Vad gjorde ni på namngivningen?
Vi ska ha om en dryg månad och jag känner mig helt clueless. Hur gör man?
Vi hade namngivning för mellanpojken 2013, tror jag skrev om det i en tidigare tråd för oss vårföräldrar då det kom på tal om hur alla ni ska göra runt namngivning/dop eller inget av det
Vi hade hyrt en lokal så det blev mer som en fest; vi bjöd på grillat kött och potatissallad. Vi hade beställt en sk boktårta med sonens namn på ifrån en fd arbetskollega till efterrätt samt fruktfat. Sen delade vi fadderbreven som vi ordnat. I år blir det något liknande förutom att vi ska vara i vår trädgård, bjuda på smörgåstårta samt en tårta vi gör själva denna gång. Sambon pratade om att vi skulle försöka ge oss på en jänkare, nedanför jänkaren ska det sitta figurer i sockerpasta samt vimplar som bildar hans namn. Sen ska vi dela ut fadderbreven innan paketöppningen. Men blir väl lite mer som trädgårdsfest så trädgården är inhägnad så barnen kan springa som de vill medan föräldrarna pratar
Min gröna björn som ska vara med på tårtan, den blev grön då det var den sockerpastan som fanns hemma när jag kom på idén
Sen får alla barn såna här muggar att ta med hem, om de håller sig hela
Verkar som att min kropp gått och väntat på det där läkarbesöket och sen bara släppte allt. Är helt färdig. Och maken har precis börjat medicinera och är om något ännu tröttare än tidigare, så han är inte till någon direkt hjälp för tillfället. Och vi har ingen släkt i den här stan... Jösses. Tur att J iaf är en osedvanligt lätthanterlig bebis, annars skulle det inte funka alls just nu. Idag är det jobbigt här. Min man har dragits med en depression under en längre tid men inte velat söka hjälp för den. När J föddes så blev det naturligtvis en hel del nya påfrestningar och för några veckor sen brakade han ihop helt. Jag ordnade läkartid åt honom och igår träffade vi läkaren och han fick antidepp och ångestdämpande. Gott så. Men idag orkar plötsligt inte jag.
Behövde bara ventilera lite...
Fy vad jag lider med er båda, vi har ju också gått igenom det där... Jag höll ihop bra många veckor men till slut fick jag magkatarr, började kräkas, svimma osv så det var riktigt slitit där ett tag - jag brakade som tur var ihop när min sambo redan blivit "bra", eller i alla fall mycket bättre. Hans antidepp, ångestdämpande och terapi hade börjat hjälpa när jag inte orkade mer, och vi har fullt med anhöriga runt oss som bor nära. Så tungt för er, det är ingen tröst men det blir bättre. Och man får bli jävligt trött. Var mamma i första hand tänker jag - ta hand om dig och bebis så gott det går och strunta i resten ett tag.
Dags för äventyr! Ungar och halva bohaget är inpackade i bilen och vi drar på roadtrip.Första stoppet blir mina föräldrar i Västergötland, sen åker vi vidare till vännerna i Skåne nästa vecka. Helt sjukt vad mycket saker man plötsligt "måste" ha med!
Vad spännande!
Visst måste man packa helt löjligt mycket. Vi var borta en natt med ongen och det kändes som att vi hade med oss grejer för att stanna resten av månaden
Var i Skåne ska ni om man får vara nyfiken?
Dags för äventyr! Ungar och halva bohaget är inpackade i bilen och vi drar på roadtrip.
Maken kom in och utropade samma sak efter att ha tetrispackat in allt!
Ungarna klarade resan galant, vilka härliga barn vi har! Matstopp i Örebro och amning utanför Karlsborg när de hann bli ledsna under brostoppet. Sen goa och glada hela kvällen innan de båda däckade gott. Sonen somnade dock redan vid sex, så jag ser fram emot en tidig morgon!
Helt galet! Bara vagnen tar ju halva utrymmet i vår v70, vi kommer behöva takbox tror jag!
Vi ska till Furulund, utanför Kävlinge.
Nu har vi precis haft paus i Örebro med två jätteduktiga ungar som sovit hela vägen. Nu är de matade, bytta och har sprattlat på gräset en stund. Vi åker vidare!
Helt galet! Bara vagnen tar ju halva utrymmet i vår v70, vi kommer behöva takbox tror jag!
Vi ska till Furulund, utanför Kävlinge.
Nu har vi precis haft paus i Örebro med två jätteduktiga ungar som sovit hela vägen. Nu är de matade, bytta och har sprattlat på gräset en stund. Vi åker vidare!
Ongen var ledsen (megaledsen) i ungefär 30 sekunder per stick och sen småsnyftade och halvskrattade hon om vartannat i en stund till sen var allt bra igen. Även växt ett gäng centimetrar och ligger nu på 59 stycken, jag blir förvånad varje dag över hur mycket hon växer Skönt att hon tog det med ro!Idag firade Zeldapelda sin 3 månadersdag med att bli vaccinerad, hon tog det som en boss. Var superglad och pratade massor med läkaren vilket snabbt gick över till att skälla på henne eftersom hon hade mage att stickas i benen bara så där mitt i pratstunden!
Enda reaktionen än så länge är att hon varit supertrött hela dagen och varit liiite gnällig men annars sitt vanliga glada jag. Hon fick en alvedon nu innan sängdags så hon sover gott inatt.
Hon hade gått upp ca 500g och har nu spräckt 6 kilos gränsen med 40 gram tillgodo!
