Sv: Vårmammor 2010 del 6
Usch, förstår precis hur du känner - känner nog ungefär likadant.
Säkerligen har barnmorskorna varit med om värre förlossningar än min, men det har ju inte jag och har inget att jämföra med så för mig var detta bland det värsta jag har varit med om och jag kommer aldrig vilja gå igenom det en gång till. Så lite känner jag som du att "risken" finns att Milton blir ett ensam-barn, eller så SKA jag bli lovad ett planerat snitt (kan man bli lovad det redan nu långt innan nästa graviditet, eller det kommer inte på tal förrän inskrivningen vid nästa graviditet?).
Har du gått och pratat med någon efter er förlossning? Eller hur har du valt att bearbeta det hela?
Ett sent Grattis till dig!!
*kl*
Armani- jag fick inte heller nåt speciellt stöd, eller hjäp efter min förlossning, som också var traumatisk för mig..Som du vet har jag kämpat sen födseln med det och allt runt omkring. Det kändes som att de inte ansåg att min förlossning var speciellt traumatisk, vilken den var för MIG..och i mina papper kan man läsa att det var en del som inte var normalt..Jag kände och känner mig bortglömd, och detta gör att barn nr 2 nog tyvärr aldrig kommer komma..
Förstår vad du går igenom, och hoppas du får hjälpen du behöver! Man behöver prata om det *styrkekram*
Usch, förstår precis hur du känner - känner nog ungefär likadant.
Säkerligen har barnmorskorna varit med om värre förlossningar än min, men det har ju inte jag och har inget att jämföra med så för mig var detta bland det värsta jag har varit med om och jag kommer aldrig vilja gå igenom det en gång till. Så lite känner jag som du att "risken" finns att Milton blir ett ensam-barn, eller så SKA jag bli lovad ett planerat snitt (kan man bli lovad det redan nu långt innan nästa graviditet, eller det kommer inte på tal förrän inskrivningen vid nästa graviditet?).
Har du gått och pratat med någon efter er förlossning? Eller hur har du valt att bearbeta det hela?