Var går gränsen..

[Susan]

Sv: Var går gränsen..

jag tycker att det verkar med dessa ryttare/tränare och sitsen som om de skall försöka förklara hur man cyklar.

vadå - det är något man bara gör - inte fan kan jag förklara hur....

 

[mackan]

Sv: Var går gränsen..

Ja det kan nog stämma.

och det ÄR ju svårt att förklara hur man cyklar.

eller hur man läser en bok.
eller handlar på ICA..........

 

[Susan]

Sv: Var går gränsen..

jag muttrar om det hela tiden. Iall andra sporter delar man in en rörelse i dess beståndsdelar och tränar in ett moment i taget.

med min skada så är det det jag har fått göra, tom med en så liten enkel sak som en galoppfattning.
och det jag kan om kroppen har jag fått lära av bitter erfarenhet.

Jag är inte på den där världsmässtarnivån, men jag har koll på de där små detaljerna.tror jag

men det jag blir väldigt fundersam över är vilka kriterier folk har för att hästen går bra.....

 

[wert]

Sv: Var går gränsen..

jag muttrar om det hela tiden. Iall andra sporter delar man in en rörelse i dess beståndsdelar och tränar in ett moment i taget.

Exakt!! Men vad som spelar in oxå är ju att inte många elever vill sitta med ett moment i taget och betala pengar för det, tyvärr.. Då går dom kanske hellre till någon annan tränare där dom får träna byten.

 

[Lickety]

Sv: Var går gränsen..

Hon ser säkert ingenting tror jag.

Inte.

 

[Lickety]

Sv: Var går gränsen..

Du har alltså huvudsakligen två invändningar mot henne?
1) Huruvida historiska bilder går på tygeln på rätt sätt.
2) Att inga tävlingryttare strävar efter, alternativt lyckas nå, en klassisk form.

Jag måste ju säga på påstående ett att jag inte tycker att klassiska bilder är särskillt pålitliga över huvud taget. De är alldeles för stiliserade. Titta på proportionerna, det finns inga hästar i världen som har lika stor rumpa som de under barocken. Fast det kan ju vara en utdöd ras. Och Jesus hade säkert en jättesmal och lång näsa i verkligheten. Det enda man kan säga är att hästarna krökte på nacken. Sedan kan man tolka det hur man vill.
Om jag ska tolka deras bakben/rygg håller jag med dig. Om jag ska se till oss som rider "på tygeln" idag så ser jag stora likheter, tyvärr. Och då kan man mena att de på den tiden red på tygeln.
Påstående två. Jag räknar mig som tävlingsryttare, och jag siktar inte på bensprattel, faktiskt. Hennes häst är enligt mig i en klassisk form. Men det är ju en tolkningsfråga, där alla kan tycka vad de vill. Tyskarna är också tävlingsryttare, varav vissa har bensprattel, andra går i klassisk form. Alla gör nog så gott de kan. Sedan kanske det finns många vägar att gå till målet, eller bara en rätt lära.

Men det är ju bra att vi tycker olika, man kan lära av varandra!

Dessutom kan vi förena oss kring psoaslägerelden i samförstånd!

 

[biffen]

Sv: Var går gränsen..

*med flera*

Vill bara tacka för en intressant o spännande tråd!

(Tackar min lyckliga stjärna för att jag gått på Axelsons så att jag kan hänga med i svängarna.)

Citat Susan:

"den här omvinklingen får fart på musklerna på bäckenets ovansida som nu utgör en motkraft så att halsen kan längas genom avslappning - utan att en viktförskjutning framåt sker"

Jag hänger med, men har en undring.

En häst som är avslappnad (längd) i halsen - inte indragen - innan den är samlad, den drar alltså ner bogen o motverkar att hästen kan "sätta sig" på bakbenen. Eller har jag förstått fel?
En häst som gärna länger överlinjen, avslappnat på lång tygel men som följdaktligen hamnar med baken i grannkommunen när halsen kortas har alltså aldrig chansen att få bakbenen under kroppen via vinkling i bäckenet?

 

[Lickety]

Sv: Var går gränsen..

Bakbenen kanske måhända trampar långt in under hästkroppen, men de landar med raka bakknän- och kan därmed inte överta någon vikt ifrån framdelen

För att bakdelen skall kunna bära en del av framdelens vikt så måste den vara lägre och till viss del under kroppsmassan.

Fördelar - nackdelar

mer pest eller kolera?

Hejsan igen kom på en fråga... Blir inte det konstigt om hästen inte sträcker knäna innan nedsättningen? Annars når den inte ner till marken. Samt varför kan de inte överta vikt om de är raka? Dessa bilder är ju ritade i svävningsmomentet, så de kanske inte illustrerar det bra, men jag tycker att tex i ökade traven så är knäleden sträckt om man tänker färdigt rörelsen till nedsättning. Annars kan ju inte hasen sträckas. Eller du kanske menade endast vid maximal samling?
Hos svenskan är leden även sträckt i bakåtläget.

Faktiskt en svenska!!!

Reiner Klimkes lång och låg.

ökad trav..

Här har jag en fråga på bild nummer två som jag tolkar som samlingsbilden? På denna bild är hasen sträckt för att hästen ska kunna sätta fram sitt ben, men knäleden är böjd. På grund av reciproka apparaten kan inte en levande häst göra så. Böjs knäleden så böjs hasen mekaniskt. Hur ser det ut i nedsättningen när både has och knä är böjda?
Detta är så roligt! Jag är nog inte lika nördig på biomekanik som du, men jag jobbar på det!

 

[Susan]

Sv: Var går gränsen..

Du har alltså huvudsakligen två invändningar mot henne?
1) Huruvida historiska bilder går på tygeln på rätt sätt.
2) Att inga tävlingryttare strävar efter, alternativt lyckas nå, en klassisk form.

Först och främst var det två saker hon sa, som jag belv funderasam över.
1. Nej jag ser sällan historiska bilder gå på tygeln, då på tygeln i min värld är 'an die hilfen stellen' och komemr sig utav ett väl omvinklat bäcken.

2. Jo alla tävlingsryttare strävar efter den klassiska formen, få når dit. Just efetrsom det är så svårt att få till alla ingerdienser samtidigt och behålla häsetn losgelassen.
Det är ju också det som den stora diskussionen handlar om i Tyskland.

Jag måste ju säga på påstående ett att jag inte tycker att klassiska bilder är särskillt pålitliga över huvud taget. De är alldeles för stiliserade. Titta på proportionerna, det finns inga hästar i världen som har lika stor rumpa som de under barocken. Fast det kan ju vara en utdöd ras. Och Jesus hade säkert en jättesmal och lång näsa i verkligheten. Det enda man kan säga är att hästarna krökte på nacken. Sedan kan man tolka det hur man vill.

Nu missförstår vi varandra
det här är Klassisk Dressyr

Kolla sittbenen
Hennes bild var faktiskt ännu bättre än min.

För mig sitter allt i bäckenet. I reglerna står ju också att traven och galoppen skall vara _ren_ i takten. Det är den om hästen är losgelassen, och har en axial rotation samt swing i rygen
Det minsta hästen blir spänd så - Pannkaka

Nu är ju jag som jag är och har en del tid över eftersom jag inte är frisk, och är därmed helt nördig med att kolla rörelser i slowmotion.
Men studera ekipage i trav. Om de är i balans så har den exakt samma takt i det diagonala benparet som militärer, eller balettflickor ( deta gälelr givetvis galoppen också)
På min bild kommer bakbenet att landa före frambenet för den har en liten spänning, men hennes bild var bättre ändå

Allt oftare hindras bakbenen, både av spänning i ryggen, men också av spänning i de sidliga magmukslerna.

Många Många Dressyrhsästar har ont/infallamtion i sina sidlliga magmuskler för att en aktiv underskänkel hindrar den axiala rotationen.

Vi kan nog läderelda ihop angående mycket

 

[Susan]

Sv: Var går gränsen..

Jag har gjort försök med att måla av bogbladet på en häst med normal huvudpossition
Och sedan jämfört när hästen står och äter ur en hink på marken

Då var skillanden stor.

Skillanden blir ju också stor om man lindar in huvudet med näsan kraftigt bakom lod.

Vad jag ville illustreara är att konstlade former får konstiga bieffeker.
Hästen som har näsan nere i backen han får en välvning av bröstryggen, - men med denna bieffekt.

Men det finns ju många grader mellan normal huvudpossition och ända ner i backen /hopkrullad hals.

Så länge hästen är avslapapd så drar den inte fram sitt muskel och ligamnetsustem, men risken finns ju om man börjar meckla...


En bart lång hals framåt flyttar fram tyngpunkten, men det kan ju hsäten då börja motverka genom att hålla emot bakifrån rumpan på ett omvinklat bäcken.

Vad jag är ute eftetr att påpeka är att det inte har någon som helslt vinst att öht placera huvudet med handen.

utan det är allt det andra man gör som placerar huvudet korrekt, dvs får den att slappna av i halsen.

Sedan är det ju en väldigt tsor skillnad på hur en någorlunda grudnutbidlad hsät beter sig, och hur en unghäst beter sig.

Jag är inte säker på om jag förstått din fråga, eller om du fått svar.
Man måset nästan ha bilder så man inte missförstår varandra.

 

[Lickety]

Sv: Var går gränsen..

Ursprungligen postat av Lickety
Jag måste ju säga på påstående ett att jag inte tycker att klassiska bilder är särskillt pålitliga över huvud taget. De är alldeles för stiliserade. Titta på proportionerna, det finns inga hästar i världen som har lika stor rumpa som de under barocken. Fast det kan ju vara en utdöd ras. Och Jesus hade säkert en jättesmal och lång näsa i verkligheten. Det enda man kan säga är att hästarna krökte på nacken. Sedan kan man tolka det hur man vill.

Nu missförstår vi varandra
det här är Klassisk Dressyr

Meh! Jag blir ju så trött på mig själv... Menar historiska bilder och skriver klassisk dressyr... Ursäktar mig med att det var sent...

Fin bild verkigen!

 

[Lord Owen]

Sv: Var går gränsen..

Sticker in..
Vem är det som rider på den bild du senast la in?

 

[Susan]

Sv: Var går gränsen..

Udo Bürger menar att en hsät utan ryttare sviktar i sina leder i bakbenen. När rytatren komemr upp så spänner sig hästen både genom att bli hängmatta i ryggen och stelbent.
Ett utav de viktigaste som inridaren måset göra är att återfå svikten i bakbenen.

När jag läst det där så kändes det så rätt.
DEt stämemr också så väl med hur jag är utbildad att se på samling. För många toppekipage har ingen svikt i bakknäna, man säger AJ varje gång det landar.

Däremot kan ju en böjning i landningsögonblicket vra minimal - men fjädringen måset ske, den måste svikta.

Utan svikt får du ju heller ingen Impulsion/Schwung.
Jämför hur du beter dig på en trampolin. Du kanske ser ut att ha sträckte leder, men skulel du verkligen landa så skulel det ju säga DUNK och du stoppar trampolinen.

Angående bidl 2 så är det Reiner Klimke som demonsterar läng och låg i sin bok . Alltså en grundform.

Jag har försökt att rita av bilderna efetr bästa förmåga. Alal minahästar har lite tjocka skenro och lite taxbenta Men det jag är ute efter i fösta hand på bilderna är en rytm jag tilltalas av. Och rytm bygger ju på balans.

Hur ser du att hasen är sträkt?
Så länge tån pekar i marken och inte 'tar emot sig' så ser jag inga sträckta leder :comfused:

Vars e vi nån stans....

 

[Susan]

Sv: Var går gränsen..

Fred Weber och wertherson ( kan man ana Weltmeyer )

Och som svar på din fråga. en hsät skall alltid svikta i knäna

Skulle inte du vara ute i ett speciellt ärende denna helg.
Pma mig

 

[Lickety]

Sv: Var går gränsen..

Hur ser du att hasen är sträkt?
Så länge tån pekar i marken och inte 'tar emot sig' så ser jag inga sträckta leder :comfused:

Vars e vi nån stans....

Om tiba är i princip rak vinkel med metatarsalbenet är hasen maximalt sträckt, den kan inte sträckas mer än så. Så är fallet på det vita skelettet till höger av de två bilderna.
Den kan ju inte böjas bakåt=översträckas pga en massa ligament, ben och senskidor.
Jag förstår precis hur du menar om hästen är i högre samling och trampar på stället, då behöver den inte sträcka hasen, utan kan bära upp sig med vinklar i alla leder. Men om den ska ta sig framåt måste den föra fram benet och sträcka hasen, och därmed knäleden, innan isättningen så som bilden visar. Och då var frågan, hur kan knäet vara böjt?
Varken knä eller has ska sträckas så att det blir stopp i rörelsen såklart... Inte som en stavhoppare alltså.
Men nog måste de sträckas till nästan maximalt läge, och definitivt mer än under svävningsfasen.

Angående tårnas riktning... Hasleden kan vara sträckt med tån böjd eller extenserad. Tåböjare strävar efter att sträcka hasen, men detta kan motverkas av andra muskler som böjer hasen, tex under svävningsfasen.
Likaså kan tån vara extenserad när hasen är sträckt, även om tåextensorerna strävar efter böjning av hasen.

 

[Lord Owen]

Sv: Var går gränsen..

Fred Weber och wertherson ( kan man ana Weltmeyer )

Och som svar på din fråga. en hsät skall alltid svikta i knäna

Thank you!

Hur är det med att gå med bakhovarna framför varandra nerför en backe? Balans? Individuell gångstil? Båda?

 

[evis]

Sv: Var går gränsen..

LO - hästar som "går på linje" bak brukar ha ländproblematik. Ländproblematik rimmar ihop med bakknäproblematik, alltså hönan och ägget kan vara svårt att skilja ur. Ländproblematik - problem i den omtalade LS-leden (lumbosacrala led - dvs mellan länd och sacrum) samt strukturen runtomkring. Smärta/övertänjning/snedhet i bäckenet.

Även om det så bara är i nerförsbacke... (detta är bara en avstickare från resterande tråd)

 

[Lord Owen]

Sv: Var går gränsen..

Ländproblematik låter vettigt med denna häst, då han tidigare (kan ju lika gärna sitta kvar/ha kommit tillbaka) haft låsning i SI-leden, har fortfarande spänningar och smärtor djupt nere i länden pga olika utrustingsproblem och felridning.
Har för mig att han även varit sned i bäckenet också (glömsk ) men vad jag vet (genom massör) har det inte kommit tillbaka, däremot lämnar det ju sina spår...

Knäna har jag dock aldrig märkt något av.
Inte massör, kiropraktor eller klinik heller.
Med det inte sagt att det inte finns nått där förstås..


Det är enbart är kraftigare nedförsbackar.
Inte i sluttningar.. och bara i skritt.
Han briljarderar (stav?), vet inte riktigt om det kan påverka. När han går nedför en brant backe så ser det ut som att han ÖVERdriver briljarderingen..

 

[biffen]

Sv: Var går gränsen..

Tack för svaret!

 

[axel]

Sv: Var går gränsen..

Jag tror att det är normalt vid brant nerförsklättring.
Hur ska den annars hålla balansen?
Det kan vara därför som man inte ska gå utför i Skrå.