Vårföräldrar 2015 #2

[vilse]

Jo, men jag har lite svårt för fleece.. Tycker att det lätt blir statiskt och att det kan kännas lite obehagligt mot huden. Såg några mjuka jerseytyger sist jag var i tygaffären som nog skulle kunna fungera. De hade en ganska hög andel bomull i sig, men kändes betydligt varmare än flanell.

Då hade jag i så fall lagt in ett lager vadd mellan inne och yttertyg. Filten är ju trots allt till för att man inte ska behöva ha overallen på i bilen (de sitter säkrare utan en massa klumpiga overaller)

 

[Girasol]

Vet inte hur jag ska göra för att inte få all text direkt. Nåväl. Den som inte vill läsa mindre roliga saker kanske bör scrolla förbi....

Den 19 januari kl 15.24 föddes en liten Elvira efter en dramatisk förlossning.





Var hos bm på förmiddagen med tanke på ultraljudet på onsdagen och den ganska nonchalanta läkaren. Inget kändes konstigt. Stannade till på Ica Maxi för att köpa påslakan på halva priset för att sy ett bebynest var tanken… Det gick också bra. Kommer hem, startar datorn och gör mig en kopp te och sitter vid bordet och bara slappar, tänker att jag ska fixa lunch men plötsligt så känner jag mig extremt nödig och behövde gå på toa. Splash så kom det en rejäl blödning och sen en till.. Vet ju att placenta praevia kunde orsaka detta så kände mig lugn, ringde sambon som skulle på möte kl 13 och då var kl 2 minuter i ett.. Sen ringde jag förlossningen som ville ha in mig med ambulans –jag som inte ens kände mig dålig. Nåja, ringde så 112 och beställde en gul taxi i halkan.
Denna taxi hade ingen större brådska eftersom jag inte hade det, så från samtal till incheckning på förlossning så tog det dryga timmen. En blödning till på denna timmen. Sen på förlossningen så började det rinna, jisses rena blodbadet vilket resulterade i att jag fick kortison + cyklokapron injicerat intramuskulärt men i samma minut inser läkaren mängden blod och beslutar om akutsnitt. Den mängden cyklokapron orsakade stora kräkningar, så medan de skulle dra av mig kläderna, sätta kateter, infarter och byta säng på mig så ligger jag och kaskadkräks.
Sedan springer de iväg med mig kräkandes i sängen bort till operation och det är allmän panik eftersom barnläkaren inte dykt upp. Man hinner inte tvätta utan man tvingar i mig neutraliserande magsyremedicin, sätter fler infarter och sedan sövs jag.
Vaknar upp på IVA kl 1 på natten med respirator… Var ingen angenäm upplevelse kan jag säga. Operationen tog fem timmar, jag fick 7,8 liter blod och plasma, min kroppstemperatur var nere på 33 grader och tillslut tvingades man ta beslutet att operera bort livmodern för att få stopp på blödningarna. Visar sig att förutom en total placenta praevia så även en placenta increta samt att min urinblåsa växt ihop med livmodern så även den har man behövt skära i för att få loss livmodern.
Sedan åkte jag på infektion och har fått antibiotikadropp och varit sjukt dålig tills i söndags kväll då jag kände att nu är det på g att vända. Mår fortfarande skit med antibiotika, stentar inopererade i urinblåsan för att stötta upp läkningen. Ser totalt misshandlad ut på armarna då jag är totalt blåslagen av alla nåar de stte under op. Har svårt att behålla maten, fått svamp i hela kroppen pga den kraftiga antibiotikan och varit allmänt nära att ge upp några gånger under denna resa. Läkarna säger själva att det är en stor och svår operation jag gått igenom och de pratar inte ens omatt skriva ut mig än… Känns hårt men samtidigt skönt.
Antar jag glömt mer än hälften av vad som hänt. Men detta var ett sammandrag… Hon äter och frodas och vägde 2226 g och 47 cm lång trots att hon föddes i v 32+4…

Själv är jag helt slut....

 

[Girasol]

Måndansare
Fredag kl 09:03 #340

MARS
1:a Lamborghini, 2:a barnet
2:a FengurLaugar, 2:a barnet
11:e Girasol, 5:e barnet, flicka. Elvira föddes 19/1 kl 15.24, 2226 gram och 47 cm.
14:e Sined, 2:a barnet
16:e _saga_ 2:a barnet, flicka
17:e Jast, 1:a barnet, pojke
17:e Rhinos, 1:a barnet, pojke
29:e Olina, 1:a barnet
31:e Vilse, 2:a barnet, troligen en flicka

APRIL
3:e carmarnic, 2:a barnet
5:e Lo_, 1:a barnet
5:e Smulu 2:a barnet
5:e Glittra, 1:a barnet
8:e Tassetass, 1:a barnet
12:e Elisha, 1:a barnet, flicka
14:e Snowwhite, 1:a barnet, pojke
15:e Snna, 2:a barnet
16:e Melisen, 1:a barnet, flicka
20:e Comatose, 1:a barnet
26:e Gesska, 2:a barnet
27:e Jazzen, 1:a barnet
30:e Imogen, 1:a barnet

MAJ
5:e Magnum, 1:a barnet
13:e Bambi, 1:a och 2:a barnet, flicka och ?
17:e Lime, 1:a barnet
19:e Sinus, 1:a barnet
23:e Magzzan 2:a barnet, pojke
28:e Retro, 1:a barnet
29:e 1887, 1:a barnet

 

[FengurLaugar]

Herregud vilket drama @Girasol !! Men skönt att lilla tjejen är ute och att hon mår bra och att du är på bättringsvägen. Grattis till trådens första bäbis!
Är nog bra att du får stanna ett tag och inte behöva tänka på massa annat mer än att piggna till själv och att ta hand om Elvira det du klarar självmant.

 

[Rhinos]

@Girasol Grattis till tjejen, men fy vilken historia. Det låter som taget ur en sjukhusserie. Skönt att det gick bra till slut och att flickan är pigg, frisk och kry .

 

[1887]

@Girasol Oj vilken resa! Grattis till lilla tjejen. Önskar dig ett snabbt tillfrisknande

 

[Olina]

@Girasol Även jag grattar till lilla tjejen. Ta hand om er nu!

 

[Tassetass]

@Girasol Kram, grattis och krya på dig!!

 

[Smulu]

Åh vad lättad jag blev över att du fått en liten Elvira Min första tanke när jag läste din varning var att det inte blivit någon bebis.
Ta hand om er!

 

[Snowwhite]

Jäklar!
Krya på dig och grattis till dottern!

 

[Amha]

Vet inte hur jag ska göra för att inte få all text direkt. Nåväl. Den som inte vill läsa mindre roliga saker kanske bör scrolla förbi....

Den 19 januari kl 15.24 föddes en liten Elvira efter en dramatisk förlossning.





Var hos bm på förmiddagen med tanke på ultraljudet på onsdagen och den ganska nonchalanta läkaren. Inget kändes konstigt. Stannade till på Ica Maxi för att köpa påslakan på halva priset för att sy ett bebynest var tanken… Det gick också bra. Kommer hem, startar datorn och gör mig en kopp te och sitter vid bordet och bara slappar, tänker att jag ska fixa lunch men plötsligt så känner jag mig extremt nödig och behövde gå på toa. Splash så kom det en rejäl blödning och sen en till.. Vet ju att placenta praevia kunde orsaka detta så kände mig lugn, ringde sambon som skulle på möte kl 13 och då var kl 2 minuter i ett.. Sen ringde jag förlossningen som ville ha in mig med ambulans –jag som inte ens kände mig dålig. Nåja, ringde så 112 och beställde en gul taxi i halkan.
Denna taxi hade ingen större brådska eftersom jag inte hade det, så från samtal till incheckning på förlossning så tog det dryga timmen. En blödning till på denna timmen. Sen på förlossningen så började det rinna, jisses rena blodbadet vilket resulterade i att jag fick kortison + cyklokapron injicerat intramuskulärt men i samma minut inser läkaren mängden blod och beslutar om akutsnitt. Den mängden cyklokapron orsakade stora kräkningar, så medan de skulle dra av mig kläderna, sätta kateter, infarter och byta säng på mig så ligger jag och kaskadkräks.
Sedan springer de iväg med mig kräkandes i sängen bort till operation och det är allmän panik eftersom barnläkaren inte dykt upp. Man hinner inte tvätta utan man tvingar i mig neutraliserande magsyremedicin, sätter fler infarter och sedan sövs jag.
Vaknar upp på IVA kl 1 på natten med respirator… Var ingen angenäm upplevelse kan jag säga. Operationen tog fem timmar, jag fick 7,8 liter blod och plasma, min kroppstemperatur var nere på 33 grader och tillslut tvingades man ta beslutet att operera bort livmodern för att få stopp på blödningarna. Visar sig att förutom en total placenta praevia så även en placenta increta samt att min urinblåsa växt ihop med livmodern så även den har man behövt skära i för att få loss livmodern.
Sedan åkte jag på infektion och har fått antibiotikadropp och varit sjukt dålig tills i söndags kväll då jag kände att nu är det på g att vända. Mår fortfarande skit med antibiotika, stentar inopererade i urinblåsan för att stötta upp läkningen. Ser totalt misshandlad ut på armarna då jag är totalt blåslagen av alla nåar de stte under op. Har svårt att behålla maten, fått svamp i hela kroppen pga den kraftiga antibiotikan och varit allmänt nära att ge upp några gånger under denna resa. Läkarna säger själva att det är en stor och svår operation jag gått igenom och de pratar inte ens omatt skriva ut mig än… Känns hårt men samtidigt skönt.
Antar jag glömt mer än hälften av vad som hänt. Men detta var ett sammandrag… Hon äter och frodas och vägde 2226 g och 47 cm lång trots att hon föddes i v 32+4…

Själv är jag helt slut....

Fy fan rent ut sagt. Vilket trauma! Hur känns det annars, utöver de fysiska men du dras med?

 

[Lime]

Stort grattis till den lilla tjejen @Girasol !
Vad skönt att allt gick bra trots att det inte blev som planerat och att de inte har bråttom att skicka hem dig. Krya på dig!

 

[Tassetass]

Jag börjar misstänka att jag har en bläckfisk i magen och inte en bäbis. Alternativt en bäbis med alldeles för många armar och ben för det borde inte gå att sprattla överallt samtidigt med bara två armar och ben.

Dessutom sprattlas det på rätt hårt, man kan se på överstrykningarna i rättsfallen jag läser när hon lägger lite extra kraft bakom sprattlet; mina fina markeringar är inte direkt raka.

 

[Magzzan]

Grattis till Elvira Girasol men vilken resa... Tänkte på dig igår att oj jag har inte sett något från henne på ett tag, men se där kom ju svaret.

Krya nu på dig och låt kroppen få tid att läka.

 

[Girasol]

Tack

För att vara ärlig så är det lite svajjigt, ena stunden glad över dottern, nästa över att jag känner mig stympad, att det inte kan bli något till barn. Kombinerat med att orken tryter och jag helt enkelt inte orkar/reder/ fixa att sköta henne fullt ut och känslan av att neonatalen pressar på en aning. Glädjen är inte riktigt här ännu. Men det får ta tid, det kommer bli bra...

Har just fått reda på att jag har fått uvi + ska därtill få järninjektion eftersom mitt järnvärde seglar runt på 87 hela tiden sen förlossningen, kanske det blir lite mer ork efter det (y)

 

[Retro]

@Girasol Grattis till bebis och ta väl hand om dig själv nu!
Har funderat på hur det går för dig så ändå skönt att du skrev.

 

[Lime]

Igår klappade sambon mig på magen och sa att han kommer att sakna den när barnet väl är ute. Själv känner jag att "this is only the beginning" och att han (förhoppningsvis) kan gosa med magen i 15 veckor till. Det är först nu den börjar växa på allvar och jag känner att jag blir tvungen att dra ned tempot betänkligt.

I söndags följde jag med sambon ut på säsongens sista jakt med vår tax och hade hoppats på en skön dag med trevligt sällskap. Tyvärr hann vi inte gå så lång sträcka innan jag höll på att svimma både en och två gånger inne i en tät granplantering. Lyckligtvis släppte det efter att jag fått sätta mig ned en stund, men jag kände en otrolig frustration över att kroppen inte lät mig fortsätta dagen ute i skogen. Ska bli intressant att se hur värdena ser ut när vi ska på BM-besök om en vecka eftersom de har inte mätts sedan v. 11. Fram till dess ska jag ta det lugnt.

 

[Blueberry]

Vet inte hur jag ska göra för att inte få all text direkt. Nåväl. Den som inte vill läsa mindre roliga saker kanske bör scrolla förbi....

Den 19 januari kl 15.24 föddes en liten Elvira efter en dramatisk förlossning.

Var hos bm på förmiddagen med tanke på ultraljudet på onsdagen och den ganska nonchalanta läkaren. Inget kändes konstigt. Stannade till på Ica Maxi för att köpa påslakan på halva priset för att sy ett bebynest var tanken… Det gick också bra. Kommer hem, startar datorn och gör mig en kopp te och sitter vid bordet och bara slappar, tänker att jag ska fixa lunch men plötsligt så känner jag mig extremt nödig och behövde gå på toa. Splash så kom det en rejäl blödning och sen en till.. Vet ju att placenta praevia kunde orsaka detta så kände mig lugn, ringde sambon som skulle på möte kl 13 och då var kl 2 minuter i ett.. Sen ringde jag förlossningen som ville ha in mig med ambulans –jag som inte ens kände mig dålig. Nåja, ringde så 112 och beställde en gul taxi i halkan.
Denna taxi hade ingen större brådska eftersom jag inte hade det, så från samtal till incheckning på förlossning så tog det dryga timmen. En blödning till på denna timmen. Sen på förlossningen så började det rinna, jisses rena blodbadet vilket resulterade i att jag fick kortison + cyklokapron injicerat intramuskulärt men i samma minut inser läkaren mängden blod och beslutar om akutsnitt. Den mängden cyklokapron orsakade stora kräkningar, så medan de skulle dra av mig kläderna, sätta kateter, infarter och byta säng på mig så ligger jag och kaskadkräks.
Sedan springer de iväg med mig kräkandes i sängen bort till operation och det är allmän panik eftersom barnläkaren inte dykt upp. Man hinner inte tvätta utan man tvingar i mig neutraliserande magsyremedicin, sätter fler infarter och sedan sövs jag.
Vaknar upp på IVA kl 1 på natten med respirator… Var ingen angenäm upplevelse kan jag säga. Operationen tog fem timmar, jag fick 7,8 liter blod och plasma, min kroppstemperatur var nere på 33 grader och tillslut tvingades man ta beslutet att operera bort livmodern för att få stopp på blödningarna. Visar sig att förutom en total placenta praevia så även en placenta increta samt att min urinblåsa växt ihop med livmodern så även den har man behövt skära i för att få loss livmodern.
Sedan åkte jag på infektion och har fått antibiotikadropp och varit sjukt dålig tills i söndags kväll då jag kände att nu är det på g att vända. Mår fortfarande skit med antibiotika, stentar inopererade i urinblåsan för att stötta upp läkningen. Ser totalt misshandlad ut på armarna då jag är totalt blåslagen av alla nåar de stte under op. Har svårt att behålla maten, fått svamp i hela kroppen pga den kraftiga antibiotikan och varit allmänt nära att ge upp några gånger under denna resa. Läkarna säger själva att det är en stor och svår operation jag gått igenom och de pratar inte ens omatt skriva ut mig än… Känns hårt men samtidigt skönt.
Antar jag glömt mer än hälften av vad som hänt. Men detta var ett sammandrag… Hon äter och frodas och vägde 2226 g och 47 cm lång trots att hon föddes i v 32+4…

Själv är jag helt slut....

Men HERRGUD
Tack och lov att de insisterade på att få in dig snabbt.
Hoppas att du repar dig i lagom takt – ta hand om dig..!

 

[Snowwhite]

Jag börjar misstänka att jag har en bläckfisk i magen och inte en bäbis. Alternativt en bäbis med alldeles för många armar och ben för det borde inte gå att sprattla överallt samtidigt med bara två armar och ben.

Hmmm ja jag har seriöst funderat på hur sjutton min ligger egentligen, alternativt hur snabbt och ofta den flyttar sig runt när den sparkar och slår både högt och lågt samt både på höger och vänster sida...

Bläckfisk är svaret, alltså...

 

[carmarnic]

@Girasol Men gud vad läskigt! Vilken tur att allt gick bra till sist. Grattis till flickan och krya på dig!