Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Okej, en lite mer positiv uppdatering från oss då:
För ungefär en vecka sedan fick J riktig ordning på det där med händer. Sen dess är hennes favoritaktivitet att ligga och pilla på en leksaksboll med en massa flärpar och då och då greppa tag i en flärp och sula iväg bollen...oftast upp i ansiktet på sig själv.
Det gnags också frenetiskt på händerna och imorse vaknade jag av ett konstigt smaskande ljud som orsakades av att hon låg och försökte trycka in båda nävarna i munnen samtidigt. Begåvat. Resten av vakentiden ler hon stort åt allt och alla och pratar långa haranger (mest "Ogooo?" och "Gllll!"). Det ständiga hand-gnagandet leder dock till att ungen nu börjat dregla kopiöst. Inte lika gulligt...  Projekt Vända Kroppen pågår också ständigt, hon tar sig över på sidan utan problem men fastnar när hon försöker snurra över på mage. (Fattar att det här låter som ingenting för er i tråden med äldre ungar, men jag är helt fascinerad av allt hon lär sig )
Hon fyllde hela 10 veckor igår, väger nånstans runt 6500 gram och är runt 63 cm lång (hemmavägd och hemmamätt igår, vi ska inte till Bvc igen förrän i slutet på augusti). Hon växer snabbare än vad vi räknat med och vi har redan fått byta till storlek 68 i kläder från HM, de verkar vara lite små i storlekarna, men i kläder från andra märken funkar 62 förhoppningsvis några veckor till.
Dessutom är hon såklart Världens Bästa Unge, men det är ju så självklart att det knappt behöver sägas.
Åh tack för uppdateringen! Det låter som om ni har "koll på läget" mitt i kaoset!Vår lille plutt växer så det knakar, 4 månader nu och har hunnit gå igenom saker vissa aldrig gör i sina liv.
Men vi har äntligen fått svar ifrån magnetröntgen, han har inga mer missbildningar/utvecklingsstörningar än synnerverna. Vilket är skönt, då läkarna var oroade över att det skulle kunna finnas mer saker.
Han är den gladaste lilla skit nu när magen mår bra och han inte har ont längre.
Vi börjar tro att han ser någonting, men vi tänker inte hoppas på något utan tiden får utvisa hur läget ser ut.
Just nu går det segt med allt, läkarintyg tar en evighet att få, väntat någon månad snart. Älskar semestertider! Vi skall tillbaka efter sommaren på återbesök.
Nu har vi fått vänja oss lite kring detta, hjärtat skar lite när vi låg inne för undersökning när man såg flera småttingar som var så sjuka. Kändes så egoistiskt att vi var så ledsna över vårat besked, som är en piss i havet egentligen mot vad andra får genomgå.
Vi har en frisk (i övrigt) glad och pigg pojke som är världens finaste
Men ack vad svårt det är att hitta bra leksaker till honom, Han älskar när han kan hålla små saker som låter lagom när han svingar hej vilt med dom.
Åh tack för uppdateringen! Det låter som om ni har "koll på läget" mitt i kaoset!
Att känna sorg inför funktionsnedsättningen och samtidigt glädjas åt det barn man ändå fått är en känsla alla har, det är normalt och man behöver känna så för att bearbeta det hela. Och att andra har det sämre hjälper ju inte dig (eller de som har det sämre).
Semestertider suger när man vill få saker i rullning. Hoppas att ni snart kan få kontakt med en specialpedagog eller arbetsterapeut vid habiliteringen eller synteamet, beroende på hur de organiserar sig i ert landsting.
Ha ha, några vi känner lät storebror bestämma vad lillebror skulle heta, Sixten.Här finns avdelning tröga tänkare tydligen. Insåg just att mitt användarnamn på buke är Ottisen (rensade cookies och var tvungen att logga in) och min lille unge heter Otto. Han är inte riktigt döpt efter den häst som mitt användarnamn är efter, men det var ändå så vi kom på namnet har fått tips att aldrig någonsin nämna för honom att han är Lite döpt efter ett envist gotlandsruss
Här trampar allt på, vår lille har fått lite mer attityd. Ärligt talat välkommet eftersom jag hunnit noja lite över att han nog är sjuk eftersom han var så snäll. Men numera sägs det ifrån när saker inte går rätt till. (Och det var nog inget att längta efter haha, har dock bara hänt när pappa är ensam hemma) Sover snällt fortfarande även fast vi har långt till att han ska sova hela nätter utan att äta. Just nu är sista målet runt 22, sedan 04.30 och sedan 07.30. Han har varit ute och semestrat på segelbåten vid ett par tillfällen och är lika nöjd där som hemma
har ju fått världens bäste unge och fattar knappt vad jag gjort för att förtjäna det, men så tror och hoppas jag att alla känner tycker allt i livet har blivit bättre!
Innan vi fick honom trodde jag att jag skulle tycka det var trist med spädbarn men jag älskar den här tiden. Det händer saker hela tiden ju!
Jag måste fråga, är det bara jag som har absolut ingen sexlust längre..? Vi har haft sex en gång sedan förlossningen. Det var strax efter att avslaget slutat och jag kände att jag ville göra det för att få igång det igen. Men kroppen var tydligen inte redo än, för trots en massa glidmedel kändes det inte helt ok och var inte skönt alls.. Jag vill ju komma igång och ha iaf ett lite fungerande sexliv, men det finns verkligen INGEN lust, känner mig nästan äcklad av det. Är rätt jobbigt för mig, men ännu värre för sambon för för honom är sex ännu viktigare och han känner det som att jag inte älskar honom som förut, vilket ju inte är sant
Här är en till! *viftar entusiastiskt* Vi har också legat en gång sen förlossningen, när jag hade varit på efterkontroll, och då också för att jag kände att vi kanske borde komma igång nån gång. Men det var ingen höjdare även om allt funkar rent fysiskt. Och jag har verkligen noll lust. Har liksom huvudet fullt av bebisskötsel mest hela tiden, känns det som.
(skulle skrivit mer, men nu ropar bebis efter mig - återkommer kanske!)
Hur går det för er @KattenKorven? Tänker en massa på er!
Jag måste fråga, är det bara jag som har absolut ingen sexlust längre..? Vi har haft sex en gång sedan förlossningen. Det var strax efter att avslaget slutat och jag kände att jag ville göra det för att få igång det igen. Men kroppen var tydligen inte redo än, för trots en massa glidmedel kändes det inte helt ok och var inte skönt alls.. Jag vill ju komma igång och ha iaf ett lite fungerande sexliv, men det finns verkligen INGEN lust, känner mig nästan äcklad av det. Är rätt jobbigt för mig, men ännu värre för sambon för för honom är sex ännu viktigare och han känner det som att jag inte älskar honom som förut, vilket ju inte är sant
Gör ett tillägg (medan ungen käkar  ) för att påpeka att amningshormon (utöver hela grejen med att sköta bebis 24/7) kan ha en rejäl negativ effekt på sexlusten. Kag började med p-piller i någon vecka och märkte en viss förbättring på den fronten då...men de fick min mjölk att börja sina, så jag fick sluta med dem illa kvickt.
I mitt fall så är dock min man helt okej med att jag inte har lust för tillfället och förstår att det beror på kombon amning +föräldraskaps-chocken...men jag blir lite småstressad av situationen ändå. men det ger sig väl så småningom...ska ju inte amma för alltid.
Jag måste fråga, är det bara jag som har absolut ingen sexlust längre..? Vi har haft sex en gång sedan förlossningen. Det var strax efter att avslaget slutat och jag kände att jag ville göra det för att få igång det igen. Men kroppen var tydligen inte redo än, för trots en massa glidmedel kändes det inte helt ok och var inte skönt alls.. Jag vill ju komma igång och ha iaf ett lite fungerande sexliv, men det finns verkligen INGEN lust, känner mig nästan äcklad av det. Är rätt jobbigt för mig, men ännu värre för sambon för för honom är sex ännu viktigare och han känner det som att jag inte älskar honom som förut, vilket ju inte är sant
Jag måste fråga, är det bara jag som har absolut ingen sexlust längre..? Vi har haft sex en gång sedan förlossningen. Det var strax efter att avslaget slutat och jag kände att jag ville göra det för att få igång det igen. Men kroppen var tydligen inte redo än, för trots en massa glidmedel kändes det inte helt ok och var inte skönt alls.. Jag vill ju komma igång och ha iaf ett lite fungerande sexliv, men det finns verkligen INGEN lust, känner mig nästan äcklad av det. Är rätt jobbigt för mig, men ännu värre för sambon för för honom är sex ännu viktigare och han känner det som att jag inte älskar honom som förut, vilket ju inte är sant
När vi ändå snackar p-piller. Jag vill inte äta sådana mer! Har gått ner 30 kilo på den här tiden sen jag blev gravid och födde barn, misstänker att tabletterna skulle kunna ha något med det att göra.
Hur krångligt är det med de hormonfria grejer som finns, typ p-dator? Och spiral - hur ont gör det att stoppa dit?