stjarnhimmel
Trådstartare
Tack alla.
Är på väg nu. Är jobbigt men försöker låta bli att tänka på det.
Är på väg nu. Är jobbigt men försöker låta bli att tänka på det.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Tack alla.
Är på väg nu. Är jobbigt men försöker låta bli att tänka på det.
Bra, sitt kvar. De har mött många människor i din sits förut, människor som skäms och både vill och inte vill ha hjälp. Du klarar det! Heja dig!Här nu.Sitter och väntar nu på att få komma in. Har panik inombords och velat springa härifrån men kroppen sitter i en fåtölj och den verkar inte vilja gå härifrån.
Här nu.Sitter och väntar nu på att få komma in. Har panik inombords och velat springa härifrån men kroppen sitter i en fåtölj och den verkar inte vilja gå härifrån.
Oj vad glad jag är för din skull, tänk att du äntligen ska få hjälp! Jag förstår att det känns både omvälvande och skitläskigt nu, men tänk att det här kan vara början på slutet på dina problem! Heja heja heja dig!Här nu.Sitter och väntar nu på att få komma in. Har panik inombords och velat springa härifrån men kroppen sitter i en fåtölj och den verkar inte vilja gå härifrån.
Hoppas du får ett bra samtal! Förändring är läskig, hjärnan är ju programmerad så. Du är duktig som tagit tag i det här, hejja dig!Här nu.Sitter och väntar nu på att få komma in. Har panik inombords och velat springa härifrån men kroppen sitter i en fåtölj och den verkar inte vilja gå härifrån.
Här nu.Sitter och väntar nu på att få komma in. Har panik inombords och velat springa härifrån men kroppen sitter i en fåtölj och den verkar inte vilja gå härifrån.
Uppdatering;
Jag var ju på läkarsamtalet. Fick massa frågor och vi pratade en lång stund. Det var ett bra samtal och en icke-dömande läkare. Men många frågor- Frågor kring varför jag äter och varför jag inte klarar att komma ur det själv. Men jag förstår jag varför de vill veta så mycket som möjligt. Men jag kände att jag inte hade något svar på de frågorna. Jag vet inte varför min hjärna är helt besatt av mat och varför jag måste äta för att överhuvudtaget kunna koncentrera mig på något annat.
Det som var bra var att vi sen gick igenom olika sätt att få hjälp och olika vägar. Det finns också olika mottagningar i området som kan erbjuda lite olika saker. Vi gick igenom dom och jag fick säga vad jag trodde skulle vara bäst och hen höll med om mina åsikter.
Så då kommer de skicka mina papper vidare. Jag kunde söka själv dit om jag ville men jag föredrar att de skickar dem. Jag frågade om hen tror att jag kommer få hjälp och om jag kommer klassas ha tillräckliga problem och det trodde hen. Så då tänker jag att det kanske kan vara bra att papperna kommer från en annan läkare som gjort bedömningen att jag behöver hjälp.
Det kan ta ett tag innan jag hör något av dem. Men jag tänker att det nästan är lite skönt. Det gick så fort när jag var på förra läkarbesöket och jag hann bli helt uppstressad. Så det känns nästan lite skönt att det kan ta lite tid då jag nu börjat landa lite i det i tankarna.
Så bra att det var ett bra samtal, även om det landade i att du får söka dig vidare. Hur kändes det att få höra att läkaren tyckte att dina problem var "tillräckliga" för att du borde få hjälp?Uppdatering;
Jag var ju på läkarsamtalet. Fick massa frågor och vi pratade en lång stund. Det var ett bra samtal och en icke-dömande läkare. Men många frågor- Frågor kring varför jag äter och varför jag inte klarar att komma ur det själv. Men jag förstår jag varför de vill veta så mycket som möjligt. Men jag kände att jag inte hade något svar på de frågorna. Jag vet inte varför min hjärna är helt besatt av mat och varför jag måste äta för att överhuvudtaget kunna koncentrera mig på något annat.
Det som var bra var att vi sen gick igenom olika sätt att få hjälp och olika vägar. Det finns också olika mottagningar i området som kan erbjuda lite olika saker. Vi gick igenom dom och jag fick säga vad jag trodde skulle vara bäst och hen höll med om mina åsikter.
Så då kommer de skicka mina papper vidare. Jag kunde söka själv dit om jag ville men jag föredrar att de skickar dem. Jag frågade om hen tror att jag kommer få hjälp och om jag kommer klassas ha tillräckliga problem och det trodde hen. Så då tänker jag att det kanske kan vara bra att papperna kommer från en annan läkare som gjort bedömningen att jag behöver hjälp.
Det kan ta ett tag innan jag hör något av dem. Men jag tänker att det nästan är lite skönt. Det gick så fort när jag var på förra läkarbesöket och jag hann bli helt uppstressad. Så det känns nästan lite skönt att det kan ta lite tid då jag nu börjat landa lite i det i tankarna.
Ja det känns på ett sätt bra. Jag tänkte på det samma kväll som jag varit på läkarbesöket att jag kände mig stolt över mig själv. Men samtidigt var det som jag inte vågade erkänna för mig själv att jag var stolt över att ha tagit tag i det.Det låter ju jättebra! Hoppas det känns så också!
Heja dig som vågat!
Ja det känns på ett sätt bra. Jag tänkte på det samma kväll som jag varit på läkarbesöket att jag kände mig stolt över mig själv. Men samtidigt var det som jag inte vågade erkänna för mig själv att jag var stolt över att ha tagit tag i det.
Sen går det lite upp och ner. Vissa dagar är det som jag fortfarande vill förminska det och tänker att det kanske är överdrivet att söka hjälp för det. Det är ju bara jag som ska skärpa till mig och sluta gnälla.
Vissa dagar tänker jag att jag är riktigt sjuk. I morse när jag vaknade tex fick jag bara en sån känsla "jag är verkligen svårt sjuk." Och när något i mig vill förminska det så har jag börjat tänka att det nog är sjukdomen som talar. För det är ju läskigt att ta bort något som också är min trygghet, kompis, och mitt sätt att hantera saker.