Valp 2018

[Ceta]

@AraSlei Jag funderar på om det inte var en av dina valpar jag träffade igår?
Vet du om det finns en tikvalp utanför Alingsås? Träffade den i min yrkesroll, så var inte läge att fråga

 

[Snurrfian]

Första träffen på valpkursen idag och Ville var trött. Ingen jättebra start eftersom jag blev sen, fick be dottern komma ut och möta mig med Ville och så vidare till kursen. Mitt godis var ingen höjdare heller men kursledaren hade gott godis.
Sen slocknade Ville och sov sig igenom teoripasset. Fantastiskt skönt att för engångs skull vara den som kan lyssna helt och hållet och inte ha en valp som piper och gnäller.
En farbror med en tax blev mycket pratglad när han insåg att det var jag som skulle jaga in och gå jaktprov. "Tänk vad roligt att det börjar bli så vanligt med unga tjejer i skogen" Att bli kallad ung samma vecka som man fyller 40 känns rätt bra det också!

 

[AraSlei]

@AraSlei Jag funderar på om det inte var en av dina valpar jag träffade igår?
Vet du om det finns en tikvalp utanför Alingsås? Träffade den i min yrkesroll, så var inte läge att fråga

Nej, ingen valp utanför Alingsås det blev bara en ur kullen som hamnade i VG, och den är med i denna tråden

 

[Ceta]

Nej, ingen valp utanför Alingsås det blev bara en ur kullen som hamnade i VG, och den är med i denna tråden

Haha, ok Det var en väldigt fin wachtel tik iaf

 

[AraSlei]

Haha, ok Det var en väldigt fin wachtel tik iaf

Men det kunde ju ha varit! Det har dock fötts en hel del sena valpar i år
Vad kul

 

[AraSlei]

Lyckan när matte tar med en massa roliga fåglar hem efter jakt
Lättare sagt än gjort att fånga på bild dock

 

[attheedge]

Åhh

 

[Killaloe]

Jag har börjat ha långlina på Ebbot när vi promenerar själva, vilken skillnad! Han är mycket mer följsam och håller sig oftast 5-10 m ifrån mig men har ändå koll vart jag rör mig. Känns som att han behöver mer ”space”. Barnvagnspromenaderna kräver dock kortare koppel så där får vi fortsätta träna följsamheten.
Idag blev han dock väldigt rädd när han hörde kyrkklockorna slå för första gången på nära håll! Han ville springa åt andra hållet men jag samlade in honom och stod och klappade honom tills de tystnat. Försökte mata med godis men han ville inte ha. Darrade och rädd i blicken. Hur hanterar ni era hundar när de blir rädda? Första gången han reagerar såhär. Hemma är han väldigt cool, han kan ligga mitt i ett rum och sova när barnen leker högljutt och yvigt.

Det kanske är lättare att se den här frågan och du kommer säkert att få mer svar om du gör en egen tråd?

 

[Sofie.S]

Det kanske är lättare att se den här frågan och du kommer säkert att få mer svar om du gör en egen tråd?

Var mest nyfiken om någon annan i tråden har mött någon rädsla hos sin valp och hur de hanterar det.

 

[McFlurry]

@Sofie.S Ignorera! Klappar man och så är risken att rädslan stärks.

 

[attheedge]

Släpper ut Ata på framsidan, går ut i groventrén för att knyta skorna ifred och hör hur Ata kommer i full galopp inifrån huset... Här knyts inga skor utan att hon är med och övervakar, att det var öppet ut till altanen hade hon bättre koll på än jag

 

[Monstermom]

@Sofie.S Ignorera! Klappar man och så är risken att rädslan stärks.

Nej, det stämmer inte! Ingen blir räddare av att bli uppmärksammad och stöttad när något hemskt har hänt, och ingen blir tryggare av att bli ignorerad när man söker stöd.

@Sofie.S det är ju rätt situations- och personlighetsberoende, men själv använder jag mig av BAT-tänk med min egen valp (och även andras i stor utsträckning ), dvs behöver han avstånd så får han det - inklusive att fly, om det inte är farligt i sig i den situationen. Att få ta ut det avstånd som behövs för att känna sig trygg gör att han upplever att han har kontroll över hotet, vilket gör att han kan undersöka det på sina villkor. I längden gör detta honom tryggare och nyfiknare. Vill/kan man inte låta valpen ta ut det nödvändiga avståndet så kan man erbjuda den trygghet han söker, dvs klappa lugnt om han trycker sig mot dig och vill ha fysisk kontakt, beröm glatt med rösten om han svarar bra på det, erbjud en trevlig aktivitet som är på hans villkor om han klarar av det (det blir som en symbolisk "flykt", istället för att fokusera på det läskiga kan han få göra en tasstarget eller något liknande som han tycker är kul och känner sig duktig på), osv.

*******************************************************

Nåja, Totoro harvar på här hemma, rätt säker på att jag håller på att bli dunderförkyld och känner hur tålamodet med valppåfund tryter något.
Blir ju spännande att se hur han hanterar en krasslig matte som inget orkar eller kan några dagar...

Han har varit rumsren i nästan en vecka, men idag blev det två kissolyckor inne på kort tid. Vet inte om det hänger ihop med att jag är trött och hängig och inte hänger med (eller om det påverkar honom) eller om det bara är sammanträffande. Nåja, han är ju bara 12 veckor så jag ska inte hoppas för mycket bara för att han lyckats gå ut flera dagar i rad heller.

Uppe i 14 kg nu, börjar bli svårt att bära omkring på honom. Jag hinner/orkar inte med allt vi borde göra, men en del socialisering och träning blir det i alla fall. Häromdagen lekte vi lite lydnad bara för att testa, igår hängde vi på specialsöksträning och idag fick han spela in en film åt en som ville ha ett exempel på kriterieplan i shaping av ingång. Han förlorade orken betydligt snabbare än vanligt den här gången, hm, inser när jag skriver att han kanske är lite hängig ändå? Kissar inne och ger upp i träningen? Är väl förmodligen ingenting men lika bra att hålla ett öga på honom...

 

[Elementary]

Jag kan inte påstå att jag varit med om någon situation hittills där Watson blivit sådär rädd för något. Han har blivit överrumplad av saker som han skäller ut och sånt, men vi har inte varit i någon situation där han ”låser sig” sådär. Det var lite darr när vi gick Rambobanan men han fortsatte ändå jobba för godis och så. Då var jag bara ”lite norsk” som min instruktör kallar det för det är så lätt att låta lycklig när man säger ”nå er du kjempefin!”
Men om det händer nåt ordentligt är det svårt att säga vad jag skulle göra för honom, det beror ju på situationen.

 

[McFlurry]

@Sofie.S Kan utveckla mitt svar lite så jag inte låter helt hjärtlös Min Zvante var livrädd för allt utomhus när vi hämtade honom. Han var då 13 veckor (behövde vänta in sommarlovet...) och uppfödarna hade inte miljötränat honom öht. Då visste vi i min familj inte vad det betydde (första hunden, jag var 15 år och den som var mest drivande och intresserad) för hans liv. Bodde då i centrala Malmö och det räckte med att någon smällde igen en bildörr eller en joggare närmade sig bakom oss och så var promenaden förstörd för han blev livrädd och avreagerade inte. Hemma i lägenheten var han trygg/orädd och även i "hundmiljöer", tex på brukshundsklubben, där alla luktade hund för hundar var han alltid bra med. När han blev rädd försökte vi alla i familjen att inte göra någon grej av det utan försökte fortsätta promenaden så gott det gick, även om jag gick hem gråtandes ibland för jag tyckte så synd om honom och kände mig maktlös. Sakta men säkert blev han dock bättre och mindre rädd. När han var runt två år var han egentligen bara rädd för barnvagnar och folk med rullatorer .

Jag vet om att Zvante var extrem och ovanlig i sina starka rädslor, men jag har ändå tagit med mig att inte göra någon grej av situationen när hunden blir rädd. Zvante somnade in i vintras men jag har två unga hundar nu, varav den yngsta (Elton, 15 månader) var väldigt osäker mot nya människor i början. Skällde på håll och lät inte någon komma nära osv. På agilityträningen i onsdags ville han inte ha godis (för mkt goda lukter runtomkring) så hans belöning fick bli att busa med(/hoppa på ) ena kursledaren. Så han har kommit jättelångt i sin inställning till människor! Det enda jag har gjort är att jag inte gjort någon grej av det hela, han har fått ta kontakt om han velat men annars har han bara blivit ignorerad.

Både Zvante och Elton hade kanske kommit över sina rädslor/osäkerheter snabbare om jag varit mer teoretiskt insatt (om tex sådant som @Monstermom skrev om) - men jag har bara gjort och tänkt så som jag försökt förklara i detta inlägget och det har iaf fungerat för oss. Därav mitt korta inlägg tidigare, men nu fick du en längre förklaring istället .

 

[Monstermom]

det räckte med att någon smällde igen en bildörr eller en joggare närmade sig bakom oss och så var promenaden förstörd för han blev livrädd och avreagerade inte. Hemma i lägenheten var han trygg/orädd och även i "hundmiljöer", tex på brukshundsklubben, där alla luktade hund för hundar var han alltid bra med. När han blev rädd försökte vi alla i familjen att inte göra någon grej av det utan försökte fortsätta promenaden så gott det gick, även om jag gick hem gråtandes ibland för jag tyckte så synd om honom och kände mig maktlös. Sakta men säkert blev han dock bättre och mindre rädd. När han var runt två år var han egentligen bara rädd för barnvagnar och folk med rullatorer .

Att han sakta men säkert blev tryggare på det sättet betyder ju dock inte att han hade blivit räddare av om ni klappat honom?

Edit, för det lät kärvt : Du lät inte alls hjärtlös (det är ett jättevanligt antagande att man gör det värre genom att trösta), och vilken tur att dina hundar blivit/blir bättre på att hantera saker!

 

[Fisherling]

Släpper ut Ata på framsidan, går ut i groventrén för att knyta skorna ifred och hör hur Ata kommer i full galopp inifrån huset... Här knyts inga skor utan att hon är med och övervakar, att det var öppet ut till altanen hade hon bättre koll på än jag

Visa bifogad fil 19878

Själv kan jag inte lämna dörren till trapphuset uppe längre medan jag knyter skorna. För någon vecka sen gjorde jag det och jag hittade Asni tre våningar ner

Hon är verkligen en liten utforskare

 

[_Taggis_]

@Sofie.S Jag försöker skoja bort det. Oj hoppsan och så fjantar vi till det lite. Det har funkat bra på min valp, som är lite försiktig av sig. Ser jag nånting suspekt närma sig, tex att jag vet att vi går på en smal trottoar och en stor buss närmar sig (dvs jag vet att hon kommer känna sig lite trängd) sätter jag mig på huk så att hon har möjligheten att söka stöd av mig. Upplever att hon blir trygg av det, samma om jag ser att det närmar sig barn, stora hundar eller annat. Hon får då iaf en möjlighet att inte möta sånt ensam utan kan ha mig där. Det har funkat och jag tycker att hon blivit mdigare av det, hon blir inte lika trängd av såna situationer längre jämfört med första veckan...
Däremot tycker jag inte att hon har visat några ordentliga rädslor iofs, bara att hon varit lite småfeg överlag.

 

[Fisherling]

Asni 17(,5) veckor. 8,9 kg, 41 cm hög, vild som bara den och helt ljuvlig

 

[Sofie.S]

Kvällens valpkurs innehöll stadspromenad och lite introduktion för dogparkour och Ebbot tyckte att det var så roligt! Jag blev imponerad över hur modig han var, super roligt!

 

[Jeps]

Jag lyckades trampa på Gissa för tre veckor sedan. Då hältan inte ville ge med sig röntgade vi och hon har en inflammation i tillväxtzonen ovanför carpus.
Så nu blir det vila i tre veckor innan ny röntgen. Hon fick ett handlovsskydd från bot på inrådan av vår sjukgymnast på jobbet.