Var får man hjälp för ätstörningar.

[stjarnhimmel]

#fantastiskt #modigt #klarsynt

Håller med @Petruska om värdet av era berättelser i tråden. Så otroligt gripande - och kunskapsförmedlande. (Det är nog för att ni berättar så klart och tydligt som tråden är befriad från ”goda råd” om hälsa)

Haha...ja så himla skönt att vi har sluppit "det är faktiskt dåligt att vara överviktig-spåret.."

 

[mandalaki]

Haha...ja så himla skönt att vi har sluppit "det är faktiskt dåligt att vara överviktig-spåret.."

Ja. Enligt statistiken leder övervikt till mer och mer ohälsa bla bla. Och Ät mindre och rör på dig mer.

Era berättelser gör den här tråden otroligt viktig - och det var du som startade den

 

[stjarnhimmel]

Ja. Enligt statistiken leder övervikt till mer och mer ohälsa bla bla. Och Ät mindre och rör på dig mer.

Era berättelser gör den här tråden otroligt viktig - och det var du som startade den

Jag hade mest tänkt att folk skulle tycka jag var knäpp och dum i huvudet.
Om tråden kan ge oss alla något positivt är det ju fantastiskt

 

[mandalaki]

Jag hade mest tänkt att folk skulle tycka jag var knäpp och dum i huvudet.
Om tråden kan ge oss alla något positivt är det ju fantastiskt

Det var extremt modigt att kliva fram som du gjort, och det fick fler att också göra det. Så behöver ingen av er känna sig som det enda och mest onormala ufot i världen. Dessutom kan du få fler att söka hjälp så som du själv gjort.

 

[stjarnhimmel]

Det var extremt modigt att kliva fram som du gjort, och det fick fler att också göra det. Så behöver ingen av er känna sig som det enda och mest onormala ufot i världen. Dessutom kan du få fler att söka hjälp så som du själv gjort.

Yes det stämmer.
Det är lättare när man inte är det enda ufot.

 

[stjarnhimmel]

Dessutom kan du få fler att söka hjälp så som du själv gjort.

Ja det är ju fantastiskt
Jag tror faktiskt inte att jag hade kommit iväg själv utan den här tråden. Jag var ju till och med tveksam till att kalla det ätstörningar då jag startade tråden. Hade så svårt att se det som sjukdom. Jag väl fortfarande delvis det men jobbar på det.

 

[mandalaki]

Ja det är ju fantastiskt
Jag tror faktiskt inte att jag hade kommit iväg själv utan den här tråden. Jag var ju till och med tveksam till att kalla det ätstörningar då jag startade tråden. Hade så svårt att se det som sjukdom. Jag väl fortfarande delvis det men jobbar på det.

Å andra sidan: du hade inte startat tråden om du inte inombords redan varit på väg. Man vet bara inte alltid om det själv.

 

[Crossline]

Gudars nej, det är klart att vi inte ser ner på dig, jag kan bara tala för mig själv men det jag läser och det du berättar är om en människa som är stark, för att du aldrig ger upp utan strävar vidare. För att du vågar berätta här och kanske kan du hitta någon din närhet att dela tankar med? Kanske någon kompis/familj eller professionell?

Alla vi med någon form av ätstörningar har ett extremt lidande och det är inte bara överviktiga som skäms och tycker det är jobbigt att berätta om det även om jag förstår stigmat och skillnaden när man bryter mot "normen" åt alla hål och kanter och att övervikt ofta ses ner på och att många inte förstår eller vet att de kan ligga en ätstörning bakom vikten.

Som exempel på det här med att man skäms och inte vill berätta är att när mamma och pappa tog upp det här med anorexin så hade dom en bok med sig som heter "Sluta svälta" och dom kom in i rummet och var extremt allvarliga, vi pratade nog i 3-4 timmar och saker kom upp som vi inte pratat om men anorexi vägrade jag tro på.. Jag blev så arg när dom gav mig boken och tog upp ämnet att försynta och inåtvända jag kastade boken långt genom rummet och in i väggen med full kraft.

Så att skriva här, vara öppen är så himla bra av alla er som öppnat upp sig, ts och alla andra.


Jag skämdes så mycket över min anorexi diagnos och vägrade själv tro på det och att någon skulle få veta var det hemskaste jag kunde tänka mig, att dom skulle se att jag var en bluff, någon som överdrev och jag visste ju att alla med anorexi är underviktiga och magra och det var inte jag enligt mig. Det tog ungefär 3 år innan jag klarade av att säga ordet anorexi kopplat till mig. Frågade någon sa jag bara att jag hade lite problem med maten men att det inte var något allvarligt

Jag har min sambo som jag delar med mig av mina tankar till. Inte fullt ut, men han vet om att jag ser på mat på ett annat sätt än vad han gör. Jag har också en släkting som har samma problem som mig. Jag har funderat på kbt många gånger, men nu för tiden tycker jag att jag har mycket bättre kontroll på allt. Sundare syn på min kropp, låter inte mat varken hetsa mig eller skrämma mig. Det är så svårt att sätta fingret på alltihop. Nu för tiden bakar jag inte åt mig själv, jag ersätter inte måltider med godis och jag äter inte tills allt är slut. Men jag skäms när jag tar för mycket mat i sociala sammanhang, jag har svårt för att äta med folk jag inte känner väl, jag går igång på att beställa hem mat och pannkakor gör mig fortfarande blockerad...

 

[cirkus]

Tack.
Vad glad jag blir av att läsa det.
Jag har bara skrivit för mig egen skull men det är ju jättefint när andra skriver att de lär sig av det eller känner igen sig.
Buke när det är som bäst.

Det är buke när det är som bäst.
Detta är en av de viktigaste trådarna på länge och jag tror den verkligen hjälper både dig och andra drabbade men också oss som står bredvid en drabbad och försöker vara ett bra stöd.

 

[Habina]

Har precis sträckläst tråden och vill tacka @stjarnhimmel och alla ni andra som delar med er av era erfarenheter. Jag inser att jag har haft en ”mindre” ätstörning utan att ens förstå det själv.

Inte har det heller varit så lätt att vara byggd som ett muskelpaket i dagens samhälle med enormt BMI-fokus. Tror jag har ca 10 kg övervikt, men enligt BMI är jag sjukligt fet...

Nu ska jag springa på ridbanan en stund då hästarna ska löshoppas.

Kram till er alla som kämpar där ute, ni är fantastiska människor, just precis som ni är.

 

[stjarnhimmel]

Har precis sträckläst tråden och vill tacka @stjarnhimmel och alla ni andra som delar med er av era erfarenheter. Jag inser att jag har haft en ”mindre” ätstörning utan att ens förstå det själv.

Inte har det heller varit så lätt att vara byggd som ett muskelpaket i dagens samhälle med enormt BMI-fokus. Tror jag har ca 10 kg övervikt, men enligt BMI är jag sjukligt fet...

Nu ska jag springa på ridbanan en stund då hästarna ska löshoppas.

Kram till er alla som kämpar där ute, ni är fantastiska människor, just precis som ni är.

Ja det är fantastiskt att få ta del av allas berättelser.

 

[stjarnhimmel]

Jag upptäcker mer och mer saker varje dag.
Något jag tänkt på de senaste åren är att jag nog i nästan hela mitt liv levt utan kontakt med min kropp. Jag har stängt av vad kroppen säger till mig. Jag tror jag har gjort det för att jag varit tvungen, jag har inte haft något val. Jag har ibs (magproblem) är fibromyalgi (värk, trötthet) sen unga år och trots läkarhjälp har jag fortfarande mkt problem. Och den ständiga värken har dels triggat mitt ätande, jag mår bättre och blir smärtlindrad av att äta. Men sen har den också gjort att jag stängt av. Jag måste ju jobba för att försörja mig och då kan jag inte gå runt och tänka på hur ont jag har. Sen bryter det ner en ordentligt när man har rejält ont dvs när det gör ont att ha kläder på sig, gör ont att duscha eller att det känns som någon slår en om de nuddar en.
Jag tror att en del av den ständiga oro som jag insett att jag känner, nog också hör ihop med värken.

 

[Petruska]

Jag upptäcker mer och mer saker varje dag.
Något jag tänkt på de senaste åren är att jag nog i nästan hela mitt liv levt utan kontakt med min kropp. Jag har stängt av vad kroppen säger till mig. Jag tror jag har gjort det för att jag varit tvungen, jag har inte haft något val. Jag har ibs (magproblem) är fibromyalgi (värk, trötthet) sen unga år och trots läkarhjälp har jag fortfarande mkt problem. Och den ständiga värken har dels triggat mitt ätande, jag mår bättre och blir smärtlindrad av att äta. Men sen har den också gjort att jag stängt av. Jag måste ju jobba för att försörja mig och då kan jag inte gå runt och tänka på hur ont jag har. Sen bryter det ner en ordentligt när man har rejält ont dvs när det gör ont att ha kläder på sig, gör ont att duscha eller att det känns som någon slår en om de nuddar en.
Jag tror att en del av den ständiga oro som jag insett att jag känner, nog också hör ihop med värken.

Intressant. Jag känner väl igen mig i att inte riktigt ha kontakt med kroppen. Jag tänker på det som en sorts dissociation. Ett avståndstagande, en distans. Att aldrig eller nästan aldrig vara helt närvarande.

 

[stjarnhimmel]

Om någon vill lära sig mer så håller jag på och läser en bok som jag kan rekommendera:
Att övervinna hetsätning av Christopher Fairburn. Jag tror någon rekommenderade den tidigare i tråden också.

 

[stjarnhimmel]

Ni som har eller haft problem med ångestattacker- vad har ni fått för hjälp för att hantera det?
Nu menar jag inte att man är lite smått orolig för någon konkret sak. Utan jag menar där det finns en konstant oroskänsla eller ångestattacker utan att det finns en konstant anledning till det.

 

[stjarnhimmel]

Om någon vill lära sig mer så håller jag på och läser en bok som jag kan rekommendera:
Att övervinna hetsätning av Christopher Fairburn. Jag tror någon rekommenderade den tidigare i tråden också.

Har läst klart boken och den är jättebra när det handlar om att förklara hetsätning. Däremot verkar deras behandling mest handla om att äta ordentlig mat regelbundet och då ska hetsätningarna upphöra. Där känner jag inte igen mig. Jag har under vissa år ätit regelbundet och så som de förespråkar men ändå hetsätit. Så det måste finnas något mer som ger mig de attackerna och den där ständiga molande oron som finns i kroppen. Jag tror jag omedvetet äter för att få bort den obehagliga känslan (vad det nu är) och jag tror smärta och mina sjukdomar är en del av varför jag har den obehagliga känslan i kroppen.

 

[em-pirre]

Jag upptäcker mer och mer saker varje dag.
Något jag tänkt på de senaste åren är att jag nog i nästan hela mitt liv levt utan kontakt med min kropp. Jag har stängt av vad kroppen säger till mig. Jag tror jag har gjort det för att jag varit tvungen, jag har inte haft något val. Jag har ibs (magproblem) är fibromyalgi (värk, trötthet) sen unga år och trots läkarhjälp har jag fortfarande mkt problem. Och den ständiga värken har dels triggat mitt ätande, jag mår bättre och blir smärtlindrad av att äta. Men sen har den också gjort att jag stängt av. Jag måste ju jobba för att försörja mig och då kan jag inte gå runt och tänka på hur ont jag har. Sen bryter det ner en ordentligt när man har rejält ont dvs när det gör ont att ha kläder på sig, gör ont att duscha eller att det känns som någon slår en om de nuddar en.
Jag tror att en del av den ständiga oro som jag insett att jag känner, nog också hör ihop med värken.

Hmm. Jag har också mycket värk i både leder och muskler och så har jag allodyni också. Säkerligen fibromyalgi men jag ser ingen poäng med att få diagnos. Allodyni är jobbigast, just som du beskriver det med att kläderna gör ont och då nån smeker en över handryggen känns det som vassa naglar som gör djupa rispor. Överlag att nån rör i mig är obehagligt eftersom det gör ont.


Kanske har ett samband.

 

[MiniLi]

Har läst klart boken och den är jättebra när det handlar om att förklara hetsätning. Däremot verkar deras behandling mest handla om att äta ordentlig mat regelbundet och då ska hetsätningarna upphöra. Där känner jag inte igen mig. Jag har under vissa år ätit regelbundet och så som de förespråkar men ändå hetsätit. Så det måste finnas något mer som ger mig de attackerna och den där ständiga molande oron som finns i kroppen. Jag tror jag omedvetet äter för att få bort den obehagliga känslan (vad det nu är) och jag tror smärta och mina sjukdomar är en del av varför jag har den obehagliga känslan i kroppen.

Hetsätningar brukar grovt kunna delas in i iaf tre-fyra olika ”typer”.

1. Pga fysiologiskt sug om kroppen inte får tillräckligt med näring från den vanliga maten. Detta är grunden till all annan behandling, man MÅSTE säkerställa ett bra och regelbundet ätande. Många tror att de äter tillräckligt men ofta saknas det ändå en del, eller iaf att man hamnar i en negativ cirkel med hetsätning - äter mindre vanligt mat följande måltider - för lite näring - sug - hetsätning osv. Det gäller alltså att äta sitt kvällsmellanmål (som exempel) även om man hetsåt en timma tidigare.

2. Känsloreglering/ångestreglering. Mat har blivit ett sätt att reglera det inre måendet. Här behöver man öva parallellt på alternativa strategier (sund känsloreglering) och att bryta den där automatiska kopplingen mellan jobbig känsla - mat.

3. Beteende/vana. Kan vara minst lika svårt att bryta. Ibland kan det liksom väckas ett sug på klockslaget för att man blivit så van. En del vaknar på nätterna eftersom de har blivit vana vid att gå upp och hetsäta osv. Här gäller att bara stå ut och stå emot suget.

4. Triggers. Många undviker den typen av mat som triggar hetsätning. Ex att man aldrig äter bullar förutom när man hetsäter. Förbud skapar starka triggers och man behöver öva på att äta alla livsmedel igen.

Nummer 1 måste sitta först, och över tid. Det tar flera veckor att lugna kroppen om man har ätit dåligt. Men utan nummer 1 så är man chanslös med de andra delarna. Därför måste man jobba med maten i första hand.

 

[stjarnhimmel]

Hetsätningar brukar grovt kunna delas in i iaf tre-fyra olika ”typer”.

1. Pga fysiologiskt sug om kroppen inte får tillräckligt med näring från den vanliga maten. Detta är grunden till all annan behandling, man MÅSTE säkerställa ett bra och regelbundet ätande. Många tror att de äter tillräckligt men ofta saknas det ändå en del, eller iaf att man hamnar i en negativ cirkel med hetsätning - äter mindre vanligt mat följande måltider - för lite näring - sug - hetsätning osv. Det gäller alltså att äta sitt kvällsmellanmål (som exempel) även om man hetsåt en timma tidigare.

2. Känsloreglering/ångestreglering. Mat har blivit ett sätt att reglera det inre måendet. Här behöver man öva parallellt på alternativa strategier (sund känsloreglering) och att bryta den där automatiska kopplingen mellan jobbig känsla - mat.

3. Beteende/vana. Kan vara minst lika svårt att bryta. Ibland kan det liksom väckas ett sug på klockslaget för att man blivit så van. En del vaknar på nätterna eftersom de har blivit vana vid att gå upp och hetsäta osv. Här gäller att bara stå ut och stå emot suget.

4. Triggers. Många undviker den typen av mat som triggar hetsätning. Ex att man aldrig äter bullar förutom när man hetsäter. Förbud skapar starka triggers och man behöver öva på att äta alla livsmedel igen.

Nummer 1 måste sitta först, och över tid. Det tar flera veckor att lugna kroppen om man har ätit dåligt. Men utan nummer 1 så är man chanslös med de andra delarna. Därför måste man jobba med maten i första hand.

Stort tack för att du förklarade. Det låter rimligt.
Då vet jag lite mer.
Jag tänker ju att det kan vara en blandning av saker och att man kanske själv inte ens är medveten om varför man gör vissa saker och att det är därför det är bra att träffa någon professionell som kan hjälpa en att börja orientera sig. Annars vet man inte riktigt var man ska börja.

 

[Petruska]

Ni som har eller haft problem med ångestattacker- vad har ni fått för hjälp för att hantera det?
Nu menar jag inte att man är lite smått orolig för någon konkret sak. Utan jag menar där det finns en konstant oroskänsla eller ångestattacker utan att det finns en konstant anledning till det.

För mig räcker en rätt låg dos ssri.