Valp 2015!

Status
Stängd för vidare inlägg.
@mazariin Uppfödaren vet att jag har sökt henne! Så-att-ehm-joo... Jag ger det nån vecka till sedan får jag nog se om jag kan få tag i ett telenummer. Har fått henne rekommenderat och hon verkar vara det jag söker, MH- testar sina hundar och utbildar dem därefter. Så nu får hon ta och svara!

@Red_Chili Om du säger det så. *tjurig* ;)

Åh vad roligt! Pratade med en tjej som gått den för några år sedan och tyckte det var kul och lärorikt. Däremot så var det svårt med jobbutsikter, men kan tänka mig att du är inne i svängen liter mer!
80 hundar låter mycket, kan tänka mig att man får en massa erfarenhet av det. Jag gick en två veckors massakurs för nått år sedan, det var riktigt givande så blir lite avundsjuk när jag tänker på hur mycket du kommer lära dig. :angel:
Är det Internetlektion också? Eller mycket pluggande på egenhand med böcker?
 
11111909_756488844448565_1328160162484596642_n.jpg


11147016_756488867781896_4899385330619695904_n.jpg


Idag hämtade jag den här godingen! :love:

Tre timmar bilresa gick bra, träff med ett par av familjens hundar likaså. Katterna är inte så förtjusta än, inte heller vår gammeltant Ester (shih-tzu, 11 år) ;) men det ger sig. Har just varit ute och busat/bajsat/kissat och nu sover han nöjt mitt på vardagsrumsgolvet.
 
11111909_756488844448565_1328160162484596642_n.jpg


11147016_756488867781896_4899385330619695904_n.jpg


Idag hämtade jag den här godingen! :love:

Tre timmar bilresa gick bra, träff med ett par av familjens hundar likaså. Katterna är inte så förtjusta än, inte heller vår gammeltant Ester (shih-tzu, 11 år) ;) men det ger sig. Har just varit ute och busat/bajsat/kissat och nu sover han nöjt mitt på vardagsrumsgolvet.
Åhh vad fina bilder!! Har ni bestämt vad sötingen ska heta?
 
Idag har vi varit och röntgat Otis svans.
Den såg minst sagt lite... annorlunda, ut! :D
Veterinären vet inte riktigt varför den ser ut som den gör, men hon tror inte att det är någon kroksvans - det finns inga sammanväxta kotor. Hon har tre möjliga teorier:
1. Han har legat konstigt med svansen i magen, och därför har den blivit missformad.
2. Kotorna i svansen har blivit skadade/dragits isär under förlossningen.
3. Han har någon form av mindre missbildning, som troligtvis inte är ärftlig.

Han har inte det minsta ont, och så länge han inte får problem av den så lämnar vi den som den är. Inte heller veterinären tyckte att det var något att hänga upp sig på rent avelsmässigt, om det blir en bra jakthund, vilket kändes skönt!

Lillgrisen somnade dessutom på röntgenbordet, så vi behövde inte använda någon sedering direkt :D
Efter veterinären åkte vi till min kompis butik och hälsade på under deras öppna hus, och då lade han sig att sova på golvet där efter att ha härjat en stund, mitt bland allt folk.
Jag har sagt det förr, men det är verkligen galet vad trygg han är.

Otis-hos-vet-.png
 
Vet inte om det blir valp för mig i år eller inte... Nu har jag råkat bli erbjuden en vuxen hund. Det är en hund som jag känner och flera gånger har jag sagt att en hund som henne hade jag kunnat ha som min egna. Samtidigt har det bara känts som ytligt prat, för varför skulle en så enkel och bra hund någonsin omplaceras? Tja, fick veta att matte är allergisk och att det nu blivit så allvarligt att hunden måste flytta...

Första spontana tanken är "Vill ha!", jag vill inte att den där lilla hunden försvinner ur mitt liv. Idag lever hon, så vitt jag vet, ganska tråkigt sällskapshundsliv, är tjock och har lite dålig päls men är en mysig och potentiellt jätterolig hund. När vi lekt lite med pinnar eller klättrat lite i skogsdungar tillsammans så har ögonen lyst av glädje och hon har blivit som en busig unghund, trots att hon nu är äldre.

Meeen, hon är inte en saluki, verkligen inte. Förvånansvärt salukilik i sitt beteende, vilar bara inomhus, pigg och glad ute, tydlig i sitt kroppspråk osv. Men vill jag ha henne istället för en saluki? blir det verkligen henne istället för en saluki i så fall? För om jag tänker riktigt realistiskt så vore det bättre ur alla synvinklar (framförallt ekonomiskt, men även i vardagen) att ha en vuxen och "klar" hund jämfört med en valp. Framförallt den här, som är väldigt liten, det blir ju en hund som borde vara väldigt billig i drift. Jag har absolut råd att ha en till hund, men vet inte när det kan kännas ekonomiskt tryggt att köpa en valp. Varje gång jag tänker på det så tänker jag "ok, 14.000kr skulle nog gå att lägga på ett hundköp, men då är det 14.000kr mindre på kontot om någon hund skadar sig" och ja, en äldre och omeriterad omplacering är ju klart billigare.

Ägarna skulle i alla fall bli jätteglada om jag tog henne, just eftersom de vet att hunden får det bra då och att de inte tappar kontakten med hunden som de haft från att hon var valp. Men ja... Jag vet inte. Självklart kommer jag inte bestämma mig för något innan jag haft henne på prov här, kollat att hon faktiskt är frisk, kollat att allt är i ordning med försäkringar osv. Det verkar dock som om ägarna är väldigt noga med hur hundskötseln (kollade idag på hundens tänder och trots att det är en liten, äldre hund så såg både tänder och tandkött utmärkta ut. Jag vet att de sköter pälsen också), så ja, allt borde vara i ordning...

Åh. Beslutsångest.
 
Vet inte om det blir valp för mig i år eller inte... Nu har jag råkat bli erbjuden en vuxen hund. Det är en hund som jag känner och flera gånger har jag sagt att en hund som henne hade jag kunnat ha som min egna. Samtidigt har det bara känts som ytligt prat, för varför skulle en så enkel och bra hund någonsin omplaceras? Tja, fick veta att matte är allergisk och att det nu blivit så allvarligt att hunden måste flytta...

Första spontana tanken är "Vill ha!", jag vill inte att den där lilla hunden försvinner ur mitt liv. Idag lever hon, så vitt jag vet, ganska tråkigt sällskapshundsliv, är tjock och har lite dålig päls men är en mysig och potentiellt jätterolig hund. När vi lekt lite med pinnar eller klättrat lite i skogsdungar tillsammans så har ögonen lyst av glädje och hon har blivit som en busig unghund, trots att hon nu är äldre.

Meeen, hon är inte en saluki, verkligen inte. Förvånansvärt salukilik i sitt beteende, vilar bara inomhus, pigg och glad ute, tydlig i sitt kroppspråk osv. Men vill jag ha henne istället för en saluki? blir det verkligen henne istället för en saluki i så fall? För om jag tänker riktigt realistiskt så vore det bättre ur alla synvinklar (framförallt ekonomiskt, men även i vardagen) att ha en vuxen och "klar" hund jämfört med en valp. Framförallt den här, som är väldigt liten, det blir ju en hund som borde vara väldigt billig i drift. Jag har absolut råd att ha en till hund, men vet inte när det kan kännas ekonomiskt tryggt att köpa en valp. Varje gång jag tänker på det så tänker jag "ok, 14.000kr skulle nog gå att lägga på ett hundköp, men då är det 14.000kr mindre på kontot om någon hund skadar sig" och ja, en äldre och omeriterad omplacering är ju klart billigare.

Ägarna skulle i alla fall bli jätteglada om jag tog henne, just eftersom de vet att hunden får det bra då och att de inte tappar kontakten med hunden som de haft från att hon var valp. Men ja... Jag vet inte. Självklart kommer jag inte bestämma mig för något innan jag haft henne på prov här, kollat att hon faktiskt är frisk, kollat att allt är i ordning med försäkringar osv. Det verkar dock som om ägarna är väldigt noga med hur hundskötseln (kollade idag på hundens tänder och trots att det är en liten, äldre hund så såg både tänder och tandkött utmärkta ut. Jag vet att de sköter pälsen också), så ja, allt borde vara i ordning...

Åh. Beslutsångest.

Vad är det för ras? Hur gammal är hunden?

Skulle du köpt hunden som valp, om du kunnat?

Vad kan du ha hunden till?
 
Vad är det för ras? Hur gammal är hunden?

Skulle du köpt hunden som valp, om du kunnat?

Vad kan du ha hunden till?
(Svar till @Pilot också då ;) )

Det är en 8årig terrier. Ser renrasig ut men vet inte om hon är SKK-reggad eller inte.

Nej, jag hade inte köpt henne som valp. Det enda jag skulle våga köpa som valp är saluki, för att jag har stenkoll på uppfödare, bra koll på olika linjer, vet precis vad jag vill ha osv. Jag skulle inte våga köpa annat, det känns läskigt.

Den lilla hunden skulle kunna bli ett roligt sällskap. Aysu älskar småhundar, så hon skulle nog uppskatta det hela. Jag själv skulle säkert kunna träna och kanske tävla rallylydnad och prova på lite alla möjliga hundsporter. Jag tror att hon kan vara en rolig träningshund, även om hon i dagsläget vad jag vet inte kan egentligen något. Jag älskar ju att träna och tävla allt möjligt och det här skulle i så fall kanske kunna bli en hund att göra lite mer sådant med. Kanske det skulle gå att spåra med henne också? Jag vet inte allt man kan göra med en sådan liten terrier, men det skulle säkert kunna vara kul att prova. Tänker mig nog henne mycket som en "testhund". Jag skulle kunna testa hur fin hon kan bli, testa hur mycket det går att göra i olika hundsporter, lära mig trimma päls lite osv. Lite variation till salukilivet helt enkelt.

Jag är ju väldigt insnöad på att ha saluki, saluki och ännu mer saluki. Men samtidigt vet jag att rent teoretiskt skulle andra raser kanske kunna passa bättre, just med tanke på mitt intresse för hundträning, och jag gillar terriers och gillar den här specifika hunden väldigt mycket (kanske för att hon är förvånansvärt saluki-lik). Att köpa en sådan terrier som valp hade jag inte vågat, jag hade varit rädd att få en för kaxig och ettrig hund som inte fungerat bra ihop med salukis som ju gillar mer mjuka hundar. Men ja, nu känner jag ju hunden och vet att hon framstår som en väldigt mjuk terrier. Bestämd dam, absolut, men inte ettrig, skällig eller "på" på något vis. Att ha en fungerande flock här hemma är extremt viktigt för mig, med en vuxen omplacering kan jag ju testa det ordentligt innan köp. Även om jag har viss vana av terriers så har jag ingen som helst erfarenhet av att ha dem tillsammans med saluki i hemmiljö under en längre tid. Jag vet ju inte hur tex promenader blir, om de faktiskt skulle ha något utbyte av varandra eller inte. Att slänga ihop några salukis, det vet jag att fungerar, alltid, det är tryggt och enkelt :p
 
Idag har vi varit och röntgat Otis svans.
Den såg minst sagt lite... annorlunda, ut! :D
Veterinären vet inte riktigt varför den ser ut som den gör, men hon tror inte att det är någon kroksvans - det finns inga sammanväxta kotor. Hon har tre möjliga teorier:
1. Han har legat konstigt med svansen i magen, och därför har den blivit missformad.
2. Kotorna i svansen har blivit skadade/dragits isär under förlossningen.
3. Han har någon form av mindre missbildning, som troligtvis inte är ärftlig.

Han har inte det minsta ont, och så länge han inte får problem av den så lämnar vi den som den är. Inte heller veterinären tyckte att det var något att hänga upp sig på rent avelsmässigt, om det blir en bra jakthund, vilket kändes skönt!

Lillgrisen somnade dessutom på röntgenbordet, så vi behövde inte använda någon sedering direkt :D
Efter veterinären åkte vi till min kompis butik och hälsade på under deras öppna hus, och då lade han sig att sova på golvet där efter att ha härjat en stund, mitt bland allt folk.
Jag har sagt det förr, men det är verkligen galet vad trygg han är.

Otis-hos-vet-.png

Min hade också en mystisk svans. Sista kotan känns lite större. Men nu har tre veterinärer sagt att det inte är kroksvans, så jag får släppa detdär...

Och min har sovit en god stund på hundaffärens disk, bredvid kassan. :D Hon är en favorit där redan, de öppnar nya hundgodispåsar och matar henne. Vi brukar hänga där någon timme åt gången :)
 
Min hade också en mystisk svans. Sista kotan känns lite större. Men nu har tre veterinärer sagt att det inte är kroksvans, så jag får släppa detdär...

Och min har sovit en god stund på hundaffärens disk, bredvid kassan. :D Hon är en favorit där redan, de öppnar nya hundgodispåsar och matar henne. Vi brukar hänga där någon timme åt gången :)

Precis så känns Otis svans också! Fast den ser mycket märkligare ut än att det bara är en större kota längst ut, på bild :p Den är helt klart deformerad på något vis, de två yttersta kotorna ligger nästan om varandra och är underutvecklade.
Men veterinärerna som kollade på plåten tycker att det är minimal risk för att det skulle vara ärftligt, så då spelar det ju mindre roll. Det kommer nog inte ens synas när han får lite svansplym :)

Så skönt med hundar som kan slappna av! :)
 
@AraSlei min har ju väldigt slät svans , men det syns inte alls.

Min är väldigt cool då hon är nöjd. Är inte allt perfekt blir hon gnällig.

Ja, det är klart, hon är ju korthårig :)
Hans syns som en liten klump, men framförallt känns det tydligt. På röntgenbilderna syntes det dock tydligt att det inte är kotorna i sig som orsakar klumpen, utan att det är den överblivna huden längst ut som känns som en klump. Mycket märkligt i alla fall :p

hehe :D
Otis är nöjd så länge han får vara vild, fri och göra som han själv vill :D Sitta i knäet och sådär är inte så kul, annat än när han är väldigt trött.
 
Första natten har gått utmärkt, håller tummarna för att det fortsätter så. Fick gå upp vid halv fem för en kiss/bajs, sen sov han till sju och hade säkert sovit längre om vi inte hade varit tvungna att gå upp.

Han är inget matvrak, precis. Minst i kullen och uppfödaren hade hoppats att han tar åt sig mer av maten nu när han inte har konkurrens av syskonen, men icke. Testat både torrt och uppblött. Däremot äter han glatt om jag blandar i lite nötvom, och snor gärna gammeltantens burkfoder. Han var otroligt gnällig imorse och hade inte riktigt ro, men det ger väl med sig.

Han äter just nu Royal Canin Medium Puppy, eftersom det är vad han fick hos uppfödaren. Har tänkt fasa över honom på något annat då jag inte är så förtjust i RC, frågan är ju bara vad. Gillar färskfoder och vi har alltid några korvar nötvom i frysen, men det är en aning bökigt och jag har inte kunskap nog för att veta att han får i sig allt han behöver.

Standardt gillar jag, men de har ju inget valpfoder? :confused:
 
Oh ja :love:

Men han var inte lika ljuvlig imorse när vi tog en 50 meter lång skogstur och allt han skulle göra var att hänga i mattes skosnören och byxben och när matte blev trött på det lilla monstret och tog upp honom bet han henne i halsen... :devil: :p

Haha, får flashbacks från vår valptid.... :devil: Herregud vad många söndriga byxben och blodiga vrister det hann bli innan limpan växte upp, glad att den tiden är förbi! :angel:

 
Senast ändrad:
(Svar till @Pilot också då ;) )

Det är en 8årig terrier. Ser renrasig ut men vet inte om hon är SKK-reggad eller inte.

Nej, jag hade inte köpt henne som valp. Det enda jag skulle våga köpa som valp är saluki, för att jag har stenkoll på uppfödare, bra koll på olika linjer, vet precis vad jag vill ha osv. Jag skulle inte våga köpa annat, det känns läskigt.

Den lilla hunden skulle kunna bli ett roligt sällskap. Aysu älskar småhundar, så hon skulle nog uppskatta det hela. Jag själv skulle säkert kunna träna och kanske tävla rallylydnad och prova på lite alla möjliga hundsporter. Jag tror att hon kan vara en rolig träningshund, även om hon i dagsläget vad jag vet inte kan egentligen något. Jag älskar ju att träna och tävla allt möjligt och det här skulle i så fall kanske kunna bli en hund att göra lite mer sådant med. Kanske det skulle gå att spåra med henne också? Jag vet inte allt man kan göra med en sådan liten terrier, men det skulle säkert kunna vara kul att prova. Tänker mig nog henne mycket som en "testhund". Jag skulle kunna testa hur fin hon kan bli, testa hur mycket det går att göra i olika hundsporter, lära mig trimma päls lite osv. Lite variation till salukilivet helt enkelt.

Jag är ju väldigt insnöad på att ha saluki, saluki och ännu mer saluki. Men samtidigt vet jag att rent teoretiskt skulle andra raser kanske kunna passa bättre, just med tanke på mitt intresse för hundträning, och jag gillar terriers och gillar den här specifika hunden väldigt mycket (kanske för att hon är förvånansvärt saluki-lik). Att köpa en sådan terrier som valp hade jag inte vågat, jag hade varit rädd att få en för kaxig och ettrig hund som inte fungerat bra ihop med salukis som ju gillar mer mjuka hundar. Men ja, nu känner jag ju hunden och vet att hon framstår som en väldigt mjuk terrier. Bestämd dam, absolut, men inte ettrig, skällig eller "på" på något vis. Att ha en fungerande flock här hemma är extremt viktigt för mig, med en vuxen omplacering kan jag ju testa det ordentligt innan köp. Även om jag har viss vana av terriers så har jag ingen som helst erfarenhet av att ha dem tillsammans med saluki i hemmiljö under en längre tid. Jag vet ju inte hur tex promenader blir, om de faktiskt skulle ha något utbyte av varandra eller inte. Att slänga ihop några salukis, det vet jag att fungerar, alltid, det är tryggt och enkelt :p
Låter onekligen som om det kunde vara roligt.

Har du tid och råd, så varför inte?
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Hundavel & Ras Jag funderade länge på om jag skulle posta här eller inte. Jag har läst lite i andra trådar och läst på om alla möjliga raser så här...
2 3
Svar
43
· Visningar
2 434
Senast: Sedna
·
V
Hundavel & Ras Hej! Planen är att köpa en valp men jag är inte helt säker på ras eller uppfödare/föräldradjur än. Haft finsk lapphund tidigare. Är ute...
4 5 6
Svar
100
· Visningar
10 919
Senast: valpköpare
·
Övr. Hund Vi har bestämt oss för att utöka familjen med en hund. Nästa år kommer jag påbörja en utbildning på distans och kommer då vara hemma...
3 4 5
Svar
83
· Visningar
8 028
Senast: Farao
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
50
· Visningar
6 605

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp