Vårmammor 2010 del 3

[Zody]

Sv: Vårmammor 2010 del 3

Det låter ju helt klart som att ni börjar hitta rutiner och få till en vardag, vad härligt! Du anar inte hur avis jag är, jag längtar mig sjuk efter att få träffa Räkan och allt runt omkring.
Skönt att amningen inte gör lika ont, minns att när barnmorskan på föräldrautbildningen berättade att det gör ont så såg de flesta helt chockade ut. Man tror ju att det bara är att lägga barnet till bröstet och så är det fixat - ack så fel man verkar ha!
Tänkte på en grej ang. förlossningen och BB, du har ju liksom uppdaterad info. Var det okej att ha mobilen igång eller i alla fall använda den då och då för att skicka sms eller ringa nära och kära? Vore rätt skönt om så var fallet, slippa koppla in fast telefon på rummet och betala massa extra när vi lika gärna kan ringa från mobilerna liksom.

Cattan; Jag som trott att ni var på BB och snusade bebis! Hoppas det händer nåt nu inatt, annars så är det ju fullmåne på onsdag och det sägs ju kunna sätta igång saker och ting.

 

[Michellan95]

Sv: Vårmammor 2010 del 3

Är det nu vi ska peppdansa igen?

 

[Mabuse]

Sv: Vårmammor 2010 del 3

Skönt att amningen inte gör lika ont, minns att när barnmorskan på föräldrautbildningen berättade att det gör ont så såg de flesta helt chockade ut. Man tror ju att det bara är att lägga barnet till bröstet och så är det fixat - ack så fel man verkar ha!

Jag tycker tvärtom - man hör så mycket om att amning nästan alltid är problematisk i bästa fall, och en ren plåga i sämsta. Att nästan ingen får amningen att fungera problemfritt, utan att det normala är en period med såriga och trasiga bröst, och en bebis som skriker av hunger. I bästa fall får man det att funka såsmåningom, om man får mycket hjälp och envisas trots smärtorna, i sämsta fall får man kämpa månader i sträck för att slutligen tvingas ge upp för att brösten har blivit så trasiga att det inte går längre, och barnet minskar i vikt.

Så jag räknar iskallt med att det kommer bli ett helvete med amningen, det har barnmorskan varit noga med att pränta in redan från början - och det är vad jag har hört från andra föräldrar också.

 

[Armani__]

Sv: Vårmammor 2010 del 3

Jaha, ikväll flyttar vi in i husvagn hos mina föräldrar och bor där en månad.. Fattar inte hur det ska gå till, men shit vad det är mysig sambon satte upp datorn där i eftermiddags. Satt där med dörren öppen och surfade lite och bara njöt!! Det löser väl sig, inte sant?

Nu har mina föräldrar grillat så det är dags för mat nu :P
vem vet, kanske kommer bebisen tidigare och då är vi tre generationer samlade ett tag i samma hushåll men förhoppningsvis håller sig bebisen inne tills vi kan flytta tillbaka.

 

[Ia*]

Sv: Vårmammor 2010 del 3

Jag ammade sonen i 1 år och 4 månader. Fick honom på bröstet när han kom ut och han åt på en gång. Det var aldrig några problem. Hade aldrig ont (förutom att det spänner ibland när de är väldigt fulla) använde ingen sorts salva någon gång. Var aldrig sårig eller öm. Så det behöver inte bli problem. Nu räknar jag ju med att det blir så igen och blir det inte så lär jag få en shock

 

[Mabuse]

Sv: Vårmammor 2010 del 3

Jo, jag vet att sånt förekommer, men efter all information och noga inpräntning från BM och andra att amning nästan alltid = problem, så vet inte jag den blivande mamma som skulle kunna tro att man bara kan lägga barnet till bröstet, och så funkar det. Annat än i extrema undantagsfall.

 

[Ia*]

Sv: Vårmammor 2010 del 3

Jag reagerade faktiskt på det på föräldrarkursen. Är det inte dumt att skrämma upp föräldrar så som de gör. För den BM som vi hade sa oxå att det ALLTID var problem och gjorde ont. Då är det ju inte konstigt om det strular om man förväntar sej att det ska det. Stress hämmar ju om något. Bättre att säga att det kan bli problem i så fall.

 

[Oregano]

Sv: Vårmammor 2010 del 3

Jag tycker tvärtom - man hör så mycket om att amning nästan alltid är problematisk i bästa fall, och en ren plåga i sämsta. Att nästan ingen får amningen att fungera problemfritt, utan att det normala är en period med såriga och trasiga bröst, och en bebis som skriker av hunger. I bästa fall får man det att funka såsmåningom, om man får mycket hjälp och envisas trots smärtorna, i sämsta fall får man kämpa månader i sträck för att slutligen tvingas ge upp för att brösten har blivit så trasiga att det inte går längre, och barnet minskar i vikt.

Så jag räknar iskallt med att det kommer bli ett helvete med amningen, det har barnmorskan varit noga med att pränta in redan från början - och det är vad jag har hört från andra föräldrar också.

Man behöver ju inte förutsätta att det ska bli ett helvete, men det är nog som sagt bra att vara förberedd iaf. Även de allra första sugen, innan jag hunnit bli öm och sårig, var ganska smärtsamma. De små liven suger rejält hårt! Ett helvete blir det väl först om man inser att bebisen inte får tillräckligt mycket mat eller inte vill ta tag ordentligt. Det har tack och lov funkat för mig iaf. Visst, ju hungrigare han är destå otåligare är han och då kan det ta några försök inkl gallskrik innan han kommer till ro och faktiskt suger.

Bm på återbesöksmottagningen lovade mig att det skulle läka och bli bättre även om han fortsätter att suga. Det kändes betryggande (för min tanke var att de måste lämnas ifred för att kunna läka ihop) och nu börjar det ju vända. Men det är bara de 4-5 första sugen som är riktigt smärtsamma, sen gör det "bara ont".

 

[Oregano]

Sv: Vårmammor 2010 del 3

Det låter ju helt klart som att ni börjar hitta rutiner och få till en vardag, vad härligt! Du anar inte hur avis jag är, jag längtar mig sjuk efter att få träffa Räkan och allt runt omkring.
Skönt att amningen inte gör lika ont, minns att när barnmorskan på föräldrautbildningen berättade att det gör ont så såg de flesta helt chockade ut. Man tror ju att det bara är att lägga barnet till bröstet och så är det fixat - ack så fel man verkar ha!
Tänkte på en grej ang. förlossningen och BB, du har ju liksom uppdaterad info. Var det okej att ha mobilen igång eller i alla fall använda den då och då för att skicka sms eller ringa nära och kära? Vore rätt skönt om så var fallet, slippa koppla in fast telefon på rummet och betala massa extra när vi lika gärna kan ringa från mobilerna liksom.

Just nu känns rutinerna väldigt bra, men jag förväntar mig bakslag. Så länge nätterna funkar så här bra kommer jag att vara väldigt tacksam. Jag är nämligen extremt beroende av min nattsömn.

De sa aldrig något om mobiltelefoner på förlossningen. Vi både ringde, surfade och sms:ade precis efter Vilgots ankomst. På BB var det iaf helt okej med mobiler, ingen frågade ens om vi ville ha någon telefon.


Det ska förresten bli kul att höra hur ni andra upplever förlossningen. Jag har gång på gång frågat sambon vad som egentligen hände, för från att ctg-remsan var klar till nån timme efter att allt var klart, har jag bara svaga minnen. Allt kändes som 10 minuter och att jag var långt, långt borta. Sen kändes allt precis som vanligt igen. Var inte det minsta trött eller medtagen.
Dagen efter, när vi satt och åt lunch, kom en mamma upp på BB i säng, med dropp och hon var likblek i ansiktet. Då kände jag mig väldigt lyckligt lottad...

 

[uva]

Sv: Vårmammor 2010 del 3

Varför finns det bara rosa flickkläder? och är de inte rosa så är det den där Hello kitty på dem... Jag vill ha en enkel vit eller röd stickad tröja eller huvtröja utan spets eller blommor och krussiduller på. Men det finns ju inte... Någon som sett någonstans?

Jag har inga tips tyvärr, tror att kläderna du är ute efter är i alldeles för stora storlekar , men vill klaga över samma sak. I "våra" storlekar (40-44, de är dock fortfarande rätt "baggy" ) är det vitt, blått, rosa och kanske lite rött; vitt blått, rosa och kanske lite rött; vitt, blått, rosa och kanske lite rött... Hur tråkigt som helst!

 

[uva]

Sv: Vårmammor 2010 del 3

Kära nån ! En sån liten krabat ! Och största grattis !!

Två av tre har jag haft på Neo, men inte alls så länge som du har haft din.

Jag blir så fascinerad av att läsa ditt inlägg, tänk vad ni lär er mycket om för tidigt födda barn !!!

Tack!

Oj, två på Neo? Var det tvillingar eller hur vågade du andra gången? Jag har hunnit fundera mycket på hur man 1) vågar skaffa syskon om första barnet hamnar på Neo (under lite längre tid än de här som bara studsar in och ut och ska övervakas några dagar) 2) hur folk i allmänhet vågar skaffa syskon tätt. Tänk vilken mardröm att ha ett litet barn att ta hand om hemma samtidigt som man ska/vill tillbringa all tid eller till och med bo på sjukhuset! Fast rent logiskt inser jag förstås att man inte räknar med att det ska hända

Och visst har vi lärt oss mycket samtidigt... Till exempel hade jag, fram till E:s ankomst, levt hela mitt liv utan vetskap om att det fanns något elände som hette ductus. Får man en fullgången, eller i alla fall mindre för tidigt född, tror jag att man får fortsätta leva utan den kunskapen - mitt liv kretsade å andra sidan totalt kring det eländet under de ungefär två veckor när vi trodde att E kanske skulle behöva opereras. Sedan hamnade det i bakgrunden, men vi har fortfarande kvar ett ultraljud för att se om den nu är borta.

 

[Badger]

Sv: Vårmammor 2010 del 3

Cattan; Jag som trott att ni var på BB och snusade bebis! Hoppas det händer nåt nu inatt, annars så är det ju fullmåne på onsdag och det sägs ju kunna sätta igång saker och ting.

Det hemska är att om han inte ger sig av innan onsdag så kanske sjukvården snarare än fullmånen sätter igång saker och ting. Och det sägs ju inte vara kul direkt, hu.

 

[Badger]

Sv: Vårmammor 2010 del 3

Ja, sniff, tack!

 

[uva]

Sv: Vårmammor 2010 del 3

För egen del känns det mer som att det är bra att ha ett hum om vilka metoder det finns, men detaljerna om exakt vad man borde ta när överlåter jag med varm hand till personalen. Samt de medicinska bedömningarna av vad som är lämpligt just för mig.

Det tror jag är klokt! Jag är normalt sett en person som vill göra egna bedömningar, men just när det gällde förlossningen och bitarna runt omkring kände jag att det bara var att hänga med. Nu var ju min situation lite annorlunda än en normalförlossning, men jag tror att det faktum att jag valde det förhållningssättet hjälpte mig väldigt och gjorde att allt kring E:s födelse känns okej - trots att själva födseln innebar att jag rullades ner till förlossningen under stort tjohej utan att förstå någonting (hade inga värkar, från mitt perspektiv hade inget ändrat sig från hur det varit under de tidigare åtta dygnen) för att där få beskedet att "vi snittar inom 30-45 minuter".

 

[uva]

Sv: Vårmammor 2010 del 3

Finns det selar som man kan ha från de är nyfödda?

Jag tyckte att tabellen på den här sidan (Knytinformation > Knytningar i tabellform) var väldigt bra, rörande när och hur man kan använda olika sjalar och olika knytningar. Själv vågar jag mig inte rikigt på sjal än, alla månader med övervak sätter sina spår gällande vilka ställningar jag vågar ha honom i, men tror att det kommer vara en jättebra grej när de blir lite störra och stabila med huvudet - tills dess ska jag våga, har jag tänkt mig!

 

[uva]

Sv: Vårmammor 2010 del 3

Var inne o kollade i natt om någon hade behagat att åka till BB. Nu får ni ta och vräka de där bebisarna.

Eller hur! Ut med dem bara!

 

[Cyllene]

Sv: Vårmammor 2010 del 3

NU ÄR VI KLARA!!!!!!

Huset är klart. Det saknas lite detaljer i vissa rum (bibliotek, barnrum och lilla toaletten) och helt färdig med inredningspyssel blir man väl kanske aldrig men BYGGET är klart. Spjälsängen är på plats och bäddad så allt hinner lufta sig. Jag har dock lagt över med handdukar och plast så inga katter ska bosätta sig i den.

Lite bilder:

Innan:

 

[Mikan]

Sv: Vårmammor 2010 del 3

vi försöker allt vad vi kan!
Har varit på loppis och sambon har shoppat loss. Jag satt i solen och vilade fötterna, har samlat på mig massa vätska senaste tiden . Nu har jag vilat lite och ska skicka sonen i säng om en stund. Han verkar inte få något syskon på påsklovet...

Idag ännu mindre symptom. Inget slem, bara lite förvärkar, ingen mensvärk

 

[uva]

Sv: Vårmammor 2010 del 3

Idag så har hon däckat… Knappt öppnat ögonen. Så just nu har jag två tegelstens hårda Dolly Parton bröst. Det ser ut som om jag ska stupa framlänges. Men gud vad skönt att få en paus. Både ur smärtsynpunkt och för att få gå runt en stund. Jag tog gladeligen tvätten (vilket jag i regel hatar) emedan maken passade henne. Jag fick även ett ryck och sprang upp för de 6 trapporna bara för att det var en sådan befrielse.

Uva: Jag tror att amningsnapp är att svära i fullgånge-land. I alla fall om jag ska tolka barnmorskorna på BBs reaktioner när jag förde det på tal. Kändes som att svära i kyrkan. Jag köpte en ändå men dottern förstod sig inte på den. Men idag ska den kokas så ska jag försöka med den igen.

Vad märkligt att de är så negativa när hon verkar amma så extremt mycket? Det kan inte vara meningen att man ska ha ont som helst!

Jag vet att det tydligen kan hämma mjölkproduktionen något när man kör med amningsnapp, men varvar man tror jag inte att det ska vara någon fara (själv har jag hela tiden pumpat parallellt eftersom han inte kunde äta själv i början, men nu pumpar jag knappt alls). Jag har inte heller upplevt att det ska vara så olika för dem att äta med och utan - anledningen till att de små prematurerna får börja med nappen är att de har svårt att själva skapa de vacum som behövs, men när han blev tillräckligt stor bara kunde han, verkar det som. Jag tipsat om Medelas amingsnapp - visserligen den enda jag provat men den är mycket smidigare än de andra jag sett funnits på Apoteket.

Vill bara skicka en stor förståelsebunt rörande stillasittandet också - jag vet att man blir galen. Vi satt med E ca 20 h/dygn i början när vi kom hem - men vi kunde ju i alla fall avlösa varandra. Låter jättebra att du tar alla chanser att röra dig i alla fall, det behöver man!

 

[uva]

Sv: Vårmammor 2010 del 3

Första dagarna var lite upp och ned, men samtliga nätter har han iallafall sovit som en liten gris och det är skönt. Första två nätterna var det jag som sov dåligt, låg bara och lyssnade på honom. Sen 1-2 dygn sen känns det som om vi kommit på lite mer hur han vill ha det. Byta blöja - äta - somna på mage i någons famn och ligga kvar i minst en kvart - sova på ryggen i sängen i ca 3 h. Sen börjar det om igen. Kanske funkar så för de flesta bebisar, men jag hade ju knappt sett en bebis innan. Det är iaf skönt att få nån timme här och där för sig själv. Första dygnen han jag knappt äta eller gå på toaletten...

Åh, vad roligt att höra lite "hur det fungerar"! Även om E har varit ute ett bra tag fungerar han inte helt som en fullgången än, har jag förstått. Hur säger Vilgot till när han vill äta? Illvrålar han direkt eller börjar han med mer subtila signaler? (Frågan gäller alla som fått ut sina bebisar )

(Åtminstone små prematurer säger ingenting alls när de är hungriga. Sedan börjar de signalera mer och mer, men missar man de små signalerna som de gör somnar de om istället för att bli förbannade och säga till på skarpen... E börjar lära sig säga till ordentligt först nu)