Vi med Depression,Ångest,Panikångest,OCD,Fobier etc.

[Twihard]

Jag blev måttligt deprimerad. Går på kbt, men jag är usel på att göra läxor och sådant, egenuppgifter i egenälskande etc. Spelar nästan glad även där

 

[Squie]

Jag blev måttligt deprimerad. Går på kbt, men jag är usel på att göra läxor och sådant, egenuppgifter i egenälskande etc. Spelar nästan glad även där

Hur kommer det sig? Jag tänker på båda sakerna du beskriver. Att du spelar glad och att du inte gör läxorna?

 

[systeryster]

Jag såg att denna tråd låg på ungdom, och det tillhör jag inte. Om det finns någon annan tråd så får ni jättegärna tipsa om den.
Jag har fått diagnos depression idag och ska börja på antidepressiva. Allt känns som ett stort mörker just nu och jag vet inte nånting om nånting. Ni andra som varit/är deprimerade: har ni blivit hjälpta av medicinen? Minns inte vad min heter, något på c. Jag är rädd för biverkningarna, är det så att man inte känner några känslor alls sen typ? Jag är jätterädd för att inte komma ur det här. All min energi får just nu åt till att vara ledsen. Har jättesvårt att se att något ska bli bättre.

 

[Rosett]

@systeryster Det är nog Citalopram eller Cipralex du fått, de brukar börja med någon av dem. Det är olika hur man reagerar på antidep, många mår bättre av dem och en del mår sämre eller känner ingen skillnad alls. Jag hade Citalopram först men mådde inte bra på den så fick byta till venlafaxin som jag hade i 4-5 år (den passade inte heller mig). Nu har jag Buspiron, som är mot generell ångest och lite antidepressiv.
Det är rätt vanligt att man mår sämre de första veckorna på antidep men det brukar bli bättre sen. Har man inte fått effekt inom 1-2 månader så brukar man få höja dosen eller byta till en annan.

P.S. Jag är inte heller ungdom men det är inte så noga med åldersgränserna här tror jag.

 

[_Charlotte_]

Jag såg att denna tråd låg på ungdom, och det tillhör jag inte. Om det finns någon annan tråd så får ni jättegärna tipsa om den.
Jag har fått diagnos depression idag och ska börja på antidepressiva. Allt känns som ett stort mörker just nu och jag vet inte nånting om nånting. Ni andra som varit/är deprimerade: har ni blivit hjälpta av medicinen? Minns inte vad min heter, något på c. Jag är rädd för biverkningarna, är det så att man inte känner några känslor alls sen typ? Jag är jätterädd för att inte komma ur det här. All min energi får just nu åt till att vara ledsen. Har jättesvårt att se att något ska bli bättre.

Citalopram, kanske? Tror det är en rätt vanlig "förstamedicin".

Hur man reagerar på medicinen är väldigt olika, och skiljer också mellan olika mediciner. Det står ju alltid på bipacksedeln och fass.se vilka biverkningar som KAN komma, men det är absolut inte så att alla får biverkningar.
Jag har provat många sorter och oftast inte haft några biverkningar alls. Inte någon effekt heller för den delen, så nu experimenterar jag utan medicin på egen hand, men det är förstås inte att rekommendera.

Jag känner många som blivit hjälpta av medicinering (ofta i kombination med någon form av samtalsterapi) och som mår bra igen! Även de som varit riktigt "illa däran". Så det kan verkligen, och brukar ofta, bli mycket mycket bättre!

 

[systeryster]

Tack @_Charlotte_ och @Linda8142. Det är Cipralex jag fått utskrivet. Jag skulle gärna vilja komplettera med samtal. Får ta upp det med läkaren nästa gång. Ska bara försöka ta mig ur det allra jobbigaste så jag kommer lite på fötter. Är inte alls speciellt konstruktiv just nu.

 

[Squie]

Jag såg att denna tråd låg på ungdom, och det tillhör jag inte. Om det finns någon annan tråd så får ni jättegärna tipsa om den.
Jag har fått diagnos depression idag och ska börja på antidepressiva. Allt känns som ett stort mörker just nu och jag vet inte nånting om nånting. Ni andra som varit/är deprimerade: har ni blivit hjälpta av medicinen? Minns inte vad min heter, något på c. Jag är rädd för biverkningarna, är det så att man inte känner några känslor alls sen typ? Jag är jätterädd för att inte komma ur det här. All min energi får just nu åt till att vara ledsen. Har jättesvårt att se att något ska bli bättre.

Jag är inte heller ungdom..men hänger här ibland ändå.

Jag har varit deprimerad och valde (många hade åsikter om det...) att inte ta några piller. Min väg var att vara i stallet, få bassängträning hos sjukgymnasten och kbt-terapi. Sedan skrev jag en hel del och ritade/målade - var så kreativ jag bara orkade.

Även om det kanske inte känns så idag, försök ge dig beröm att faktiskt ha gått till vården och sökt hjälp. Det är ett jättesteg och första steget mot att bli frisk. Att du har svårt att se något positivt i allt som händer är en normal känsla.

Tack @_Charlotte_ och @Linda8142. Det är Cipralex jag fått utskrivet. Jag skulle gärna vilja komplettera med samtal. Får ta upp det med läkaren nästa gång. Ska bara försöka ta mig ur det allra jobbigaste så jag kommer lite på fötter. Är inte alls speciellt konstruktiv just nu.

Det är helt ok att inte vara konstruktiv. Att inte ta sig för något. Försök dock att skapa o ha någon form av rutin. På något sätt A och O. Gå upp på morgonen, äta frukost, lunch o middag, sov om du känner att du behöver det, sätt på dig kläder, kör hela racet i badrummet med att borsta tänder, etc. Hitta på något utanför hemmet, en liten stund varje dag om du orkar.

O framför allt, beröm dig själv för ALLT du gör! Minsta lilla grej.

Ta hand om dig!

 

[systeryster]

Jag är inte heller ungdom..men hänger här ibland ändå.

Jag har varit deprimerad och valde (många hade åsikter om det...) att inte ta några piller. Min väg var att vara i stallet, få bassängträning hos sjukgymnasten och kbt-terapi. Sedan skrev jag en hel del och ritade/målade - var så kreativ jag bara orkade.

Även om det kanske inte känns så idag, försök ge dig beröm att faktiskt ha gått till vården och sökt hjälp. Det är ett jättesteg och första steget mot att bli frisk. Att du har svårt att se något positivt i allt som händer är en normal känsla.



Det är helt ok att inte vara konstruktiv. Att inte ta sig för något. Försök dock att skapa o ha någon form av rutin. På något sätt A och O. Gå upp på morgonen, äta frukost, lunch o middag, sov om du känner att du behöver det, sätt på dig kläder, kör hela racet i badrummet med att borsta tänder, etc. Hitta på något utanför hemmet, en liten stund varje dag om du orkar.

O framför allt, beröm dig själv för ALLT du gör! Minsta lilla grej.

Ta hand om dig!

Tack. Jag försöker hitta rutiner. Äta minst en gång om dan och springa fast jag inte känner för något av det. Jag är en stark anhängare av placeboeffekten, så det känns bättre av att bara få en diagnos också. Låter kanske löjligt, men det var ganska befriande att någon sa att jag inte behöver lösa allting själv. Att det är ok att få hjälp.

 

[Squie]

Tack. Jag försöker hitta rutiner. Äta minst en gång om dan och springa fast jag inte känner för något av det. Jag är en stark anhängare av placeboeffekten, så det känns bättre av att bara få en diagnos också. Låter kanske löjligt, men det var ganska befriande att någon sa att jag inte behöver lösa allting själv. Att det är ok att få hjälp.

Det ÄR ok att få hjälp. Det är en jättebra egenskap att kunna ta emot också.

Om du inte har lust till att springa, så kan du ta bara en promenad. Det viktigaste är att du kommer utanför dörren och får lite annan luft o ljus.
Jättebra att du försöker äta. Det är bättre att äta lite än inget alls. Ett tips som kan vara skönt att veta om är att du måste inte käka middag, eller stora vällagade måltider..det funkar utmärkt med plock. Te, macka, nötter, ägg, skinka, tomater, gurka, morötter, etc.

kram

 

[Maoam]

Har käkat sertralin knappt 1,5 vecka för depression. Första veckan kände jag mig mkt sämre trots låg dos, efter doshöjningen mår jag som innan. Så får se hur det artar sig, det är ju normalt att må sämre ett tag. Blev erbjuden att prata med ngn men kände att jag inte hade ngt att prata om, har liksom ingen anledning att vara deprimerad men har haft långa depressioner sedan tonåren som för varje depression blivit allt svårare att ta sig ur. Jag hoppas på att sertralinen ska vara lösningen eller i alla fall en hjälp till att må bättre. Skulle tro att jag har en kroniskt låg serotinnivå eftersom jag de senaste tio åren varit mer deprimerad än "intedeprimerad".

 

[Twihard]

Jag käner ingen lust eller så till det. Orkar inte, finns roligare att saker att göra (innan jag blev såhär deppig då), har så låg självkänsla att jag garvar åt det. Spelar gladare än jag är för vill visa mig positiv utåt

 

[Rosett]

Skulle tro att jag har en kroniskt låg serotinnivå eftersom jag de senaste tio åren varit mer deprimerad än "intedeprimerad".

Det är en myt att låg serotoninnivå orsakar depression. Jag vet att alla läkare skriver ut serotoninhöjande läkemedel för att man har en teori om att serotoninbrist är orsaken till depression men det finns inga vetenskapliga belägg för det...
Det kan ju även förklara varför inte alla blir hjälpta av antidep.

http://www.lakartidningen.se/OldWebArticlePdf/1/16969/_1839_1840.pdf

 

[Squie]

Jag käner ingen lust eller så till det. Orkar inte, finns roligare att saker att göra (innan jag blev såhär deppig då), har så låg självkänsla att jag garvar åt det. Spelar gladare än jag är för vill visa mig positiv utåt

Då blir min fundering. Vad är syftet med terapin för dig? Vad är det du vill ha ut av terapin?

 

[cherie]

Det är en myt att låg serotoninnivå orsakar depression. Jag vet att alla läkare skriver ut serotoninhöjande läkemedel för att man har en teori om att serotoninbrist är orsaken till depression men det finns inga vetenskapliga belägg för det...
Det kan ju även förklara varför inte alla blir hjälpta av antidep.

http://www.lakartidningen.se/OldWebArticlePdf/1/16969/_1839_1840.pdf

Brist på vetenskapliga bevis om verkningsmekanismer gäller i princip för samtliga psykofarmaka (och en hel del vanliga läkemedel också om jag förstått det rätt). Medicinerna funkar, men varför vet vi inte riktigt. Jag kan tycka det är lite obehagligt ändå, med tanke på vilket spridning SSRI har för allehanda olika symtom och tillstånd (långt ifrån bara depression). Jag har en nära vän som snart går ut läkarutbildningen här i stan, och enligt henne så har utbildningen förmedlat ett ganska onyanserat förhållningssätt kring psykofarmaka (och en del andra mediciner). Hon hade önskat ett mer kritiskt förhållningssätt ibland, men utifrån vad hon berättar så låter det ganska förståeligt att det sätts in medicin så väldigt snabbt i väldigt många lägen.

Hoppas ingen känner sig träffad, jag tycker definitivt att SSRI har en plats inom vården och det finns många patienter som blir hjälpta utav det där ingen annan hjälp finns att tillgå. Vid till exempel svår depression är det bästa alternativet som finns tillgängligt idag. Jag tror dock inte det behöver vara så svartvitt, men en hårdare reglering av läkemedlet tror jag är på sin plats och skulle gynna många i det långa loppet.

 

[Twihard]

Då blir min fundering. Vad är syftet med terapin för dig? Vad är det du vill ha ut av terapin?

Jag fick en remiss till terapin av min läkare då jag först länge gick hos honom i tron om att trycket i bröstet var något annat då jag haft problem med andning och grejer (pga händelser) men han fastslog ångest och hade ju rätt. Nu vill ha och min familj att jag går, så ja :/

 

[Squie]

Jag fick en remiss till terapin av min läkare då jag först länge gick hos honom i tron om att trycket i bröstet var något annat då jag haft problem med andning och grejer (pga händelser) men han fastslog ångest och hade ju rätt. Nu vill ha och min familj att jag går, så ja :/

Så om jag förstår det hela rätt så går du i terapi för att din läkare och familj vill, inte för att du själv vill?

 

[Rosett]

Brist på vetenskapliga bevis om verkningsmekanismer gäller i princip för samtliga psykofarmaka (och en hel del vanliga läkemedel också om jag förstått det rätt). Medicinerna funkar, men varför vet vi inte riktigt.

Jag läste nånstans att SSRI/SNRI hjälper mot depression i drygt 50% av fallen, det är inte så mycket. Andra påstår att SSRI har samma effekt som placebo.
Här är en bedömning av några studier gjorts på barn som fick fluoxetin:
http://www.svenskabupforeningen.se/...oran Hogberg SFBUPs depression riktlinjer.pdf

(Se del 5): Resultat: Ingen skillnad i slutresultat mellan placebo och medicin, vare sig efter behandlingen eller vid uppföljningen. Vare sig vad gäller depression eller ångest.

Om SSRI vore mediciner för fysiska sjukdomar skulle de nog inte ha godkänts pga deras ojämna verkan...

 

[Twihard]

Så om jag förstår det hela rätt så går du i terapi för att din läkare och familj vill, inte för att du själv vill?

Typ, eller jag vill ju bli bra men det var inte jag som kom på det. Att gå dit.

 

[systeryster]

Jag vaknade i natt med ångest/panikattack. Jag vet inte riktigt hur man klassar det. Hemskt var det i alla fall. Svårt att andas, snurrande tankar och fullständig ångest över allting som jag saknar. Allt det fina jag och mitt ex hade. Jag vill så gärna dit igen, men han vill bara vara vänner. Jag brukar lossas att vi är mer än vänner när vi sitter under filten och tittar TV. Jag brukar lägga huvudet på hans bröst och så lägger han armen om mig. Jag vet att han inte menar något med det, men för mig känns det bra för en stund.
Nu är jag på tjänsteresa och sitter ensam på hotellrummet på världens minsta ort. Inget att hitta på. Mår superilla och kan inte tänka mig att äta något mer alls idag. Bara gråter. Hur tar man sig igenom kvällen o natten? Hur brukar ni klara panikattacker? Har ni panikattacker? Hur lugnar man sig själv? Är det mer än jag som har problem med magen o svårt att äta något utan att se ut som en ballong för minska matbit?
Jag har ju så många frågor. Jag är ju alldeles ny på det här.

 

[Squie]

Typ, eller jag vill ju bli bra men det var inte jag som kom på det. Att gå dit.

Så om det hade varit du som kom på idén om att gå i terapi..så hade det känts mer motiverande att jobba med dig själv?

Utifrån det, finns det något idag som skulle göra att du släppte fasaden hos terapeuten?