"Värsta scenariot"-barn

Pallas

Trådstartare
Jag har två barn tätt, de är två och tre år, och jag har kommit att tänka på dem som "värsta scenariot"-barn - om något kan hända, så gör det det.

Finns det något de kan hitta som är farligt så gör det det. Finns det något de kan göra illa sig på så gr de det. Tittar man bort en sekund så försvinner de. Finns det något dyrt de kan ha sönder så gör de det. Finns det något löst de kan kasta ut genom fönstret så gör de det, osv osv osv i all evighet...

Jag vet inte om det är något fel på våra föräldrainsatser eller om barnen helt enkelt är extra påhittiga och svårmanövrerade, men klart står i allafall att de inte riktigt är som andra barn. Folk brukar tro att jag överdriver eller hönsmammar mig när jag berättar om deras upptåg, men det gör jag inte, vartenda ord är sant. Det går verkligen inte att slappna av en enda minut i deras sällskap, man måste alltid springa och rädda något/någon, fast vi har det extremt barnsäkrat jämfört med de flesta andra.

I går såg jag en intervju på lokalnyheterna med en mamma som stod och höll sitt barn i ettårsåldern i famnen. Jag fick uppslaget till denna tråd då jag reflekterade över att min första tanke var: "Det där skulle aldrig ha gått med mina barn, de hade kastat sig över mikrofonen, slitit den till sig och börjat skrika i den, alternativt ätit upp puffskyddet"...

Många gånger har jag fått höra att de är ouppfostrade och att jag borde sätta gränser, men grejen är att det ju inte fungerar. Vi har provat allt utom att slå dem och det är som att inget kan hejda dem. De är lite mer än andra. Ett tag tänkte jag att jag skulle starta firma med dem - ta med dem hem till barnfamiljer, släppa lös dem en timme och följa efter dem med ett block och anteckna vad som behöver barsäkras.

Några konkreta exempel på vad de tar sig till:

  • Vi var på fest på makens jobb och alla andra barn lekte i gräset och klättrade på bänkar och sånt. Våra barn satte rak kurs på stereon, som stod bakom en buske, lite gömd, och skulle trycka ut cd:n, rycka ur kontakten eller ändra volymen. Eller så tog de pantflaskorna och skulle kasta dem i betonggolvet.
  • Vi var på biblioteket häromdagen och jag vände mig bort max en minut för att ställa upp böcker som treåringen rivit ur en hylla. Då går de in i ett litet läsrum som har ett draperi för dörren och när jag tittar in så är de centimetrar från att sticka in fingrarna i glödlampssockeln på läslampan. På en minut har de alltså tagit sig in i rummet, dragit fram stolar, klättrat upp till lampan och skruvat ur glödlampan.
  • Häromdagen när jag var på toaletten så krossade de två tallrikar och två glas när de skulle hjälpa till att diska. Står det något på diskbänken så vet jag att det är sönder om jag inte har 100% koll på vad de gör.
  • När vi brygger kaffe brukar vi använda en tillbringare för att hälla i vattnet. Förra veckan glömde jag ta bort tillbringaren från bänken och då hade de snokat reda på mobiltelefonen och lagt den i tillbringaren.
  • Jag förvarande blick- och tuschpennor högt upp i ett skåp i en plastlåda med lock. När jag flyttstädade, och var upptagen med att skrapa lim från ett fönster, hittar de på något sätt den där lådan och dekorerar en hel dörr.

Jag har många många fler exempel, det händer något varje dag om vi inte har ögon i nacken, men detta är ett axplock av hur vår vardag ser ut. Finns det fler som har "värsta scenariot"-barn?
 
Sv: "Värsta scenariot"-barn

Ring Nanny-akuten ;)

Ärligt talat så tror jag att det är en kombination av att ni inte har lyckats att sätta gränser (som du själv säger) och att två triggar varandra.

Visserligen hade jag två (tvillingar) med det var väldigt stillsamma damer om man jämför.
 
Sv: "Värsta scenariot"-barn

Nope, nannyakuten blir det icke sa nicke, vi vet ju precis hur vi skall göra för att få en fungerande vardag. Frågan är ju hur man sätter gränser för barn som inte reagerar på en enda gräns. Man kan ju inte gå hur långt som helst i sina markeringar, och då får man hänge sig åt upprepningar. Problemet är ju att våra inte ens gör några ansatser att koppla ens efter 200 tillrättavisningar av olika slag (avledning, hindrande, verbal tillsägelse, skäll). Vi snackar snarare 2000 upprepningar för de här gossarna och vi orkar helt enkelt inte hela tiden.

Skall säga att treåringen är hundra gånger bättre nu än han var för ett år sedan. Då hade han noll impulskontroll och for omkring som ett jehu hela sin vakna tid. Han gick från en sak till nästa, till nästa, till nästa och till nästa. Nu kan man säga "nej, den där får du låta stå där" och han låter bli den i 8 fall av 10.
 
Sv: "Värsta scenariot"-barn

Jag har också en företagsam kille:angel: , nu 1 år och 8månader. Han kan bara inte låta bli grejer.
Problemet är ju att våra inte ens gör några ansatser att koppla ens efter 200 tillrättavisningar av olika slag (avledning, hindrande, verbal tillsägelse, skäll). Vi snackar snarare 2000 upprepningar för de här gossarna och vi orkar helt enkelt inte hela tiden.
Precis så har det varit ,han har blivit lite bättre nu.

Han gick tidigt och kättrade som en tok i samma veva upp på bord och bänkar och riva ner så mkt som möjlig:eek: .

Vårat hem utrustades med grindar alla stolar togs bort alla fönsterträd fick flytta till andra sidan grinden..

Han hade otroligt sena vanor helt omöjlig att lägga på kvällarna 23-00 var mer regel än undantag. Dom sista timmarna var total spinn.

När jag började jobba och han började dagis fick jag ett ras (helt slut). Han fick lära sig sova i tid den hårda vägen.. efter en vecka somnade han kl 9 på kvällarna:bow: .
han är fortfarande mkt påhittig och aktiv men det går bättre och bättre.
 
Sv: "Värsta scenariot"-barn

Var lugn!

Mina är/var likadana men nu har 5½-åringen blivit bra :D Nu låter det istället "Mamma, Eskil gör något BUS igen !!!" från honom. Pust, man behöver verkligen ett par extra ögon!

Lillebror som är 2 är nämligen helt SANSLÖS :cool:

Vi målar just nu om båda sovrummen :angel: Inga tapeter här inte!

Jag tror att det är lättare för dem när de är två, det blir dubbelt så många busidéer helt enkelt
:idea:

eskilsv.jpg


Så HÄR ser man ut när man funderar på nästa bus...
 
Sv: "Värsta scenariot"-barn

Kära nån!

Undrar lite ängsligt om det kan ha med generna att göra var du eller pappan fulla i f** som små? Har ni syskon som var oreglerliga?

Min pojkvän lär ha varit ett monster och jag erkänner mig själv skyldig till dylika saker som du räknat upp...

Min mormor sa ofta till mig när hon blev riktigt upprörd att du får nog igen när du får barn själv en dag!
 
Sv: "Värsta scenariot"-barn

(blöt i håret? jo - hade snott brorsans vattenflaska och duschat sig och hela baksätet i bilen nyss, det är så KUL att sitta bakvänt så mamma inte ser vad man gör ! Spegel ? jodå, men den river man ner FÖRST! Fastspänd? Ja kanske ett par minuter i taget! osv osv osv....)
 
Sv: "Värsta scenariot"-barn

Kära nån!

Undrar lite ängsligt om det kan ha med generna att göra

Jag tror att jag själv mest satt still och läste böcker i den där värsta odrägligåldern :crazy:

Minns hur jag följde med mamma till hennes jobb på skolan och gömde mig under en kateder där det blev som en liten koja.

Mina ättlingar skulle däremot rivit klassrummet i jakt på spännande ting att leka med :angel:
 
Sv: "Värsta scenariot"-barn

Vingar på dej kanske och typ trettio ögon till:rofl:
Nej allvarligt jag förstår verkligen ditt problem!
Du säger att det inte går att sätta gränser för dem, det går, grejen är "bara" att hitta ett sätt som funkar på dem!
Alla är vi ju olika och behöver därför olika sätt för att förstå ramar och gränser!
Du vet ju att det du har provat inte funkar!
Sluta helt med ditt gamla sätt!
Episoden med stereon och biblioteket tycker jag verkar helt normal faktiskt!
De vill upptäcka allt! kolla hur saker fungerar helt enkelt!
Med mina barn hade/har jag som enda gräns att det är att de får göra vad de vill så länge de inte skadar sig själva eller någon annan:love:
Det har fungerat hela tiden även nu när de är tonåringar!
Man ger helt enkelt barnen mer frihet:) låter vansinnigt jag vet:angel:
Men det är ju så att ju fler nej, låt bli, stopp!!! Du måste säga desto mindre lyssnar de ju!
Försök ignorera ofarligt bus och beröm mycket för allt de gör bra:love:
Farliga bus tar man dem ifrån och förklarar lugnt och stilla varför man tar dem därifrån.
Annars är det bara att längta till den dagen de blir vuxna:crazy:
 
Sv: "Värsta scenariot"-barn

Har vänner som har tvillingar som är exakt likadana :p . Är det månne det att de är två som gör att de är extra påhittiga?

När mamman i familjen var tvungen att ta ett viktigt samtal en dag så stängde hon in dem i deras rum några minuter (inte helt politiskt korrekt men vad gör man :crazy: ), hon var själv utanför dörren förstås, de var då 2-3 år. Vad hände, jo i protest (?) hade den ena tagit av sig bajsbjöjan och smetat ut sitt bajs på väggarna :eek: .

Nåt som min stillsamme kille aldrig i världen ens skulle ha kommit att tänka på.
 
Sv: "Värsta scenariot"-barn

Mina bröder var SJÖVILDA som barn.
Snälla såtill säga att de aldrig var elaka mot andra eller djur. Men mer vilda än tama. Vände man ryggen för en sekund så försvann de eller hittade på nåt.
skruva isär möbler, hoppa på en buss och försvinna, se efter vad som finns inuti videon eller klättra upp på bagagehyllorna på tåget...

Min kusin skulle vara barnvakt åt dem en liten stund. Det slutade med att han band fast dom med ett hopprep och travade in till deras föräldrar "Nä nu får du ta hand om dina barn SJÄLV!!!!!!"

Nu är de tonåringar och verkar vara rätt lyckade förutom att deras föräldrar nu gnäller på att "men x GÖR ju aldrig nåt?!" Han sitter ju bara framför datorn hela tiden......." De verkar ju avsevärt slöare än vad min syster och jag var i den åldern.
De kanske brände slut på all energi och tokerier som barn?
 
Sv: "Värsta scenariot"-barn

Jösses, det kunde vara en bekant till mig som du beskriver :angel:

Jag tror att det dels kanske beror på att du har svårt att sätta gränser för dina barn, de är helt enkelt inte mottagliga för det du försöker med. Men sedan tror jag även att barn är olika, och du har just fått två vildbasare.

Om detta går i arv lär jag bli svettig, väntar min andre pojke nu i juli, det blir femton månader mellan mina söner. Min sambo var en riktig :devil: när han var liten. Aldrig trixs som hade sönder saker, men många spratt och halvelaka saker. Pust.
 
Sv: "Värsta scenariot"-barn

Kanske är problemet med gränserna att ni har provat allt ni kan komma på? Dvs att ni har bytt taktik och inte hållit fast vid en och samma. Hur gör ni sinsemellan? Har ni föräldrar samma sätt att säga till och avleda? Ändrar ni metod beroende på hur trötta/stressade/upptagna ni är?

Bara lite funderingar!

Jag har bara en tjej och tycker hon är rätt jobbig emellanåt fast i jämförelse med dina berättelser är hon ingenting. Nu när jag tänker efter kan jag bara komma på att hon att hon har målat på väggen en gång. Och igår råkade hon tömma ut pulvret till gröten på mattan, men det var inte med vilje.
Ibland slänger hon lite mat på golvet eller håller drickan upp och ner och häller ut den, fast inte speciellt ofta.
 
Sv: "Värsta scenariot"-barn

Nja, jag har väldigt coola killar (2 och 4år). Jag kan lugnt sitta o läsa tidningar medan de snällt leker med varandra. De slåss nästan aldrig och hittar nästan aldrig på bus.

Är jag då en jättelyckad förälder? Nej, jag tror bara att jag har fått lugna barn. En del barn är mer uppfinningsrika än andra.

Men var glad åt dina vilda killar (vilda inom rimliga gränser såklart). Tänk när de växer upp till öppna, kreativa, innovativa, nytänkande och nyfikna vuxna. Med stor aptit på livet och alltid öppna för alternativa tankebanor. (Kanske känns som en klen tröst just nu)

O förresten tror jag att den där intervjun du såg på TV:n hade blivit betydligt roligare om barnet hade slitit micken itu med tänderna och tuggat sönder puffen tilll flis....
 
Sv: "Värsta scenariot"-barn

Kanske är problemet med gränserna att ni har provat allt ni kan komma på? Dvs att ni har bytt taktik och inte hållit fast vid en och samma. Hur gör ni sinsemellan? .

Jag tror inte på det.

Vi är samstämmiga och konsekventa men det hjälper inte ett dugg.

Det finns en absolut gräns för LIVSFARLIGT och den fattar han men skiter i ibland. Sedan försöker vi tagga ner och välja våra krig annars ingriper man ju hela tiden. Man får BYGGA BORT det värsta helt enkelt.

Det funkar ganska bra här hemma men är en mardröm att hälsa på hos andra...

Sambon trodde inte på mig när jag sa att vi var tvungen att flytta medicinskåpet som sitter i hög vuxenhöjd på toan.

Men häromdan hade tvååringen låst in sig på toan, klättrat på okänt sätt upp och låst upp skåpet och börjat leka med medicinerna.

Med stegrande panik monterades låset på toan bort och vi kunde pustande konstatera att han nöjt sig med att klämma ut salvtuberna i toan.

tror jag :crazy:

Barn är olika påhittiga helt enkelt.
 
Sv: "Värsta scenariot"-barn

Jag är inte medlem av Klubben för förespråkare för Fasta Gränser framför allt annat. Jag håller mycket, mycket mer på kärlek och uppmärksamhet.

Nu är det dock två uppenbart kärleksfulla föräldrar i tråden som har sjövilda småbarn.

Kan det handla om att de behöver och vill bli (mer) sedda? Obs att jag i så fall anser att de ska uppmärksammas mer, inte att de är bortskämda.
 
Sv: "Värsta scenariot"-barn

*ryser* va har jag gett mig in på! *ojoj*
Hoppas "Miniliten" visar sig vara ett lugnt barn *håller tummarna*
 
Sv: "Värsta scenariot"-barn

Det låter bekymmersamt. Nu vet jag naturligtvis inte varför vissa barn verkar vilja ge sig på allt i sin omgivning bara för att se vad som händer men jag kanske hade tur som tog fasta på Anna Wahlgrens råd om att visa barnen tidigt hur allt fungerar?

Alltså, i stil med att låta barnet vrida på spisvredet, plattan blir varm, barnet kan känna ovanpå och sen med ökande svårighets- och farlighetsgrad.

Tanken är ju att inte säga nej till barnen i all oändlighet utan istället gå med barnets nyfikenhet. Du vill klättra upp på taket? Okej, då går vi upp tillsammans på stegen och sen tittar vi ner. Du vill dra ut böckerna? Okej, då tittar vi här om det är någon bok vi vill titta i, annars ställer vi tillbaka dom för dom bor i bokhyllan. Okej, du vill hoppa i soffan, då tycker jag att du springer tre varv kring huset så kommer du in sen så ska vi göra blablabla.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 965
Senast: Anonymisten
·
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
8 605
Senast: Enya
·
Relationer Gammal användare med anonymt nick pga vill inte kunna bli googlad. Det är så att jag har två minderåriga barn och är skild från barnens...
Svar
5
· Visningar
1 202
Senast: Crossline
·
Relationer Jag är en arbetande småbarnsförälder till två barn som är mycket energiska, aktiva och säger vad de tänker all vaken tid. Även min man...
2 3
Svar
52
· Visningar
7 163
Senast: Fruentimber
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Senast tagna bilden XV
  • Muddypaws 24/25
  • Avlivning älskade katt

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp