Vi MÅSTE prata mer om psykisk ohälsa!

Bukebloggen, är det ens värt att skriva här? Jag vet inte...
Jag skrev i en tråd för inte så längesen som handlade om att synliggöra psykisk ohälsa ännu mer. Det var flera som inte höll med om det, eftersom det enligt dom inte finns något tabu (?). Men vet ni vad? Det gör det. Det finns ett stort tabu kring psykisk ohälsa. Det finns en STOR skam, och det måste bli en ändring på det. Men vad är egentligen rätt och fel? Finns det ens något rätt eller fel? Det är en svår fråga som jag inte är säker på att någon har ett svar på. Allt är nog väldigt individuellt. Men en sak är säker, och det är att vi måste prata mer om det. Öppet! Synliggöra.

Det är ALDRIG okej att skambelägga folk med psykisk ohälsa.
Om det är någon som ska känna skam är det dom som vill tysta ner och inte prata om det.

Jag gjorde en video om detta, kolla gärna!
(Nu är det säkert inte ens någon som kommer se/läsa detta, men skitsamma).

 

[Saeta]

För att du verkar ha svårt att förstå att den bild du skapar av dig själv här är att du är väldigt låst i din sjukdom. Och sen verkar förvånad över svaren du får.

Om folk tror att det jag skriver här är det enda jag gör om dagarna så ja, det säger ju en del om dom också. Sen går det i perioder hur mycket jag skriver här. Och bara för att jag mest skriver om mitt mående på buke så betyder inte det att jag skriver/pratar om annat på andra ställen. Ellerhur?

 

[Saeta]

Det är viktigt för samhället och mänskligheten att så få människor som möjligt lever i sjukdom eller handikappass av sitt mående. Det är m. a. o. en samhällsekonomisk o en mänsklig vinst.

Att det är en belastning för samhället att vara sjuk är ju inte direkt något nytt. Alltså handlar det inte om att folk bryr sig, utan om att försöka få folk friska så fort som möjligt för att inte vara en belastning.

 

[kevina]

Jag tror knappast att folk bryr sig om någon genom att säga att hen identifierar sig med sin sjukdom. Det gör ju knappast saken bättre. Iallafall inte för alla. Om någon på riktigt bryr sig så finns det ju miljarder sätt att stötta. Eller nej, justja. En person med psykisk ohälsa ska ju inte tynga ner sin omgivning. Eller hur var det?

Jo det är absolut av omtanke jag säger att man inte ska identifiera sig med sin sjukdom. Det var det stora hindret för mig att tillfriskna.
Jag tycker det är för jävligt trist att folk mår dåligt eftersom jag varit där själv.
allt jag skriver är utifrån omtanke.
Men - ibland kanske man inte ser den omtanken när man är i sjukdomen och då kan det kännas provocerande.

 

[Saeta]

Jag tror att detta beror på att ordet i den här tråden används som en catch-all för allt relaterat till skam osv när det kommer till att prata om psykisk ohälsa. Det verkar som att många hakar upp sig på det och kör fast där av någon anledning. Plus att de uppenbart har helt annorlunda livserfarenheter än dig, det blir nog svårare att begripa var du vill komma om de inte alls känner igen sig i det du beskriver.

Helt ärligt fattar jag inte att du orkar, det spårar ju bara ur varje gång du tar upp det här ämnet på Buke. Jag är själv en sån där som "är" min diagnos, eftersom den påverkar mitt liv så mycket och inte är något som går att bota, och påverkar precis alla aspekter av vem jag är och hur jag beter mig, men sånt är det bättre att hålla för sig själv ibland eftersom det lätt blir kalabalik annars.

Du har nog flera poänger i det. Och det är ju lite typiskt buke. Jag orkar nog för att jag är en envis jävel som inte har ett liv utan som endast är min(a) diagnos(er)/sjukdomar Vissa av mina diagnoser och sjukdomar går inte heller att bota utan det är något jag kommer få leva med livet ut. Det är ju en del av mig, precis som du säger.

 

[vallhund]

Att det är en belastning för samhället att vara sjuk är ju inte direkt något nytt. Alltså handlar det inte om att folk bryr sig, utan om att försöka få folk friska så fort som möjligt för att inte vara en belastning.

Som faan läser bibeln.

 

[Shaggy]

Men ska du dra igång den diskussionen också? De som hävdar att det enbart är muslimska invandrare som våldtar är så verklighetsfrånvända att det är pinsamt. Alla vet ju att det är män som våldtar. Sen kvittar det vart mannen är född. Men sak samma, det är en annan (viktig) diskussion.

Okej, så då har alla som känner att samhället blundar för psykisk ohälsa fel? Deras upplevelse är fel?

Nu vrider du till det jag sa totalt. Varför? för att plocka egna poäng? Jämförelsen jag gjorde med den idiotiska åsikten är förståss för att visa att bara för att en grupp anser något så betyder det inte att det är sannt.
Ja de som påstår att samhället blundar för psykisk ohälsa har fel. Saken diskuteras i media, inom kulturen, av politiker, på arbetsplatser, mellan vänner. Vilken mer arena anser du ska saken ska diskuteras på? Idag satt tex Kristdemokraternas partiledare i P1s söndagsintervju och berättade om sin psykiska ohälsa och sin mors.
Jag anser personligen att saken ofta diskuteras utifrån fel utgångspunkt men det betyder inte att den förtigs.

 

[Saeta]

Att psykisk ohälsa provocerar kan jag tänka mej bero på oförståelse och folk blir frustrerade. Jag ser så mycket oförståelse i forum och folk som anser dom har rätt att säga att någons upplevelse inte stämmer pga att dom minsann också mått dåligt och anser sig då tydligen kunna jämföra deras upplevelse med någon annans.

Det är ju också det gamla vanliga som finns med än idag konstigt nog att sjuka har inte åsikter som stämmer och är på riktigt för dom är sjuka, deras upplevelser är inte på riktigt av någon anledning. Är det någon frisk som kanske har erfarenhet av en viss typ av dåligt mående, då stämmer dens tankar och upplevelser för att den är frisk i dagsläget, och ingen säger emot en frisk människa som har erfarenhet av psykisk ohälsa då ju den har lyckats med det magiska att bli "frisk".

Dels för den verkar vara extra"lyckad" som klarade av att kämpa sig frisk och framförallt blir den hurrad om den klarar av det utan att belastat några anhöriga på vägen, det verkar ligga lite prestige i det tydligen.

Att folk inte lyssnar och tar sjukas upplevelser på allvar finns överallt, framförallt mycket i vården. Klagar man på någonting så blir man nedtystad för det kommer från en sjuk person som inte fattat situationen rätt. Visst går det lite framåt men det är så långt kvar. Man är inte dum bara för att man inte är frisk och "normalt" fungerande.

Tack att du förklarar det så bra!
Och det här är ju bara ett bevis på att det faktiskt behövs pratas mer om. Det behövs synliggöras!

 

[Shaggy]

Det är svårt att tolka in något som inte står. Skriver en person att vissa inte vill bli friska så tror jag att den menar det. Och därför håller jag inte med. Om någon skriver att vissa inte vill bli friska för att vägen dit är svår och tuff och att det därför är bekvämt att stanna kvar, så köper jag det. Men då får personen också säga det och inte bara skriva att "vissa inte vill bli friska" eller att den vill vara sjuk.

Som sagt. Jag fattar att folk vill stanna kvar i tryggheten och det är naturligt att undvika sånt som är jobbigt och läskigt. Jag har själv varit där och kan även hamna där ibland. Men om jag vill vara sjuk? Nej.

Personen skrev att hon i efterhand insåg att hon i det läget inte ville bli frisk. Hur du kan få det till att personen sagt att andra inte vill bli friska är för mig en gåta.

 

[Hyacinth]

Om folk tror att det jag skriver här är det enda jag gör om dagarna så ja, det säger ju en del om dom också. Sen går det i perioder hur mycket jag skriver här. Och bara för att jag mest skriver om mitt mående på buke så betyder inte det att jag skriver/pratar om annat på andra ställen. Ellerhur?

Men om det du skriver om är din egen ohälsa så frågar jag ju inte hur katterna mår.
Sen förstår jag faktiskt inte syftet med en del bloggande. Men det är å andra sidan rätt irrelevant.

 

[Saeta]

Som faan läser bibeln.

Va?

 

[Grazing]

Sen kan jag också undra hur tex en sådan här person typ kevina är funtad som skriver såhär i en tråd med folk som faktiskt är ganska illa ute:

Fattar du vilken stress det är att veta att
när som helst kan du få ett samtal om att hen har tagit livet av sig? Att hitta någon som gjort ett försök?
Ett anhörigstöd eller psykolog kan aldrig göra så känslan bilden av att hitta någon som försökt ta livet av sig försvinner. Det kommer följa med mig resten av livet.

Seriöst, varför vill man skuldbelägga folk som är sjuka och faktiskt inte kan bli "friska". När man skriver så så undrar jag ju vad målet är egentligen och vad den vill säga, för mig är det att mer eller mindre säga att det är bättre att ta livet av sig för man är alltid en belastning, tänk på andra. Det är så jag tolkar ett sådant inlägg och sånna kommentarer

Har man nu erfarenhet vilket lidande det är inblandat och hur redan skuldbelagd en perosn med psykisk ohälsa är, varför skriva ett sådant inlägg?

Men min tolkning av det inlägget är säkerligen fel, för jag är ju inte frisk och min upplevelse av det inlägget är säkerligen fel pga det. Ibland undrar jag vem som är frisk och sjuk allstå. Jag förstår att det är jobbigt för anhöriga, det är därför jag utestängt dom. Men ska jag också nu leva med att sålänge jag är i livet så är jag en stress och plåga för familjen? För när som helst kan dom få det samtalet, dom är oroliga varje gång någon ringer en udda tid och det är pga mig. Som om jag inte redan skuldbelägger mig själv tillräckligt.

Och jag vet att många många med psykisk ohälsa skuldbelägger sig själva pga sånt här. Det är ingen mening med att skriva sånt liksom.

 

[Shaggy]

Du missade resten av det jag skrev. Ditt svar blir väldigt konstigt när du inte tog med det andra eftersom det hör ihop och kan ses som ett svar på detta.

Då får du ursäkta om det kändes som att jag försökte vrida runt det du skrev för det var inte min tanke. För mig kändes det senare som en förklaring till det tidigare. Mitt svar kvarstår på exakt samma sätt även om jag tar med den mer utförliga förklaringen i citeringen.

 

[Saeta]

Nu vrider du till det jag sa totalt. Varför? för att plocka egna poäng? Jämförelsen jag gjorde med den idiotiska åsikten är förståss för att visa att bara för att en grupp anser något så betyder det inte att det är sannt.
Ja de som påstår att samhället blundar för psykisk ohälsa har fel. Saken diskuteras i media, inom kulturen, av politiker, på arbetsplatser, mellan vänner. Vilken mer arena anser du ska saken ska diskuteras på? Idag satt tex Kristdemokraternas partiledare i P1s söndagsintervju och berättade om sin psykiska ohälsa och sin mors.
Jag anser personligen att saken ofta diskuteras utifrån fel utgångspunkt men det betyder inte att den förtigs.

Det här handlar väl inte om någon poängplockning.
Det spelar ingen roll att det pratas om det, det räcker inte. Det måste pratas mer om det. Och ja, det är skillnad på idag jämfört med förr då det var ett ännu större tabu. Det är fortfarande tabu och stor skam för många. Menar du att min upplevelse är felaktig?

 

[kevina]

@Saeta
Kan du inte vända på det och försöka se att vi faktiskt vill dig väl?
och att vi kanske har erfarenheter som kan hjälpa dig att må bättre?
Nu känns det som du tror att alla vill dig illa.

 

[Saeta]

Men om det du skriver om är din egen ohälsa så frågar jag ju inte hur katterna mår.
Sen förstår jag faktiskt inte syftet med en del bloggande. Men det är å andra sidan rätt irrelevant.

Fattar inte ditt svar. Om folk tror att mitt liv endast sker via buke och det jag skriver här så är ju det tragiskt för dessa personer som inte fattar att det är en sån liten del av min vardag.
Nej, det är egentligen inte irrelevant eftersom det är ett sätt att nå ut till folk.

 

[Shaggy]

Att det är en belastning för samhället att vara sjuk är ju inte direkt något nytt. Alltså handlar det inte om att folk bryr sig, utan om att försöka få folk friska så fort som möjligt för att inte vara en belastning.

Va? Ja det är en samhällsekonomisk vinst att folk är friska men vad menar du med inlägget. Är det fel av samhället att vilja ha folk friska eftersom det tjänar på det ekonomiskt. Ska vi lägga ner all vård inom alla områden då för att inte riskera att av snöd vinnig råka göra någon frisk? Jag förstår verkligen inte vad du menar.
För mig är det så att om människor blir friska från sina sjukdomar, eller om det rör sig om funktionsnedsättningar lär sig att hantera dem så att de fungarer fullt ut i samhället, så vinner samhället på det ekonomiskt men den som tjänar mest på det är trots allt individen som kan leva ett fullvärdigt liv.

 

[MJLee]

Du bestämmer alltså det? Folk hävdar att jag har fel som upplever att det fortfarande finns ett tabu. Men tydligen nedvärderar jag dessa människor när jag säger emot att ni har fel som säger att det inte finns ett tabu. Men det är okej att säga emot mig? Fattar inte.

Jo. Det behövs pratas mer om psykisk ohälsa.

Nej jag nedvärderar dig inte och har respekt för dina, subjektiva och personliga, upplevelser och åsikter. Tyvärr spårar diskussioner av den här karaktären ofta ur eftersom de grundar sig på just subjektiviteten hos deltagarna. Vad som triggar mig, triggar inte dig. Vad jag ser som ett tabu, ser inte du som ett. Ingen av oss här, eller i samhället som stort har rätten att företräda dig och dina åsikter, upplevelser och känslor. Liksom du inte har rätten att företräda mig och mina åsikter.

Du vill att vi ska prata mer om psykisk ohälsa och det är just det vi gör nu. Men, utgångspunkten om man vill ha en diskussion är respekten för andra och att man har olika åsikter. En sån här diskussion tror jag tex kan hjälpa en anhörig till någon med en psykosomatisk sjukdom/ohälsa genom att se hur andra anhöriga eller vänner har gjort, eller en bra diskussion om olika redskap som andra personer som mått dåligt har använt för att blir bättre. Vad kan jag som vän eller anhörig göra, hur ska jag som drabbad nå ut till familj och vänner. Det är något som är otroligt viktigt att diskutera mer.

Apropå det här med självmord, nej man kan aldrig bli medberoende eller låta en annan person ta över livet. Men, den dagen person har begått självmord kommer du att stå där och fråga dig, kunde jag göra något mer, varför gjorde jag inte det här eller det här. Det kommer att gnaga resten av livet, 'survivors guilt' är inte direkt något att leka med. Om man genom sådana här och liknande diskussioner kan känna att, nej jag gjorde det jag kunde så blir det oändligt mycket lättare att bära med sig. För märk väl, det kommer du att göra resten av ditt liv.

 

[Grazing]

@Saeta
Kan du inte vända på det och försöka se att vi faktiskt vill dig väl?
och att vi kanske har erfarenheter som kan hjälpa dig att må bättre?
Nu känns det som du tror att alla vill dig illa.

Också en sådan kommentar, för ert sätt är ju det rätta eller? Era erfarenheter är kanske inte dom som kan göra någon bättre, tänkt på det? Alla fungerar på olika sätt och behöver olika sätt att blir bättre på.

 

[Shaggy]

Det här handlar väl inte om någon poängplockning.
Det spelar ingen roll att det pratas om det, det räcker inte. Det måste pratas mer om det. Och ja, det är skillnad på idag jämfört med förr då det var ett ännu större tabu. Det är fortfarande tabu och stor skam för många. Menar du att min upplevelse är felaktig?

Men hur ska det pratas om det. Nu är vi på sidan 21 och du har fortfarande inte berättat hur du tycker vi ska tala om det. Frågan har varit uppe tidigare, utan svar.
-Ska vi tala om att psykisk ohälsa finns? Det görs ju varje dag på olika sätt så det kan inte saknas.
-Ska vi tala om vilka typer av psykisk ohälsa man kan drabbas av? Det görs till viss del men antalet diagnoser är så stort så det blir svårt att få till ett vettigt samtal.
-Ska vi tala om hur man blir frisk? Ja där kan jag hålla med om att det haltar men det finns så andra sidan inte en universallösning.
Eller vad ska vi tala om.

 

[Saeta]

Sen kan jag också undra hur tex en sådan här person typ kevina är funtad som skriver såhär i en tråd med folk som faktiskt är ganska illa ute:

Fattar du vilken stress det är att veta att
när som helst kan du få ett samtal om att hen har tagit livet av sig? Att hitta någon som gjort ett försök?
Ett anhörigstöd eller psykolog kan aldrig göra så känslan bilden av att hitta någon som försökt ta livet av sig försvinner. Det kommer följa med mig resten av livet.

Seriöst, varför vill man skuldbelägga folk som är sjuka och faktiskt inte kan bli "friska". När man skriver så så undrar jag ju vad målet är egentligen och vad den vill säga, för mig är det att mer eller mindre säga att det är bättre att ta livet av sig för man är alltid en belastning, tänk på andra. Det är så jag tolkar ett sådant inlägg och sånna kommentarer

Har man nu erfarenhet vilket lidande det är inblandat och hur redan skuldbelagd en perosn med psykisk ohälsa är, varför skriva ett sådant inlägg?

Men min tolkning av det inlägget är säkerligen fel, för jag är ju inte frisk och min upplevelse av det inlägget är säkerligen fel pga det. Ibland undrar jag vem som är frisk och sjuk allstå. Jag förstår att det är jobbigt för anhöriga, det är därför jag utestängt dom. Men ska jag också nu leva med att sålänge jag är i livet så är jag en stress och plåga för familjen? För när som helst kan dom få det samtalet, dom är oroliga varje gång någon ringer en udda tid och det är pga mig. Som om jag inte redan skuldbelägger mig själv tillräckligt.

Och jag vet att många många med psykisk ohälsa skuldbelägger sig själva pga sånt här. Det är ingen mening med att skriva sånt liksom.

Det är nog såna som också tycker att andras självmord är egoistiska, för att andra mår dåligt av konsekvenserna av den avlidna personens extremt dåliga mående. Fruktansvärt är det och jag hoppas och vill tro att det inte hör till vanligheterna att folk resonerar så.

Men exakt. Jag börjar tro att hela mitt liv är en vanföreställning. Men OM det nu skulle vara så, har inte jag rätt att prata om det då? Har jag inte rätt att visa hur den verkligheten ser ut? För det är ju min verklighet oavsett om det endast är jag som upplever den.

Jag blir ju som en trotsig treåring gällande sånt här. Jag vill ju bara skrika ut ännu mer att det måste pratas mer om psykisk ohälsa. Det här får mig att bara vilja prata mer och mer och mer (vilket jag gör) om hur det är att inte vara psykiskt frisk.
Jag pratar inte heller speciellt ingående med mina närmsta om hur mina tankar går osv. För jag vet att dom inte mår bra av att höra det.