Vi MÅSTE prata mer om psykisk ohälsa!

Bukebloggen, är det ens värt att skriva här? Jag vet inte...
Jag skrev i en tråd för inte så längesen som handlade om att synliggöra psykisk ohälsa ännu mer. Det var flera som inte höll med om det, eftersom det enligt dom inte finns något tabu (?). Men vet ni vad? Det gör det. Det finns ett stort tabu kring psykisk ohälsa. Det finns en STOR skam, och det måste bli en ändring på det. Men vad är egentligen rätt och fel? Finns det ens något rätt eller fel? Det är en svår fråga som jag inte är säker på att någon har ett svar på. Allt är nog väldigt individuellt. Men en sak är säker, och det är att vi måste prata mer om det. Öppet! Synliggöra.

Det är ALDRIG okej att skambelägga folk med psykisk ohälsa.
Om det är någon som ska känna skam är det dom som vill tysta ner och inte prata om det.

Jag gjorde en video om detta, kolla gärna!
(Nu är det säkert inte ens någon som kommer se/läsa detta, men skitsamma).

 

[em-pirre]

@Saeta ett exempel på hur man skapar en identitet kring något oönskat: jag är barnlös och har samlat på mig massvis med information om saken och kämpat i flera år för att bli gravid. De gånger jag för en stund lyckats bli gravid har jag helt tappat fotfästet. Jag har ingen aning om hur det är att inte vara barnlös och det var en skrämmande tanke. Jag kan helt och fullt erkänna att jag har skapat en identitet kring barnlösheten. Hade det varit en psykisk sjukdom hade jag haft problem att komma ur den just pga att jag blivit så bekväm i de här rollen.

 

[Saeta]

Kan du citera någon som skrivit att människor vill vara psykiskt sjuka? Jag kan som jag sa inte dra mig till minnes att jag sett den kommentaren.
Återigen det intressanta är inte att diskutera om någon VILL vara sjuk utan om personen VÅGAR bli frisk. Kan du se distinktionen i att inte vilja vara sjuk och att inte våga bli frisk?

Absolut det kan jag göra.
Det är stor skillnad på att inte våga bli frisk och att vilja vara sjuk. Om det är så folk menar, så håller jag med. I så fall har jag fattat helt åt helvete fel och ber om ursäkt för det!

Här skriver dom att dom vill vara sjuka/inte vill bli friska.

Uppenbarligen har du inte läst o förstått @Shaggy s inlägg 305. Många vill faktiskt inte bli friska när de inser att de måste arbeta med sitt mående o sina problem.

Så här i efterhand så tänker jag att jag ville vara sjuk. Det var ju den personen som jag kände var jag. Jag kände mig inte hemma med att vara en person som var glad och som gick upp och åt frukost.
Jag mådde bra av att inte äta. Jag mådde bra av att ha tränat flera timmar om dagen. Om jag ätit mådde jag inte bra.
Jag mådde bra då jag var helt snurrig av brist på mat. Då mådde jag bra.

 

[Shaggy]

Vilken av alla sjukdomar upplever du att jag identifierar mig med?
Och OM det nu skulle vara så, spelar det någon roll?

Jag har ingen aning om vilka sjukdomar du har men som du uttrycker dig i den här tråden så ser det ut som om du har lagt in dessa sjukdomar i din personlighet. När du gör så omöjliggör du även ett tillfrisknande tills dess att du utesluter dem ur personligheten. At tlägga in tex ångest och depression i personligheten är förskräckande lätt. De är falska och lovar en trygghet iom att de alltid finns där. De skär av dig från den du vill vara och äter upp dig och din vilja. Till slut har normaliseringsprcessen avslutats och de har dig i sitt grepp.

 

[Shaggy]

Absolut det kan jag göra.
Det är stor skillnad på att inte våga bli frisk och att vilja vara sjuk. Om det är så folk menar, så håller jag med. I så fall har jag fattat helt åt helvete fel och ber om ursäkt för det!

Här skriver dom att dom vill vara sjuka/inte vill bli friska.

Nja i det ena fallet skriver personen att h*n i efterhand "ville" vara sjuk eftersom den psykiska sjukdomen var en del av identiteten. I det andra fallet skriver personen, utifrån mitt inlägg, att många inte vill bli friska eftersom de inte klarar av vägen till att bli frisk. Att inte vilja bli frisk handlar inte om att vilja vara sjuk. Att inte vilja bli frisk för att man identifierar sig med en parasiterande psyksik sjukdom handlar inte heller om att inte vilja vara frisk det handlar om att man inte vet vem man är om man gör sig av med parasiten.
Jag identifierade mig med min sjukdom även om jag hade häst, jobbade, hade trädgård, vänner osv osv. Att man har ett liv utanför sjukdomen betyder inte att man inte kan ha lagt in den som en viktig del i sin identitet

 

[Saeta]

Det är vansinnigt naivt. Visst, man kan bli triggad av olika saker men när det gäller vissa diagnoser så blir en stor del av de som har dem triggade av samma/liknande saker.

Du är ansvarig för vad du lägger ut, ingen annan (oavsett varningar och disclaimers). Är du HELT bekväm med att du kan ha triggat någon att göra något dumt? Det skulle inte jag vara.

Och jo, du nervärderar andras upplevelser och erfarenheter när du viftar bort dem med att så är det inte för dig och så fungerar inte du utan att ens reflektera över att de erfarenheterna kanske kunde vara dig till nytta.

Det är möjligt att jag är naiv.
Jag är absolut ansvarig för vad jag gör och vad jag lägger ut. Folk är ansvariga för vad dom gör och vad dom klickar sig in på. Jag tvingar ingen att kolla på mitt material. Och helt ärligt, jag är nog väldigt censurerad jämfört med många många andra som sysslar med samma sak. Som sagt skulle jag personligen aldrig medvetet göra så att folk mår sämre av att ta del av det jag gör. Och jag har hittills aldrig hört talas om att någon mått dåligt av det jag gör. Jag vet inte heller hur jag skulle ha gjort för att trigga någon att göra något dumt. Vet du?

 

[Saeta]

Människor är i vissa fall väldigt enkla. De vill känna sig trygga och de vill trivas i sin värld. En sjukdomsidentitet kan bli en oerhörd trygghet och göra att man själv inte inser att man undermedvetet är rädd för att bli frisk för vem är man då? Och ja, jag har varit där. Det suger riktigt när man inser det och man vill verkligen inte höra det. Men när man väl hör det och ser till att ta sig över den tröskeln, med hjälp av de verktyg man fått från vården eller köpt sig dyrt på egen hand, DÅ är man på väg mot att bli bättre och förhoppningsvis frisk.

Javisst. Jag säger inte emot detta.

 

[Saeta]

Jag har varit med om det. En person som vältrat sig i sitt dåliga mående och som jag försökte finnas för och det gick ju så länge som jag dansade efter hens pipa. Vi kunde prata om problemen de dagar som problemetm inte var akut där, men det fanns loads av andra dagar också. En person som varje gång hen betedde sig illa så var det pga sin diagnos och att det skulle omgivningen alltid ta i beaktande - att man blev kallad en massa otrevliga saker som det sen inte bads om ursäkt för - det fanns ju en diagnos och alla måste förstå att med den diagnosen är man inte ansvarig för sina impulsstyrda otrevligheter. Omgivningen skulle förstå och acceptera. Personen själv kunde vara så sjukt jävla otrevlig. Personen kunde vara jättefin och omtänksam också - men att umgås med en sån människa klarade inte jag, aldrig veta om man skulle få ris eller ros, jag gick sönder, jag blev sårad varenda gång. Jag kände mig utnyttjad och trampad på - jag orkade inte ta ansvar för hens mående och idag är jag lyckligt långt borta från den människan. Antagligen känner sig hen jättesviken av mig och antagligen så är jag både falsk och allt möjligt annat otrevligt. Men jag vägrade ta mer skit

Tråkigt! Och självklart är det inte ett acceptabelt beteende av personen.

 

[Saeta]

Och denna tråden representerar samhället eller? Nej det gör den inte. Om nu en upplever att folk blundar för psykisk ohälsa så är det så den upplever det. Att någon kommer och säger att nej, samhället blundar inte, det gör inte att personen slutar uppleva det den upplever.

Snacka om respektlöst att nedvärdera någons upplevelse av samhället.

Tydligen representerar tråden samhället mer än vad hundratusentals barn/ungdomar/unga vuxna gör :P

 

[Saeta]

Men snälla, öppna vilken dagstidning som helst så ser du artiklar om psykisk ohälsa. TS hävdar att samhället blundar och att det i samhället är tabu att prata om psykisk ohälsa vilket helt enkelt inte är sant (vi har som sagt gett flera exempel på det). Ingen har förnekat TS upplevelser eller vad TS närstående sagt.

Du får säga att mina upplevelser är fel, men jag får inte säga att dina upplevelser är fel? Okej.

 

[Shaggy]

Tydligen representerar tråden samhället mer än vad hundratusentals barn/ungdomar/unga vuxna gör :P

Men du har inte en upplevelse utan du har satt en tes om samhället som alla vi andra motsätter oss. Det är inte TABU att tala om psykisk ohälsa däremot känner vissa SKAM över det. Orden tabu och skam är inte synonymer. Att folk känner skam över det är definitivt inte bra och måste åtgärdas men det blir garanterat inte bättre av en tråd på Buke där man använder fel terminologi.

 

[Saeta]

Det är inte fråga om att censurera verkligheten men när det finns en ansvarig utgivare sker det en bedömning enligt etiska regler vad som är vettigt att lägga ut och vilken publik materialet är ämnat för.

Men jag pallar inte med att tjafsa med dig mer, det blir bara rundgång. Det är tydligt att vi står på väldigt olika ställen när det gäller etik och hur man ser på sina medmänniskor.

Det är därför det är så fantastiskt med youtube, där får en vara ungefär precis hur en vill. Men Youtube censurerar otroligt mycket och det blir mer och mer censur. Visst, det är bra att det finns en typ av censur. Exempelvis så finns det många på youtube som skiter i att vara en så kallad förebild (en behöver såklart inte vara en förebild, det är inte det jag säger), de manipulerar deras följare och kan bete sig förjävligt utan att en del av deras följare egentligen förstår. Och nej, jag kommer tyvärr inte namnge någon. Det här är folk som jag tycker borde kunna ta mer ansvar då de har en väldigt ung publik. Och som sagt, alla har ett eget ansvar.

Jag tar ansvar för vad jag gör, du tar ansvar för vad du gör. Jag väljer att prata om sånt som kan anses provocerande (hur knäppt det än är att folk blir provocerade av det, och det är därför jag pratar om det) hos vissa, men som är en viktig del av livet. Jag kommer inte sluta prata om psykisk ohälsa på det sättet jag gör idag. Jag kommer heller inte sluta prata om annat som provocerar och upprör folk.
Med det sagt så skulle jag självklart vilja veta om någon mår dåligt av det jag gör.

 

[Saeta]

Ja alltså jag måste ha svårt med läsförståelsen i såna fall.

Tydligen. Varför citerar du två av mina inlägg? Vad är det du vill med det?

 

[em-pirre]

Tydligen. Varför citerar du två av mina inlägg? Vad är det du vill med det?

Du säger emot dig själv.

 

[Saeta]

Men att samhället blundar för psykisk ohälsa kan man ju med en faktakoll konstatera att det inte är sant. Det handlar ju inte om att nervärdera någons upplevelse det handlar om att motsäga en osanning.
En sak som många numera påstår är att det är muslimka invandrare som är de som våldtar i Sverige. Om man motsäger det nervärderar man då också någons upplevelse eller är det i det sammanhanget okej att göra faktakollen och kontatera att uttalandet är en osanning

Men ska du dra igång den diskussionen också? De som hävdar att det enbart är muslimska invandrare som våldtar är så verklighetsfrånvända att det är pinsamt. Alla vet ju att det är män som våldtar. Sen kvittar det vart mannen är född. Men sak samma, det är en annan (viktig) diskussion.

Okej, så då har alla som känner att samhället blundar för psykisk ohälsa fel? Deras upplevelse är fel?

 

[Saeta]

För att det kan ni svårt vid tillfrisknande om man inte vet vem man är utan sjukdomen.

Va? Fattar inte.

 

[Hyacinth]

Och jag uppfattar @Grazings inlägg helt annorlunda. Inget huggande över huvud taget.

Men du och @Grazing verkar ju båda vara djup nere i sjukdom. Att ni håller med varandra är inget som förvånar mig.

 

[Saeta]

Jag har ingen aning om vilka sjukdomar du har men som du uttrycker dig i den här tråden så ser det ut som om du har lagt in dessa sjukdomar i din personlighet. När du gör så omöjliggör du även ett tillfrisknande tills dess att du utesluter dem ur personligheten. At tlägga in tex ångest och depression i personligheten är förskräckande lätt. De är falska och lovar en trygghet iom att de alltid finns där. De skär av dig från den du vill vara och äter upp dig och din vilja. Till slut har normaliseringsprcessen avslutats och de har dig i sitt grepp.

Du missade resten av det jag skrev. Ditt svar blir väldigt konstigt när du inte tog med det andra eftersom det hör ihop och kan ses som ett svar på detta.

 

[athena_arabians]

Det är för mig bara ett talesätt, och det är väl kanske därför som jag inte förstår när folk pratar om sjukdomsidentitet. Ens sjukdomar/diagnoser är ju en del av en. En är ju fortfarande en person. Jag är ju fortfarande jag oavsett om jag har ångest, depression eller om jag är frisk.

Det många verkar göra är att negativisera personer som "identifierar sig med sin sjukdom". Jag fattar inte varför det läggs så mycket fokus på "sjukdomsidentitet". Jag menar, vad gör det andra om någon säger att hen är en anorektiker istället för att hen har anorexi?

Jag fattar ju att det såklart inte är bra att helt och hållet låta sjukdomen/diagnosen/liknande ta över och helt och hållet begränsa en.

Därför det ÄR negativt att identifiera sig med sin sjukdom. Det gör inte ett dugg för tillfrisknandet utan får en att stanna i sjukdomen (och föder rätt mycket självömkan också vilket heller inte är konstruktivt).

 

[Hyacinth]

Det är för mig bara ett talesätt, och det är väl kanske därför som jag inte förstår när folk pratar om sjukdomsidentitet. Ens sjukdomar/diagnoser är ju en del av en. En är ju fortfarande en person. Jag är ju fortfarande jag oavsett om jag har ångest, depression eller om jag är frisk.

Det många verkar göra är att negativisera personer som "identifierar sig med sin sjukdom". Jag fattar inte varför det läggs så mycket fokus på "sjukdomsidentitet". Jag menar, vad gör det andra om någon säger att hen är en anorektiker istället för att hen har anorexi?

Jag fattar ju att det såklart inte är bra att helt och hållet låta sjukdomen/diagnosen/liknande ta över och helt och hållet begränsa en.

Men du bloggar, har youtubeinlägg och har blivit intervjuad på temat? Du pratar ju bara om ditt mående? Inte matlagning, hundar, blommor eller böcker? För mig framstår du som någon som bygger sin identitet på sjukdom.

 

[Saeta]

Nja i det ena fallet skriver personen att h*n i efterhand "ville" vara sjuk eftersom den psykiska sjukdomen var en del av identiteten. I det andra fallet skriver personen, utifrån mitt inlägg, att många inte vill bli friska eftersom de inte klarar av vägen till att bli frisk. Att inte vilja bli frisk handlar inte om att vilja vara sjuk. Att inte vilja bli frisk för att man identifierar sig med en parasiterande psyksik sjukdom handlar inte heller om att inte vilja vara frisk det handlar om att man inte vet vem man är om man gör sig av med parasiten.
Jag identifierade mig med min sjukdom även om jag hade häst, jobbade, hade trädgård, vänner osv osv. Att man har ett liv utanför sjukdomen betyder inte att man inte kan ha lagt in den som en viktig del i sin identitet

Det är svårt att tolka in något som inte står. Skriver en person att vissa inte vill bli friska så tror jag att den menar det. Och därför håller jag inte med. Om någon skriver att vissa inte vill bli friska för att vägen dit är svår och tuff och att det därför är bekvämt att stanna kvar, så köper jag det. Men då får personen också säga det och inte bara skriva att "vissa inte vill bli friska" eller att den vill vara sjuk.

Som sagt. Jag fattar att folk vill stanna kvar i tryggheten och det är naturligt att undvika sånt som är jobbigt och läskigt. Jag har själv varit där och kan även hamna där ibland. Men om jag vill vara sjuk? Nej.