Vårföräldrar 2018 del 2

[Linn-Nora]

Kan BVC hjälpa med psykolog? Lider så med dig. Sådär ska du ju inte behöva må .

Om andningslarmet hamnar lite snett så den inte känner andetagen så larmar den. Det har hänt oss ett antal gånger. Som tur är oftast medan han ammat, så då vet jag ju det varit falskt alarm.
Kan det ha varit det som hände? Dvs inte att hon faktiskt hade andningsuppehåll?
Har också kommit åt fontanellen. I helgen, när han ammat i bilen och jag skulle sätta honom i babyskyddet igen så lyfte jag honom lite högt - och skog hans huvud rakt i lampan i biltaket. Började själv nästan gråta, just för fontanellen. Men är här och är sig själv. Ja den är känslig, men det ska nog mycket till om man ska lyckas skada dom där.

BVC har ordnat så jag fick "gräddfil" till psykolog hos VC. Men eftersom jag varit aktuell inom psykiatrin innan så fick jag inte gå hos BVC:s egna Ska nog ta det en vända till med dom dock.

Jag hoppas det var så! Hon andades när jag kollade och det var "bara" så det vibrerade och pep, det tjöt inte, men ändå. Är så rädd! Känner att jag går miste om att njuta av bebistiden för jag längtar bara tills hon är ett år så jag få vara lite lugnare.
Du har nog rätt angående fontanellen, tänkte så också. Och hon har normal efter och skrattade och busade på kvällen. Men just efter det med larmet och hon klöks så blev jag orolig.
Och att hon är gnällig idag. Å andra sidan är hon mitt i fjärde språnget.

 

[Linn-Nora]

@Linn-Nora jag frågade min bvc”tant” om hur känslig fontanellen är, för jag hade läst online att den var superkänslig givetvis Hon sa att det ska till något typ kantigt eller vasst för att åsamka skada, inte att man råkar röra lite oförsiktigt ett slå i. Vi har tex fört litet krig mot skorv och därmed schamponerat o gnuggat, vilket kändes sådär men enligt bvc inte är någon fara alls.

Skönt att höra Har ju tänkt så innan men nu blev jag supernojig

Tack för att ni tar er tid att skriva till mig

 

[Kilauea]

@Linn-Nora - jag mådde sådär hela graviditeten. Livrädd att förlora vad vi kämpat för. Nu i efterhand sörjer jag att jag inte tillät mig njuta mer. BVCs psykolog gav ingen större hjälp och psykiatrin, som jag fick remiss till för att kontrollera mina antidepressiva under graviditeten, har fortfarande inte gett mig en tid, bara ett brev med "du blir kallad inom 3 månader, vårdgarantin bla bla" .

Nu är jag ännu mer rädd att förlora honom. Om det skulle ske vill jag inte tänka på vad som händer. Därför tvingar jag mig att försöka tänka förbi dom tankarna. Ett leende från honom får mig tillbaka till nuet. Reklam för barncancergalan på tv får dock mina tårar att bränna bakom ögonlocken. Rädslan finns där. Tror det är helt naturligt. Det är klart man är rädd att förlora den man älskar så.

 

[Sedna]

BVC har ordnat så jag fick "gräddfil" till psykolog hos VC. Men eftersom jag varit aktuell inom psykiatrin innan så fick jag inte gå hos BVC:s egna Ska nog ta det en vända till med dom dock.

Jag hoppas det var så! Hon andades när jag kollade och det var "bara" så det vibrerade och pep, det tjöt inte, men ändå. Är så rädd! Känner att jag går miste om att njuta av bebistiden för jag längtar bara tills hon är ett år så jag få vara lite lugnare.
Du har nog rätt angående fontanellen, tänkte så också. Och hon har normal efter och skrattade och busade på kvällen. Men just efter det med larmet och hon klöks så blev jag orolig.
Och att hon är gnällig idag. Å andra sidan är hon mitt i fjärde språnget.

Försök få hjälp av psykolog eller motsvarande samtalshjälp så du kan få stöd i hur du ska hantera din oro.

Många äldre påtalar så gärna att man ska njuta av bebistiden för den går så snabbt. Jag tror snarare många säger så för att njuta av bebistiden är så väldigt svårt, definitivt lättare sagt än gjort. Sömnbrist, oro, livsomställning, hormoner och allt annat gör bebistiden till en riktig prövning. Jag tycker ofta bebistiden romantiseras något enormt. Mysiga promenader, som i verkligheten är en bebis som bara vrålar i vagnen. Dricka kaffe på ett café, som i verkligheten bara är en dimma för att man inte sovit vettigt på flera dagar/veckor/månader/år. Jag njuter i stunden, men bebistiden överlag är inget jag njuter av.

 

[Linn-Nora]

@Linn-Nora - jag mådde sådär hela graviditeten. Livrädd att förlora vad vi kämpat för. Nu i efterhand sörjer jag att jag inte tillät mig njuta mer. BVCs psykolog gav ingen större hjälp och psykiatrin, som jag fick remiss till för att kontrollera mina antidepressiva under graviditeten, har fortfarande inte gett mig en tid, bara ett brev med "du blir kallad inom 3 månader, vårdgarantin bla bla" .

Nu är jag ännu mer rädd att förlora honom. Om det skulle ske vill jag inte tänka på vad som händer. Därför tvingar jag mig att försöka tänka förbi dom tankarna. Ett leende från honom får mig tillbaka till nuet. Reklam för barncancergalan på tv får dock mina tårar att bränna bakom ögonlocken. Rädslan finns där. Tror det är helt naturligt. Det är klart man är rädd att förlora den man älskar så.

Åh, känner så igen mig! Samma här, framförallt i slutet av graviditeten mådde jag så oerhört dåligt. Sen var det lite bättre ett tag efter förlossningen, men nu eskalerar det igen, efter i natt.
Vad arg jag blir att du inte fått komma till vården ännu, så himla dåligt! Hoppas du får tid snart!

Visst är det så. Nu är det ju en person man lärt känna. Klarar mig inte utan henne

 

[Linn-Nora]

Försök få hjälp av psykolog eller motsvarande samtalshjälp så du kan få stöd i hur du ska hantera din oro.

Många äldre påtalar så gärna att man ska njuta av bebistiden för den går så snabbt. Jag tror snarare många säger så för att njuta av bebistiden är så väldigt svårt, definitivt lättare sagt än gjort. Sömnbrist, oro, livsomställning, hormoner och allt annat gör bebistiden till en riktig prövning. Jag tycker ofta bebistiden romantiseras något enormt. Mysiga promenader, som i verkligheten är en bebis som bara vrålar i vagnen. Dricka kaffe på ett café, som i verkligheten bara är en dimma för att man inte sovit vettigt på flera dagar/veckor/månader/år. Jag njuter i stunden, men bebistiden överlag är inget jag njuter av.

Jag ska ta det en vända till Känner att min ork är borta Har bara ångest i magen hela tiden

Så är det nog! Och i efterhand kommer jag säkert tänka tillbaka som att det var mysigare än det var.
Det är ju mysigt också, första leendet, skrattet och en gosig bebis. Men det andra tar bort en hel del av känslan

 

[Sedna]

Jag ska ta det en vända till Känner att min ork är borta Har bara ångest i magen hela tiden

Så är det nog! Och i efterhand kommer jag säkert tänka tillbaka som att det var mysigare än det var.
Det är ju mysigt också, första leendet, skrattet och en gosig bebis. Men det andra tar bort en hel del av känslan

Ja hjärnan har en tendens att framförallt minnas det som är bra, så det fina kommer du säkert komma ihåg bäst. För visst finns det mycket som är helt fantastiskt med bebistiden, men det är lika prövande som det är fantastiskt. Det är inte konstigt eller ovanligt att ha svårt att njuta av bebistiden. Du ska inte behöva tro att du är ensam om att ha svårt att njuta. Men du skulle kanske kunna må bättre med samtalsstöd. Så försök ta orken att söka hjälp även om du känner dig orkeslös.

 

[Sedna]

Hur sover du nu @Linn-Nora?

Tycker sömnen gör så mycket för välmåendet. Själv blir jag snabbt otroligt pessimistisk när jag sover dåligt, vilket jag gjorde de 10 första månaderna när storasyster var bebis. Fattar i efterhand inte hur jag stod ut. Jag har sovit betydligt bättre nu, men har ändå svackor nu med.

 

[Kilauea]

Åh, känner så igen mig! Samma här, framförallt i slutet av graviditeten mådde jag så oerhört dåligt. Sen var det lite bättre ett tag efter förlossningen, men nu eskalerar det igen, efter i natt.
Vad arg jag blir att du inte fått komma till vården ännu, så himla dåligt! Hoppas du får tid snart!

Visst är det så. Nu är det ju en person man lärt känna. Klarar mig inte utan henne

Just nu är allt ok ändå för mig. Har god koll på mina mediciner och har förut blivit sviken av psykiatrin här så om det nån gång kommer en tid då kommer jag tacka nej.

Kan du ha fått en förlossningdepression?
Jag lider med dig, fast det på ett sätt är skönt att inte vara ensam om sin oro.
Har du stöd av pappan i dina tankar? Kan du ventilera värsta oron med honom?

 

[Kilauea]

Försök få hjälp av psykolog eller motsvarande samtalshjälp så du kan få stöd i hur du ska hantera din oro.

Många äldre påtalar så gärna att man ska njuta av bebistiden för den går så snabbt. Jag tror snarare många säger så för att njuta av bebistiden är så väldigt svårt, definitivt lättare sagt än gjort. Sömnbrist, oro, livsomställning, hormoner och allt annat gör bebistiden till en riktig prövning. Jag tycker ofta bebistiden romantiseras något enormt. Mysiga promenader, som i verkligheten är en bebis som bara vrålar i vagnen. Dricka kaffe på ett café, som i verkligheten bara är en dimma för att man inte sovit vettigt på flera dagar/veckor/månader/år. Jag njuter i stunden, men bebistiden överlag är inget jag njuter av.

Skrattar lite åt det fetade. Blåser massor här och kom några droppar när det var dags för hundpromenad idag. Stoppade därför bebis i vagnen, för han skulle vara mer skyddad. Vi hann inte ens utanför dörren innan tårarna sprutade på honom och han skrek. Och skrek. Och skrek. Funderade på att sätta honom i sjalen, men hunden behövde gå och jag ville ju att han skulle vara mer skyddad mot vädret. Så jag gick ändå. En kvarts promenad med skrikande arg bebis. Jag höll nästan på att börja gråta själv.
Så kom vi in i byn igen - och lagom hemma så somnar ungen .
Känner mig rätt grym att han fick vara ledsen tills han somnade dock. Men ungen sover än, en halvtimme senare. I vagnen. Och jag har hunnit fixa med tvätt, vara ner till hönsen osv.
Fast nästa promenad tar vi nog sjalen ändå .

 

[anonymApril]

Har fått skjuta upp bvc två gånger nu tack vare denna envisa förkylning. Dagtid är det ganska bra nu, men framåt småtimmarna om natten har hon det jobbigt och jag tvingas väcka henne med det jäkla koksaltet för att hon ska få andas. Man vet ju själv hur trevligt det är med saltvatten i näsan, men samtidigt är det det enda som hjälper i det här läget så det får vara så. Hur som helst lyckas hon sova lite mer ostört efteråt iaf. Snart är den väl borta hoppas jag! Längtar efter lite bättre sömn för egen del också, klarar inte av att sova när någon snarkar för fullt

Ska bli så spännande att se hur stor hon blivit, känns som att det är jättestor skillnad sen bara en vecka eller två tillbaka! Snart går vi över på strl 68 helt.

 

[Whirlie]

Lite snabba fakta om psd och en länk med fakta. Läs inte slutklämmarna bara :-).

Mellan 2005-2010 dog 136 barn i Sverige av PSD. Det är mindre än 30 barn i Sverige. Vanligast är under veckosluten (alkohol?) och rökande mödrar.

Flera studier visar att hjärtat slutar slå innan andningen påverkas. Att få längre andningsuppehåll är normalt och ofarligt för små barn. Så du behöver inte oroa dig mer nu än förut @Linn-Nora .

https://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=1466

Ska leta upp en länk om andningsuppehåll också.

 

[Whirlie]

Skrattar lite åt det fetade. Blåser massor här och kom några droppar när det var dags för hundpromenad idag. Stoppade därför bebis i vagnen, för han skulle vara mer skyddad. Vi hann inte ens utanför dörren innan tårarna sprutade på honom och han skrek. Och skrek. Och skrek. Funderade på att sätta honom i sjalen, men hunden behövde gå och jag ville ju att han skulle vara mer skyddad mot vädret. Så jag gick ändå. En kvarts promenad med skrikande arg bebis. Jag höll nästan på att börja gråta själv.
Så kom vi in i byn igen - och lagom hemma så somnar ungen .
Känner mig rätt grym att han fick vara ledsen tills han somnade dock. Men ungen sover än, en halvtimme senare. I vagnen. Och jag har hunnit fixa med tvätt, vara ner till hönsen osv.
Fast nästa promenad tar vi nog sjalen ändå .

Tipsar om bärjacka! Jag älskar min!

 

[Whirlie]

Lite snabba fakta om psd och en länk med fakta. Läs inte slutklämmarna bara :-).

Mellan 2005-2010 dog 136 barn i Sverige av PSD. Det är mindre än 30 barn i Sverige. Vanligast är under veckosluten (alkohol?) och rökande mödrar.

Flera studier visar att hjärtat slutar slå innan andningen påverkas. Att få längre andningsuppehåll är normalt och ofarligt för små barn. Så du behöver inte oroa dig mer nu än förut @Linn-Nora .

https://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=1466

Ska leta upp en länk om andningsuppehåll också.

https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19370/2014-3-3.pdf

Sidan 30.

 

[Whirlie]

Lite snabba fakta om psd och en länk med fakta. Läs inte slutklämmarna bara :-).

Mellan 2005-2010 dog 136 barn i Sverige av PSD. Det är mindre än 30 barn i Sverige. Vanligast är under veckosluten (alkohol?) och rökande mödrar.

Flera studier visar att hjärtat slutar slå innan andningen påverkas. Att få längre andningsuppehåll är normalt och ofarligt för små barn. Så du behöver inte oroa dig mer nu än förut @Linn-Nora .

https://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=1466

Ska leta upp en länk om andningsuppehåll också.

30 barn OM ÅRET skulle det stå.

 

[Kilauea]

Tipsar om bärjacka! Jag älskar min!

Ligger en och väntar på att jag ska ta mig till postens utlämningsställe .

 

[Sedna]

Skrattar lite åt det fetade. Blåser massor här och kom några droppar när det var dags för hundpromenad idag. Stoppade därför bebis i vagnen, för han skulle vara mer skyddad. Vi hann inte ens utanför dörren innan tårarna sprutade på honom och han skrek. Och skrek. Och skrek. Funderade på att sätta honom i sjalen, men hunden behövde gå och jag ville ju att han skulle vara mer skyddad mot vädret. Så jag gick ändå. En kvarts promenad med skrikande arg bebis. Jag höll nästan på att börja gråta själv.
Så kom vi in i byn igen - och lagom hemma så somnar ungen .
Känner mig rätt grym att han fick vara ledsen tills han somnade dock. Men ungen sover än, en halvtimme senare. I vagnen. Och jag har hunnit fixa med tvätt, vara ner till hönsen osv.
Fast nästa promenad tar vi nog sjalen ändå .

Hehe. Det brukar ju blir bra i slutändan på något sätt. Tipsar också om bärjacka, har en jag gillar mycket. Bär dock sällan då barnet inte längre gillar selen.

 

[Kilauea]

Hehe. Det brukar ju blir bra i slutändan på något sätt. Tipsar också om bärjacka, har en jag gillar mycket. Bär dock sällan då barnet inte längre gillar selen.

Han sover än . Har fixat med disk och tvätt och nu bara sitter jag och gör....inget. Utom bukesurfar lite .

 

[Sedna]

Han sover än . Har fixat med disk och tvätt och nu bara sitter jag och gör....inget. Utom bukesurfar lite .

Jag hoppas du njuter

Min gnällspik har varit vaken sedan 04:30. Jag har gått 14000 steg för att han ska sova, men han sprallar så han nästan hoppar ur vagnen. Hemma kan vi inte vara för då driver gnället mig till vansinne. Han gillar i alla fall vagnen.

 

[Kilauea]

Jag hoppas du njuter

Min gnällspik har varit vaken sedan 04:30. Jag har gått 14000 steg för att han ska sova, men han sprallar så han nästan hoppar ur vagnen. Hemma kan vi inte vara för då driver gnället mig till vansinne. Han gillar i alla fall vagnen.

Jag försökte men kände mig lat som inte gjorde nåt....
Nu har han dock vaknat (sov lite drygt 1 timme i vagnen ) så nu är det amning och sen roa honom ett tag. Tur han gillar tvn, då kan vi kolla hoppningen. Och sen en ny promenad. Men blir som sagt sjal eller selen då .