Vad skulle du sakna med ett liv utan hund?

[Raderad medlem 94602]

Tråden om vad vi väljer bort med vårat hundliv fick mig att undra lite vad livet med hund ger oss. Om du av någon anledning inte skulle ha hund mer, vad skulle du sakna med hundägandet?

Ja, jag vet att det är otänkbart för de flesta här att leva utan hund. Men om?


För att vi inte ska lista upp allt vi skulle sakna så tänke jag att vi begränsar det till tre saker.
För egen del är det:
- Promenaderna
- Hundens existens i hemmet rent allmänt.
- Alla vänner vår sport och avel fört med sig. De är typ hela vårat sociala umgänge. Även om vi kan umgås av andra skäl så hänger kanske inte vid träningsplan och klubbstuga på samma sätt utan hund.

 

[Fisherling]

Det skulle inte bli så himla mycket kvar av mitt liv om jag tog bort allt som har med hund att göra...

 

[Migo]

Värmen av kroppskontakten (har i princip en hund mot foten/benet/armen/handen/näsan så fort jag står/sitter stilla). Ljudet av tassar. Lyckan att lyfta blicken och få ögonkontakt med en kärleksfull och förväntansfull hund. Ljudet av hund som drömmer. Lukten av varm tass. Den där nöjda sucken och smackandet de gör precis innan de somnar. Åsynen av all rörelseglädjen och explosiviteten när de kutar runt och leker.

Den mentala utmaningen att hitta bästa sättet att få till perfektion i fårhagen. Fikastunderna med träningsprat. Anspänningen inför ett stort och utmanande jobb. Den totala euforin det är att gå ut med sin hund och övervinna till synes hopplösa svårigheter! När de spårar upp försvunna kossor mitt i natten i februari. Eller tar hem tacka med små små lamm som fötts på fel ställe. Eller hittar övergivna lamm ute och hjälper till att fånga och hålla fast tills jag når dem.

Jag vore inget utan alla de känslorna som hundarna tillför mitt liv

 

[Red_Chili]

En anledning att lämna sängen på morgonen.

Jag förstår inte hur livet är utan hund.

 

[TinyWiny]

Vänskapen, närheten, kärleken. Utan hund är jag inte halv, jag är ett tomt skal.

 

[tuaphua]

Tråden om vad vi väljer bort med vårat hundliv fick mig att undra lite vad livet med hund ger oss. Om du av någon anledning inte skulle ha hund mer, vad skulle du sakna med hundägandet?

Ja, jag vet att det är otänkbart för de flesta här att leva utan hund. Men om?


För att vi inte ska lista upp allt vi skulle sakna så tänke jag att vi begränsar det till tre saker.
För egen del är det:
- Promenaderna
- Hundens existens i hemmet rent allmänt.
- Alla vänner vår sport och avel fört med sig. De är typ hela vårat sociala umgänge. Även om vi kan umgås av andra skäl så hänger kanske inte vid träningsplan och klubbstuga på samma sätt utan hund.

Oj! Min hund är med mig i stort sett 24/7. Vi är extremt tighta. Det skulle bli otroligt tomt och konstigt utan. Som en amputation. Sambon säger atthon inte är mitt husdjur. Hon är en kroppsdel. Jag skulle sakna den interaktion vi har hela dagarna.
Jag skulle sakna både hennes omhändertagande sidor och hennes glada toksidor. Hon är rätt annorlunda på ett underbart vis, precis som sin mormor som jag haft. Jag kommer sakna den märkliga linjen som tar slut med min nuvarande. De är för jäkla tokroliga!

Utöver att jag ev skulle go nuts och prata med mig själv eller blommor typ. Med hund kan man maskera vissa galenskaper som prat för hundens skull.

Jag skulle nog också sova sämre. Hon ger mig lugn med sin lugn-energi och värme.

 

[HeddaVovven]

Jag skulle sakna hela livsstilen med träningar/tävlingar och umgänge.

 

[nightcrawler]

Nu har ju inte jag hund som livsstil utan som sällskap men jag är uppvuxen med att det har funnits hund i hemmet. Dom åren vi inte hade hund saknade jag det väldigt mycket. Men morsan hade bestämt att det blir ingen mer hund. Sen kunde jag inte hålla mej längre. Jag gick och köpte en. Sen tog det ca 4 år och då gick morsan och köpte en. Tyvärr så blev morsans hund inte så gammal. Han blev sjuk och vi fick ta bort han. Nu är min hund gammal och jag funderar på nästa. Vill inte vara utan hund för länge. Gick alldeles för lång tid förra gången

 

[attheedge]

Typ allt! Vänner, utomhusvistelse, glädjen och närheten.

 

[iNHALE]

Skogspromenader och soffmys.

 

[xfie]

Kroppkontakten med dem - jag har alltid minst en hund tätt, tätt emot mig. Och alla skratt de ger mig.

 

[Sofie.S]

Den villkorslösa kärleken!

 

[BornAgain]

Ordningen. Att dagarna har en struktur även utanför jobbet. Att ha hund kanske inte innebär att man går med i främlingslegionen eller Hem&skola, men det går inte att bara zona iväg när man ansvarar för någon annan. För Pysslingen måste jag ta hand både om hemmet och mig själv.

(Och jag som hade tänkt att skriva promenader, gos och kontaktytor)

 

[Vassi]

Skulle knappt klara mig utan den dagliga aktiveringen av mig själv som det ger. Promenader. Det där vardagliga, att han bara finns där. Han är min typ av mindfulness och jag ser det som hälsofrämjande då min yrkesgrupp är en av de tre som har den tveksamma äran att toppa utmattnings-ligan. Det var och ett argument jag använde till tveksamma/negativa nära släktingar när vi berättade att vi skulle skaffa hund

Nu är ju Skrällis under utredning för smärta och eftersom jag är en worst case-are har jag redan sagt till sambon att om det här, gud förbjude, inte går vägen behöver vi skaffa hund. Att vara utan är inte ett alternativ.

 

[Targa]

Närheten, kärleken, sällskapet, kroppskontakten, att dom alltid finns där. Mina hundar är inte bara hundar - de är en del av mig.

Det aktiva liv som det innebär att ha hund. Att alltid få komma ut och röra på sig oavsett väder. Älskar mina hundpromenader!

Träningen och träningskompisarna. Att få jobba och ha roligt tillsammans med hundarna och samtidigt få umgås med en massa likasinnade hundmänniskor.

Jag har haft hund i 40 år, och det är inte många månader under alla dessa år som jag inte har haft en hund vid min sida. Jag är inte rädd för att bli gammal, men jag bävar för den dag när jag är så gammal att jag inte klarar av att ha hund längre. Måtte den dagen ligga långt, långt fram i tiden.

 

[Sampi]

Jag skulle sakna sällskapet som en hund ger helt klart. Och kärleken/vänskapen mellan mig och hunden.

 

[kakan89]

Jag har varit utan hund i 4 år. Det är tomt. Hade hoppats på att kunna skaffa hund snart igen men det verkar som sonen är allergisk.

Det som är värst
-tomheten i vardagen
- kastar ff ner mat på golvet när jag lagar mat, ingen som städar.

 

[_Taggis_]

Nu har jag precis varit utan hund i ett par år, gamlingen gick bort för snart 2 år sedan och sista åren bodde hon mest med mina föräldrar eftersom hon fullkomligt avskydde allt vad häst och stalliv innebar. Ville inte tvinga henne på äldre dagar.

Men jag har verkligen saknat promenaderna, även om jag promenerat utan hund så blir det såklart inte samma sak eller ens i närheten av lika ofta.
Jag har saknat sällskapet, tystnaden i ett hem utan hund som tassar runt är sååå tråkig.
Jag är fruktansvärt mörkrädd och det var mkt lättare då jag hade hund.
Det sociala, det är inte för inte man talar om "hundtricket"... bara dessa 2v sedan jag hämtade min valp har jag fått en kontakt med folk som jag inte tidigare haft kontakt med. Folk står i kö för att vara hundvakt osv, det känns bättre än jag vågat hoppas på som ensamstående hundägare som bor ett halvt land ifrån familj och närmaste vänner...

Nu känns det som att jag bara går och väntar på att min valp ska bli så stor att vi kan börja motionera ordentligt, att hon blir så tam och lydig att hon kan hänga med på allt och ffa att vi kan börja träna roliga saker. För att inte tala om att klara sig själv nån timme ibland eller ens korta stunder så jag kan jobba mer ordentligt utan att sätta henne i knät på nån av tanterna på kontoret
Valptiden är mysig men jag längtar verkligen efter en vuxen hund

 

[Bison]

Jag vill inte ens tänka mig ett liv utan Ruben, han är en så himla stor del av mig och har varit i snart tio år. Han trösta mig när jag är ledsen, leker med mig när jag är glad och bara finns där när livet är som vanligt, en bästa vän helt enkelt.
Struktur och vardag har vi ingen och det behöver vi inte heller som tur är.
Jag kommer sakna hans sällskap något enormt den dagen han inte finns längre.
Så otroligt glad och tacksam för allting han har gett mig, ingen kommer någonsin att kunna mäta sig med Ruben.

 

[bollen__]

Vännerna som livet med hund gett mig
Och den obeskrivliga kärleken hundarna ger mig.