Vi dejtar vidare del 16

[Tranan]

När en kvinnlig bekant skriver "God natt världens bästa Thomas!" så blir man glad!

 

[enough]

Men vad ska ja göra åt det då?

Tänkte att jag skulle skriva några ord också om detta med att känna att ingen har varit kär i en och ha svårt för att träffa någon.

Mina första 22 år i livet var jag en sån som ingen varit kär i, ständigt trånade efter andra, hade olyckliga avståndsförälskelser eller kompisar jag gillade men aldrig nånsin skulle få för mig att berätta det för. Jag är ganska tillbakadragen som person, och det var ännu värre när jag var yngre, hade uselt självförtroende. Tänkte ofta att om bara EN enda ful och tråkig person skulle bli kär i mig så skulle jag bli överlycklig och ta honom direkt. Så hände det till sist! En som jag träffade via nätet (inte lika vanligt på den tiden, men började komma). Och det var väldigt förvirrande för mig att vara i andra änden, en som var kär i MIG. Plötsligt behövde jag grubbla och fundera över vad jag kände och vara rädd för att såra, och det var rätt jobbigt. Jag hade tränat för mycket på den andra positionen och lärt mig att på något sätt uppskatta den, den vackra olyckliga popmusikkärleken. Men det är klart det var oerhört smickrande och fantastiskt att nån äntligen ville ha mig. Vi var ihop ett tag, och det var väl det första lilla steget till att ge mig självförtroende vad gäller kärlek och att tro att man kan attrahera andra, men jag minns så tydligt när det lossnade på riktigt, när jag hittade knappen, flera år senare.

Det finns bara en sak som hjälpt mig på allvar, och det är denna: VÅGA BLI DISSAD. I stället för att gå där och tänka att det värsta som någonsin skulle kunna hända är att blotta sina känslor för nån som inte känner samma sak, så har jag lärt mig att klappa mig på axeln varje gång det händer. "Okej det gick inte vägen, men vad fantastiskt att du vågade!" . Jag har kärat ner mig i bästa vänner, tagit snacket, det gick åt skogen, men vi blev bättre vänner efteråt än innan. Och jag var stolt och glad att jag vågade. Jag har skickat iväg det där pinsamma sms:et till brorsans kompis, som visst inte alls var intresserad. Men jag vågade! Jag har stött på killar ute, och känt mig lite dum, men ändå alltid glad över mitt mod!
Och många gånger har det också gått bra. Nästan alla gånger jag träffat en långsiktig partner eller fått närhet tillfälligt, så har det varit på MITT initiativ, hade jag inte gjort nåt hade inget hänt.

Jag vet inget om din historia och den kan såklart inte jämföras med min, men jag kan känna igen dina tankar. Jag har det fortfarande inte lätt alltid, tycker inte jag är speciellt attraktiv och får slåss mot dåligt självförtroende socialt. Är nog typiskt en sån som nån beskrev "no nonsens person" eller vad det nu hette. Har skitsvårt att hänga med när det flamsas runt mig, blir bara stel...Avundas de där öppna och härliga människorna som alla bara älskar på en gång. Sånt går inte att bara ändra på även om man blir medveten om det, men som tur är finns det många kvalitéer i att INTE vara sån också. Jag är i alla fall helt säker på att det finns massor av människor som skulle kunna bli kär i dig och jag hoppas att du ska få uppleva det snart. Det är inte så enkelt att bara ändra på sitt beteende och sina tankar, och kanske terapi som några föreslagit skulle vara en bra grej. Och att vara öppen, prata med och ta hjälp av andra som du gör med oss nu! Det är ett jättebra steg på vägen.

 

[Mia_R]

Men om dessa tjejer skriver vänner och resa som intresse bara för att de tror att det skall vara så och så spinner @Hero vidare på det så att alla till slut lurar alla, då blir det ju bara kaos av det hela.

@Hero får ta eget ansvar nån gång istället för att det alltid är kvinnor fel att han är singel.

 

[stjarnhimmel]

Handlar om att jag inte vill bli bortsorterad i så tidigt stadium. Att framställa sig som introvert med få vänner fungerar inte riktigt. När de flesta tjejer har vänner som intresse nr 1. Känns nästan som tjejer inte har nå intressen överhuvudtaget. Förutom de som har hästar eller hundintressen. Känns ibland som det gör det svårt att hitta saker att prata om... jag har inte lust att snacka om hennes vänner.

De kanske gör som du?
Framställer sig som mer introverta för att attrahera?

 

[via]

Fast framställer du dig som introvert och knappt några vänner så får du inte många matches som kille. Många tjejer och populära tjejer har ett väldigt rikt socialt liv. Iaf, framstår dom som det. Vänner kommer alltid längst upp när man frågar om deras intressen. Resa & vänner. Det är nästan bara de intressen många har...

Om en kille skulle framhäva att resa och hänga med vänner var något som skedde mycket och ofta, skulle han definitivt inte vara något för mig, jag skulle tycka att det verkade jättejobbigt. Jag vill hänga med vänner ibland, det är kul men väldigt jobbigt. Resa är också kul, sisådär vart femte år eller så. En introvert typ låter bra, då får jag lugn och ro, inbillar jag mig.

Om du är introvert och knappt har några vänner, men framställer dig som extrovert och social lär du ju få till dejter med tjejer som vill ha den där sociala killen. Hur ska du leva upp till det sedan?

 

[via]

Nja, bättre att framstå som neutral då har du både chans på introverta och extroverta. Att man är introvert kommer ändå att komma fram förr eller senare.

Någon som försöker framstå som "neutral" låter som bajstråkigt i min värld. Det är ju liksom i nyanserna och det personliga som det blir intressant.

 

[Tonto]

Handlar om att jag inte vill bli bortsorterad i så tidigt stadium. Att framställa sig som introvert med få vänner fungerar inte riktigt. När de flesta tjejer har vänner som intresse nr 1. Känns nästan som tjejer inte har nå intressen överhuvudtaget. Förutom de som har hästar eller hundintressen. Känns ibland som det gör det svårt att hitta saker att prata om... jag har inte lust att snacka om hennes vänner.

Du har så unken syn på kvinnor att man blir lite äcklad faktiskt.

 

[Sezziyanen]

Efter lite prat om intressen mm får man plötsligt en kommentar...
"Så du är bara ute efter enkla ONS?"

Lite udda att få sån kommentar efter man precis chattat lite med varann om vilka jobb man har bara

 

[julgrisen]

Om en kille skulle framhäva att resa och hänga med vänner var något som skedde mycket och ofta, skulle han definitivt inte vara något för mig, jag skulle tycka att det verkade jättejobbigt. Jag vill hänga med vänner ibland, det är kul men väldigt jobbigt. Resa är också kul, sisådär vart femte år eller så. En introvert typ låter bra, då får jag lugn och ro, inbillar jag mig.

Om du är introvert och knappt har några vänner, men framställer dig som extrovert och social lär du ju få till dejter med tjejer som vill ha den där sociala killen. Hur ska du leva upp till det sedan?

Håller med. När jag dejtade och någon frågade om mina intressen sa jag alltid ”Facebook och öl”. Är fortfarande så nöjd med den formuleringen att jag nästan önskar att jag fick intressefrågan oftare nu för tiden.

 

[emma-vsm]

Här ni matchat nångång med nån ni redan känner eller har träffat i ett annat sammanhang? Gillar faktiskt lite när det händer, man har redan lite koll på hur de är, och det ger ju ett litet plus på potentialen att man har matchat, känns det som.

Den jag dejtar nu matchade jag med på Tinder i somras, vi hade 5 år tidigare haft någon typ av kortare kk-relation.

Lite uppdatering:
Bergochdalbana som vanligt i mitt känsloliv. Hade ett seriöst snack med dejten i onsdags, eftersom jag upplevt att jag är mer engagerad och intresserad, att jag tar alla initiativ och att jag tröttnat på det. Jag gick dit med tanken på att det ev blir ett avslut på vad vi nu håller på med. Men snacket blev bra, det kändes som att vi kunde mötas och därför vill jag också fortsätta ses.
För en månad sen bokade jag tid på klinik för hästen, tanken var att dejten skulle följa med, men efter snacket i onsdags sa jag att jag förstår om han varken vill eller orkar (skulle dessutom på AW kvällen innan). Jag hörde inget mer från honom (klinikbesöket var dagen efter vårt snack) och fick med mig syrran istället. Döm om min förvåning när han helt plötsligt står på kliniken, dit han tagit en taxi. Det var så jävla fint gjort, för honom ingen stor grej men i mina ögon verkligen ett kvitto på att jag inte ska tvivla på hans intresse och engagemang.

 

[Red_Chili]

Om en kille skulle framhäva att resa och hänga med vänner var något som skedde mycket och ofta, skulle han definitivt inte vara något för mig, jag skulle tycka att det verkade jättejobbigt. Jag vill hänga med vänner ibland, det är kul men väldigt jobbigt. Resa är också kul, sisådär vart femte år eller så. En introvert typ låter bra, då får jag lugn och ro, inbillar jag mig.

Om du är introvert och knappt har några vänner, men framställer dig som extrovert och social lär du ju få till dejter med tjejer som vill ha den där sociala killen. Hur ska du leva upp till det sedan?

Det är precis så jag gör. Alla de som skriver på tinder om att de gillar att resa, äta ute ofta och vara spontana osv, de sveper jag vänster på. Även om de i övrigt verkar bra och ser bra ut. Jag vet ju att jag själv har noll intresse av sådant. Det vore ju jättetråkigt om de jag egentligen skulle passa med har skrivit sådant bara för att de tror att det är sådant som andra vill höra. (Å andra sidan, jag vill inte träffa någon som inte är trygg i sig själv heller, så det kanske är lika bra att de gör så)

 

[Houdinie]

Tänkte att jag skulle skriva några ord också om detta med att känna att ingen har varit kär i en och ha svårt för att träffa någon.

Mina första 22 år i livet var jag en sån som ingen varit kär i, ständigt trånade efter andra, hade olyckliga avståndsförälskelser eller kompisar jag gillade men aldrig nånsin skulle få för mig att berätta det för. Jag är ganska tillbakadragen som person, och det var ännu värre när jag var yngre, hade uselt självförtroende. Tänkte ofta att om bara EN enda ful och tråkig person skulle bli kär i mig så skulle jag bli överlycklig och ta honom direkt. Så hände det till sist! En som jag träffade via nätet (inte lika vanligt på den tiden, men började komma). Och det var väldigt förvirrande för mig att vara i andra änden, en som var kär i MIG. Plötsligt behövde jag grubbla och fundera över vad jag kände och vara rädd för att såra, och det var rätt jobbigt. Jag hade tränat för mycket på den andra positionen och lärt mig att på något sätt uppskatta den, den vackra olyckliga popmusikkärleken. Men det är klart det var oerhört smickrande och fantastiskt att nån äntligen ville ha mig. Vi var ihop ett tag, och det var väl det första lilla steget till att ge mig självförtroende vad gäller kärlek och att tro att man kan attrahera andra, men jag minns så tydligt när det lossnade på riktigt, när jag hittade knappen, flera år senare.

Det finns bara en sak som hjälpt mig på allvar, och det är denna: VÅGA BLI DISSAD. I stället för att gå där och tänka att det värsta som någonsin skulle kunna hända är att blotta sina känslor för nån som inte känner samma sak, så har jag lärt mig att klappa mig på axeln varje gång det händer. "Okej det gick inte vägen, men vad fantastiskt att du vågade!" . Jag har kärat ner mig i bästa vänner, tagit snacket, det gick åt skogen, men vi blev bättre vänner efteråt än innan. Och jag var stolt och glad att jag vågade. Jag har skickat iväg det där pinsamma sms:et till brorsans kompis, som visst inte alls var intresserad. Men jag vågade! Jag har stött på killar ute, och känt mig lite dum, men ändå alltid glad över mitt mod!
Och många gånger har det också gått bra. Nästan alla gånger jag träffat en långsiktig partner eller fått närhet tillfälligt, så har det varit på MITT initiativ, hade jag inte gjort nåt hade inget hänt.

Jag vet inget om din historia och den kan såklart inte jämföras med min, men jag kan känna igen dina tankar. Jag har det fortfarande inte lätt alltid, tycker inte jag är speciellt attraktiv och får slåss mot dåligt självförtroende socialt. Är nog typiskt en sån som nån beskrev "no nonsens person" eller vad det nu hette. Har skitsvårt att hänga med när det flamsas runt mig, blir bara stel...Avundas de där öppna och härliga människorna som alla bara älskar på en gång. Sånt går inte att bara ändra på även om man blir medveten om det, men som tur är finns det många kvalitéer i att INTE vara sån också. Jag är i alla fall helt säker på att det finns massor av människor som skulle kunna bli kär i dig och jag hoppas att du ska få uppleva det snart. Det är inte så enkelt att bara ändra på sitt beteende och sina tankar, och kanske terapi som några föreslagit skulle vara en bra grej. Och att vara öppen, prata med och ta hjälp av andra som du gör med oss nu! Det är ett jättebra steg på vägen.

Tack för ditt svar, du är mycket modigare än jag. De gånger jag har vågat visa mitt intresse (länge sedan nu, när jag var smal och ung) så fick jag reaktioner som tydligt visade att mitt intresse inte bara var obesvarat, utan dessutom ovälkommet, förnedrande och äckligt. Som att de kände sig besudlade av att någon som jag var intresserade.Så jag är inte bara rädd för att bli avvisad och förlora en kompis, utan också för att utsätta honom för mina ovälkomna och äckliga känslor.

Det är kanske det som händer, jag är så noga med att inte visa något ovälkommet intresse att jag istället blir avvisande?

 

[the_connemara]

När en kvinnlig bekant skriver "God natt världens bästa Thomas!" så blir man glad!

Vänner är det bästa, alltid

 

[Singoalla]

Efter lite prat om intressen mm får man plötsligt en kommentar...
"Så du är bara ute efter enkla ONS?"

Lite udda att få sån kommentar efter man precis chattat lite med varann om vilka jobb man har bara

Meh Vilken otrevlig fråga!

 

[monster1]

Tack för ditt svar, du är mycket modigare än jag. De gånger jag har vågat visa mitt intresse (länge sedan nu, när jag var smal och ung) så fick jag reaktioner som tydligt visade att mitt intresse inte bara var obesvarat, utan dessutom ovälkommet, förnedrande och äckligt. Som att de kände sig besudlade av att någon som jag var intresserade.Så jag är inte bara rädd för att bli avvisad och förlora en kompis, utan också för att utsätta honom för mina ovälkomna och äckliga känslor.

Det är kanske det som händer, jag är så noga med att inte visa något ovälkommet intresse att jag istället blir avvisande?

Det tror jag, jag var nämligen något liknande fast även med vänner har fortfarande svårt att ta första steget från att umgås lite casual inom en kontex till att gå över till vänner eller annat. Men nu sedan jag flyttade och hamnade på en annan plats så har jag ju varit tvungen för att inte bli helt ensamen. Kan inte gå och vänta på att andra ska ta första steget och det har gått bra, de har gillat mig. Jag har även till stora delar slutat bry mig om om folk tycker jag är jobbigt för jag är både bullrig och lite introvert det varierar med dagsform. Men jag tänker att de som gillar mig de gillar mig ju som jag är och de andra ja, de kan jag inte göra så mycket åt. Bättre att vara hela sig själv precis som man är och bli älskad för det än att vara rädd och undvikande då straffar man ju sig själv redan innan någon annan hinner ens fundera över om de gillar en eller inte.

 

[the_connemara]

Tack för ditt svar, du är mycket modigare än jag. De gånger jag har vågat visa mitt intresse (länge sedan nu, när jag var smal och ung) så fick jag reaktioner som tydligt visade att mitt intresse inte bara var obesvarat, utan dessutom ovälkommet, förnedrande och äckligt. Som att de kände sig besudlade av att någon som jag var intresserade.Så jag är inte bara rädd för att bli avvisad och förlora en kompis, utan också för att utsätta honom för mina ovälkomna och äckliga känslor.

Det är kanske det som händer, jag är så noga med att inte visa något ovälkommet intresse att jag istället blir avvisande?

Så kan det ju vara? Förstår att det måste vara hemskt!

Jag vill inte hänga ut min dejt för mycket men vill ändå ge lite input. Vi är typ jämnåriga, några år över 30. Jag såg en harmonisk och väldigt trygg människa där allt kändes väldigt öppet, ärligt och enkelt. Trots att det blev djupt och nära ganska omgående. Han berättade tidigt om sina tidigare problem eftersom det fortfarande är något som han får jobba med när han blir osäker. För bara en handfull år sedan så levde han fortfarande i ett vakuum där han trodde att det fanns inga möjligheter i världen för honom att träffa någon och ha en familj vilket är i princip hans enda önskan på sikt med sitt liv. När han väl tog tag i sina problem var det såklart en himla massa jobb (han gick främst i samtalsterapi tror jag) och det enda han ångrar är att 20 år av hans liv får han inte tillbaka. Därför önskade jag att du fått samma hjälp som han fått, vilken förlust att en sådan fin människa gått genom livet och håll sig undan och mått dåligt

 

[Zinfernia]

@Hero Kan inte du starta en egen tråd där du delar med dig av dina bästa dejtingtips för både kvinnor & män? Hade varit skönt med en otvivelaktig F.A.Q, skriven av någon som själv haft så enorma framgångar på det planet.

 

[Alexandra_W]

Handlar om att jag inte vill bli bortsorterad i så tidigt stadium. Att framställa sig som introvert med få vänner fungerar inte riktigt. När de flesta tjejer har vänner som intresse nr 1. Känns nästan som tjejer inte har nå intressen överhuvudtaget. Förutom de som har hästar eller hundintressen. Känns ibland som det gör det svårt att hitta saker att prata om... jag har inte lust att snacka om hennes vänner.

Är det något introverta kan och uppskattar så brukar det vara prata. Om saker som inte är kallprat.
Så jag undrar jag vad i de extroverta (de du tror är extroverta?) du dras till jag?
/Mvh extremintroverten

Sen - du vill ha någon extrovert. Du anser det vara din raka motsats. Du döljer vem du är för att inte sorteras bort direkt. Istället avslöjar du det i steg 2 och 3. Du passar på att gnälla på grunddrag hos extroverta samtidigt. Och har många gånger gnällt på hur svårt det är. Du tycker inte du kan se vissa korrelaterande fakta kring fenomenet?

Och ffa - hur väl fungerar din plan tycker du?

Jag får när jag läser ofta en känsla av att du söker ditt ex men i den perfekta tappningen? Allt bra hon var men utan det mindre bra? Man brukar få leta tills man dör om man har en sån som ligger och spökar....

 

[Houdinie]

Det är ju det som inte går då.
Alla skall vara i samma situation.
En sådan som jag stör liksom dynamiken.

Och vad för dynamik tror du det skulle bli om jag stod där på egen hand!?

 

[Gnist]

Arbetsmyran är ju avskriven från mitt håll när det kommer till något annat än vänskap, även fastän han hör av sig med jämna mellanrum och säger väldigt söta saker

Dejt med ny typ i morgon vilket jag ser fram emot för det känns som vi klickat bra den korta tid vi messat och förhoppningsvis känns det likasamma när vi ses irl

Tänker inte bidra så mycket till den negativa tråd som tråden dras med men jag förespråkar att alltid vara sig själv, att vara ärlig med vem man är, hur man funkar, vad som får en att ticka direkt från start. Av den enkla anledningen att då vet man att de som vill träffas och umgås faktiskt blir intresserad och nyfiken på en precis för den man är och inte i skenbilden av något annat.

Det verkar vara slöseri med tid att visa upp ett fejkjag för att attrahera andra, för då blir de ju inte attraherade/intresserade/nyfikna på den man är och vad ger det