Skulle kunna passa absolut! Finns de som enbart har shelties som sällskap. Min kille skulle nöja sig med till exempel ett gårdsliv som aktivering men som han bor nu, i lägenhet, kräver han både motion och hjärnaktivitet för att vara "nöjd och harmonisk" (vilodagar klarar han självklart). Han är som mest nöjd efter ett spår eller agility, men det är ju individer också.
Pälsvården är inte speciellt jobbig så länge man inte ska ställa ut, då blir det nog mer. Jag borstar igenom pälsen noggrant ca 2 gånger i månaden och det tar ungefär en timme allt som allt. Drar igenom pälsen kanske en gång i veckan, speciellt byxorna, bröstet och öronen. Eftersom han inte kan ställas så klipper jag hela magen på honom för att underlätta för mig, då han kissar ner pälsen där annars.
Han är lätt att ha lös nu för tiden, men hade det ganska kämpigt till en början då han har en viss jaktlust. (Drog på harar, rådjur, katter etc). Han är trygg med människor och väldigt glad i det flesta och vill helst hälsa på alla han möter. Fungerar med alla hundar han har träffat och är relativt okomplicerad på så sätt. Oerhört självständig på så sätt att han ger sig iväg på egna äventyr, lägger sig i andra rum osv. Tyvärr dras han med endel rädslor, främst för ljud (vilket tyvärr är ganska vanligt inom rasen). Så ska man ha sheltie bör man vara noggrann med mentaliteten, främst när det kommer till oro, rädslor och osäkerhet.
Sheltien kallas just skälltie av en anledning och ja, vissa kan låta så man behöver öronproppar. Det är en ras som har lätt till skall, men ingenting som är omöjligt att träna bort. Min skäller, absolut, men inte i tid och otid. Han kan skälla vid lek och träning, främst när han blir frustrerad. Annars är han en ganska tyst individ, men stoppar jag in honom i en flock med shelties så låter han som dem