Klipott
Trådstartare
sätter käppen i hjulet för mig många gånger...
För att göra en lång historia kort och undvika en novell så har jag under hela min "tonårsperiod" (vart den gränsen nu går) varit ihop med en person som fick mig att nå botten. Jag slösade 6 år av mitt liv på en person som behandlade mig illa, både fysiskt & psykiskt.
En dag insåg jag (trots att många sagt det till mig många ggr) att jag förtjänar bättre och gjorde slut. Jag va FRI & kunde börja leva igen.
Nu är det nästan 3 år sedan vi gjorde slut, jag är vuxen & jag lever livet. Men det förföljer mig.
Jag är livrädd för att börja tycka om någon som visar sig vara är en skitstövel och sedan fastna igen.
Detta gör att jag är avvaktande mot killar, reagerar på saker som egentligen är så fruktansvärt löjliga, det vet jag själv om. Saker som man inte kan kräva att partnern ska ge upp för min skull.
När jag väl finner intesse för någon och börjar prata (IRL/på nätet) så är jag väldigt öppen, skojar, skrattar & flörtar. Men det krävs bara en löjlig liten sak så tappar jag intresset och känner mig ... Sviken?
Jag kan då tvärt gå där ifrån utan att säga något /sluta svara när personen skriver.
För att komma lite till saken.
Jag började prata med en "gammal" vän (Vi har aldrig varit jätte nära egentligen). Vi har känt varandra i många år men tappade kontakten. Av en slump började vi prata på nätet sent en kväll och satt uppe hela natten. Vi bytte nr och messade hela dagen och satt sedan uppe hela natten dagen efter.
Vi fick en kontakt som vi inte alls haft förr. Han får mig att skratta och må bra.
Jag vet sen innan att han är en sån som flörtar hej vilt omkring sig och slänger ur sig saker som får flickorna att smälta lite. Och ja, även jag.
Varför tar jag åt mig så mycket när jag sedan ser att han säger liknande saker till en annan?
Detta gjorde ju såklart att jag slutade svara och var väldigt tvär vilket resulterade i att han också sakta slutade skriva & höra av sig.
Detta plågar mig!
Vi är ju inte gifta, klart han måste få prata med andra tjejer & göra som han vill!
Jag vågar inte skriva även fast jag borde.
Det är ju jag som klantat till mig!
Ska jag bara strunta i allt eller ta mig i kragen och skriva!? Vad ska jag då skriva.
Varför skulle han svara övh?
Det blev visst en novell ändå..
Hoppas någon orkar traggla igenom.
Vad tusan ska jag göra för att komma över min svartsjuka? Jag har ju inte alls någon rätt att vara svartsjuk på detta vis. Bedrövligt..![Cautious :cautious: :cautious:]()
Mvh
Svartsjuk tjej nr 1![Wtf :wtf: :wtf:]()
För att göra en lång historia kort och undvika en novell så har jag under hela min "tonårsperiod" (vart den gränsen nu går) varit ihop med en person som fick mig att nå botten. Jag slösade 6 år av mitt liv på en person som behandlade mig illa, både fysiskt & psykiskt.
En dag insåg jag (trots att många sagt det till mig många ggr) att jag förtjänar bättre och gjorde slut. Jag va FRI & kunde börja leva igen.
Nu är det nästan 3 år sedan vi gjorde slut, jag är vuxen & jag lever livet. Men det förföljer mig.
Jag är livrädd för att börja tycka om någon som visar sig vara är en skitstövel och sedan fastna igen.
Detta gör att jag är avvaktande mot killar, reagerar på saker som egentligen är så fruktansvärt löjliga, det vet jag själv om. Saker som man inte kan kräva att partnern ska ge upp för min skull.
När jag väl finner intesse för någon och börjar prata (IRL/på nätet) så är jag väldigt öppen, skojar, skrattar & flörtar. Men det krävs bara en löjlig liten sak så tappar jag intresset och känner mig ... Sviken?
Jag kan då tvärt gå där ifrån utan att säga något /sluta svara när personen skriver.
För att komma lite till saken.
Jag började prata med en "gammal" vän (Vi har aldrig varit jätte nära egentligen). Vi har känt varandra i många år men tappade kontakten. Av en slump började vi prata på nätet sent en kväll och satt uppe hela natten. Vi bytte nr och messade hela dagen och satt sedan uppe hela natten dagen efter.
Vi fick en kontakt som vi inte alls haft förr. Han får mig att skratta och må bra.
Jag vet sen innan att han är en sån som flörtar hej vilt omkring sig och slänger ur sig saker som får flickorna att smälta lite. Och ja, även jag.
Varför tar jag åt mig så mycket när jag sedan ser att han säger liknande saker till en annan?
Detta gjorde ju såklart att jag slutade svara och var väldigt tvär vilket resulterade i att han också sakta slutade skriva & höra av sig.
Detta plågar mig!
Vi är ju inte gifta, klart han måste få prata med andra tjejer & göra som han vill!
Jag vågar inte skriva även fast jag borde.
Ska jag bara strunta i allt eller ta mig i kragen och skriva!? Vad ska jag då skriva.
Det blev visst en novell ändå..
Vad tusan ska jag göra för att komma över min svartsjuka? Jag har ju inte alls någon rätt att vara svartsjuk på detta vis. Bedrövligt..
Mvh
Svartsjuk tjej nr 1
Senast ändrad: