Sv: Vårföräldrar 2013! Del 2
+ DS
Om jag ska vara ärlig så känner jag ingen skuld för att jag belastar systemet. Vi, ffa Olle har betalt så sjukt mycket skatt genom åren att det inte finns någon anledning att tycka det är jobbigt när vi faktiskt behöver hjälp. Sen är det ju helt skevt att dödssjuka blir utförsäkrade men det är en annan fråga.
För mig handlar det om att jag blir ledsen över att min rygg är så dålig som den faktiskt är och att det är permanent och i sig inte har något med grav att göra. Det är liksom inte så att det pang bom går över när ungen ploppat ut.
Problemen blir färre när jag tränar i stora mängder (utöver att jag rider) men det krävs väldigt mycket träning och jag kan inte låta bli att fundera på hur det ska bli de perioder i livet då det inte går? Ska det vara så här illa hela tiden eller värre? Hur blir det när man blir gammal och måste ta det lungt? Kommer jag må så här då? Ja det är kanske idiotiskt att tänka på problemen så lång fram, men det är just det som är grejen, jag ser inget slut på mina problem. Bättre ska det ju bli igen men det sker ju inte i en handvändning och BRA blir jag ju aldrig. DET gör mig ledsen/bitter/arg/tom/you name it