Sv: Varför fel med korsningsavel?
Det tar några generationer innan en ras kan anses vara konsoliderad, det har diskuterats om Ridponny ganska nyligen, det borde väl vara vår nyaste "korsningsras". Hur många generationer vet jag inte men vill gärna veta. Det viktigaste när man "uppfinner" en ny ras är att man har ett bestämt mål för rasen och väljer att avla vidare på de djur som ligger så nära idealet som möjligt.
Så om man bestämmer sig för att försöka ta fram en andalusierliknande häst på 180 kanske man får använda sig av andalusier + shire + någon förädlare, och de som liknar shires och är 155 cm används gissningsvis inte i avel, men syrran som är 170 cm av någerlunda spansk typ kan komma ifråga. Med hårdare selektering bör man snabbare nå målet.
Visst var det så de första halvbloden (varmblodiga ridhästarna) skapades, före många år sedan. Sedan finns det ju nyare halvblodskorsningar också, men jag tror man får räkna några generationer med målinriktad avel innan man vet ungefär vilka gener som gömmer sig. Nordsvenskar i all ära, de är jättevackra, men tar jag mitt halvblodssto till en halvblodshingst förutsätter jag att det är ett föl av halvblodstyp som blir resultatet. Jag vet inte exakt men jag tror att första stoet i mitt stos stam kan vara från omkring 1880, och hon är okänd och vad jag fått veta skulle vara en svensk lanthäst. Och om jag förstått det rätt så var de en grövre halvblodsliknande häst, så jag gissar att kallblod och fullblod korsats tidigare, innan det finns dokumenterat för vissa linjer. Detta sto betäcktes med en hingst som enligt allbreedpedigree.com (som inte är 100% pålitligt!) skall vara en oldenburgare, vars mormorsfar var en Cleveland Bay (1830). Jag vet inte om den rasen utvecklats speciellt mycket, men jag blir inte jätteförvånad av att se den som ett genomtänkt inslag för att ta fram en trevlig varmblodshäst. Långt bak har jag hittat andalusier och någon föregångare till hackney. Och till detta massor av fullblod, inget färskt i min madam dock. Det finns givetvis olika varmblodiga ridhästar i henne, alla tyska jag kan komma på på rak arm..
Att korsa bara för att man vill ha ett föl och välja grannens gulliga någerlunda väluppfostrad hingst med vacker man är inte alltid den bästa kombinationen. Men detta har ju diskuterats i det oändliga.
Sedan ska jag inte sticka under stol med att det finns många korsningar som blivit hur trevliga som helst, en del riktigt bra, alla inte jätteplanerade, men det är en större risk att ta om man inte har ett avelsmål och vettiga kandidater för att nå målet.
Och visst kan man korsa och ha ett mål! Absolut!
/U
Lycka till vad du än väljer
