Sv: Vårmammor 2010 del 4
*kl*
Tack så hjärtligt för alla grattis!
Min förlossning:
Lördag 1a maj.
Kom in till förlossningen 08:30 för igångsättning.
Fick ligga med ctg en halvtimma till att börja med. Sen fick jag ett prostanglandingelé 10:00
som skulle öppna mig eftersom jag bara va öppen en cm.
Fick ligga i ryggläge en timme för att det inte skulle rinna ut, va kopplad till ctg samtidigt.
Sen va det bara att försöka fördriva tiden 5 timmar innan nästa kontroll.
Värkarna började ca 11:00. Men det va bara att bita ihop, käkade lunch och tog in på patienthotellet.
Sov lite och kikade på tv.
Tillbaks vid 16:00, undersöktes igen, fortfarande 1 cm. Fick en till omgång gelé. Kopplad till ctg
en timme till.
Sen fördriva tiden 5 timmar till, men jag hade såna jäkla värkar då att jag knappt kund lämna rummet.
Undersöktes igen, öppen 2 cm.
Fick sova på patienthotellet om jag ville, men hade såna smärtor att jag ville vara kvar ifall jag behövde starkare
medicin. Fick citadon, gjorde mig lite snurrig, men värkarna va kvar. Senare på natten fick jag bricanyl.
Men det hjälpte inte ett skit. Den natten sov jag ungefär 1 timme, icke sammanhållande sömn.
Söndag 2a maj
Blev kopplade till ctg en halvtimme kring nio tiden.
Undersöktes, va öppen 2-2½ cm. Fick en omgång gelé till.
Hade fortfarande hemska, relativt regelbundna pinvärkar.
Fördrev tiden genom att vanka omkring inne på sjukhuset och ute i närområdet.
Skönt att de hade lite grönområden som jag kunde slappna av lite. Hatar stadsmiljö, va riktigt skönt att sitta på
en bänk under träden och kika på fåglarna.
Nu börjar tidsuppfattnignen att bli lite skev för mig, för värkarna har blivit ännu värre.
Kommer tillbaks vid tre tiden och får plaska i ett badkar en stund. Underbart!
Kring fyra tiden så blir det ännu mer ctg. Sen undersökning.
Är då öppen 4 cm, räknas som aktiv förlossning. Får då komma in i en förlossningssal.
Jättemysig och stor. Än det rummen vi tillbringat det närmsta dygnet.
Som sagt, tidsuppfattningen är väldigt skev.
Någongång mellan att vi fick komma in till förlossningsrummet tills han va ute iaf så händer följande:
Ger mig på lustgasen, väldigt trevlig uppfinning får jag lov att säga! Även om jag började med extrem låg inblandning av lustgas.
Skalpelektrod sätts på Oscars huvud, det lilla vatten som fanns kommer ut, fullt med bajs i.
Såhan va lite nödig där inne i magen.
Allt börjar bli väldigt outhärdigt, så efter lite övertalning går jag med på att få EDA.
Världens stroppigaste narkosläkare kommer in och styr och ställer över min stackars undersjuksköterna.
Och fy helvete vad hamskt det va att få EDAn! Men mycket va för att jag hade okontrollerbara skakningar i benen,
Och försöka kontrollera dem och ligga blickstilla när han lägger lokalbedövningen va inte lätt.
Sen när slangen skulle in kom den välomtalade stöten ner i benet. Va precis samma känsla som att gå in i
ett elstängsel med riktigt stark ström.
När det va klart skulle jag ligga plant på rygg en stund för att medlet skulle jämna ut sig i kroppen.
Men det gillade inte Oscar riktigt, hjärtverkasmheten gick ner och det kom folk rusandes.
Det va riktigt obehagligt. Men efter en stund i sidoläge rättade det till sig.
Men jäklar vad glad jag är att jag tog EDAn, kunde ställa mig upp och gå på muggen. Inget
hände där iofs, så de fick sätta kateter och tömma mig.
Strax där efter så släppte EDAns inverkan! Helt jäkla otroligt! Blev så förbannad!
En annan narkosdoktor fick komma tillbaks, och jag gapade på om att jag vägrar sätta slangen igen!
Hon lyckades fixa till det utan att behöva byta slang.
Det gjorde lite ont det med, men inte lika illa, hade ju farbrir lustgas med mig.
Hjälpte en stund. Men inte hela vägen. Övre delen av magen blev inte alls bedövad.
Trycket från barnet tar inte EDAn bort även om den hade varit lyckad.
Så jag och nya vännen lustis va polare hela vägen. Inte för att jag kände mig rolig eller såg i syne.
Men en rejäl fylla fick jag.
Kommenterade hela tiden att jag såg dubbelt.
Eftersom han är född 01:35 måndag morgon så ca en timme innan han va ute började krystvärkarna.
Lite lätta till att börja med. Men blev kraftigare ju längre ner han kom.
Va så sjukt jäkla häftig att krysta!
VIsst, det gjorde ont när huden började töjas och jag sket säker på mig några gånger, så till er som är rädda för att göra på sig. Det va bl.a
en av de sakerna jag oroade mig mest för, det tänker man inte ett jäkla dugg på då. Låt det komma liksom.
Men det va liksom inte jag som krystade utan kroppen. Där kan man snacka om urkraft!
Skrek som en stucken gris, men det va inte heller jag som styrde det. Det bara kom eftersom jag tog i så innehelsike!
Jag va så säker på att huvudet skulle komma, att jag sen skulle få kämpa en stund med axlarna innan resten skulle komma.
Men han kom ut hela han i under en värk. Kunde krysta ca 4 ggr på en värk.
Så vips! Där va han ute!
Helt täckt av bajs och de va tvugna att suga ut honom en bra stund innan skriken kom.
Barnmorskan tryckte lite lätt på magen, så kom moderkakan ut i ett stycke.
Skönt att slippa krysta ut den.
2 stygn fick jag, en nödvändig i mellangåden eller vad det heter, och en mest för syns skull i blygdläppen.
Blev kvar på salen ca en timma, sen fick vi gå tillbaks till vårt tråkiga rum för det kom en annan som skulle
förlösas.
Där blev vi kvar till ungefär 10 innan vi rullades upp till BB.
På BB stannade jag ett dygn, ville egentligen hem.
Men eftersom han svalt fostervatten med bajs i såblev vi kvar .
Hade nog varit kvar där nu om jag inte stått på mig om att barnläkaren skulle undersöka honom igårförmiddag.
Han gick igenom "besiktningen" galant.
Hade lite bekymmer med amningen, men jag kunde verkligen in slappna av när det stod femtielva barnmorskor, elverer och undersjuksköterskor
runt mig och skulle se på.
Väl hemma så blev det mycket bättre. Visst, lite småsår och blåsor. Men jag är hemma i min trygga miljö och han
skriker inte lika mycket för att han känner att jag är avslappnad.
Ska in på återkontroll i morgon.
Det va min lite luddiga förlossingsberättelse.