid ;(

Har du någon aning om hur det kommer sig att du ser dig som usel på hemuppgifter? Har du någon aning om själv vad det beror på?

Känner du att ditt problem är behovet av egen tid? Eller är mer frågan att du inte ger dig själv egen tid? Det får mig att börja fundera i din vardagsbalans. Din optimala balans mellan vila, "arbete", fritid och hemsysslor.

 

[Twihard]

Har du någon aning om hur det kommer sig att du ser dig som usel på hemuppgifter? Har du någon aning om själv vad det beror på?

Känner du att ditt problem är behovet av egen tid? Eller är mer frågan att du inte ger dig själv egen tid? Det får mig att börja fundera i din vardagsbalans. Din optimala balans mellan vila, "arbete", fritid och hemsysslor.

Jag vet inte. Jag har alltid hatat mig själv, minns inte hur det började eller nått. Det har bara alltid varit så, egentid är jag för lat för att ge mig själv.

 

[Rosett]

Hade en rätt lång ångestattack i fredags, tog Stesolid tre gånger under dagen och ringde psyk en gång och psykjouren en gång. Sen tog jag Nozinan, Melatonin och insomningstablett och la mig 19:30. Somnade som en gris och sov 12 timmar. Tillbringade hela lördagen i sängen och vilade hjärnan.
I dag är det mycket bättre, har t.o.m. varit på en promenad före kl 9 på morgonen. Jag måste vara sjuk ju!
............

Tror jag fick en insikt i helgen...
Ångest är nog en fas i en process. När jag var yngre var jag mest deprimerad och liksom handlingsförlamad, sen fick jag förmodligen sånt där maniskt försvar (man "stressar iväg" bort från det jobbiga) och efter något år eller två kom ångesten. Ångesten visar sig genom att kroppen blir stressad, hjärtklappning...det är som om kropp och hjärna nu jobbar mer aktivt med det som är svårt. Förstår ni hur jag menar?

 

[Rosett]

Nu söker man deprimerade personer till en studie om TMS.

http://psykiatri.sll.se/tms

Lider du av depression och vill prova transkraniell magnetstimulering (TMS)?

Transkraniell magnetstimulering är en ny metod för behandling av depression. Metoden innebär att hjärnan stimuleras med ett magnetfält.

I den här studien kommer vi att jämföra olika sätt att ge TMS-behandling. Syftet är att se vilket av dem som fungerar bäst.

Behandlingen sker på S:t Görans sjukhus och Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge.

Varje behandling tar 40 minuter och ges dagligen vid 20 tillfällen. Till skillnad från elbehandling (ECT) behöver du inte bli sövd, utan kan vara vaken under TMS-behandlingen.

Vi söker dig som:

• Lider av depression
• Vill prova på behandling med TMS
• Har möjlighet att avsätta tid under fyra veckor i följd
• Inte tar någon medicin mot depression som du inte kan avsluta inför behandlingen
• Inte har någon kroppslig sjukdom som påverkar hjärnan
• Inte har ett riskbruk eller missbruk av alkohol eller droger

Om ovanstående stämmer in på dig och du vill vara med i den här studien så är du välkommen att anmäla ditt intresse nedan.

 

[menina]

Usch. Sånt där får mig att dra öronen åt mig efter att man testade ECT på mig.

Gällande att ångesten är en fas i en process håller jag med om. Jag pratar mycket med min föredetta vårdare från avdelningen om det och vi är väl ganska överrens om att det inte är ångesten i sig som är problemet utan hur vården hanterar, bemöter och medicinerar den..

 

[Rosett]

och vi är väl ganska överrens om att det inte är ångesten i sig som är problemet utan hur vården hanterar, bemöter och medicinerar den..

Det bemöts väl olika beroende på vårdställe. Jag vet inte hur ångest ska bemötas bäst? Genom att personalen lyssnar och inte förminskar ens känslor kanske och att man får medicin som kan lindra när det behövs.
En (sköterska? vet inte vad hon var men inte läkare iaf) menade att min ångest var halsbränna. Ja, jag har ju gått på den psykmottagningen i +7 år pga halsbränna...

 

[liasa]

Hänger på här och hoppas det är fritt fram Behöver ventilera känner jag... Gick tillslut till skolhälsan på min högskola för ett par veckor sedan för att få hjälp med min hetsätning, jättebra bemötande och jag fick möte med deras psykiatrisjuksköterska. Hon frågade såklart massa saker och det var jätteskönt att prata med någon. Idag var jag där igen och nu vill hon skicka vidare mig till ätstörningsmottagningen och verkar tro att jag har nån typ av bipolaritet. Hon tyckte iaf att jag förmodligen behövde medicineras.

Det hela känns så fruktansvärt konstigt (inte det med ätstörningen för det visste jag ju) Och läskigt om de tycker jag ska ta mediciner. Visst, jag är lättirriterad i perioder, jag kan gå från kreativ till att plötsligt bara vilja släppa allt på en timme, jag har dåligt samvete för typ allt och jag har ångest (som jag först nu fattat precis vad det är). Men jag mår ju också bra i perioder, särskilt på sommaren och om jag har nåt projekt igång under vintern - nåt att fokusera på, då är jag också i fin form. Och nu när jag skriver det här inser jag att det låter ju faktiskt lite som bipolaritet?! Lr?! Gah!!

Nu ska hon iaf fixa en tid åt mig på ätstörningskliniken här där jag bor, jätteskönt att hon ringer och inte jag. Känns också bra att få "ett andra utlåtande" så att säga och höra vad de tycker... Men, jag som bara ville få hjälp med hetsätningen. Allting känns så jobbigt att behöva vänta igen nu (innan väntade jag på mötet med henne) och oroa sig över vad de kommer att säga. Vill bara gömma mig under täcket nu och stänga av tankarna.

Bara dela med sig lite nu känns skönt iaf

 

[tolksele]

Ehh det går bra det här. Eller lite framåt i alla fall!! En kompis för några veckor sedan "tolksele, du har ju en depression" och sen veckan efter ville sambon ringa psykakuten två gånger eftersom jag fick sånna ångestattacker.

Sen har det lugnat sig lite. Fortfarande hästlös (bästa medicinen att ha häst) men har grejat med frön och blommor på balkongen. Ett litet projekt och sol har gjort mig gott, hade en dag då jag faktiskt kände mig genuint lycklig.

 

[Singoalla]

Istället har dem stämplat mig som missbrukare, detta pga att mitt ex var missbrukare och att jag i början av förhållande rökte ibland. Men de senaste 3 åren varit helt ren, WTF!? Jag levde alltså med full tillgång till droger men valde självmant att sluta helt och hjälpte dessutom exet att hålla sig ren i omgångar, ändå stämplas jag som missbrukare och har varit tvungen att lämna urinprov med övervakning och ska jag nu få någon medicin alls måste jag göra detta 2 gånger veckan....

Hear ya. Jag har haft ett väldigt tungt år som inneburit både problem på arbetsplatsen, uppsägning, vård av psykiskt sjuk anhörig, separation & flytt och nu är jag mitt i en utredning som vittne gällande sexuella trakasserier på min förra arbetsplats. Sedan årskiftet så har jag haft svårt att komma ur sängen på morgonen. Jag växlar mellan att gråta och att vara helt apatisk. För lite mer än en månad sedan så förstod jag att någonting var fel, att sorgen jag känner är utöver det normala och att livet kantats av ett totalt mörker. Så jag släpade mig till vårdcentralen och träffade en fantastisk läkare som tog mina problem på allvar. Hon trodde att jag hamnat i en depression och frågade om jag någonsin funderat på att ta mitt eget liv. Jag svarade att det inte gått så långt ännu, men att jag ofta får känslan av att jag bara vill stänga av livet ett tag. Jag sover så fort jag får chansen, både långa nätter och några timmar varje dag, för att slippa vara vaken. Sedan händer det att jag dricker vin i större mängd, kanske fyra glas en kväll innan jag lägger mig bara för att dämpa ångesten. Hon gav mig en remiss till psykiatrin. Sedan ringde hon några dagar senare och sa att psykiatrin skickat tillbaka min remiss och vill i stället skicka mig till ett beroendecenter. För mina alkoholvanor Kom igen, är inte min problematik uppenbar? Min läkare tyckte också det var märkligt, men hon sa att om jag vill komma till psykiatrin så måste jag gå till beroendecentret först och få dem att inse att det inte är alkoholen som är problemet, så att de sedan kan skicka vidare min remiss till psykiatrin. Sen förstår väl jag, min läkare och alla andra också att man inte ska bedöva sig med alkohol. Men min läkare menar att det är depressionen som är det primära problemet, och att alkoholvanorna skulle ändras med den. Inte tvärtom.

Pratade med beroendecentret förut och intygade på telefon att "Jag har ABSOLUT INGA ALKOHOLPROBLEM" och läkaren bah "Mhm.... visst... vi ses på mötet."

 

[Rosett]

Sedan ringde hon några dagar senare och sa att psykiatrin skickat tillbaka min remiss och vill i stället skicka mig till ett beroendecenter. För mina alkoholvanor Kom igen, är inte min problematik uppenbar? Min läkare tyckte också det var märkligt, men hon sa att om jag vill komma till psykiatrin så måste jag gå till beroendecentret först och få dem att inse att det inte är alkoholen som är problemet, så att de sedan kan skicka vidare min remiss till psykiatrin. Sen förstår väl jag, min läkare och alla andra också att man inte ska bedöva sig med alkohol. Men min läkare menar att det är depressionen som är det primära problemet, och att alkoholvanorna skulle ändras med den. Inte tvärtom.

Pratade med beroendecentret förut och intygade på telefon att "Jag har ABSOLUT INGA ALKOHOLPROBLEM" och läkaren bah "Mhm.... visst... vi ses på mötet."

Sånt där kan de ju kolla på blodprov. Har de inte gjort det på dig?
Om man druckit regelbundet/ofta de senaste veckorna eller nåt så syns det i blodet.
CDT heter provet, finns även ett som heter GT men det är inte lika "alkoholspecifikt". Min psykläkare tar de proverna på mig typ varje år och jag dricker alkohol max en gång per år. (Iofs kan man ta de proverna allmänt också, inte bara för att upptäcka alkoholism).

Här kan man läsa att t.ex. depression och ångest kan vara dold alkoholism:
http://www.praktiskmedicin.se/sjukdomar/missbrukberoende-alkohol/


Det där med remissvägar är mystiskt. Min läkare på öppenpsyk remitterade mig till EKG på ett sjukhus men fick tillbaks remissen med hänvisning att remittera till husläkare. Så nu måste jag gå till vårdcentralen först, för att få remiss till EKG. Slöseri med resurser tycker jag...

 

[AgentCarter]

Var på ett samtal idag för att komma in på utredning om ADD idag och kom ut med diagnosen PTDS så nu platsar jag nog med här.
Fick en ny tid nästa vecka som jag inte kommer kunna gå på och hemläxor om att jag ska skriva 15 min varje dag om det. Kommer ju funka jättebra när hela mitt liv har gått ut på att förtränga. Gått ut på det så mycket att jag ångrar att jag sa något.

 

[Singoalla]

@Linda8142

Jag har lämnat prover Dock inte hört något om svaret ännu, det går lite långsamt. Men jag hoppas att proverna ska styrka min och min husläkares syn på situationen. Jag hade nog druckit alkohol samma vecka men på helgen.

Ja, remissvägar kan verkligen gå massa onödiga vägar känns det som. Förstår att det är lite stelt ibland, men ibland är det lite väl konstigt. Måste ju gå åt hur mycket resurser som helst bara på att folk slussas runt.

 

[Twihard]

Åh vilken sorgeprocess jag går igenom. Många anser det som dumt men jag mår såååå dåligt Alla runtomkring mig upplever/lever mina livs största drömmar, något jag är medveten om är något jag aldrig skulle kunna. Just den medvetenheten är så otroligt smärtsam. Mitt hjärta går sönder, fast jag borde glädjas åt dessa människor som lever ett underbar liv - MITT drömliv. Ett omöjligt liv för mig. Ärligt det är totalt omöjligt.

 

[Rosett]

Psykjourens råd mot ångest (förutom medicin):

• Ät regelbundet
• Sov regelbundet
• Gå ut varje dag, motionera
• Umgås med folk du tycker om

De tre första punkterna är rätt okomplicerade men hur hittar man folk man tycker om? När man dessutom inte är speciellt social...

 

[Squie]

Psykjourens råd mot ångest (förutom medicin):

• Ät regelbundet
• Sov regelbundet
• Gå ut varje dag, motionera
• Umgås med folk du tycker om

De tre första punkterna är rätt okomplicerade men hur hittar man folk man tycker om? När man dessutom inte är speciellt social...

Till den listan skulle jag vilja lägga till "acceptans", acceptans till att ha ångest. Att bara notera att den finns där o sedan inte göra så mkt mer än så. Notera tåget med ångest o låta tåget tuffa vidare.

Vad gällande sista punkten om folk, tja..hittar man inga man vill umgås med så skippar man det helt enkelt. Jag umgicks med hästen.

 

[Rosett]

Vad gällande sista punkten om folk, tja..hittar man inga man vill umgås med så skippar man det helt enkelt. Jag umgicks med hästen.

Ja, jag får väl umgås med dammråttorna.

 

[Rosett]

Kände mig ångestig förut men kämpade mig iväg för att göra två ärenden. Promenaden gjorde nog gott för nu känner jag mig lugnare och glad. Känns bra att jag tog mig ut.

 

[Rosett]

Hu! Skakig och darrig inombords. Ska försöka ta mig till vårdcentralen och ordna EKG-remiss men magen är nervös så vet inte om jag kommer iväg. Fått i mig en ostsmörgås iallafall. Sov tre timmar inatt, vaknade av en mardröm. Kroppen är upprörd.