Vår hund attakerade lillasyster!!!

  • Övr. Hund
  • Trådstartare Trådstartare blablabla
  • Startdatum Startdatum
  • Svar Svar 544
  • Visningar Visningar 33 166
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Du skrev i tidigare inlägg om djur som fallit offer för trafiken. Herregud så humant ja. Då kan jag säga att jag hellre får ett skott i pannan än blir överkörd. Ang att "de klarar sig utmärkt". Hur var det med ordspråket "Det är skillnad på att leva och att överleva".

Ett trafikskadat djur som en jägare avlivar av humana skäl har ju redan skadats ohjälpligt. Jag påstår inte att det är humant att ett djur trafikskadas, hur kan du få det till det? Men att ta reda på köttet från ett djur som avlivats av humana skäl, tycker iallafall jag är bättre än att betala pengar till köttindustrin.

Sen vet jag inte om du läser dåligt, eller om du väldigt gärna vill hitta något att kritisera mig för, denna gång ang vegetarisk kost till hundar. Jag ger ju min hund kött, bara det att jag väljer annorlunda när jag skaffar köttet - i enlighet med mina principer.
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Ett trafikskadat djur som en jägare avlivar av humana skäl har ju redan skadats ohjälpligt. Jag påstår inte att det är humant att ett djur trafikskadas, hur kan du få det till det? Men att ta reda på köttet från ett djur som avlivats av humana skäl, tycker iallafall jag är bättre än att betala pengar till köttindustrin.

Sen vet jag inte om du läser dåligt, eller om du väldigt gärna vill hitta något att kritisera mig för, denna gång ang vegetarisk kost till hundar. Jag ger ju min hund kött, bara det att jag väljer annorlunda när jag skaffar köttet - i enlighet med mina principer.

Hur du än vrider och vänder på det så är även det trafikskadade viltet dödat av människor. Frågan är vilket som är "humanast" - att bli påkörd, ligga skadad, bli uppspårad och avlivad. Eller inföst i ett bås och avlivad med bultpistol.
Avsikten bakom avlivningen (för att det inte ska självdö efter att ha sprungit ut framför en bil - för att det ska bli mat) skiter nog djuret i vilket som.
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Jag läser utmärkt. Du har själv skrivit att du i huvudsak ger hunden vegetabilier. Jag krisitserar dig för det iom att hundar i huvudsak är carnivoer.

Ny fråga:
Hur rehabiliterar man (du) en hund som ts hund? Som redan har gått så långt att den plötsligt angripit och mot ansiktet och är av så kraftfull ras att den kan åsamka allvarliga skador eller i absolut värsta fall någons död? Menar du att folk ska riskera sina egna(eller andras) liv för sådana hundar?
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Kan du inte i minst ett inlägg åtminstone försöka se utanför ditt alldeles egna personliga och fantastiska sätt och sätta dig in situationer där du och dina metoder inte är involverade? Du skriver om att folk går omkring med skygglappar och hitten ditten datten och verkar fullständigt oförstående för att de flesta faktiskt inte har ett jota om vad de har i kopplet oavsett om hunden har det ganska bra eller ej. Kan du tänka realistiskt och förklara vad du tror ska göra saker och ting bättre genom en långsiktig plan för en allmänhet och inte cirkeln som är sluten runt just precis dig själv?

Jag ser två sätt utifrån ditt eget perspektiv. Det ena är att du utnämner dig själv till Sveriges nya Ceasar Milan (har inget emot honom ska understrykas) och startar ngn form av show där du kan förmedla ditt eget sätt till allmänheten som förhoppningsvis ser på detta. Ett annat är möjligen att du skriver en bok, trycker den ochs ticker den under näsan på folk som bör anamma nya metoder.För det är det enda du skriver i tråden, "men jag och men jag och men jag (!!)." Det handlar inte om hur du gör med dina hundar, det handlar om hur man ska lösa ett allmänt problem med problemhundar ö h t.

Varför måste jag starta en show eller skriva en bok för att få ha åsikter? Du har säkert också starka åsikter om något, har du skrivit en bok eller startat en show för att få legitimitet för dina åsikter?

Jag har skrivit en del, i ett tidigare inlägg, ang vad jag tycker ska göras generellt, men fick då kritik för att jag blandade politik och hundar. Men jag gör ett nytt försök, för att du ska få se att jag funderat på problemhunds-problemet i stort, samt lösningar på det:

Inför kraftig begränsning för hundavel. Vi bör inte ha fler hundar än vi kan ta bra hand om. Begränsa/förbjud aveln på potentiellt farliga hundar, exakt gränsdragningen kan diskuteras. Inför prövning av blivande hundägare, och obligatoriskt hundkörkort. Tillåt större bruksraser endast till utbildade hundförare som behöver dem i tjänsten, alternativt på annat sätt är extra certifierade. Satsa hellre på en begränsad och väl kontrollerad avel av mindre hundar samt raser som är lämpliga som familjehundar. Finns det färre hundar, samt att andelen potentiellt "farliga" hundar sjunker drastiskt, ökar möjligheten för att kunna satsa resurser på att hjälpa dem som ändå fått problem med sina hundar, samt att omplacera ifall situationen inte går att lösa i tidigare hem.
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Såå bra läser du inte *s*. Jag har inte skrivit "i huvudsak", utan "en stor andel". Jag blandar enligt proportioner som jag läst mig till enligt kunniga på området.
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Jag läser utmärkt. Du har själv skrivit att du i huvudsak ger hunden vegetabilier. Jag krisitserar dig för det iom att hundar i huvudsak är carnivoer.

Ny fråga:
Hur rehabiliterar man (du) en hund som ts hund? Som redan har gått så långt att den plötsligt angripit och mot ansiktet och är av så kraftfull ras att den kan åsamka allvarliga skador eller i absolut värsta fall någons död? Menar du att folk ska riskera sina egna(eller andras) liv för sådana hundar?

För det första skulle jag vilja veta mer om TS fall. Men kommer ihåg när jag läste inlägget första gången att jag reagerade på att hunden legat i systens knä. Om hunden är dominant är det mycket möjligt att den inte accepterar att vara i underläge gentemot ngn som den inte ser som sin ledare. Två möjligheter, låt systern jobba med sitt ledarskap så att hunden finner sin korrekta plats i flocken, alternativt undvik situationer där hunden hamnar i underläge mot ngn som den inte accepterat som högre i rang. En hund måste faktiskt inte kunna ligga i knäet för att må bra.
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Varför måste jag starta en show eller skriva en bok för att få ha åsikter? Du har säkert också starka åsikter om något, har du skrivit en bok eller startat en show för att få legitimitet för dina åsikter?
Men du skriver sällan om hur en allmänhet ska lösa problemen. Du skriver "jag jag jag" vilket jag stört mig enormt på.
Jag har hela tiden frågat dig frågor där jag i huvudsak önskat svar om en allmän teori vilket jag inte fått. Tills nu

Inför kraftig begränsning för hundavel. Vi bör inte ha fler hundar än vi kan ta bra hand om. Begränsa/förbjud aveln på potentiellt farliga hundar
Vilka raser anser du potentiellt farliga?

exakt gränsdragningen kan diskuteras. Inför prövning av blivande hundägare, och obligatoriskt hundkörkort.
Det tror jag de flesta är med på. Men vad skulle det innebära?

Tillåt större bruksraser endast till utbildade hundförare som behöver dem i tjänsten, alternativt på annat sätt är extra certifierade. Satsa hellre på en begränsad och väl kontrollerad avel av mindre hundar samt raser som är lämpliga som familjehundar.
Men dom som vill tävla och behöver hund med lite större kaliber i? De som har skyddshundar måste ansöka om tillstånd så det är ju redan stiftat.

Finns det färre hundar, samt att andelen potentiellt "farliga" hundar sjunker drastiskt, ökar möjligheten för att kunna satsa resurser på att hjälpa dem som ändå fått problem med sina hundar, samt att omplacera ifall situationen inte går att lösa i tidigare hem

Hur gör man för att potentiellt farliga hundar ska minska?
Jag säger ja till MH på ALLA hundar och avelsförbud på de som inte klarar det, visst.Men det finns olika kriterier för hur olika raser ska bete sig. Det går inte att göra en allmän standard. För att komma dit du vill relativt snabbt borde de hundar som redan klassas som farliga avlivas nu så att eventuell avel med dessa utesluts.
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

För det första skulle jag vilja veta mer om TS fall. Men kommer ihåg när jag läste inlägget första gången att jag reagerade på att hunden legat i systens knä. Om hunden är dominant är det mycket möjligt att den inte accepterar att vara i underläge gentemot ngn som den inte ser som sin ledare. Två möjligheter, låt systern jobba med sitt ledarskap så att hunden finner sin korrekta plats i flocken, alternativt undvik situationer där hunden hamnar i underläge mot ngn som den inte accepterat som högre i rang. En hund måste faktiskt inte kunna ligga i knäet för att må bra.

..Och riskera att råka göra ett misstag,en rörelse..en grimas..ja vadsomhelst...och kanske ännu en gång bli huggen av en rottweiler i ansiktet? Jag är mycket sällan rädd för hundar, men de som attackerar mot ansiktet i nämnd situation gång på gång ska ha en spruta och avsluta sina dagar på jorden.

Vill även påpeka att det är ganska svårt att flytta på en runt 60 kgs rottweiler och tvinga ligga i knät.
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Men du skriver sällan om hur en allmänhet ska lösa problemen. Du skriver "jag jag jag" vilket jag stört mig enormt på.
Jag har hela tiden frågat dig frågor där jag i huvudsak önskat svar om en allmän teori vilket jag inte fått. Tills nu

Inte lätt att veta vem som stör sig på vad.

Vilka raser anser du potentiellt farliga?
Tror att de flesta större hundar med motor/skärpa kan vara olämpliga hos ovana hundägare som inte är så intresserade av att träna. Vill inte nämna några raser eftersom det säkert finns såna som känner sig påhoppade. Men jag tycker heller inte att utnämnandet av vissa raser ska ske så godtyckligt som det skulle bli om jag satt här och "tyckte". Istället skulle man, i samband med hundregistrering och tilldelning av hundar följa upp tillbud bla rasvis, och på sikt få en rätt så tillförlitlig statistik.

Det tror jag de flesta är med på. Men vad skulle det innebära?
Ang prövning av hundägare, och hundkörkort så menar jag en kraftig selektering och prövning, inget betydelselöst krysstest.

Men dom som vill tävla och behöver hund med lite större kaliber i? De som har skyddshundar måste ansöka om tillstånd så det är ju redan stiftat.
Tycker att man kan kräva en längre utbildning för att kvalificera sig till att ha hundar med "större kaliber". De som verkligen vill ha en sån hund kommer inte banga för en rejäl utbildning, där en hel del problemhundsutbildning bör ingå, de som inte orkar engagera sig i utbildningen kommer troligtvis inte orka engagera sig i att lösa problemen med sina egna hundar när de kommer heller. Och bör därför inte ha möjlighet att skaffa en sån hund heller.



Hur gör man för att potentiellt farliga hundar ska minska?
Jag säger ja till MH på ALLA hundar och avelsförbud på de som inte klarar det, visst.Men det finns olika kriterier för hur olika raser ska bete sig. Det går inte att göra en allmän standard. För att komma dit du vill relativt snabbt borde de hundar som redan klassas som farliga avlivas nu så att eventuell avel med dessa utesluts.[/QUOTE]

För att komma dit jag vill relativt snabbt fungerar kastrering av olämpliga avelsdjur alldeles utmärkt. Du gör i din slutkläm precis ett sånt tankehopp som jag vänder mig mot starkt genom hela denna tråd, dvs att direkt tänka "avlivning". Varför tänkte du inte istället på att kastrering finns som ett fullgott alternativ för att förhindra att olämpliga djur sätts i avel?
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

..Och riskera att råka göra ett misstag,en rörelse..en grimas..ja vadsomhelst...och kanske ännu en gång bli huggen av en rottweiler i ansiktet? Jag är mycket sällan rädd för hundar, men de som attackerar mot ansiktet i nämnd situation gång på gång ska ha en spruta och avsluta sina dagar på jorden.

Vill även påpeka att det är ganska svårt att flytta på en runt 60 kgs rottweiler och tvinga ligga i knät.

Tar mig friheten att citera TS i hennes första inlägg:

"Han har varit en underbar familjehund för oss under denna tid och har fungerat helt fantastiskt och aldrig gjort någonting, inte ett enda snedsteg, förrän igår kväll."

Varför skulle du behöva vara rädd att en enda grimas eller rörelse skulle utlösa beteendet igen? Hunden har "fungerat helt fantastiskt och aldrig gjort ett enda stedsteg" tidigare, tycker du verkligen inte att den förtjänar en chans till?

Jag menar inte att man behöver tvinga hunden att ligga i knäet för att problemet ska kunna uppstå. Jag menar att man inte behöver låta hunden lägga sig i knäet även om den skulle krypa dit själv.

Sen finns det säkert mer i denna historia som vi inte vet spec mycket om. T ex skulle ju TS undersöka hunden, det är självklart jättebra att börja med att kolla upp och utesluta ev fysiska besvär.
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Tror att de flesta större hundar med motor/skärpa kan vara olämpliga hos ovana hundägare som inte är så intresserade av att träna. Vill inte nämna några raser eftersom det säkert finns såna som känner sig påhoppade. Men jag tycker heller inte att utnämnandet av vissa raser ska ske så godtyckligt som det skulle bli om jag satt här och "tyckte". Istället skulle man, i samband med hundregistrering och tilldelning av hundar följa upp tillbud bla rasvis, och på sikt få en rätt så tillförlitlig statistik.
Å andra sidan säljer de seriösa kennlarna bara sådan här hundar till de som vill tävla/använda hunden i ngn form av tjänst.

Ang prövning av hundägare, och hundkörkort så menar jag en kraftig selektering och prövning, inget betydelselöst krysstest.
Nej, men vad.

Tycker att man kan kräva en längre utbildning för att kvalificera sig till att ha hundar med "större kaliber". De som verkligen vill ha en sån hund kommer inte banga för en rejäl utbildning, där en hel del problemhundsutbildning bör ingå, de som inte orkar engagera sig i utbildningen kommer troligtvis inte orka engagera sig i att lösa problemen med sina egna hundar när de kommer heller. Och bör därför inte ha möjlighet att skaffa en sån hund heller.
Varför ska just denna utbildning innehålla problemhundslösning och inte de andra? Jag tycker att det är oftare brukshundar är stabila i psyket än vice verca. Eftersom att man är nogrannare med mh där.

För att komma dit jag vill relativt snabbt fungerar kastrering av olämpliga avelsdjur alldeles utmärkt. Du gör i din slutkläm precis ett sånt tankehopp som jag vänder mig mot starkt genom hela denna tråd, dvs att direkt tänka "avlivning". Varför tänkte du inte istället på att kastrering finns som ett fullgott alternativ för att förhindra att olämpliga djur sätts i avel

Motfråga: Vem ska ta sig an de redan potentiellt farliga hundar och rehabilitera dem ( om det går)? Vem ska betala det? Vem bedömer
vilken hund som är farlig och vad är kriterierna för att klassas som farlig? Hur bevisas det?
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Inför kraftig begränsning för hundavel. Vi bör inte ha fler hundar än vi kan ta bra hand om. Begränsa/förbjud aveln på potentiellt farliga hundar, exakt gränsdragningen kan diskuteras. Inför prövning av blivande hundägare, och obligatoriskt hundkörkort. Tillåt större bruksraser endast till utbildade hundförare som behöver dem i tjänsten, alternativt på annat sätt är extra certifierade. Satsa hellre på en begränsad och väl kontrollerad avel av mindre hundar samt raser som är lämpliga som familjehundar. Finns det färre hundar, samt att andelen potentiellt "farliga" hundar sjunker drastiskt, ökar möjligheten för att kunna satsa resurser på att hjälpa dem som ändå fått problem med sina hundar, samt att omplacera ifall situationen inte går att lösa i tidigare hem.

det där är inte att blanda ihop politik och hundträning. det där är en tankegång för att förhindra problem i framtiden, och det pågår ständiga diskussioner kring detta tema. speciellt för tillfället, när kamphundsdebatten är så het.

MEN, vi är inte där ännu. det avlas i dagsläget på psykiskt ostabila hundar och på hundar med extrem kamp och/eller skärpa. en del av den senare aveln MÅSTE fortsätta, när det handlar om hundar som skall användas i tjänst. jag tippar t o m på en ökning av antalet individer med mycket vakt, som kan användas för att skydda tamboskap mot vargangrepp.

eftersom hundars egenskaper inte är något fullt mätbart blir det enormt svårt (omöjligt) att sätta en gräns för hur mycket kamp eller skärpa en viss hund får ha för att få ägas av en lekman. problemet med att förbjuda vissa raser kan diskuteras i all oändlighet, men så länge det är tillåtet att avla fram blandraser går det inte att ha ett sådant förbud. att förbjuda hundar över en viss storlek medför också problem, eftersom en pitbull t ex, inte är mycket större än många små sällskapsraser.

så till utbildningen. inte ska det väl vara lag på att tant agda ska gå en lång utbildning för att få skaffa en liten dvärgpudel? det inser du nog att det är helt absurt. om det ändå införs en obligatorisk utbildning, vem ska då stå för denna utbildning? vem betalar? vem ska stå för kostnaden att utbilda instruktörer, att ta fram lämplliga prov, rättningar, lokaler och mark?

och testningen av de tusentals valpar som föds varje år? vem ska ta fram tester? vem ska utföra dem? vilken organisation ska ha ansvaret? och igen, vem ska pröjsa för kalaset?
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Fast det är ju inte ointressant, för du frågar vad man gör i det akuta skedet, som bryter ett väl befäst aggressivt beteende. Det BLIR ju aldrig ett "väl befäst" aggressivt beteende om man förhindrar att det utvecklas fel. Och avlivning i det akuta skedet är väl heller inget bra alternativ, om du inte redan är hos veterinären när din rottis eller schäfer biter sig fast i armen och vet står med sprutan i handen. I det akuta skedet måste man naturligtvis freda sig, bryta så gott det går. Vad som funkar just då kan ju vara högst individuellt. Men det är ju knappast där våra åsikter skiljer sig så markant. Och jag är lessen, men jag kan inte "skippa snacket" om vad jag skulle ha gjort för att förebygga, för det är ju så jag är van att lösa problem, och det har funkat bra för mig. Har liksom inte haft anledning att ta tag i frågan hur man gör efter att ha gått fram med skygglappar ända tills hunden sitter fast i armen. Jag kan tillägga att jag haft just en rottis (blandis men med övervägande del rottweiler) med mycket "tryck" i. Men jag var ju medveten om vilken ras jag skaffat så jag jobbade oerhört mycket med denna hund ända från början. Och det var dessutom min första hund, så kunde jag i så pass ung ålder (17)jobba för att förebygga problem så är det väl inget orimligt att kräva denna typ av framförhållning av andra vuxna människor?

det du missar är att det inte är helt sällsynt med hundar som beter sig på ett helt annat sätt än de ska göra enligt pappret. en retriever som ju ska vara så snälla visar sig sitta på egenskaper man normalt hittar hos helt andra raser. det går alltså inte att helt gardera sig genom att välja en "snäll" ras.

sedan har det skrivits flera gånger i tråden att klarar man inte av sin hund så ska man omplacera den. tar man en omplacering är det inte längre intressant att tänka på vad som borde gjorts, utan vad man ska göra i det akuta skedet, samt om det är värt att riskera sin egen hälsa för en hunds skull.

att döma människor som inte är beredda för att offra sitt liv för sina hundar är rätt klantigt, speciellt när man inte varit i den situationen själv.

jag har förresten också en hund som jag köpte som valp. denna hunden har utecklats helt normalt och är en mycket trevlig individ. betyder det att jag är lika duktig som dig, eller betyder det att jag har haft tur som fått ett bra exemplar?
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Jag vet att det finns individer som inte beter sig som rasbeskrivningen säger. Men jag tror ändå att merparten instabila hundar kan motverkas genom hårda avelskrav.

De ökade kostnaderna för bättre kontroll och uppföljning är jag gärna med och betalar, dels som skattebetalare, dels som hundägare. En av de få skatter jag med glädje skulle betala. Jag skulle också med glädje acceptera att det var svårare att skaffa hund, att jag skulle granskas och prövas, att jag skulle få betala mer för att köpa en hund osv.

Tror inte heller att det är lätt eller självklart med tester av hundars mentalitet, att det skulle gå smärtfritt att införa regler, kurser osv. Men jag tycker att det vore värt att kämpa i den riktningen. Det mesta vi byggt upp i vårt samhälle, som är av godo, t ex sjukvård, äldreomsorg osv har kostat pengar, tid, arbete. Jag tycker att ett samhälle som skapar skyddsnät även för våra djur är värt att kämpa för.

Cilla, jag tror inte att det är en slump att du har en väldigt trevlig individ. Det ligger säkert både god kunskap, framförhållning och träning bakom det.

Du är säkert mycket duktigare än vad jag är med hundar. Själv har jag ju bara haft tur med mina. Du har ju mycket tydligt skrivit att jag är okunnig, så då är det nog så. Hur okunnig jag än är så är jag iallafall väldigt säker att jag tycker att ett hundliv är oerhört mycket värt.
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

nu har du missförstått något tror jag. jag är inte alls särskilt duktig, utan bara en intresserad amatör. att den andra hunden blev så pass bra beror till största delen på det trevliga grundmaterialet. jag har nog gjort alla fel man kan göra med honom tror jag, men han är snudd på oförstörbar.

sedan tycker jag att husdjur är lyxkonsumtion, som modellbygge, veteranbilar, ja vad som helst. och jag är då inte intresserad att betala för att någon annan ska kunna köra en dyr gammal bil, så därför anar jag att ingen annan är intresserad av att betala mitt hundägande.
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Man törs nog anta att folk som inte är djurägare själva inte är intresserade av att betala skatt för att utbilda hundägare samt testa mentalitet på valpar nej.
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

men vad tycker du att man ska göra med de större raserna med mer tryck i? en schäfer eller rottis som går bärsärkargång är ju potentiellt livsfarlig. skippa snacket om vad du hade gjort för att förhindra att den utvecklats fel tack, för det är högst ointressant när hunden står och tuggar på din arm. var gör man i det akuta skedet, som bryter ett väl befäst aggressivt beteende?

Fast det är ju inte ointressant, för du frågar vad man gör i det akuta skedet, som bryter ett väl befäst aggressivt beteende. Det BLIR ju aldrig ett "väl befäst" aggressivt beteende om man förhindrar att det utvecklas fel. Och avlivning i det akuta skedet är väl heller inget bra alternativ, om du inte redan är hos veterinären när din rottis eller schäfer biter sig fast i armen och vet står med sprutan i handen. I det akuta skedet måste man naturligtvis freda sig, bryta så gott det går. Vad som funkar just då kan ju vara högst individuellt. Men det är ju knappast där våra åsikter skiljer sig så markant. Och jag är lessen, men jag kan inte "skippa snacket" om vad jag skulle ha gjort för att förebygga, för det är ju så jag är van att lösa problem, och det har funkat bra för mig. Har liksom inte haft anledning att ta tag i frågan hur man gör efter att ha gått fram med skygglappar ända tills hunden sitter fast i armen. Jag kan tillägga att jag haft just en rottis (blandis men med övervägande del rottweiler) med mycket "tryck" i. Men jag var ju medveten om vilken ras jag skaffat så jag jobbade oerhört mycket med denna hund ända från början. Och det var dessutom min första hund, så kunde jag i så pass ung ålder (17)jobba för att förebygga problem så är det väl inget orimligt att kräva denna typ av framförhållning av andra vuxna människor?

[
Du missar att man faktiskt kan göra "allt rätt" och lägga ner oändlig massa kraft och energi på en hund - UTAN att slutresultatet blir bra ändå. För att hunden helt enkelt är för dålig mentalt. Ena hunden ur kullen (Den enda jag är 100 säker lever) bor hos en hundtränare som håller kurser. De har även tävlat med hunden. Det innebär inte att hunden inte rä en problemhund.
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Kan ju tilllägga att jag ett halvår senare skaffade mig en 6 årig omplacering av samma ras som den första, med en historia bakom sig som hade ursäktat nästan vilket beteende som helst. (det första jag fick göra var att få den rumsren) Vi hade några små diskussioner om vem som egentligen styrde och ställde den första tiden, men det var den trevligaste hund du kan tänka dig.
Skillnaden var att den här hunden hade nerverna på rätt ställe, från början så att säga.

Nu har jag en synnerligen trevlig och lagom ouppfostrad rottishane som jag haft från valptiden.
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Du missar att man faktiskt kan göra "allt rätt" och lägga ner oändlig massa kraft och energi på en hund - UTAN att slutresultatet blir bra ändå. För att hunden helt enkelt är för dålig mentalt. Ena hunden ur kullen (Den enda jag är 100 säker lever) bor hos en hundtränare som håller kurser. De har även tävlat med hunden. Det innebär inte att hunden inte rä en problemhund.

Det du skriver nu kan jag hålla med om. Slutresultatet kanske inte blir så bra som man önskat, men för en del hundar är det ju ändå ett bra resultat utifrån att det finns försvårande omständigheter hos hunden. Hunden du hänvisar till är säkert inte en sån som alla klarar av, men i det fall du beskriver finns det ju en fungerande och godtagbar situation (drar iallafall den slutsatsen utifrån att du skriver).

Nä, nu väntar sängen för mig, så ni får bli upprörda av någon annans okunniga, självgoda, dubbelmoralistiska, egoistiska, fräcka, fördömande, "tror-att-hon-är-lika-bra-som-CM-antydande" inlägg. För att bara nämna några av de epitet jag tillskrivits i denna tråd.

Nu ska jag gå och pussa på min hund, och min karl om han kan slita sig från datorn.

God natt!
 
Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!

Kan ju tilllägga att jag ett halvår senare skaffade mig en 6 årig omplacering av samma ras som den första, med en historia bakom sig som hade ursäktat nästan vilket beteende som helst. (det första jag fick göra var att få den rumsren) Vi hade några små diskussioner om vem som egentligen styrde och ställde den första tiden, men det var den trevligaste hund du kan tänka dig.
Skillnaden var att den här hunden hade nerverna på rätt ställe, från början så att säga.

Nu har jag en synnerligen trevlig och lagom ouppfostrad rottishane som jag haft från valptiden.

Har ju sagt go'natt, men måste ändå skriva att det glädjer mig att läsa om din nuvarande omplaceringshund. Jätteroligt att läsa!

God natt igen.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Det här kommer bli ett väldigt långt inlägg :angel: :p Jag är 31 år, har aldrig varit gravid, och började i vintras (december) få... 2
Svar
21
· Visningar
4 116
Senast: __sofia__
·
Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är... 2
Svar
27
· Visningar
10 976
Senast: Imna
·
Övr. Hund Min tollare fyller 2 år i slutet av mars. Han är en underbar hund med mycket energi och glädje. Vårt (eller egentligen mitt) problem är... 2 3
Svar
50
· Visningar
9 704
Senast: AlmostEasy
·
Relationer Skapade nytt nick då jag känner att jag behöver prata av mig och få lite mer stöd utifrån av den här situationen.. Har varit med en man... 2
Svar
22
· Visningar
2 491
Senast: Puffen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp