Vi med Depression,Ångest,Panikångest,OCD,Fobier etc.

[chaosgirl]

Idag har jag varit på psyk på läkarsamtal och jag fick medicin utskrivet mot min ADD problematik, ska testa strattera och se om den hjälper mig, och så fick jag som jag ville, circadin utskrivet mot sömnen

 

[_Charlotte_]

Jag har fått så otroligt mycket jobbiga och svåra tankar sista tiden Jag känner att jag skulle behöva "prata av mig", men jag har ingen i min närhet att prata med och min terapeut på psyk vågar jag inte alls ta upp det med... Någon med tips på var jag kan vända mig då?

Jag vill inte skriva ut vad det är för tankar här, känner att det inte är bra i en sån här tråd.

 

[menina]

Bra jobbat att reda ut det själv! Det är inget fel i att prata med nån om man mår dåligt men jag tror man blir stark på sikt av att veta att man kan ta hand om det själv på ett konstruktivt sätt.

Tack! Det tror jag också. Och jag vet av tidigare erfarenhet att det är så himla lätt att hänga upp sin ångest på någon som hjälper och stöttar, så till den milda grad att både den som vill hjälpa och den som blir hjälpt tar mer skada än man räknat med.

 

[menina]

Jag har fått så otroligt mycket jobbiga och svåra tankar sista tiden Jag känner att jag skulle behöva "prata av mig", men jag har ingen i min närhet att prata med och min terapeut på psyk vågar jag inte alls ta upp det med... Någon med tips på var jag kan vända mig då?

Jag vill inte skriva ut vad det är för tankar här, känner att det inte är bra i en sån här tråd.

Jag har dålig koll på vart man kan vända sig, men det borde ju finnas journummer att ringa. Jag vet att det går att ringa till avdelningen jag varit inlagd på när det krisa, det kanske finns något sånt att tillgå?

För mig brukar det vara så att när jag har mörka tankar och samtidigt känner en ovilja att prata om dom med närstående eller terapeut så brukar det vara riktigt farligt. Oviljan att prata med någon inom vården kommer för mig ifrån rädslan att dom ska bedöma mig som farlig för mig själv och lägga in eller ännu värre skriva vårdintyg. Och så känner jag oftast för att jag är just så farlig för mig själv att jag borde läggas in. Men det fattar jag inte förän efteråt. Och det här är såklart bara hur jag funkar och en varningssignal för mig, men ändå.

Vad skulle hända om du pratade med din terapeut?

 

[_Charlotte_]

Jag har dålig koll på vart man kan vända sig, men det borde ju finnas journummer att ringa. Jag vet att det går att ringa till avdelningen jag varit inlagd på när det krisa, det kanske finns något sånt att tillgå?

För mig brukar det vara så att när jag har mörka tankar och samtidigt känner en ovilja att prata om dom med närstående eller terapeut så brukar det vara riktigt farligt. Oviljan att prata med någon inom vården kommer för mig ifrån rädslan att dom ska bedöma mig som farlig för mig själv och lägga in eller ännu värre skriva vårdintyg. Och så känner jag oftast för att jag är just så farlig för mig själv att jag borde läggas in. Men det fattar jag inte förän efteråt. Och det här är såklart bara hur jag funkar och en varningssignal för mig, men ändå.

Vad skulle hända om du pratade med din terapeut?

Det finns ett nummer man kan ringa, men då jag har väldiga problem med att ringa och prata i telefonen så går det bort.

Min ovilja att prata med terapeuten är nog lite liknande, en rädsla för att bli bedömd som farlig för mig själv och bli inlagd. Jag har aldrig varit inlagd och tror egentligen att det ska väldigt mycket till för att jag ska bli det (tidigare erfarenheter av besök på psykjouren) men de här tankarna är av lite annan art och jag vet inte vad det "betyder". Men jag är som sagt rädd för att ses som att jag är farlig för mig själv och bör läggas in.
Jag vet liksom inte själv hur orolig jag "borde" vara, eftersom det på sätt och vis är nya tankar (eller ny syn på tankarna, eller hur jag ska säga) så jag vet liksom inte vad som är vad i mitt huvud riktigt

 

[Rosett]

Jag har fått så otroligt mycket jobbiga och svåra tankar sista tiden Jag känner att jag skulle behöva "prata av mig", men jag har ingen i min närhet att prata med och min terapeut på psyk vågar jag inte alls ta upp det med... Någon med tips på var jag kan vända mig då?

Jag vill inte skriva ut vad det är för tankar här, känner att det inte är bra i en sån här tråd.

Du kan prata med en diakon eller präst i kyrkan, de har tystnadsplikt och man behöver inte vara troende eller medlem. Jag har varit till en diakon nån gång, det var rätt okej.

 

[_Charlotte_]

Du kan prata med en diakon eller präst i kyrkan, de har tystnadsplikt och man behöver inte vara troende eller medlem. Jag har varit till en diakon nån gång, det var rätt okej.

Hur fungerar det? Är det något man ska boka och som kan ha lång väntetid, eller går man helt sonika till en kyrka och hoppas springa på en präst/diakon?

 

[Rosett]

Några nummer om man behöver nån att prata med. Listan är gammal så jag vet inte om de är aktuella.

SOS Alarm kan även koppla samtal till tex jourhavande präst, socialjour, giftinformationscentralen mm. Se förteckning här http://www.sosalarm.se/sv/System/soktes ... ourhavande
Sjukvårdsupplysningen: 1177, http://www.1177.se/
BRIS Barnens hjälptelefon: 0200 - 230 230, BRIS Vuxentelefon - om barn: 077 - 150 50 50, http://www.bris.se/
Kvinnofridslinjen även för anhöriga: 020 - 50 50 50, http://www.kvinnofridslinjen.se/
Nationella hjälplinjen erbjuder ett begränsat antal kris- och stödsamtal via telefon: 020 - 22 00 60,http://www.nationellahjalplinjen.a.se/html/start.asp
Jourhavande medmänniska "när du behöver någon att prata med": 08 - 702 16 80, http://www.jourhavande-medmanniska.com/
RFSL har ett antal olika telefonjourer, se förteckning här: http://www.rfsl.se/?p=3353
Jourhavande kompis för barn och ungdomar upp till 25: 020 - 222 444, http://www.rkuf.se/verksamheter.php?typ ... rticle=679
SPES för dig som förlorat någon anhörig (genom självmord): 08 - 34 58 73, http://www.spes.nu/
if you are thinking about suicide read this first (på engelska): http://www.metanoia.org/suicide/, denna sida finns även översatt till svenska.

 

[Rosett]

Hur fungerar det? Är det något man ska boka och som kan ha lång väntetid, eller går man helt sonika till en kyrka och hoppas springa på en präst/diakon?

Jag mailade en diakon, hittade hennes nummer och mail på Svenska Kyrkans sida, så fick jag en tid 1-2 v senare. Jag har aldrig provat gå direkt till kyrkan utan att ringa först men det funkar säkert på mindre orter.
Du kan ju söka upp din församling på nätet och kolla om de har någon info där.

 

[_Charlotte_]

Jag mailade en diakon, hittade hennes nummer och mail på Svenska Kyrkans sida, så fick jag en tid 1-2 v senare. Jag har aldrig provat gå direkt till kyrkan utan att ringa först men det funkar säkert på mindre orter.
Du kan ju söka upp din församling på nätet och kolla om de har någon info där.

Hm, jag hittade min församlings hemsida. Där stod om samtal som tydligen är med en diakon. Dessvärre har de ingen diakon för tillfället...

 

[Rosett]

Hm, jag hittade min församlings hemsida. Där stod om samtal som tydligen är med en diakon. Dessvärre har de ingen diakon för tillfället...

Det kanske finns någon annan församling i närheten som har en?

 

[_Charlotte_]

Det kanske finns någon annan församling i närheten som har en?

Där verkar det vara så att väntetiden för samtal är uppåt ett par månader, av vad jag kan hitta

 

[Rosett]

Där verkar det vara så att väntetiden för samtal är uppåt ett par månader, av vad jag kan hitta

Oj

 

[Adelente]

Skulle egentligen tagit mig till vårdcentralen nu i morse för blodprov osv. Men ångesten sätter stopp. Theralenen gör att jag inte kan köra bil just nu så får skippa det helt enkelt..

Kommer inte upp ur sängen. Jag orkar inte! Min pojkvän vill bjuda på lunch. Han brukar få mig att tänka på annat.

 

[blizz]

Behöver få lite utifrånperspektiv här känner jag: skulle ni tycka det var okej att lämna en deprimerad partner att sova ensam en natt, om partnern uttrycker stor oro inför att vara ensam om nätterna samt har tankar om självmord? Jag står inför detta ikväll och har redan spenderat en halv natt gråtandes på badrumsgolvet inför bara tanken på en ensamnatt...

 

[Hagens_Zorba]

Du måste ju ta ansvar för ditt eget liv och inte lägga över det på din partner, det låter väldigt destruktivt och antagligen inte bra för relationen att försöka låsa någon annan. Har du ingen familj eller vän du kan sova hos? Det finns ju nr att ringa även på natten om man har det jobbigt, sett att det skrivits lite om dessa i tråden. Men du skulle ju verkligen behöva öva på att vara själv för att inte bli så låst till din partner. Det går inte att se det som en utmaning? Göra en plan och omge dig/göra saker du tycker om hemma? Försök att peppa dig själv och om inte annat hålla kontakt med folk som kan peppa dig

 

[Hyacinth]

Behöver få lite utifrånperspektiv här känner jag: skulle ni tycka det var okej att lämna en deprimerad partner att sova ensam en natt, om partnern uttrycker stor oro inför att vara ensam om nätterna samt har tankar om självmord? Jag står inför detta ikväll och har redan spenderat en halv natt gråtandes på badrumsgolvet inför bara tanken på en ensamnatt...

Jag skulle i så fall be en vän komma över för att ge min partner andrum. Det är något alla behöver oavsett hur man mår.

 

[blizz]

Jag skulle i alldelesl be en vän komma över för att ge min partner andrum. Det är något alla behöver oavsett hur man mår.

Det sista jag vill är ju såklart att kväva min omgivning med mitt mående, självklart vill jag att pojkvännen ska få göra sina grejer utan att jag får panik över att bli ensam över natten.
Men sedan kryper den sjuka sidan fram, den som desperat i ren självbevarelsedrift försöker hålla sig flytande. Just nu känns
det ganska ok, ska försöka bibehålla den känslan kvällen ut och undvika den där kvällspaniken..

 

[Hagens_Zorba]

Det sista jag vill är ju såklart att kväva min omgivning med mitt mående, självklart vill jag att pojkvännen ska få göra sina grejer utan att jag får panik över att bli ensam över natten.
Men sedan kryper den sjuka sidan fram, den som desperat i ren självbevarelsedrift försöker hålla sig flytande. Just nu känns
det ganska ok, ska försöka bibehålla den känslan kvällen ut och undvika den där kvällspaniken..

Hur gick det inatt?

 

[blizz]

Hur gick det inatt?

Det gick ganska ok, efter tre sömnpiller och en dvd-box somnade jag väl kring femtiden... Jobbigt var det väl, men hanterbart!