Vi med Depression,Ångest,Panikångest,OCD,Fobier etc.

Ett steg fram, två tillbaka.

Ångest igen. Ihållande och kraftig den här gången - nu har jag varit med och i den sen i fredags. Jag vet vad som utlöst den men kan inte sluta tänka på det. Mycket för att det är yttre faktorer som jag har noll kontroll över som spelar in. Jag som helst vill styra och kontrollera precis allt.

Det är vidrigt att veta att den person som gjort mig mest illa och fullkomligt krossat mig nu gör allt för att komma i kontakt med mina allra närmsta vänner; för att förklara sig och berätta hur galen jag är. Och jag kan inte försvara mig eller ge igen utan måste koncentrera mig på det jag är allra sämst på, nämligen att se till att må bra och bli stabil nog att orka. Orken att gå vidare, orken att ge mig i kast med rättsväsendet och allt vad det innebär. Fy fan vad det är svårt att hålla ut ibland.

Det kryper i kroppen och jag bara gråter. Tur att jag har hästarna.
 
Jag har fått så otroligt mycket jobbiga och svåra tankar sista tiden :crazy: Jag känner att jag skulle behöva "prata av mig", men jag har ingen i min närhet att prata med och min terapeut på psyk vågar jag inte alls ta upp det med... Någon med tips på var jag kan vända mig då?

Jag vill inte skriva ut vad det är för tankar här, känner att det inte är bra i en sån här tråd.

Det jag tänker när jag läser dina rader. Är du hjälpt av att rita eller skriva?

Det gick ganska ok, efter tre sömnpiller och en dvd-box somnade jag väl kring femtiden... Jobbigt var det väl, men hanterbart!

Först, du är skitbra! :)

Sen, har du berömt dig själv?
 
Det jag tänker när jag läser dina rader. Är du hjälpt av att rita eller skriva?

Mja, lite av att skriva kanske (ibland). Det går lite i vågor hur mycket det hjälper/"fungerar", men jag har en blogg (som egentligen inte är värd namnet eftersom den är låst och har endast en läsare...) där jag skriver av mig en del iallafall, och det hjälper lite.
 
Mja, lite av att skriva kanske (ibland). Det går lite i vågor hur mycket det hjälper/"fungerar", men jag har en blogg (som egentligen inte är värd namnet eftersom den är låst och har endast en läsare...) där jag skriver av mig en del iallafall, och det hjälper lite.

Det är bra att det hjälper, om än lite. Tänker som så att det handlar om just själva berättandet om/när man känner att man inte har någon att vända sig till. Att helt enkelt få ur sig sina tankar. En hjälp till självhjälp. :)
 
Idag har jag varit å mttagnngen och efter disksson med min mamma så börjar jag med strattera imogon mot min ADD, håller tummarna att det här funkar nu
 
:( Jag har haft sån där paralys igen (om det nu är det), två dagar i rad, båda gångerna var när jag låg och vilade på eftermiddagen med TV:n på, jag hörde hela tiden hur de pratade på TV:n och hängde med i vad de pratade om. Det var som om öronen och en del av mig var i verkligheten och en annan del var det inte.
Ena gången (igår) var jag plötsligt i mitt rum hos mina föräldrar, jag låg i sängen med ett stort hästhuvud (?) bredvid mig, jag kände pälsen med handen. Mamma och min syster satt på golvet bredvid och pratade med varandra. Ville därifrån och då lyfte jag ur sängen, snurrade sakta runt och stod på händerna, det kändes så verkligt fast hela tiden hörde jag hur de pratade på TV:n så jag förstod ändå på nåt sätt att jag var här hemma. Minns inte mer. Tror jag kom ur det sen.
Andra gången var i dag. Låg och vilade igen. Kändes som mycket kolsyra i benen och att de lyfte. Tänkte att jag skulle känna med handen om ena benet verkligen var lyft så gjorde det men handen rördes inte fastän det kändes så. Sen kom den där känslan, som bubblande kolsyra uppåt i kroppen och mot halsen. Då blev det riktigt obehagligt och jag ville ur det. Lyckades komma ur det rätt snabbt.
Tror det var tur att TV:n var på båda gångerna för det gjorde att jag hade ett slags ankare här och nu som hjälpte mig att komma ur det.

Det konstiga var att jag inte sov (hörde ju vad de pratade om på TV:n) så kan det verkligen varit sömnparalys då? Det kanske är nån slags dissociation egentligen? Eller kanske en kombination?
 
Frågar i denna tråd ist för att skapa en ny.. Antar att det finns en del med kedjetäcken här? Har det hjälpt er eller ej? Finns de i kingsize? :O Vet inte om jag skulle sova bättre av att inte dela täcke med killen.. Alt så har jag det när vi inte sover ihop. Men känns kanske.. Onödigt?
 
Ingen sjukgymnast eller arbetsterapeut? Fast det kanske aldrig har kommit på tapeten eller det kanske inte är intressant?[/QUOTE=

Har fått kedjetäcke av arbetsterapeut för ett tag sedan, har varit tal om en handy ev.. Men mer än så har det inte hänt

Men vad gör en sjukgymnast?
 
Frågar i denna tråd ist för att skapa en ny.. Antar att det finns en del med kedjetäcken här? Har det hjälpt er eller ej? Finns de i kingsize? :O Vet inte om jag skulle sova bättre av att inte dela täcke med killen.. Alt så har jag det när vi inte sover ihop. Men känns kanske.. Onödigt?

Jag har kedjetäcke på 10 kg, det är sjukt bra
 

Vad en sjukgymnast gör? När jag var sjuk fick jag träningsprogram av min, både på land och vatten. Det var också hon som bestämde att jag skulle få ha bassängträning. :love:
 
Jag har känt mig lite halvdepp den senaste tiden då min ångest har påverkat mig mycket (Kraftig prestationsångest framförallt). I veckan gick det åt h*lvete mentalt för mig när jag skulle rida (har en sådan enorm motivationssvacka). Det mesta går dåligt. :(

Nu har jag börjat märka att jag är mer deppig än vanligt, nära till gråts. INGEN som helst motivation till något. Rida, städa eller ens äta mat. :( Väljer att ta en macka för "ids inte laga mat". Men har ingen lust att äta en smörgås utan gör det för att överleva, typ. Tvingar i mig maten. Äter lite godis, vill inte men kan inte stå emot. Skiter i att städa trots att jag behöver. Skyndar mig hem efter jobbet (Jobbar i stallet där jag har min häst) för att "hinna", men vad? Jag skyndar bara igenom. Skiter i att äta för att spara tid, skiter i att städa och diska så läge det går. Tar hundra år att få ändan ur vagnen. Vill vråla men kan inte. :(

Jag är rädd att jag börjar gå in i en väldigt djup depression då jag inte känner framgång i något jag gör. Framförallt mentalt. Ger upp innan jag ens provar. Är det typiska teken på depression att inte vilja äta, äta onyttigt, allmänt deppig, vill inte göra något. Ingen motivation. Ledsen? :(
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen...
2 3 4
Svar
69
· Visningar
7 143
Senast: Blyger
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 777
Senast: Anonymisten
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Har svårt att klura ut vad som är bra för mig och vad som är rimligt, så jag skriver ned mina funderingar för att se om det blir...
2 3
Svar
44
· Visningar
9 228
Senast: Dimmoln
·
Kropp & Själ Hmm, hur ska jag börja det här inlägget? Det finns så mycket jag vill säga men jag vet inte vart jag vill komma med det. Jag är i yngre...
Svar
5
· Visningar
4 191
Senast: Yrsel
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp