Vårmammor 2010 del 12! <3

[zazzarazz]

Sv: Vårmammor 2010 del 12!

Grattis!!! Vad roligt för er!!!

Vår plan är höstbebis 2013, om allt går som planerat... Men hur ofta gör det det? Hehe!

Hemma hos oss är det sjukstuga nu :/ Tuva har haft 40 graders feber och är jättehostig och snorig. Men hon sov iaf bättre i natt än natten till igår Var lite jobbigt att behöva lämna henne hemma, när jag gick till jobbet imorse.

Grattis igen Oregano, vad mysigt ni kommer ha det i höst

 

[EmelieR]

Sv: Vårmammor 2010 del 12!

Grattis Oregano! Va spännande för er....

Samtidigt så undrar jag om det är någon mer än jag som inte planerar för syskon?
Känner mig nästan lite utanför

 

[Oregano]

Sv: Vårmammor 2010 del 12!

Nej, jag tyckte inte att du flummade ut. Tycker tvärt om att det är intressant att höra hur du uppfattade förlossningen och tiden före eftersom du inte skrev så mycket om det mer än att du var rädd för stick och att du gick hos Klara. Stackars dig som låg och grät på nätterna...

Jag förstår verkligen hur vidrigt det måste ha varit att ha starka öppningsvärkar så länge som du hade. Dom var ju inte särskilt roliga. En liten tröst är väl att det förhoppningsvis inte tar lika lång tid andra gången.

Det måste ju ha varit jätte bra att gå igenom allt i minsta detalj, alla scenarion som kan inträffa, men var det inte skrämmande på samma gång? Jag som också förträngde allt hade nog tyckt att det blivit lite väl "på riktigt" att vara där på besök innan.

Tycker det är så intressant egentligen att alla har såna olika tankar inför förlosssningen. Det som den ena är livrädd för bekommer inte den andra, som är livrädd för något annat istället...

 

[Oregano]

Sv: Vårmammor 2010 del 12!

Vi har ju tack å lov både mina och sambons föräldrar nära till hands så det problemet löser sig nog lätt för våran del.

Hur kommer du (och Mikan också för den delen) göra med storebror när liten kommer. Alltså kommer ni ha storebror hemma eller blir det 15h dagis/vecka?! Just detta är min största fundering hur det ska fungera. Vill nog ha Theo hemma, massa tidspassande och skjutsande och hämtande är nog det sista man behöver när det kommer småsyskon?! Vill inte att Theo ska känna sig "bortglömd" så lite därför vill jag ha honom hemma också. Har ju ÖF på tisdagar som vi kan åka på isf om han vill fara och leka.

/Emmah -som inte ens är igång med nr 2 än

Mina föräldrar bor ju ca 25 min härifrån och sen har vi väl 15-20 minuter in till sjukhuset beroende på trafiken. Och är maken på jobbet har han 15 minuter hem. Om all logistik går blixtsnabbt så kan vi vara på förlossningen inom en timme, men eftersom förra förlossningen tog mindre än 3 h från första värk så känns det som en hel evighet. Usch, jag blir nervös bara jag tänker på det...

Tanken är ju att Vilgot ska börja på dagis i mitten/slutet av augusti och då skulle jag jobba ca 75 %. Mer än så har vi inte hunnit diskutera. Rent spontant kan jag känna att det skulle vara skönt att ha honom på dagis dom där 15 timmarna när bebis kommer. Vet faktiskt inte hur det skulle gå till att aktivera en 1,5-åring när man sitter och matar bebis hela dagarna.

 

[Svartfot]

Sv: Vårmammor 2010 del 12!

O fy. Jag tror maken var ganska tydlig med att ingen får röra min mage för det var få i släkten som försökte.

Däremot så gick det inte riktigt fram att jag inte uppskattar kommentarer ang min vikt. Jag visste ju inte själv min viktuppgång. BM förde de uppgifterna på en egen pappersjournal så att informationen inte skulle finnas på kopior som jag fick ut. Eller att någon annan i sjukvårdskedjan skulle råka säga det till mig. Svärfar tyckte dock det var en rolig aktivitet att gissa min viktuppgång under släktmiddagar. Trotts att jag sa till att jag själv inte vet. Och att sjukvårdspersonalen har strikta order om att inte säga det till mig, för att jag inte mår bra av att veta.

 

[Svartfot]

Sv: Vårmammor 2010 del 12!

+ Viv m fl
Jag hade ett planerat snitt innan BF. Jag träffade gynekologen/kirurgen redan i v 8-9 och fick det beviljat. Utan det hade jag inte klarat att fullfölja graviditeten. Lösningen som ett förlossningskontrakt innebär var aldrig ett alternativ. Jag är glad att ingen ens förde det på tal.

Mitt snitt var väldigt välförberett framförallt genom kuratorn. Tiden bestämdes tidigt. Omgivningen fick reda på vilken vecka men inte vilken dag. För jag kände inte att jag ville ha pressen att folk går och kollar på klockan. Vi hade träffat nästan hela operationsteamet innan och kirurgen hade jag träffat tre ggr under grav. Rakt igenom ett superbemötande. Men trotts det mådde jag skit hela graviditeten för att jag var så rädd.

-----------------------------------
Jag inser att jag låter superneurotisk med de här två inläggen efter varandra. Riktigt så illa e det inte till vardags.

 

[Oregano]

Sv: Vårmammor 2010 del 12!

Jag fattar verkligen inte vad som är så intressant med andras viktuppgång. Men jag gissar att många människor faktiskt inte tycker att det är så farligt med några kilon för mycket (eftersom de själva har det) och tycker därför att det är "kul" när en smal person helt plötsligt går upp. Jag hade några på jobbet (bl.a han "den missunsamma kollegan" som ifrågasatte min utbildning som älskade att reta mig. Han sa flera gånger saker av typen "Nu får man ju säga att du blivit rultig") som älskade att kommentera min vikt och jag är ju inte riktigt den som säger ifrån heller. Jag gjorde det, men det är svårt att få fram det på ett bra sätt. Skulle man visa att man verkligen tog åt sig så antar jag att det blir ännu roligare att prata om det, speciellt bakom ryggen på den hormonstinna gravida magen.

Själv hade jag inga problem med att prata om min viktuppgång med människor jag själv valde att prata med. Men det var bara med, själva smala, människor som jag visste förstod mig. Det var fruktansvärt när någon annan kommenterade något............. och jag led fruktansvärt av att inte se ut som vanligt......... Jag blev ju väldigt inbunden på slutet och undvek att träffa folk. Gick t.ex upp och åt lunch när jag visste att alla andra gått därifrån, bara för att slippa dom där grabbarna som var värst.

 

[Oregano]

Sv: Vårmammor 2010 del 12!

Det måste vara ganska ovanligt att man får snitt beviljat så tidigt i graviditeten? Har ju hört skräckhistorier om folk som verkligen är livrädda och ändå inte får det beviljat förrän väldigt sent. Klart att alla är mer eller mindre oroliga även om vad man vet ska hända, men det måste ändå ha varit skönt för dig att veta det så länge.

Har faktiskt funderat en del på hur de som är väldigt rädd blir bemötta om de "hotar" med att avbryta graviditeten om de inte får snitt. Om de blir tagna på allvar. För jag tror att många inledningsvis känner lite så.

 

[Svartfot]

Sv: Vårmammor 2010 del 12!

Ja, det var väldigt tidigt. Men jag behövde att det stod i min journal från början. Sen tror jag att det är lite olika attityder olika sjukhus emellan. Min personligen uppfattning är att SÖS har rätt attityd. ”Vill du ha snitt så kommer du få det. Det är du som bestämmer i slutändan. Men om du ändrar dig just innan, vill inleda med att försöka eller jobba med din rädsla så är det inga bekymmer.” Det gör att man har någon form av kontroll. Vilket i sin tur leder till att man som patient kan fokusera på att arbeta med sin rädsla. Annars så kommer ens fokus ligga på snittfrågan.

 

[Zody]

Sv: Vårmammor 2010 del 12!

*kl*
Jäklar vad ni skriver, och vad det händer grejer!!!
Först och främst, stort grattis till Mikan och Oregano! Ni ligger inte på latsidan ni inte. Här blir det förhoppningsvis en sen 2012- eller en tidig 2013-bebis, om allt går enligt planerna. Ni är ju dock bevis på att man kanske inte ska planera så mycket!

Här hos oss är det full rulle, utan ett småsyskon i magen dock. Vi fixar det vi kan med trädgården, målar om gamla möbler, jobbar, familjemyser osv. i all oändlighet. Jag försöker smyga in och läsa om vad ni har för er via mobilen, men orkar sällan skriva något med den - för när jag vill skriva känns det som att jag vill skriva massor, ni babblar ju på om allt och ingenting precis som vanligt. (helt ärligt, jag sakar er!!! )

Stella är äntligen frisk från magsjukan, men är istället risig i en förkylning. Är det inte det ena, så är det det andra typ. Tack och lov så är hon pigg och glad större delen av tiden ändå, och två nätter i rad nu har hon sovit hela nätterna. Helt fantastiskt är det, jag förstår inte vad som hänt. Tänker inte klaga dock.
Kryper fortfarande, men går allt mer (och fortare) längs möbler och går mer än gärna om hon får en hand att hålla i. Ju längre hon kryper dessto bättre, då slipper vi iaf springa efter som blådårar hela dagarna för att passa.

Det där med förlossningen föresten... Jag intalade nog mig själv att jag inte var orolig, och att jag skulle försöka klara mig med så naturlig smärtlindrig som möjligt. Väl där så insåg jag att jag visst var orolig, men att smärtlindringen blev som planerat i alla fall. Jag ser fram emot en till förlossning, och hoppas på att kunna vara mer närvarande och medveten om vad som händer. Kanske kunna ta det hela lite mer med ro liksom. (säger jag idag, sen om sisådär 1,5 år så har jag väl panik och vägrar klämma ut en klump till)
Min förlossning var nog vad man kan kalla en klassisk förstagångs-förlossning, tog ca. 18 timmar från första värk till det att Stella var ute. Gick sönder ytterst lite, blödde nästan ingenting och var snabbt på benen igen. Amningen däremot.. Fy fan rent ut sagt. Vet inte alls hur jag känner inför att amma ev. syskon. I slutändan så fick vi ju till det med Stella, och jag sörjer fortfarande att det är färdigammat med henne. Men att göra om hela resan med nästa barn... Jag är osäker.
På ett vis så känns det som att jag har kunskap nu och vet i praktiken hur det ska fungera, jag vet hur det ska kännas osv. Men det betyder ju inte att ev. syskon kommer få till tekniken, att jag kommer producera mjölk osv.
Tur att jag inte är gravid än helt enkelt!

Så, det var min utsvävning för idag - vi får se när jag dyker upp igen. Förhoppningsvis dröjer det inte lika länge, har insett att jag behöver unna mig lite me-time i form av slösurfning under kvällarna också.

 

[viv]

Sv: Vårmammor 2010 del 12!

Usch bara vi pratar om det här känner jag den där ångesten o klumpen i magen (förutom Iggy då ) som jag hade i 9 månader. Fy, det blir nog inga syskon... Vill aldrig någonsin må så igen. Hittade min graviditetsdagbok, fy vilka mörka tankar jag hade Jag tror om jag fått beviljat snitt tidigare hade det kanske lättat lite men jag var rädd för snittet oxå, men av två onda ting var snitt det minst onda.

 

[Oregano]

Sv: Vårmammor 2010 del 12!

Haha! Klart man kan planera, för man behöver ju inte ha oskyddat sex. Vi hade ju inte haft det om vi absolut inte velat ha barn just nu. Men jag måste erkänna att jag trodde att faran var över dag 19... Den gången Vilgot blev till så sexade vi flera dagar före äl än vad vi hade gjort alla andra gånger.

Kan inte låta bli att undra om det är lättare att bli gravid andra gången eller om det helt enkelt är slumpen som gjort det här.

Ang amning är jag helt säker på att jag kommer att ge det ett försök, men jag kommer definitivt inte att vara stammis på amningsmottagningen och gråta av dödsångest så fort bebis visar minsta tecken på hunger. Tänker vara väldigt tydlig och bestämd med det redan från början. Amningen för mig var en stor plåga från början till slut. Funkar det så är det bra, funkar det inte så avbryter jag direkt.

Vilken otur ni har haft det med sjukor av alla de slag... Hoppas att det snart är över för den här gången.

 

[Mikan]

Sv: Vårmammor 2010 del 12!

Vi har nära till barnvakt, mina föräldrar bor 700 m från oss. Men sen har vi ca 45 min till förlossningen ( om man tänjer på fartgränserna mellan värkarna )

Har inte bestämt hur vi ska göra med dagis. Försökte få tag på handläggaren men telefontiden var över för idag. Hoppas att de är lite flexibla och att det går bra att ha tre dagar 5 timmar istället för 3 timmar om dagen. Har en bit att köra dill dagis så då blir det bara stress över att hinna fram och tillbaka.
Sen beror det ju också på hur A trivs där, men känner precis som du att det kan vara skönt att ha några timmar med bara bebisen

 

[doris]

Sv: Vårmammor 2010 del 12!

Samtidigt så undrar jag om det är någon mer än jag som inte planerar för syskon?
Känner mig nästan lite utanför

Hi hi hi, du är ju inte ensam. Cyllene planerar väl inte syskon?
Jag gör det ju inte heller, men det beror ju på att min -10 är ett syskon ju.

 

[doris]

Sv: Vårmammor 2010 del 12!

Kan inte låta bli att undra om det är lättare att bli gravid andra gången eller om det helt enkelt är slumpen som gjort det här.

Jag blev gravid med 2:an trots piller, så det är nog lättare andra gången (för de flesta) eftersom kroppen varit med om det en gång.

Ang amning är jag helt säker på att jag kommer att ge det ett försök, men jag kommer definitivt inte att vara stammis på amningsmottagningen och gråta av dödsångest så fort bebis visar minsta tecken på hunger. Tänker vara väldigt tydlig och bestämd med det redan från början. Amningen för mig var en stor plåga från början till slut. Funkar det så är det bra, funkar det inte så avbryter jag direkt.
.

Det var ju det som var så himlans skönt med 2:a barnet.. Man är så mycket tryggare i sig själv då än med 1:an. Man vet vad man vill mer. Och tar inte allt så "allvarligt"

 

[doris]

Sv: Vårmammor 2010 del 12!

Ja, det var väldigt tidigt. Men jag behövde att det stod i min journal från början. Sen tror jag att det är lite olika attityder olika sjukhus emellan. Min personligen uppfattning är att SÖS har rätt attityd. ”Vill du ha snitt så kommer du få det. Det är du som bestämmer i slutändan. Men om du ändrar dig just innan, vill inleda med att försöka eller jobba med din rädsla så är det inga bekymmer.” Det gör att man har någon form av kontroll. Vilket i sin tur leder till att man som patient kan fokusera på att arbeta med sin rädsla. Annars så kommer ens fokus ligga på snittfrågan.

Håller med om allt du skriver.
För mig var det samma lika. Eftersom jag fick planerat snitt bokat i v9 när grav upptäckes så kunde jag slappna av om den biten, och bara jobba med att försöka bota rädslan. Det var underbart!!!

 

[Svartfot]

Sv: Vårmammor 2010 del 12!

Eller så får du flytta till Sthlm under nästa graviditet och möta den underbara personal som jag mötte. Jag försökte få alla i teamet att lova att de skulle arbeta kvar på SÖS i några år till så vi kan skaffa syskon. Vi kan nog göra plats åt dig, sambon och Iggy.

 

[viv]

Sv: Vårmammor 2010 del 12!

Vi kommer gärna!

Nä men allvarligt, vad skönt att fått ha såna personer omkring sig. Jag kände mig mest i vägen och som ett problem, min bm var mest besvärad när jag var där.

 

[Oregano]

Sv: Vårmammor 2010 del 12!

Det är så otroligt dåligt att det är så olika på olika sjukhus/landsting. Här i Västerås får man inte veta kön på ultraljudet och det är tydligen jättesvårt att få snitt om det inte finns väldigt särskilda skäl. En bekant till mig sprack så väldigt mycket att hon inte ens vill föda barn igen. Hon har pratat med nån överläkare på specialistmödravården som sa att det inte är något skäl för att få snitt. Sen läste hon någon artikel som en annan läkare vid ett annat sjukhus skrivit och där stod det att de som spruckit så mycket blir beviljade snitt om de så önskar.

 

[Ia*]

Sv: Vårmammor 2010 del 12!

GRATTIS OREGANO!!!!!



Här planeras det inte heller för fler barn. Däremot hästköp. Sambon tycker nog det är bra att jag inte har någon häst att rida och tycker nog jag ska ägna all min tid till familjen nu. Hade inte planerat att skaffa någon ny ridbar häst fören A var lite större men eftersom han inte stod vid sitt ord och var pappaledig halva tiden så står inte jag vid mitt utan köper häst i höst!!! Så nu ska hingstungen ut på försäljning, stall byggas och det ska letas eter ett litet ettrigt sto Är så less på att han inte håller något av det han lovar så nu skiter jag i vad jag lovat oxå.
(Arg Ia som örmodligen är lite påverkad av PMS......)