Vi MÅSTE prata mer om psykisk ohälsa!

Bukebloggen, är det ens värt att skriva här? Jag vet inte...
Jag skrev i en tråd för inte så längesen som handlade om att synliggöra psykisk ohälsa ännu mer. Det var flera som inte höll med om det, eftersom det enligt dom inte finns något tabu (?). Men vet ni vad? Det gör det. Det finns ett stort tabu kring psykisk ohälsa. Det finns en STOR skam, och det måste bli en ändring på det. Men vad är egentligen rätt och fel? Finns det ens något rätt eller fel? Det är en svår fråga som jag inte är säker på att någon har ett svar på. Allt är nog väldigt individuellt. Men en sak är säker, och det är att vi måste prata mer om det. Öppet! Synliggöra.

Det är ALDRIG okej att skambelägga folk med psykisk ohälsa.
Om det är någon som ska känna skam är det dom som vill tysta ner och inte prata om det.

Jag gjorde en video om detta, kolla gärna!
(Nu är det säkert inte ens någon som kommer se/läsa detta, men skitsamma).

 

[Lovisaleonora]

Det är svårt att tolka in något som inte står. Skriver en person att vissa inte vill bli friska så tror jag att den menar det. Och därför håller jag inte med. Om någon skriver att vissa inte vill bli friska för att vägen dit är svår och tuff och att det därför är bekvämt att stanna kvar, så köper jag det. Men då får personen också säga det och inte bara skriva att "vissa inte vill bli friska" eller att den vill vara sjuk.

Som sagt. Jag fattar att folk vill stanna kvar i tryggheten och det är naturligt att undvika sånt som är jobbigt och läskigt. Jag har själv varit där och kan även hamna där ibland. Men om jag vill vara sjuk? Nej.

Du förstår väl ändå att det är en milsvidd skillnad mellan att inte vilja bli frisk (med det jobbet som krävs, och idetitetskrisen som kan följa) och att VILJA vara sjuk?

 

[Saeta]

Men du har inte en upplevelse utan du har satt en tes om samhället som alla vi andra motsätter oss. Det är inte TABU att tala om psykisk ohälsa däremot känner vissa SKAM över det. Orden tabu och skam är inte synonymer. Att folk känner skam över det är definitivt inte bra och måste åtgärdas men det blir garanterat inte bättre av en tråd på Buke där man använder fel terminologi.

Har jag inte? Du bestämmer att det jag säger inte är en upplevelse medan andra får ha en upplevelse? Det kanske är så att andra har en tes som jag och andra inte håller med om? Jag vet att de orden inte är synonymer.

Hur tycker du att vi borde göra för att få bort skammen?

 

[athena_arabians]

Du får säga att mina upplevelser är fel, men jag får inte säga att dina upplevelser är fel? Okej.

Jag har aldrig sagt att dina upplevelser är fel. Men nog kan du väl tillräckligt om hur samhället fungerar, dvs att det som gäller på individnivå inte alltid stämmer på samhällsnivå?

 

[Saeta]

Du säger emot dig själv.

Nej det gör jag inte.

 

[Saeta]

Men du och @Grazing verkar ju båda vara djup nere i sjukdom. Att ni håller med varandra är inget som förvånar mig.

Jag är inte djupt nere i någon sjukdom. Eller vad menar du med djupt nere i sjukdom?
Hur situationen ser ut för @Grazing har jag ingen aning om, mer än vad hen skriver. Och det hen skriver är så som jag också upplever samhället och det är även den uppfattningen jag har från andra.

 

[Saeta]

Därför det ÄR negativt att identifiera sig med sin sjukdom. Det gör inte ett dugg för tillfrisknandet utan får en att stanna i sjukdomen (och föder rätt mycket självömkan också vilket heller inte är konstruktivt).

Självklart är det inte bra för individen att må dåligt. Men varför provocerar det så många? Jag fattar inte det. Varför är det så viktigt för andra att andra ska tillfriskna?

 

[Saeta]

Men du bloggar, har youtubeinlägg och har blivit intervjuad på temat? Du pratar ju bara om ditt mående? Inte matlagning, hundar, blommor eller böcker? För mig framstår du som någon som bygger sin identitet på sjukdom.

Det är en så enormt liten del av min vardag. Matlagning och böcker är jag inte intresserad av.
Detta skrev jag i inlägg #360

"Men jag har ju många andra intressen också vilka jag också utövar. Jag har haft häst i hela mitt liv förutom de senaste åren. Jag har alltid haft ett stort djurintresse. Jag har också alltid haft ett superstort intresse för foto och rörlig bild samt för växter och odling. Nu har jag turen att faktiskt kunna utöva alla mina intressen, även om jag skulle önska mer hästar i mitt liv.
Så gällande biten om psykisk ohälsa så är den förhållandevis liten jämfört med mina andra intressen."

 

[Saeta]

Du förstår väl ändå att det är en milsvidd skillnad mellan att inte vilja bli frisk (med det jobbet som krävs, och idetitetskrisen som kan följa) och att VILJA vara sjuk?

Jag tycker att det är väldigt märkligt skrivet. Och jag håller fortfarande inte med. Ingen vill vara sjuk.
Men att välja att stanna kvar i "tryggheten" för att det är bekvämt är inte samma sak som att personen vill vara sjuk.

 

[Saeta]

Jag har aldrig sagt att dina upplevelser är fel. Men nog kan du väl tillräckligt om hur samhället fungerar, dvs att det som gäller på individnivå inte alltid stämmer på samhällsnivå?

Men tydligen är det okej att säga att det minsann inte finns ett tabu, när jag och många andra upplever ett tabu. Men när jag säger att det visst finns ett tabu, så får jag till svar att nej, det gör det inte.

 

[Saeta]

@athena_arabians du får hemskt gärna svara på detta, inlägg #365:

Det är möjligt att jag är naiv.
Jag är absolut ansvarig för vad jag gör och vad jag lägger ut. Folk är ansvariga för vad dom gör och vad dom klickar sig in på. Jag tvingar ingen att kolla på mitt material. Och helt ärligt, jag är nog väldigt censurerad jämfört med många många andra som sysslar med samma sak. Som sagt skulle jag personligen aldrig medvetet göra så att folk mår sämre av att ta del av det jag gör. Och jag har hittills aldrig hört talas om att någon mått dåligt av det jag gör. Jag vet inte heller hur jag skulle ha gjort för att trigga någon att göra något dumt. Vet du?

 

[Hyacinth]

Det är en så enormt liten del av min vardag. Matlagning och böcker är jag inte intresserad av.
Detta skrev jag i inlägg #360

"Men jag har ju många andra intressen också vilka jag också utövar. Jag har haft häst i hela mitt liv förutom de senaste åren. Jag har alltid haft ett stort djurintresse. Jag har också alltid haft ett superstort intresse för foto och rörlig bild samt för växter och odling. Nu har jag turen att faktiskt kunna utöva alla mina intressen, även om jag skulle önska mer hästar i mitt liv.
Så gällande biten om psykisk ohälsa så är den förhållandevis liten jämfört med mina andra intressen."

Men varför pratar du bara om ditt mående på buke då? Varför inte fokusera på de andra bitarna av dig?

 

[MJLee]

Psykisk ohälsa är inte längre tabu i Sverige, det talas och skrivs, mycket och öppet, skammen har till en stor del försvunnit. Däremot finns det fortfarande en viss stigmatisering runt psykosomatiska sjukdomar och ohälsa.

Det är fortfarande skulle jag hävda, en klar nackdel inom vissa områden, jobb och karriär är det största enligt mig men även på vissa sociala områden. Alltför många AG är rädda för psykisk ohälsa och att anställa någon som är öppen med det. Likaså blir det en nackdel i karriären, lite liknande den som många kvinnor ställs inför, dvs tar ut majoriteten av föräldraledigheten, VAB eller går ner i arbetstid osv. Samma sak om man har en diagnos som ibland gör att man inte är 100% produktiv. En AG bryr sig inte om varför medarbetaren inte kan utföra sina arbetsuppgifter fullt ut vissa tider. Där finns det fortfarande mycket att jobba med.

Det ligger i sjukdomens/ohälsans natur att man alltför lätt 'blir sin diagnos.' Att det är så du och andra definierar dig och att det tar över livet. Jmf det med att jag är diabetiker, en sjukdom som är så långt ifrån tabu man kan komma, som är självklar del av mig men som inte är mig. Ok, visst, ibland behöver jag stöd här på buke och skriker efter @tanten men det är en objektiv/neutral sjukdom om jag kan kalla den det. Som inte triggar någon(?) som andra diabetiker.

Behöver vi diskutera psykisk ohälsa mer? Ja och nej, ibland känns det som diskussionen hamnar lite fel, det viktigaste är inte att du mår dåligt, utan hur du ska må bättre. Jag vill absolut inte säga att det är tabu, däremot fortfarande något av en stigmatisering och att man blir 'dömd' utifrån sin sjukdom mer än vid somatiska sjukdomar, whiplash, förstörda ryggar, cancer! osv.

 

[Saeta]

Men varför pratar du bara om ditt mående på buke då? Varför inte fokusera på de andra bitarna av dig?

Vad spelar det för roll vad jag skriver här?

 

[kevina]

Varför är det så viktigt för andra att andra ska tillfriskna?

Av omtanke?
För att man bryr sig om andra människor?
För att jag varit där själv och min erfarenhet t att mitt liv är bättre nu ?

 

[Hyacinth]

Vad spelar det för roll vad jag skriver här?

För att du verkar ha svårt att förstå att den bild du skapar av dig själv här är att du är väldigt låst i din sjukdom. Och sen verkar förvånad över svaren du får.

 

[vallhund]

Självklart är det inte bra för individen att må dåligt. Men varför provocerar det så många? Jag fattar inte det. Varför är det så viktigt för andra att andra ska tillfriskna?

Det är viktigt för samhället och mänskligheten att så få människor som möjligt lever i sjukdom eller handikappass av sitt mående. Det är m. a. o. en samhällsekonomisk o en mänsklig vinst.

 

[Raderad medlem 120709]

Men när jag säger att det visst finns ett tabu, så får jag till svar att nej, det gör det inte.

Jag tror att detta beror på att ordet i den här tråden används som en catch-all för allt relaterat till skam osv när det kommer till att prata om psykisk ohälsa. Det verkar som att många hakar upp sig på det och kör fast där av någon anledning. Plus att de uppenbart har helt annorlunda livserfarenheter än dig, det blir nog svårare att begripa var du vill komma om de inte alls känner igen sig i det du beskriver.

Helt ärligt fattar jag inte att du orkar, det spårar ju bara ur varje gång du tar upp det här ämnet på Buke. Jag är själv en sån där som "är" min diagnos, eftersom den påverkar mitt liv så mycket och inte är något som går att bota, och påverkar precis alla aspekter av vem jag är och hur jag beter mig, men sånt är det bättre att hålla för sig själv ibland eftersom det lätt blir kalabalik annars.

 

[Saeta]

Psykisk ohälsa är inte längre tabu i Sverige, det talas och skrivs, mycket och öppet, skammen har till en stor del försvunnit. Däremot finns det fortfarande en viss stigmatisering runt psykosomatiska sjukdomar och ohälsa.

Det är fortfarande skulle jag hävda, en klar nackdel inom vissa områden, jobb och karriär är det största enligt mig men även på vissa sociala områden. Alltför många AG är rädda för psykisk ohälsa och att anställa någon som är öppen med det. Likaså blir det en nackdel i karriären, lite liknande den som många kvinnor ställs inför, dvs tar ut majoriteten av föräldraledigheten, VAB eller går ner i arbetstid osv. Samma sak om man har en diagnos som ibland gör att man inte är 100% produktiv. En AG bryr sig inte om varför medarbetaren inte kan utföra sina arbetsuppgifter fullt ut vissa tider. Där finns det fortfarande mycket att jobba med.

Det ligger i sjukdomens/ohälsans natur att man alltför lätt 'blir sin diagnos.' Att det är så du och andra definierar dig och att det tar över livet. Jmf det med att jag är diabetiker, en sjukdom som är så långt ifrån tabu man kan komma, som är självklar del av mig men som inte är mig. Ok, visst, ibland behöver jag stöd här på buke och skriker efter @tanten men det är en objektiv/neutral sjukdom om jag kan kalla den det. Som inte triggar någon(?) som andra diabetiker.

Behöver vi diskutera psykisk ohälsa mer? Ja och nej, ibland känns det som diskussionen hamnar lite fel, det viktigaste är inte att du mår dåligt, utan hur du ska må bättre. Jag vill absolut inte säga att det är tabu, däremot fortfarande något av en stigmatisering och att man blir 'dömd' utifrån sin sjukdom mer än vid somatiska sjukdomar, whiplash, förstörda ryggar, cancer! osv.

Du bestämmer alltså det? Folk hävdar att jag har fel som upplever att det fortfarande finns ett tabu. Men tydligen nedvärderar jag dessa människor när jag säger emot att ni har fel som säger att det inte finns ett tabu. Men det är okej att säga emot mig? Fattar inte.

Jo. Det behövs pratas mer om psykisk ohälsa.

 

[Grazing]

Självklart är det inte bra för individen att må dåligt. Men varför provocerar det så många? Jag fattar inte det. Varför är det så viktigt för andra att andra ska tillfriskna?

Att psykisk ohälsa provocerar kan jag tänka mej bero på oförståelse och folk blir frustrerade. Jag ser så mycket oförståelse i forum och folk som anser dom har rätt att säga att någons upplevelse inte stämmer pga att dom minsann också mått dåligt och anser sig då tydligen kunna jämföra deras upplevelse med någon annans.

Det är ju också det gamla vanliga som finns med än idag konstigt nog att sjuka har inte åsikter som stämmer och är på riktigt för dom är sjuka, deras upplevelser är inte på riktigt av någon anledning. Är det någon frisk som kanske har erfarenhet av en viss typ av dåligt mående, då stämmer dens tankar och upplevelser för att den är frisk i dagsläget, och ingen säger emot en frisk människa som har erfarenhet av psykisk ohälsa då ju den har lyckats med det magiska att bli "frisk".

Dels för den verkar vara extra"lyckad" som klarade av att kämpa sig frisk och framförallt blir den hurrad om den klarar av det utan att belastat några anhöriga på vägen, det verkar ligga lite prestige i det tydligen.

Att folk inte lyssnar och tar sjukas upplevelser på allvar finns överallt, framförallt mycket i vården. Klagar man på någonting så blir man nedtystad för det kommer från en sjuk person som inte fattat situationen rätt. Visst går det lite framåt men det är så långt kvar. Man är inte dum bara för att man inte är frisk och "normalt" fungerande.

 

[Saeta]

Av omtanke?
För att man bryr sig om andra människor?
För att jag varit där själv och min erfarenhet t att mitt liv är bättre nu ?

Jag tror knappast att folk bryr sig om någon genom att säga att hen identifierar sig med sin sjukdom. Det gör ju knappast saken bättre. Iallafall inte för alla. Om någon på riktigt bryr sig så finns det ju miljarder sätt att stötta. Eller nej, justja. En person med psykisk ohälsa ska ju inte tynga ner sin omgivning. Eller hur var det?