Sv: vagn till barn som kan gå - en liten fundering
Skulle aldrig falla mig in att inte ha vagn såvida det inte är en väldigt kort promenad. Däremot är det inte alls säkert att de sitter i vagnen, de går lika gärna bredvid. De sitter i vagnen när de är trötta eller när det säkerhetsmässigt inte är läge att släppa dem "lösa" (de är 2,5 år).
Om orken tryter rejält så orkar jag inte bära två barn, då är vagnen lösningen. Sedan har vi ofta med oss någon slags packning och den slipper jag kånka på om jag lägger den under vagnen.
Inne på affären har de haft egen kundvagn sedan de började kunna gå bra. Faktiskt otroligt skönt eftersom jag före det var tvungen att ta två stycken stora kundvagnar för att båda skulle sitta, då valde jag ibland att ta en kundvagn + tvillingvagnen för att det blev mer lättstyrt. Man känner sig som ett långtradarekipage med en stor kundvagn i varje hand.
Jag upplever ibland att det går någon slags prestige i att "slippa" ha vagn. Själv tror jag att det beror mest på hur man bor (är det överhuvudtaget promenadavstånd eller kör man bil dit man ska?), vilka aktivitetsvanor man har och hur många barn (och i vilka åldrar) man har.
Jag är i allfall vagnfrälst sedan vi skaffade en sulkymodell, mina armar antog ap-proportioner
efter att jag släpat runt med de dödstunga babyskydden i varsin arm och jag tackar gud att vi bor så pass centralt att jag inte behövde lyfta och lasta in den tunga tvillingvagnen i vår bils minimala bagage för varje utflykt.
Skulle aldrig falla mig in att inte ha vagn såvida det inte är en väldigt kort promenad. Däremot är det inte alls säkert att de sitter i vagnen, de går lika gärna bredvid. De sitter i vagnen när de är trötta eller när det säkerhetsmässigt inte är läge att släppa dem "lösa" (de är 2,5 år).
Om orken tryter rejält så orkar jag inte bära två barn, då är vagnen lösningen. Sedan har vi ofta med oss någon slags packning och den slipper jag kånka på om jag lägger den under vagnen.
Inne på affären har de haft egen kundvagn sedan de började kunna gå bra. Faktiskt otroligt skönt eftersom jag före det var tvungen att ta två stycken stora kundvagnar för att båda skulle sitta, då valde jag ibland att ta en kundvagn + tvillingvagnen för att det blev mer lättstyrt. Man känner sig som ett långtradarekipage med en stor kundvagn i varje hand.
Jag upplever ibland att det går någon slags prestige i att "slippa" ha vagn. Själv tror jag att det beror mest på hur man bor (är det överhuvudtaget promenadavstånd eller kör man bil dit man ska?), vilka aktivitetsvanor man har och hur många barn (och i vilka åldrar) man har.
Jag är i allfall vagnfrälst sedan vi skaffade en sulkymodell, mina armar antog ap-proportioner
efter att jag släpat runt med de dödstunga babyskydden i varsin arm och jag tackar gud att vi bor så pass centralt att jag inte behövde lyfta och lasta in den tunga tvillingvagnen i vår bils minimala bagage för varje utflykt.
