Vaginal vs kejsarsnitt

Agree! Jag har gjort planerat snitt, rena drömmen. Var vaken, mådde prima och återhämtade mig snabbt, skolbokssnitt. Det var en jättefin upplevelse på alla vis.

Mådde klart bättre än efter min vaginala förlossning som var normal men ledde till komplikationer.

Så viktigt att lyfta fram att man kan ha skolboksexempel oavsett sätt, och båda sätten kan orsaka smärta/komplikationer.
 
Jag tycker inte att det ska vara så att man som födande ska få välja baserat på hur man "vill" föda. Hur man än vrider och vänder på det så är kejsarsnitt en stor operation, med ett flertal förhöjda risker (för både födande och barn) jämfört med vaginal förlossning - självklart gällande "normala" förlossningar. Förutom riskerna är det också dyrare med kejsarsnitt. Med de nedskärningar som hela tiden sker i vården så känns det väldigt avigt för mig om man ska kunna välja en mer resurskrävande förlossning, om det inte är nödvändigt.

Självklart ska de som behöver kejsarsnitt få det utan krångel! Men att det ska vara valfritt kan jag inte hålla med om. Vi har ju inte det systemet i Sverige att vi kan välja vilken vård vi vill ha, men vi har rätt till den vård vi behöver. Jag ser inte varför förlossningar skulle vara undantaget.
Jag propagerar varken för eller emot, men de som smittas (planerat eller akut) är oftast äldre, akuta snitt är övervikt en riskfaktor för eller så snittas man av andra bakomliggande orsaker, tex underliggande sjukdom hos mamma eller barn.
Tar man ut enbart de planerade snitten ”på moderns begäran” så hamnar riskerna betydligt närmare varandra, och då ska vi komma ihåg att riskerna är små med att föda barn, oavsett sätt i Sverige.
Jag tycker inte heller man ska få välja fritt utan är orsaken förlossningsrädsla så måste man göra ett försök att bearbeta den ihop med professionell personal.
Sen tror jag det är olika vad som känns som att behöva, för mig är det inte ett alternativ att prova en vaginal förlossning igen (blev akut snitt) och även om jag tror att jag inte skulle ha några problem att få ett snitt denna gång så är det en (förvisso liten) anledning till att jag faktiskt inte valt att skaffa fler barn.
 
Jag propagerar varken för eller emot, men de som smittas (planerat eller akut) är oftast äldre, akuta snitt är övervikt en riskfaktor för eller så snittas man av andra bakomliggande orsaker, tex underliggande sjukdom hos mamma eller barn.
Tar man ut enbart de planerade snitten ”på moderns begäran” så hamnar riskerna betydligt närmare varandra, och då ska vi komma ihåg att riskerna är små med att föda barn, oavsett sätt i Sverige.
Jag tycker inte heller man ska få välja fritt utan är orsaken förlossningsrädsla så måste man göra ett försök att bearbeta den ihop med professionell personal.
Sen tror jag det är olika vad som känns som att behöva, för mig är det inte ett alternativ att prova en vaginal förlossning igen (blev akut snitt) och även om jag tror att jag inte skulle ha några problem att få ett snitt denna gång så är det en (förvisso liten) anledning till att jag faktiskt inte valt att skaffa fler barn.

Jag tänker att det är ganska självklart att avgörandet för om det finns ett behov bör ligga på vården, precis som med alla andra operationer. I det ligger förstås också att det kanske behöver finnas tydligare nationella riktlinjer för när kejsarsnitt är befogat.
 
Jag hade väl otur. Födde två barn varav ett på 5kg, 56cm, 37cm huvud. Har opererat mig två gånger för att fixa skadorna, och sen den sista kan jag inte ha sex alls längre.
Fy så hemskt att bli så skadad. :cry: Varför tar man inte reda på hur stora barnen är, och hellre väljer snitt än att någon får men för livet?

Min hade också huvudomfång 37. Inte så bra, allrahelst när min byxstorlek är 152 centilång - dvs för 11 åringar!

Tack gode gud att jag fick igenom mitt snitt, i grevens tid... 🙏
 
Jag propagerar varken för eller emot, men de som smittas (planerat eller akut) är oftast äldre, akuta snitt är övervikt en riskfaktor för eller så snittas man av andra bakomliggande orsaker, tex underliggande sjukdom hos mamma eller barn.
Tar man ut enbart de planerade snitten ”på moderns begäran” så hamnar riskerna betydligt närmare varandra, och då ska vi komma ihåg att riskerna är små med att föda barn, oavsett sätt i Sverige.
Jag tycker inte heller man ska få välja fritt utan är orsaken förlossningsrädsla så måste man göra ett försök att bearbeta den ihop med professionell personal.
Sen tror jag det är olika vad som känns som att behöva, för mig är det inte ett alternativ att prova en vaginal förlossning igen (blev akut snitt) och även om jag tror att jag inte skulle ha några problem att få ett snitt denna gång så är det en (förvisso liten) anledning till att jag faktiskt inte valt att skaffa fler barn.
Jag var 25 och normalviktig dvs varken gammal eller överviktig. Jag behövde ändå ett urakut snitt.

Med tanke på hur få barn som föds kanske man borde fundera över hur man kan göra det mer attraktivt att skaffa barn. Tex vården får sluta gaslighta kvinnor.
 
Jag propagerar varken för eller emot, men de som smittas (planerat eller akut) är oftast äldre, akuta snitt är övervikt en riskfaktor för eller så snittas man av andra bakomliggande orsaker, tex underliggande sjukdom hos mamma eller barn.
Tar man ut enbart de planerade snitten ”på moderns begäran” så hamnar riskerna betydligt närmare varandra, och då ska vi komma ihåg att riskerna är små med att föda barn, oavsett sätt i Sverige.
Jag tycker inte heller man ska få välja fritt utan är orsaken förlossningsrädsla så måste man göra ett försök att bearbeta den ihop med professionell personal.
Sen tror jag det är olika vad som känns som att behöva, för mig är det inte ett alternativ att prova en vaginal förlossning igen (blev akut snitt) och även om jag tror att jag inte skulle ha några problem att få ett snitt denna gång så är det en (förvisso liten) anledning till att jag faktiskt inte valt att skaffa fler barn.

Jag var 20 år när jag fick första snittet, och 29 år med andra så hur menar du?
 
Jag skulle helt klart vilja ha ett planerat snitt, där allt sker under lugna och kontrollerade former, där personal finns på plats hela tiden och utan någon ovisshet jämfört med en vaginal förlossning som kan sluta hur som helst och all ovisshet innan och under.
För mig är det mindre risker med ett planerat snitt än med en vaginal förlossning.
 
Jag skulle helt klart vilja ha ett planerat snitt, där allt sker under lugna och kontrollerade former, där personal finns på plats hela tiden och utan någon ovisshet jämfört med en vaginal förlossning som kan sluta hur som helst och all ovisshet innan och under.
För mig är det mindre risker med ett planerat snitt än med en vaginal förlossning.

Fast hur vet man att kejsarsnitt blir under lugna och kontrollerade former? Vi är några här inne som haft riktigt hemska kejsarsnitt vad det gäller smärta under ingreppet. Ett av mina kejsarsnitt tog tex drygt 2 timmar pga komplikationer där de bla fick dra ut bebisen med sugklocka. Det kejsarsnittet ledde till att jag även fick EDA inkopplat vid mitt fjärde kejsarsnitt för att slippa få uppleva det igen. Kejsarsnitt ökar också risken för att bebis behöver vård på neonatalen pga andningsproblematik.
 
Fast hur vet man att kejsarsnitt blir under lugna och kontrollerade former? Vi är några här inne som haft riktigt hemska kejsarsnitt vad det gäller smärta under ingreppet. Ett av mina kejsarsnitt tog tex drygt 2 timmar pga komplikationer där de bla fick dra ut bebisen med sugklocka.
Kejsarsnitt ökar också risken för att bebis behöver vård på neonatalen pga andningsproblematik.
För att det oftast blir det?
Medan vaginala förlossningar ofta verkar vara ganska traumatiska för kvinnan, betydligt oftare än vad planerade snitt är.
Jag har läst ganska mycket på ämnet och vet mycket väl vilka risker och komplikationer som finns med båda sätt.
Tyvärr finns det väldigt lite forskning på den psykologiska delen när det gäller vaginal förlossning vs planerat snitt.
En stor faktor är också att vården för förlossningsskador efter vaginal förlossning verkar vara rätt dålig i Sverige och att man inte blir tagen på allvar.

Jag vill helt enkelt ha ett planerat snitt för att jag inte vill vara med om hela cirkusen att typ inte få plats på BB, inte kunna föda som jag vill, behöva byta personal, stress och underbemanning, inte få smärtlindring, bli igångsatt, trasa sönder min bäckenbotten etc.
 
För att det oftast blir det?
Medan vaginala förlossningar ofta verkar vara ganska traumatiska för kvinnan, betydligt oftare än vad planerade snitt är.
Jag har läst ganska mycket på ämnet och vet mycket väl vilka risker och komplikationer som finns med båda sätt.
Tyvärr finns det väldigt lite forskning på den psykologiska delen när det gäller vaginal förlossning vs planerat snitt.
En stor faktor är också att vården för förlossningsskador efter vaginal förlossning verkar vara rätt dålig i Sverige och att man inte blir tagen på allvar.

Tack för att du förklarade mer utförligt hur du menar. Jag har full förståelse för om man vill ha kejsarsnitt istället för vaginalt utifrån den sjukvård vi har gällande eftervård, men
förlossningsvården är överlag är dålig i oavsett sätt så jag är inte enig med att det vaginala förlossningar är mer traumatiska och kejsarsnitt sker ofta under lugna kontrollerade former. Jag tror att det beror på i vilket avseende man fått kejsarsnitt, för det kan vara väldigt traumatiskt med urakuta och akuta kejsarsnitt. Men även planerade kejsarsnitt kan vara traumatiska och det kan uppstå komplikationer där också. Forskning/artiklar som jag läst har mest byggt på planerade kejsarsnitt utifrån förlossningsrädsla, vilket såklart lättar den traumatiska biten. Jag som får panikattacker under mina kejsarsnitt finns ofta inte med i statistiken under traumatisk upplevelse.
 
Men det ÄR faktiskt konstigt, ett snitt är ett betydligt större ingrepp än många andra bukoperationer som man blir sjukskriven för.
Ja jag blev för fan sjukskriven när jag fettsög insidan låren lol. Sen valde jag att inte vara sjukskriven mer än 1 dag för jag mådde bra men det var absolut inga problem få en sjukskrivning. Men snitt där får du inte vara sjukskriven.
 
Jag har fött barn med akut kejsarsnitt och planerat kejsarsnitt med 15 månader emellan. Jag har ju inte riktigt någonting att jämföra med, men kan bara bekräfta att det är omfattande operationer. Den senare fick dessutom komplikationer med att det tidigare snittet i livmodern sprack och nervsmärtor som höll i sig några dygn.

Jag tror att det är svårt att säga vad som är bättre eller sämre, det är så individuellt, och hur man upplever det och hur det blir vet man först efteråt ändå. Mitt enda medskick är att kejsarsnitt inte är en liten och enkel operation, även om en del återhämtar sig snabbt och smidigt såklart!
 
Det hänger väl förmodligen i hop med att man efter ett "normalt" kejsarsnitt förväntas kunna ta hand om barnet. Och ja, jag är fullt medveten om att det ofta är/har varit svårt att bli sjukskriven efter förlossning även när man skulle ha behövt vara det,

Det är ju en stor operation - det är inte så mycket att ha åsikter om.

Inte bara efter ett "normalt" kejsarsnitt, vad det nu är.
Jag blev igångsatt. Kämpade på många timmar. Fick tyvärr akutsnittas.
Var inte tillräckligt behövad visade det sig.

Vet inte om det klassas som ett "normalt" snitt?

Det var inte vad jag önskade. Inte alls. Och jag hade ofantligt ont.
Men fick till svar att det gör ont att göra kejsarsnitt och så var det inte mer med det.
 
Tack för att du förklarade mer utförligt hur du menar. Jag har full förståelse för om man vill ha kejsarsnitt istället för vaginalt utifrån den sjukvård vi har gällande eftervård, men
förlossningsvården är överlag är dålig i oavsett sätt så jag är inte enig med att det vaginala förlossningar är mer traumatiska och kejsarsnitt sker ofta under lugna kontrollerade former. Jag tror att det beror på i vilket avseende man fått kejsarsnitt, för det kan vara väldigt traumatiskt med urakuta och akuta kejsarsnitt. Men även planerade kejsarsnitt kan vara traumatiska och det kan uppstå komplikationer där också. Forskning/artiklar som jag läst har mest byggt på planerade kejsarsnitt utifrån förlossningsrädsla, vilket såklart lättar den traumatiska biten. Jag som får panikattacker under mina kejsarsnitt finns ofta inte med i statistiken under traumatisk upplevelse.
Jag har enbart pratat om planerade snitt. Alltså där du får en bokad tid i förväg. Där du kan förbereda dig fysiskt och mentalt i lugn och ro, där sjukvårdspersonalen vet i förväg att du kommer och vad som ska göras etc.
Att ett akut eller ännu värre urakut snitt kan vara traumatiskt är jag helt enig om och det är ju också en av anledningarna för mig att välja planerat snitt, för att slippa de situationerna.
 
Inte bara efter ett "normalt" kejsarsnitt, vad det nu är.
Jag blev igångsatt. Kämpade på många timmar. Fick tyvärr akutsnittas.
Var inte tillräckligt behövad visade det sig.

Vet inte om det klassas som ett "normalt" snitt?

Det var inte vad jag önskade. Inte alls. Och jag hade ofantligt ont.
Men fick till svar att det gör ont att göra kejsarsnitt och så var det inte mer med det.
Men fy vilken vidrig upplevelse och med det bemötandet!
 
Det hänger väl förmodligen i hop med att man efter ett "normalt" kejsarsnitt förväntas kunna ta hand om barnet. Och ja, jag är fullt medveten om att det ofta är/har varit svårt att bli sjukskriven efter förlossning även när man skulle ha behövt vara det,

Det är ju en stor operation - det är inte så mycket att ha åsikter om.

Man förväntas ta hand om sitt barn även efter komplicerade kejsarsnitt. Både 3:e och 4:e kejsarsnittet var oerhört komplicerade och mycket smärta. Jag hade inte återhämtat mig alls utan förflyttades längre sträckor i rullstol när dottern flyttades från IVA Neo till neonatalen i mitt område, så med nervsmärtor, kraftigt svullna ben som jag knappt kunde gå på efter min EDA-bedövning och kraftig sömnbrist skulle jag sköta henne själv för jag bedömdes vara färdigvårdad. Frågade vid något tillfälle om jag kunde få sjukskrivning för de misstänkta permanenta nervsmärtorna men allt de erbjöd var att jag bytte plats med min exman. Hemma fanns det tre barn och en hund att ta hand om så valet att bli kvar på sjukhuset var lätt.
 
Jag har enbart pratat om planerade snitt. Alltså där du får en bokad tid i förväg. Där du kan förbereda dig fysiskt och mentalt i lugn och ro, där sjukvårdspersonalen vet i förväg att du kommer och vad som ska göras etc.
Att ett akut eller ännu värre urakut snitt kan vara traumatiskt är jag helt enig om och det är ju också en av anledningarna för mig att välja planerat snitt, för att slippa de situationerna.

Min poäng är att man kan inte förutsätta att det blir ett planerat snitt just den bestämda bokade tiden. Det finns massor av faktorer som gör att det kan bli urakut och akut snitt före tiden, kan också bli att tiden behöver flyttas fram av sjukhuset för det inkom andra operationer som måste gå före. En bestämd tid är ingen självklarhet, och oftast får man heller ingen bestämd tid utan en dag man ska befinna sig på plats.

Två av mina kejsarsnitt har skett på den bestämda dagen. Fjärde kejsarsnitt tidigarelades med flera veckor där vi fick två dagars framförhållning, och med kejsarsnitt 1 blev det bestämt dagen innan. Deras kejsarsnitt står som akuta kejsarsnitt då det skett med snabb framförhållning.
 
Min poäng är att man kan inte förutsätta att det blir ett planerat snitt just den bestämda bokade tiden. Det finns massor av faktorer som gör att det kan bli urakut och akut snitt vore tiden, kan också bli att tiden behöver flyttas fram av sjukhuset för det inkom andra operationer som måste gå före. En bestämd tid är ingen självklarhet, och oftast får man heller ingen bestämd tid utan en dag man ska befinna sig på plats.
Självklart kan saker alltid hända som gör att det blir annorlunda, bebisen kan ju bestämma sig för att komma tidigare helt plötsligt, tillstånd hos modern som gör att man behöver snitt akut.
Men det handlade inte diskussionen om egentligen utan om vaginal förlossning vs planerat snitt.
 

Liknande trådar

R
Gravid - 1år I dag var min man och jag och gjorde ett tidigt ultraljud, då vi ville se om allt såg bra ut med "vårt lilla Pyre" (jag är i v. 7). Vi... 2 3 4
Svar
79
· Visningar
6 495
Senast: julgrisen
·
Gravid - 1år Jag visste inte om jag skulle fortsätta i min första tråd "vem tar du med till förlossningen?" eller om jag skulle skapa en helt ny... 2
Svar
22
· Visningar
4 170
Senast: Milosari
·
Gravid - 1år Fy tusan vad det tar emot att skriva detta men jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag känner inte igen mig själv sen jag blev gravid... 2 3
Svar
47
· Visningar
8 263
Senast: Bapelsin
·
Gravid - 1år Är gravid, och pappan till barnet vill absolut att jag ska göra kejsarsnitt. Fick så bra hjälp här när jag skrev för ett tag sedan- kan... 4 5 6
Svar
109
· Visningar
18 959

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Tandproblem på båda katterna
  • Oseriös avel 2023
  • Guldfasanerna

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp