Nej alla bett och andra huvudlag fungerar inte alls efter den principen, det blir vad man gör det till.
Ett tryck behöver inte vara negativt, som att "gå undan" för att få eftergift, utan ett tryck kan också användas som signal, dvs ge information till hästen om vad man vill att den ska göra. Då används eftergiften som kvittens på att hästen förstått, inte nödvändigtvis som "plåster på såren" för att den fick utstå tryck som den sen slapp ifrån.
I ett sånt system är hästen inte besvärad av ev. tryck/signaler för dom trycken är inte obehagliga utan fungerar som en hjälp som hästen får för att förstå. Då blir hästen positivt inställd till trycket/signalen. Förstärkning behöver heller inte ges som "ökat tryck" då, utan andra (flera) hjälper förstärker och visar hästen för att den ska förstå.
Ett tränsbett blir skarpt när det används felaktigt med tryck och inte signal. När för mycket fokus ligger på tygeln/bettet och ryttaren inte har tillräckligt många andra hjälper i sin verktygslåda för att förklara för hästen, då blir ryttaren beroende av tryck och förstärkt tryck (=obehag/smärta). Då håller och drar och vrider man hästen mekaniskt istället för att med signal visa och sen (med andra hjälper) förklara för hästen vad detta betyder.
Ett tränsbett riskerar dessutom att bli obehagligt för hästen om det används med båda tyglarna samtidigt. En tygel i taget är den teknik som ett tränsbett med större säkerhet fungerar "smärtfritt" med.
