Vårföräldrar 2018

[Imogen]

Lloyds apotek verkar förutspå att det här med bebis ska bli jobbigt. Deras babybox innehåller både öronproppar och kondomer

 

[Kilauea]

Lloyds apotek verkar förutspå att det här med bebis ska bli jobbigt. Deras babybox innehåller både öronproppar och kondomer

 

[Jenka]

Dåliga nyheter?

 

[Sedna]

Dåliga nyheter?

Tänker du på lilleknodd2? Det var ett bra tag sedan @lilleknodd2 tråkigt nog lämnade tråden, men en gammal lista har hängt sig kvar sedan dess.

 

[Sedna]

Visst är detta en aktuell lista? Hoppas det!

26/3 - Zata, första barnet / Gissar på: pojke / UL visade: / Det blev en:
1/4 - Sedna, andra barnet / Gissar på: pojke / UL visade: / Det blev en:
3/4 - Minian, andra barnet / Gissar på: / UL visade: / Det blev en:
5/4 - Jenka, andra barnet /gissar på: tjej/UL visade/Det blev en:
16/4 - Pengy, första barnet / Gissar på: Tjej / UL visade: / Det blev en:
17/4 - anonymApril, första barnet / Gissar på: pojke / UL visade: / Det blev en:
18/4 - Whirlie, andra barnet / Gissar på: / UL visade: / Det blev en:
10/5 - Anonymusen, andra barnet / Gissar på: Pojke / UL visade: / Det blev en:
11/5 - domesticus, andra barnet / Gissar på: Pojke/ UL visade: / Det blev en:

 

[lilleknodd2]

Dåliga nyheter?

Som @Sedna skrev var det ett tag sen

 

[Jenka]

Som @Sedna skrev var det ett tag sen

Förlåt, kollade igenom de sista sidorna men missade innan.

 

[Tingeling84]

Seg dag idag med illamående, tur det är lugnare på jobbet på måndagar. Mina barn är rätt stora så när vi kom hem kunde jag lägga mig och vila. Syns rätt tydligt på mig redan att jag är gravid, (8+5) har fått mage som nog ingen kan undgå Gått upp 4 kg med Få väl se vad vikten slutar på denna gång, 1:a gick jag upp 25 kg, 2:a 26 kg.

 

[Anonymusen]

Visst är detta en aktuell lista? Hoppas det

Jag uppdaterade listan lite då det verkar som @aneeette trillat bort från den senaste listan. Jag kunde inte hitta dig i någon lista @Tingeling84, vill du att jag ska lägga till dig också?
11/3 - aneeette, andra barnet / Gissar på: / UL visade: / Det blev en:
26/3 - Zata, första barnet / Gissar på: pojke / UL visade: / Det blev en:
1/4 - Sedna, andra barnet / Gissar på: pojke / UL visade: / Det blev en:
3/4 - Minian, andra barnet / Gissar på: / UL visade: / Det blev en:
5/4 - Jenka, andra barnet /gissar på: tjej/UL visade/Det blev en:
16/4 - Pengy, första barnet / Gissar på: Tjej / UL visade: / Det blev en:
17/4 - anonymApril, första barnet / Gissar på: pojke / UL visade: / Det blev en:
18/4 - Whirlie, andra barnet / Gissar på: / UL visade: / Det blev en:
10/5 - Anonymusen, andra barnet / Gissar på: Pojke / UL visade: / Det blev en:
11/5 - domesticus, andra barnet / Gissar på: Pojke/ UL visade: / Det blev en:

 

[Anonymusen]

Välkommen till tråden @Jenka Kul att vi blir fler! Helt OT men jag gillar din användare, min första ponny och stora hästkärlek hette Jenka

 

[Anonymusen]

Gäller att antingen ha väldigt mkt olika matgrejer hemma eller nära till affären låter der som

Vi kör med livrem och hängslen, dvs både mycket olika matgrejor hemma och nära till affären

 

[anonymApril]

Jag har kommit in i en ny veva oro över att något ska gå fel.. Trots att det bara var 2v sen vi gjorde KUB o allt såg bra ut o magen nu växer med rasande fart.. Det är nästan 4v kvar till RUL och det känns som en evighet! Jag har funderat på att gå o göra ett privat ul i veckan men jag drar mig för det iom att jag läst att man inte riktigt vet om det kan ha negativ effekt på fostret. Så istället försöker jag intala mig själv att risken för missfall nu är otroligt liten o blabla.

Hur hade ni resonerat i denna situation? Ett extra ul eller försöka skärpa till sig o vänta?

Hur sjutton vet man att allt är som det ska såhär innan man börjar känna fosterrörelser samtidigt som symptom börjar försvinna? Hur känner ni?

 

[Jenka]

Jag har kommit in i en ny veva oro över att något ska gå fel.. Trots att det bara var 2v sen vi gjorde KUB o allt såg bra ut o magen nu växer med rasande fart.. Det är nästan 4v kvar till RUL och det känns som en evighet! Jag har funderat på att gå o göra ett privat ul i veckan men jag drar mig för det iom att jag läst att man inte riktigt vet om det kan ha negativ effekt på fostret. Så istället försöker jag intala mig själv att risken för missfall nu är otroligt liten o blabla.

Hur hade ni resonerat i denna situation? Ett extra ul eller försöka skärpa till sig o vänta?

Hur sjutton vet man att allt är som det ska såhär innan man börjar känna fosterrörelser samtidigt som symptom börjar försvinna? Hur känner ni?

Jag är ingen expert, men som jag förstått det går det inte bevisa att UL är ofarligt men inte heller studier som tyder på motsatsen, utan bara försiktighetsprincipen. Det finns ju gott om UL-utbud bara för "skojs skull", och jag kommer tex göra tul för säkerhets skull.

Hade nog inte oroat mig för det mao utan vägt mot hur du mår och om det känns värt det.

Känner mig mindre orolig den här graviditeten faktiskt

 

[lil-sis]

Jag har kommit in i en ny veva oro över att något ska gå fel.. Trots att det bara var 2v sen vi gjorde KUB o allt såg bra ut o magen nu växer med rasande fart.. Det är nästan 4v kvar till RUL och det känns som en evighet! Jag har funderat på att gå o göra ett privat ul i veckan men jag drar mig för det iom att jag läst att man inte riktigt vet om det kan ha negativ effekt på fostret. Så istället försöker jag intala mig själv att risken för missfall nu är otroligt liten o blabla.

Hur hade ni resonerat i denna situation? Ett extra ul eller försöka skärpa till sig o vänta?

Hur sjutton vet man att allt är som det ska såhär innan man börjar känna fosterrörelser samtidigt som symptom börjar försvinna? Hur känner ni?

Om det lugnar din oro är det medicinskt motiverat.

Jag gjorde två privata.

 

[anonymApril]

Tog mig mod o ringde en mottagning för kolla upp tid efter era inlägg @Jenka och @lil-sis Tack för stöd!

Nu hade de givetvis bara tider på de få tider jag inte kan denna v, men tar kanske en i början av nästa om det passar med sambon (vågar mig inte dit själv tror jag!)

 

[Whisperia86]

Gjorde 15 (!) UL förra graviditeten pga medicinska orsaker, sonen verkar frisk ändå

 

[Zata]

Jag har kommit in i en ny veva oro över att något ska gå fel.. Trots att det bara var 2v sen vi gjorde KUB o allt såg bra ut o magen nu växer med rasande fart.. Det är nästan 4v kvar till RUL och det känns som en evighet! Jag har funderat på att gå o göra ett privat ul i veckan men jag drar mig för det iom att jag läst att man inte riktigt vet om det kan ha negativ effekt på fostret. Så istället försöker jag intala mig själv att risken för missfall nu är otroligt liten o blabla.

Hur hade ni resonerat i denna situation? Ett extra ul eller försöka skärpa till sig o vänta?

Hur sjutton vet man att allt är som det ska såhär innan man börjar känna fosterrörelser samtidigt som symptom börjar försvinna? Hur känner ni?

Jag gjorde ett privat VUL i v 10 ungefär och därefter tyckte jag att det var väldigt jobbigt att "leva i ovisshet". Vi fick ju ett missfall på vårt första försök och det gjorde mig väldigt orolig, även om BM som gjorde ultraljudet försökte lugna mig med att när allting ser bra ut och hjärtat kommit igång vid den tiden så minskar risken för missfall till typ 2% (om jag minns rätt). Jag tyckte ändå att det var galet jobbigt att inte veta om man hade ett levande foster eller inte, jag hade knappt några graviditetssymptom alls.

Någon eller några veckor senare var vi på första besöket på MVC och då passade jag på att fråga lite om detta och berätta om min oro. BM sa att jag kunde tänka så att fostret också på något sätt måste få sin tid i lugn och ro och att naturen har ju sin gång ändå, oavsett om vi väljer att göra femton ultraljud i veckan så finns det ju inget vi kan göra åt om vi får missfall heller. Och i de allra flesta fall så går ju allting bra.

Jag försökte tänka mycket på det som BM sa. Jag insåg också att det är ju detta vi har valt nu, ett liv med barn är också ett liv med oro för allt som kan hända barnet, och det börjar redan nu. Jag är en person med stort kontrollbehov och skulle gärna gjort ett ultraljud i veckan bara för att se att allt är bra och det växer som det ska osv, men jag insåg att det är lika bra att börja träna på att jag inte kan ha den kontrollen hela tiden och att börja jobba med mig själv istället och hur jag hanterar oron. Jag tycker faktiskt att det hjälpte mycket att tänka så.

Nu är vi i vecka 19 och imorgon är det äntligen RUL, vi gjorde inte KUB så vi har inte sett Fröet sedan vecka 10, jag längtar som en galning tills imorgon och är ju samtidigt orolig också. Men, jag försöker jobba med det också och tänka att det inte hjälper att oroa sig i förväg, jag kan ändå inte påverka vad som sker eller vilka eventuella "fel" som kan komma att visa sig på RUL.

Alla måste naturligtvis känna efter själva, är du galet orolig så är det klart att du ska göra ett extra ultraljud, jag ville bara dela med mig av hur det var för mig och tänker att det kanske alltid kan hjälpa något :-).

 

[anonymApril]

Jag gjorde ett privat VUL i v 10 ungefär och därefter tyckte jag att det var väldigt jobbigt att "leva i ovisshet". Vi fick ju ett missfall på vårt första försök och det gjorde mig väldigt orolig, även om BM som gjorde ultraljudet försökte lugna mig med att när allting ser bra ut och hjärtat kommit igång vid den tiden så minskar risken för missfall till typ 2% (om jag minns rätt). Jag tyckte ändå att det var galet jobbigt att inte veta om man hade ett levande foster eller inte, jag hade knappt några graviditetssymptom alls.

Någon eller några veckor senare var vi på första besöket på MVC och då passade jag på att fråga lite om detta och berätta om min oro. BM sa att jag kunde tänka så att fostret också på något sätt måste få sin tid i lugn och ro och att naturen har ju sin gång ändå, oavsett om vi väljer att göra femton ultraljud i veckan så finns det ju inget vi kan göra åt om vi får missfall heller. Och i de allra flesta fall så går ju allting bra.

Jag försökte tänka mycket på det som BM sa. Jag insåg också att det är ju detta vi har valt nu, ett liv med barn är också ett liv med oro för allt som kan hända barnet, och det börjar redan nu. Jag är en person med stort kontrollbehov och skulle gärna gjort ett ultraljud i veckan bara för att se att allt är bra och det växer som det ska osv, men jag insåg att det är lika bra att börja träna på att jag inte kan ha den kontrollen hela tiden och att börja jobba med mig själv istället och hur jag hanterar oron. Jag tycker faktiskt att det hjälpte mycket att tänka så.

Nu är vi i vecka 19 och imorgon är det äntligen RUL, vi gjorde inte KUB så vi har inte sett Fröet sedan vecka 10, jag längtar som en galning tills imorgon och är ju samtidigt orolig också. Men, jag försöker jobba med det också och tänka att det inte hjälper att oroa sig i förväg, jag kan ändå inte påverka vad som sker eller vilka eventuella "fel" som kan komma att visa sig på RUL.

Alla måste naturligtvis känna efter själva, är du galet orolig så är det klart att du ska göra ett extra ultraljud, jag ville bara dela med mig av hur det var för mig och tänker att det kanske alltid kan hjälpa något :-).

Jag förstår vad du menar och jag håller egentligen med dig i att det är att föredra att arbeta med sin oro. Jag har försökt göra det, och stundvis har det fungerat bra. Efter KUB kändes allt bra och jag kunde släppa oron, enda tills jag fick en megasammandragning och sen senare fick obehag i äggstockar som inte vill ge med sig... Just när det kommer något nytt som känns obehagligt blir det svårt att hantera oron. Jag har ringt BM o pratat om det men har inte fått någon riktigt övertygande förklaring. Så nu har jag bokat ett privat ul nästa v och sen hoppas jag på att kunna slappna av..

Och visst kan man inte göra något för att förhindra ett missfall men att gå runt med ett MA i 1 månad utan att veta kändes hemskt och därför känner jag att det är bättre att veta om det, hellre än att återuppleva lurendrejeriet. Vilket gör mig än mer angelägen att göra ett extra ul. Men egentligen tror jag nog innerst inne att det är ok denna gång. Något annat vore extremt jobbigt.

 

[Zata]

Jag förstår vad du menar och jag håller egentligen med dig i att det är att föredra att arbeta med sin oro. Jag har försökt göra det, och stundvis har det fungerat bra. Efter KUB kändes allt bra och jag kunde släppa oron, enda tills jag fick en megasammandragning och sen senare fick obehag i äggstockar som inte vill ge med sig... Just när det kommer något nytt som känns obehagligt blir det svårt att hantera oron. Jag har ringt BM o pratat om det men har inte fått någon riktigt övertygande förklaring. Så nu har jag bokat ett privat ul nästa v och sen hoppas jag på att kunna slappna av..

Och visst kan man inte göra något för att förhindra ett missfall men att gå runt med ett MA i 1 månad utan att veta kändes hemskt och därför känner jag att det är bättre att veta om det, hellre än att återuppleva lurendrejeriet. Vilket gör mig än mer angelägen att göra ett extra ul. Men egentligen tror jag nog innerst inne att det är ok denna gång. Något annat vore extremt jobbigt.

Jag förstår vad du menar också, och håller verkligen med om att alla fysiska saker som plötsligt kan hända i kroppen gärna sätter alla tankar i gungning ungefär precis när man har lugnat ner sig. Vi gick också med MA i en månad och det är inget jag önskar någon att behöva uppleva. Lika fantastisk som kroppen är när graviditeten "fungerar", lika jävla skitdålig är den när den lurar en på det viset.

Hoppas verkligen att du kan känna dig lugnare när du varit på ditt UL nästa vecka, jag har ju börjat känna av att Fröet rör på sig nu i ett par veckor och det har gjort att jag har mått så väldigt mycket bättre och känt mig så där lugn och lycklig som jag tycker att alla ska få göra under en graviditet.

Vi har ju RUL i eftermiddag så den här veckan har oron trängt sig på igen - tänk om det är något fel på Fröet? Men jag försöker verkligen att inte oroa mig, det hjälper ju inte! Vi håller tummarna för varandra!

 

[Anonymusen]

@anonymApril Om du känner att du blir lugnare av ett till ultraljud så tycker jag att du ska boka in ett ultraljud. Alla graviditeter är olika och vi har olika erfarenheter i bagaget, så jag tycker inte att man kan säga att något är rätt eller fel. Det jag erfor under min förra graviditet är att den psykiska hälsan är minst lika viktig som den fysiska hälsan. Om den blivande mamman inte mår bra mentalt så blir graviditeten (och iaf i mitt fall, även förlossningen) jobbigare. Att man får stöd och att ens oro tas på allvar av barnmorskan är en nog så viktig bit som att kolla upp det hälsomässiga med mor och barn.