Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Alltså, i stil med att låta barnet vrida på spisvredet, plattan blir varm, barnet kan känna ovanpå och sen med ökande svårighets- och farlighetsgrad.
Tanken är ju att inte säga nej till barnen i all oändlighet utan istället gå med barnets nyfikenhet. Du vill klättra upp på taket? Okej, då går vi upp tillsammans på stegen och sen tittar vi ner. Du vill dra ut böckerna? Okej, då tittar vi här om det är någon bok vi vill titta i, annars ställer vi tillbaka dom för dom bor i bokhyllan. Okej, du vill hoppa i soffan, då tycker jag att du springer tre varv kring huset så kommer du in sen så ska vi göra blablabla.
Kanske är problemet med gränserna att ni har provat allt ni kan komma på? Dvs att ni har bytt taktik och inte hållit fast vid en och samma. Hur gör ni sinsemellan? Har ni föräldrar samma sätt att säga till och avleda? Ändrar ni metod beroende på hur trötta/stressade/upptagna ni är?
Jag tror på Janes idé. Mer uppmärksamhet än gränser, som jag tolkar det.
Den andra variant jag tänker mig handlar om att barnen kanske på något vis känner att de måste ge sig in i vuxenvärlden med buller och bång för att få den uppmärksamhet de vill ha/behöver. Jag tänker på vad som diskuterats i en annan tråd, om att leka med varje barn på barnets villkor en stund varje dag. Alla barn kanske inte behöver det, men de här barnen kanske skulle må bra av det?
Kanske det skulle hjälpa att leka lite mer, vi skall nog prova det iaf, det är ju värt ett försök. Problemet med det blir mest att våra barn inte leker med leksaker, det tycker de inte är intressant...
barnen går som duracellkaniner hela sin vakna tid
Exakt ! Och de sover bara nio timmar på natten så man hinner ju aldrig vila upp sig själv
Men är det inte fruktansvärt pinsamt när barnen beter sig som tokar i tex. mataffären? Hur gör ni då?
Senast i morse. "jaha du vägrar ta på dig några byxor. Då går vi ut utan så kanske du ändrar dig om det är kallt ute. Annars måste jag klä på dig ändå för du ska på utflykt och dit får bara barn med kläder följa med."
Och ja, han får gå naken till dagis men sedan bestämmer faktiskt personalen där. Alla går ut på utflykt, det finns ingen fröken kvar att passa en unge som föräldrarna tycker ska få slippa för att de inte kan klä på honom. Eftersom han hellre är inne än går ut så skulle ju han BELÖNAS för fel saker i så fall.
En tvååring är i mina ögon lite liten för att STRAFFAS med så hårda metoder du antyder.
Jag brukar tex fånga honom innan han bryter nacken, även om det skulle vara mer effektivt att låta honom slå ihjäl sig, då slutade han ju definitivt med det
Det som är pinsamt är när jag som betraktare ser hur föräldrar beter sig mot sina barn. Jag blir ofta ledsen på folks attiyder och sätt mot sina barn.