Vad härligt, då förstår hon kanske lite mer det här med att få ett lillasyskon? Vår dotter är bara 15 månader, så hon förstår inte så mycket av vårt prat om lillebror/lillasysterDet är ju förstås utmaningar med alla åldrar, men jag kan tänka mig att det är skönt att storasyster är blöjfri och lite mer självgående när lillasyskonet kommer? Det är väl något som jag gruvar mig lite för, att ha två blöjbarn och att dottern fortfarande kommer att behöva en hel del hjälp med tex påklädnad och att äta osv.
Ja, hon pratade mycket om att hon ville bli storebror (
) innan jag blev gravid, så hon är glad över att hon nu ska bli storasyster (hon har nu ändrat sig ). Vi har dock tidigt berättat att det kan bli så att det inte blir någon bebis och det verkar hon också ok med. Det har iaf känts bra att ha en liten "brasklapp" OM det skulle gå snett. Rätt eller fel vet jag ej, men det känns som att det iaf för oss har varit rätt Och ja - vi har aktivt valt att ha lite avstånd åldersmässigt, just av de anledningar som du beskriver! Att den första får vara liten så länge den behöver och att den ska vara lite mer självgående. Jag har också en förhoppning om att det kanske ska bli lite mindre konkurrens om leksaker osv, men det kanske bara är önsketänkande
Vi har faktiskt fått frågor om det var så att vi har haft svårt att skaffa syskon/om vi har försökt länge... (Ettan blev till på första försöket och tvåan på andra försöket, så - nej ) Folk nuförtiden verkar förvånade över lite mer avstånd, åldersmässigt. Förr var det nog vanligare med några år mellan syskonen (det kommer tex vara exakt lika lång tid mellan dottern och kommande bebisen, som det är mellan mig och min äldsta lillebror; fyra år och tio månader!). Men, alla gör ju olika och det som passar en passar inte en annan! Det finns självklart argument för och emot båda alternativen
