Våra vanligaste lögner

[Ninjakatten]

Jag är en sådan som tycker att det som är viktigast är att det sociala samspelet fungerar. Att vara ärlig eller att inte ljuga kommer långt ned på min lista.... Jag ser ingen anledning till att en random person jag möter ska behöva höra att "nej det är inte bra med mig, allt är skit, faktisk". Jag ger glädje och leenden till de människor jag möter, och de flesta blir glada av det. Jag använder vänner och familj till att ösa ur mig mitt egentliga mående.

Eftersom jag själv anstränger mig så förbannat för att vara positiv mot andra, blir jag sur som sjutton om jag inte får det tillbaka. Sociala koder är viktigt.

För att återgå till ämnet:

Jag tycker att listan borde utökas med:

-- Inga problem!

Som svar på t ex: Förlåt att jag är så omständlig, Förlåt att du fick springa ned till förrådet när jag ändå inte ville köpa något, förlåt för att jag gjorde sönder xx, förlåt för att jag stannade kvar 20 minuter efter stängningstid, osv i all oändlighet.

 

[Amha]

Vad finns det för värde i att strunta i sociala koder? Utan sådana skulle vårt umgänge bli rätt svårt.

Jag struntar inte i dem i allmänhet, jag struntar i dem om det innebär att jag inte säger sanningen.

Anledningen är rätt enkel. Jag kan inte riktigt dra på mig en vit lögn för det märks ändå om jag uppskattar eller inte uppskattar samtalet, om jag mår bra eller inte osv. Jag är ganska mycket en "allt eller inget"-person. Antingen har jag en bra dag eller så är dagen riktigt kass. Jag uppskattar i regel inte heller att folk låtsas vara positiva hela tiden*. Det gör mig obekväm. Dessutom, om någon säger till mig att vi måste ta en fika och det är något jag själv skulle uppskatta, finns det en viss risk att jag, likt Ove Sundberg, ringer upp och frågar.

*om de faktiskt känner sig positiva är det klart att de ska vara det. Det handlar alltså om teatern.

 

[Korven]

Jag brukar säga något sådant.Typ "Allt väl?"

Som Läget? ungefär

 

[Retro]

Apropå detta. Nu när min partner lär sig svenska har jag försökt förklara att det är kanske bättre att säga "hur mår du?" till någon hyfsat nära (som man vill veta hur den mår) alt någon som ser ut att må dåligt eftersom det mer signalerar att man verkligen vill veta hur personen mår. Medan som hälsningsfras är "hur är det?" eller dylikt bättre eftersom det mer signalerar artighetsfras än nåt annat.

Men detta kanske bara mejkar sense i mitt huvud?

Jag håller med dig om distinktionen. Han kan också prova ett kort "Läget?" eftersom vi ju vill få bort så många småord som möjligt

Du kanske också kan lära honom att svara "Lodrät" på frågan "Läget?", eller så är det bara jag som tycker det är roligt.

 

[Raderad medlem 6459]

Han kan också prova ett kort "Läget?" eftersom vi ju vill få bort så många småord som möjligt

Han är inte riktigt "läget?"-typen

Du kanske också kan lära honom att svara "Lodrät" på frågan "Läget?", eller så är det bara jag som tycker det är roligt.

Jag har redan lärt honom "Blev du mätt?" Ja. "Hur lång var du då?"

 

[stjarnhimmel]

Jag tänker också att nummer ett är beteende av hur man tolkar den.

Jag tänker att det oftast är en artighets fras dvs de flesta jag träffar i vardagen är inte på allvar intresserade av hur jag mår. Däremot när mins vänner frågar det så undrar de verkligen. Men sen har jag också varit med om personer som jag träffat någon enstaka gång som på samma fråga börjat berätta väldigt ingående.

 

[Manza]

Jag har redan lärt honom "Blev du mätt?" Ja. "Hur lång var du då?"

Första gången jag drog den för min sambo fattade han verkligen inte vad jag menade. Så jag fick FÖRKLARA vad som var roligt, vilket såklart förstörde skämtet. Värdelöst

 

[Raderad medlem 6459]

Första gången jag drog den för min sambo fattade han verkligen inte vad jag menade. Så jag fick FÖRKLARA vad som var roligt, vilket såklart förstörde skämtet. Värdelöst

Gud så värdelöst! Vill du byta sambo ett tag? Så kan du dra det skämtet allt vad du orkar och han kommer skratta glatt (mest för att han är så glad över att han förstår ett SVENSKT SKÄMT men det spelar ju ingen roll).

 

[Hedinn]

Första gången jag drog den för min sambo fattade han verkligen inte vad jag menade. Så jag fick FÖRKLARA vad som var roligt, vilket såklart förstörde skämtet. Värdelöst

Åh, jag hatar att behöva förklara ordvitsar. Har gjort det alldeles för många gånger. Mina närmsta vänner har lärt sig känna igen en dålig ordvits, även om de inte fattar den, så de har slutat fråga och bara "skrattar lite" för att jag ska tro att de tyckte det var kul.

 

[escodobe]

För att återgå till ämnet:

Jag tycker att listan borde utökas med:

-- Inga problem!

Som svar på t ex: Förlåt att jag är så omständlig, Förlåt att du fick springa ned till förrådet när jag ändå inte ville köpa något, förlåt för att jag gjorde sönder xx, förlåt för att jag stannade kvar 20 minuter efter stängningstid, osv i all oändlighet.

ÅH Det är helt klart min vanligaste lögn. Jag undrar hur många gånger på en dag som jag drar den?
Jag ska räkna på det någon gång när jag är tillbaka på jobbet.

 

[Manza]

Åh, jag hatar att behöva förklara ordvitsar. Har gjort det alldeles för många gånger. Mina närmsta vänner har lärt sig känna igen en dålig ordvits, även om de inte fattar den, så de har slutat fråga och bara "skrattar lite" för att jag ska tro att de tyckte det var kul.

Som sagt, värdelöst

 

[Manza]

Gud så värdelöst! Vill du byta sambo ett tag? Så kan du dra det skämtet allt vad du orkar och han kommer skratta glatt (mest för att han är så glad över att han förstår ett SVENSKT SKÄMT men det spelar ju ingen roll).

Bara om även boende- och studiemiljö följer med på köpet! Het spanjor i all ära, men jag tänker att jag förtjänar lite sol-och badsemester efter att ha tvingats stå ut med vardagens gråa tristess här hemma

 

[Manza]

Jag vill förresten lägga till "det var jättegott!" på listan. Uttrycks med entusiasm efter att man blivit serverad korv stroganoff gjord på vispgrädde och en konservativ mängd tomatpuré

(Jag har en nära vän som är ett stort fan av s.k. "milda smaker")

 

[aprilmaj]

Här kommer en grej som jag retar ihjäl mig på, fast att det självfallet är helt onödigt:

Om jag/någon annan har köpt ett nytt klädesplagg, så kan omgivningen säga: - Färgen var fin. Medan hen tänker: - Det var en jävligt ful kjol, men jag är så duktig att jag kommenterar bara det som är positivt, dvs färgen i det här fallet.

Jag stör mig på sådant! Onödigt, jag vet.

 

[Monstermom]

Oftast hör jag det/använder jag det såhär: "Nämen heeeej!" "heeeej! Det va längesen! Hur äre?" "Jorå, själv då?" "Jamen bara bra" blablablabla. Alltså inte alls en fras där den ena skulle säga "Tyvärr är min yngsta son en jävla pain in the ass och jag kontemplerar skilsmässa för min man är så tråkig plus att min underlivssvamp kommit tillbaka. Själv då?".

Hahaha! Jag hade precis den här diskussionen med en protesterande 14-åring igår! (Eller, nja, minus just underlivssvampen och pain in the ass unge då. ) Jag tror vi lyckades nå en kompromiss när jag sa att om han absolut inte vill ljuga så kan han svara "och själv då?" direkt, alltså inte ge något svar alls. Han tyckte fortfarande det var en korkad sak att säga om man inte vill veta, men det verkade som han kunde tänka sig att fråga tillbaka i alla fall.

(Och innan någon frågar, nej, jag har inga som helst problem med att lära ungarna "sociala lögner". Jag är inte alltid så bra på dem själv men jag ser dem som utmärkta verktyg och därför viktiga att ha.)

 

[Hedinn]

Här kommer en grej som jag retar ihjäl mig på, fast att det självfallet är helt onödigt:

Om jag/någon annan har köpt ett nytt klädesplagg, så kan omgivningen säga: - Färgen var fin. Medan hen tänker: - Det var en jävligt ful kjol, men jag är så duktig att jag kommenterar bara det som är positivt, dvs färgen i det här fallet.

Jag stör mig på sådant! Onödigt, jag vet.

Bara för att jag är nyfiken, vad tycker du att de bör säga istället? Ljuga och säga att plagget är fint, eller vara helt ärliga och säga att det inte faller dem i smaken?

Jag har nog aldrig stött på just den varianten förut, men kan absolut säga att något är fint på/passar "dig" till en person som visar upp ett plagg jag inte gillar i övrigt. Jag och mina närmsta vänner har bitvis väldigt skild klädsmak, så just det uppstår väldigt ofta - och vi vet om det. Jag kan till och med rekommendera kläder åt dem som jag springer på, även om jag själv aldrig skulle ens tänka tanken att prova plagget. Så då ser jag inte riktigt varför jag skulle säga att plagget är snyggt i ett sånt läge, när personen i fråga redan vet att jag inte gör det då jag personligen inte gillar den typen av plagg. Dock talar jag ju mer än gärna om att den personen passar vansinnigt bra i det.

 

[em76]

Min vanligaste lögn är nog att jag säger jag vet inte när det är något jag inte vill prata om.
Jag ogillar lögner.

 

[Monstermom]

Här kommer en grej som jag retar ihjäl mig på, fast att det självfallet är helt onödigt:

Om jag/någon annan har köpt ett nytt klädesplagg, så kan omgivningen säga: - Färgen var fin. Medan hen tänker: - Det var en jävligt ful kjol, men jag är så duktig att jag kommenterar bara det som är positivt, dvs färgen i det här fallet.

Jag stör mig på sådant! Onödigt, jag vet.

Awwww...

Jag som tycker jag är så duktig när jag letar efter något sådant att säga.

 

[aprilmaj]

Bara för att jag är nyfiken, vad tycker du att de bör säga istället? Ljuga och säga att plagget är fint, eller vara helt ärliga och säga att det inte faller dem i smaken?

Jag har nog aldrig stött på just den varianten förut, men kan absolut säga att något är fint på/passar "dig" till en person som visar upp ett plagg jag inte gillar i övrigt. Jag och mina närmsta vänner har bitvis väldigt skild klädsmak, så just det uppstår väldigt ofta - och vi vet om det. Jag kan till och med rekommendera kläder åt dem som jag springer på, även om jag själv aldrig skulle ens tänka tanken att prova plagget. Så då ser jag inte riktigt varför jag skulle säga att plagget är snyggt i ett sånt läge, när personen i fråga redan vet att jag inte gör det då jag personligen inte gillar den typen av plagg. Dock talar jag ju mer än gärna om att den personen passar vansinnigt bra i det.

Jag säger att det var fint, oavsett vad jag tycker - om det förväntas att jag ska säga något.

Om någon på riktigt vill veta min åsikt om deras utseende, så frågar de väl. Tills dess säger jag fint om allt.

 

[aprilmaj]

Awwww...

Jag som tycker jag är så duktig när jag letar efter något sådant att säga.

Varför inte gå all in och ljug helt? Fin kjol!