Min rottis expert är väktare och har jobbat med rottisar sen barnben, och när han säger att rottisen är väl lämpad som familje och sällskapshund så tror jag honom, plus att ni som har rottis skall veta att det ni verkligen har är en av världens första val och vakthundsraser ( vallegenskaperna slår allt som oftast igenom dess utom)./citat]
Som väktare borde han veta bättre än att rekommendera en bruksras som sällskapshund. Titta på vad för raser som ingår i gruppen sällskapshundar och jämför sedan. Skillnaden är enorm och den rottis som trivs med att slöa bort livet är en dålig rottis. Trevlig individ måhända, men inget att sträva efter för rasens skull.
Rottweilern är för övrigt inte en vallande ras från början utan en boskapsdrivande. Viljan att driva boskap finns och det är ju inte fel att ta vara på den om det visar sig att hunden har denna egenskap.
Passa er för att sitta och snacka skit om vissa raser..
Så nu är det att snacka skit då man upplyser andra om att rottisen inte är en soffpotatis?
Du är lite lustig du, men jag undrar om inte vi två lägger helt olika innebörder i begreppen sällskapshund resp familjehund. Tant Asta med sin malteser som promener lite till husbehov och Anna med sin snarkiga bullmastiff, det är sällskapshundar och dess ägare. En rottis kan inte leva samma liv som dessa två raser och jag klassar dem därför inte som lämpliga sällskapshundar. Min åsikt är att de inte trivs med att ha sällskapande som enda uppgift. Familjehundar ser jag som ungefär samma som sällskapshund, dvs en hund utan någon som helst uppgift i livet. Inget liv passande för en Rottweiler.
Så, jag kan inte alls gå med på att jag snackar skit. Snarare gör jag rasen en tjänst som får både en och två att tänka efter innan de skaffar sig en krävande hund. Faktum är att Rottweilern inte är och ska inte vara en hund för alla. Den kräver sin ägare och är ingen dussinhund. Någon snuttifiering av den här rasen vill jag inte vara med om för då duger den inte till det jag vill ha den till längre. Vill man ha en sällskapshund kan man köpa sig en ras avlad för sällskap, inte en ras avlad för arbete.
Och för att ni råkar ha en eller två rottisar så ger det er inte tillåtelse att sitta och tala om för okända människor, vad alla hundar av denna ras kan och inte kan göra..
Just för ni kan göra eller inte göra så med era hundar (rottisar)..
Jag talar generellt ur en rasperspektiv. Det innebär inte att exakt alla hundar inom denna ras är så, men genomsnittet lutar åt det hållet och det är troligare att få en rottis som kräver en hel del aktivering än att få en rottis som är soffpotatis. Ibland förekommer det ytterligheter åt båda håll, men är inget man ska räkna med.
Utav dina inlägg har jag egentligen bara förstått en sak och det är att du håller din Rottweiler som sällskap (antagligen gör du mer med hunden än vad en sällskapshundägare gör med sin men, men..). Bra att det funkar med din hund, emn det är inget man kan räkna med. Sitt därför för guds skull inte och rekommendera denna ras till någon som inte vill ha en hund att jobba med. Vad händer om denna människa köper sig en rottis som visar sig ha världens motor.
Jag snackade i går med en uppfödare som jag känner väl, hon har avlat fram många arbetande hundar som ni kallar det för.
Men som hon så fint sa det räker med vardagsdressyr på rottweilern för att den faktiskt ska måbra, och långa sköna promenader.
Jag undrar jag om människan inte är utställningsinriktad egentligen. Det låter som det. I mitt tycke finns det egentligen bara en handfull kennlar i Sverige idag som har bra hundar och ingen av dessa skulle sälja till någon som säger sig vilja ha en rottis till sällskap.
De finnaste rottisarna är de som har ägare som förstår dem inte de som till varje pris ska ha tävlings resultat, plus att det är en kompis ingen arbets maskin som bukegänget försöker få fram..
Det handlar inte om tävlingsresultat. Jag skiter fullständigt i om man tävlar med sin hund eller inte. Jag tävlar inte själv. Det viktiga är att man gör något och inte låter hunden sova bort livet på soffan eller tråkas till tristess med skogspromenader. Har man en rejäl brukshund med fart i kommer man inte långt om inte hunden får utföra riktigt mentalt arbete.
Självklart är hunden cokså en kompis. Det är den i första hand, men en kompis som också ska få sina behov tillfredställda. Den typ av Rottweiler jag eftersträvar kräver just denna aktivering som bruks, tjänst och övrigt mentalt arbete innebär. Den skulle inte nöja sig med vardagsdressyr och motion.
Så fy på dig själv som vill reducera denna månsidiga ras till sällskapshund. Rottweilern är värd mycket mer än ett liv på soffan hos ägare som hade passat bättre med en bullmastiff.
. Ursprungligen en kovallare som idag fungerar ypperligt som ren familjehund (inte lika mycket vallning i sig som andra vallhundsraser). De gillar att hitta på saker men är inga arbetsnarkomaner. Mycket lugna och lättsamma men kan plocka fram energin när det behövs. Följsamma och lydiga! Jag skulle inte kunna tänka mig någon annan ras när jag upptäckt denna 
